En het doppingaffär till...

Efter uppvisningen av tranparet satt jag en stund i måsgömslet, men där hände inte mycket....så jag tog en promenad längs vattnet mot ett gömsle lite längre bort. Alldeles vid kanten får jag plötslig syn på ett skäggdoppingpar som ser lite gulliga ut med varandra. Jag höjer kameran....fortfarande ISO 5000, klockan är ca 05:30 men tjocka moln skymmer soluppgången.

Som en vispande projektil kommer en tredje skäggdopping farande från höger och uppträder riktigt störigt.

Det hettar förstås till och snart är de (hannarna tar jag för givet) i full gång med att försöka dränka varandra, eller vad de nu är ute efter.

Det går ganska våldsamt till och det är egentligen inte mycket man hinner se när man står och tittar på dem genom kameran. Men jag smattrar på med 7 bilder per sekund och hoppas på det bästa.

Ibland ser de ut att dansa med varandra när man så här i efterhand tittar på stillbilder från deras möte.

Här är det ju rena pardansen...

....men det verkar vara ute efter att greppa varandra med näbbarna. Här är de i alla fall låsta och båda håller i allt vad de kan.

De böljar lite fram och tillbaka med näbbarna ihop. De har nu flyttat sej lite längre ut på vattnet men är fortfarande inom ett hyfsat fotoavstånd.

Plötsligt avbryts kampen och jag tror allt är över....men det tar bara några sekunder så stirrar de båda kombattanterna på varandra igen.

Om blickar kunde döda...

Så var "doppingdansen" i full gång igen. Nu var de en bra bit ut på vattnet och avståndet började bli väl långt.

Kolla in honan till vänster och hur trött hon verkar vara på detta skvättiga spektakel. Inkräktaren fick i alla fall ge sej till slut.

" - Ja älskling, vi är färdiga nu.....jag ska inte slåss mer...men du vet, han kom bara farande från ingenstans...DÅ KAN MAN JU INTE BACKA! .....nej jag förstår,...jasså, bara fem på morgonen...."

" - Jag lovar! Vi kan ägna hela dagen åt bobygge och heminredning. Du får bestämma allt älskling! "

" - Vänta...jag måste bara fixa frisyren..."

Hälsningar Lena

Trandansen...i gryningen efter efterfesten...

Jag hade fällt baksätet i vår Volvo kombi och då får man en fin sovplats på diagonalen i bagageutrymmet med en madrass och en dunsovsäck. Men.... jag hade glömt kudden hemma...och hur bekvämt är det att sova med det mesta av kläderna på (det finns ju inga gardiner i dagens bilar). Jag vaknade alltså strax före fyra och kravlade mej ut, åt några kokta ägg och gav mej ut till ett gömsle vid Hornborgasjön. Ljuset var alldeles för dåligt och det verkade helt öde....tills jag fick syn på de två tranorna långt borta.   Varning ISO 5000 och beskuret, men lite underhållande ändå tyckte jag. 

De hade precis landat efter att ha lämnat efterfesten, efter själva "Trandansen", där de blev utröstade i tävlingens slutskede. Jag kunde ganska snart se vad som var på väg att hända... 

Nu började en annan sorts "dans". Tranor är stora fåglar med långa ben och när de tar sej för att sitta på varandra blir det ganska vingligt.

Först gäller det att hålla balansen...

...sedan ska kloak möta kloak....Det borde vara en väldig massa fjädrar och dun som stör men de fixar det ändå...för det blir ju tranungar varje år.  

Avslutningen är inte så gallant. Honan tycker tydligen att det räcker och böjer sej fram...

...vilket får hannen att tumla ner över hennes hals. Jag ser också att hon passar på att lägga "en liten hög" så troligen hamnade ca 98% av spralliga DNA förpackningarna snabbt på backen. Men 2% räcker gott och väl, till flera ägg faktiskt.

När de båda fixat såväl tilltufsad frisyr som värdighet sträcker de sej mot skyn och annonserar att nu var det minsann klart.

Hälsningar Lena

PS. Fotofika i Uppsala i morgon eller?

Hornborgasjön, men inte som Ni tror....

I går morse, efter tre timmar i olika gömslen vid Hornborgasjön, kände jag för att röra på mej. Jag hittade en skylt vid Naturum där det stod tog Vässtorpsåsen 2 km och bestämde mej för att det verkade som en lagom promenad. Först följer man sjön en bit men efter ca 700 m blir det mer kuperat och landskapet ändrar karaktär.

Jag hade som tur var ett 24-105 i ryggsäcken och fick byta ut min 100-400. Jag var ju trots allt där för att spana på fåglar och brukar inte tynga ner packningen med alltför många gluggar, men just 24-105 brukar vara användbar till lite blandat.

Jag blev fullkomligt överrumplad av det böljande landskapet och tänkte både en och två gånger på vad en landskapsfotograf hade kunnat åstadkomma på denna plats. Jag kände mej som en riktig amatör....Jag störs dock av de orangefärgade märkena, men det var stigens markering.

Jag fortsatta min promenad och de täta molnen började spricka upp...solen kom fram och småfåglarna sjön ikapp.

Hornborgasjön fanns där hela tiden i bakgrunden och jag hörde en del större fåglar. En och annan kvardröjande trana passerade över mitt huvud.

Träden blommade ikapp...

...och bland ännu kala grenar skymtade jag flera gulärlor (här är det 100-400 igen men bara kortvarigt).

Jag kom upp på det som måste vara Vässtorpsåsen och följde den med sjön på höger sida.

Det var bedårande vackert och jag tog en paus i solen. En mulen och kylig gryning hade nu övergått i solig och varm förmiddag. Jag fick trycka ner två klädlager i ryggsäcken.

Jag kom ner på andra sidan åsen men valde att vända efter ca 2,5 km. Ibland blir en promenad inte alls det man väntat sej och jag kan varmt rekommendera denna tur till de av er som åker till Hornborgasjön.

Hälsningar Lena

Ibland räcker det med en mås...

Jag hade en väldigt fin morgon vid Kyrksjön i fredags och fick härliga bilder på svarthakedoppingarna som visade upp sej galant med mycket action. Men deras stohej varade bara några minuter i taget och jag satt mest och tittade ut över det stilla vattnet under de två timmar jag var där. Det fanns några skrattmåsar som flög över vattenytan och när de kom inom lagom fotoavstånd började jag följa dem med kameran. Så här blev resultatet och visst räcker det med en mås ibland?

Ha en fin söndag allihopa,

hälsningar Lena

Tre svarthakedoppingar är en för mycket

Fredag morgon steg jag upp extra tidigt och besökte Kyrksjön innan jag åkte till jobbet. Lite lagom sol och vindstilla. Jag var dessutom helt ensam på bryggan och kunde njuta av stillheten. Men om man sitter en stund och tittar på livet som pågår på sjön inträffar den ena kontroversen efter den andra.

När jag kom var det i alla fall frid och fröjd. Två svarthakedoppingar höll till ganska nära bryggan.

De pysslade med morgonbestyren som verkade handla mycket om frisyren.

Här ett prov på en "quickfix"

Det brukar bli bra.

En stund senare dyker det upp en tredje dopping. Ja, den kommer simmande under vatten och dyker upp mitt i den pågående romansen. Plötsligt skvätter det åt alla håll.

De må vara små fåglar med de kan skapa riktiga svallvågor.

Efter en stunds jagande, där det är lite oklart vem som jagar vem, lägger sej lugnet igen och jag antar att det ursprungliga paret återgår till sin lugna morgonstund. Men man kanske inte kan vara helt säker....eller?  

Här kommer paret i alla fall och jag ser med förväntan att de simmar mot mej.

Lite fix igen. Helt nödvändigt efter en sådan simövning.

Solen har nu nått en bra bit upp på himlen och jag måste snart lämna dem.

Nu stundar antagligen födosök och att bevaka ett rede som de verkar gilla, men som också frekventeras av en sothöna som inte vill ha svarthakedoppingar i närheten.

Bara ett litet skak till innan jag går till bilen.

Hälsningar Lena