Snabbvisit i Raleigh, North Carolina

Vi har precis kommit hem från ett kort besök hos min systerdotter i Raleigh, North Carolina. Vi anlände fredag eftermiddag (för en vecka sedan), reste hem tisdag och landade hemma onsdag. Så här kan ett villakvarter med lite mindre hus se ut i Raleigh. Inga stora garage och inga pooler på baksidan som vi är vana att se i Texas. Lite mer som hemma faktiskt.

Vi testade Airbnb för första gången och bodde i ett av dessa "radhus". Det fungerade utmärkt och vi blev så småningom två par som bodde i huset till en avsevärt lägre kostnad än hotellrum och bara några hundra meter från där min systerdotter Anna bor. Våren hade kommit längre än hemma och träden blommade för fullt.

Det rosa trädet som finns med även på förra bilden är en "Red bud" som har blommor direkt på kala grenar och även på stammen. De växte lite överallt längs vägar, i skogsområden och planterade mellan hus etc.  

I ett annat spirande träd hittade jag en charmig ekorre.

Vi hade en halv dag tillsammans med Anna innan resten av familjen skulle anlända. Det var 25 grader varmt och växlande sol med lätta moln. Vi gav oss ut i en nationalpark med markerade vandringsleder och gjorde drygt 8 km med Annas två hundar som stormtrivdes.  

Träden hade inte fått löv ännu men de låg i startgroparna och grön växtlighet frodades på vissa ställen.

Det hade regnat ordentligt så vattnet forsade på friskt i vattendragen som vi passerade. Eftersom det var lördag mötte vi en hel del folk som var ute och vandrade i området.

Juneau uppskattade ett törstsläckade stopp i ett mindre vattendrag.

Olive tyckte att man gott kunde plaska runt lite och blöta sej ordentligt utöver att släcka törsten.  

På vissa ställen såg det ut ungefär som hemma när vitsipporna blommar som bäst...

...men det var inte vitsippor. Det mesta var en liten blomma som heter "Spring Beauty".

Ibland var de uppblandade med den här vackra vita blomman som heter "Bloodroot"....

...eller dessa som jag ännu inte lyckats lista ut vad det heter.

Något som var annorlunda jämfört med en vårpromenad hemma var sköldpaddorna som låg på var och varannan stock och värmde sej i solen.

Anna håller på med en sport som heter "bouldering", vilket är en typ av klättring. Här får vi en kort demonstration på ett mindre stenblock. Föga anade vi att vi skulle prova på detta IRL innan vi lämnade North Carolina, men det tar vi i ett senare inlägg.

Hej så länge,

Lena

Guidad tur i Tanto och ett besök hos Avtrycket

Det är inte ofta jag träffar bloggkompisar här från Fotosidan IRL men i lördags hade jag stämt träff med Jan Ehrsson i Tantolunden. Jag ville gärna se hararna som håller till där och vem kan vara mer lämplig som guide än Jan. Det blommade för fullt vid kolonilotterna.

Hararna har nog fått vårkänslor för de var inte på sina vanliga ställen. Ett annat litet djur som vaknat till i vårsolen var denna.

Koltrastarna visade upp sej som vanligt.

Jan ser ofta duvhök i Tanto och vi fick en snabbvisit av en individ som flög över våra huvuden. Jag tittade på helt andra saker men Jan fick syn på den.

Jan hade full koll på var ett par trädkrypare byggde bo. Så här ser den fashionabla bostaden ut. Jag hade aldrig sett ett trädkryparbo förut och vi stod länge där för att få se dem bygga. De var inte så aktiva som dagen innan och jag tror Jan kommer att visa betydligt bättre bilder på detta.  

Trädkryparna visade sej i alla fall även om jag inte fick några bilder precis vid boets öppning. Visst har de en skön klättringsstil.

De är otroligt väl kamouflerade när de springer uppför trädstammarna och mycket svåra att se om man inte skymtar de vita fjädrarna på undersidan.

Tantolundens egen fotociceron spanar efter trädkrypare. Han har följt dem under många år och vi spekulerade i om de nog antagligen är generationer inom samma familj som Jan spanat på.

Tack Jan för en toppenfin visning! Bjuder på en sista färgsprakande vårbild från kolonilotterna vid Tanto innan jag drog vidare mot fotoklubben Avtryckets vårutställning.

Här mötte jag fler fotokompisar och tittade på ett blandat och mycket trevligt urval av bilder.   

Även små fyrbenta kan få följa med på utställning. Inte så värst kul men bättre än att vara ensam hemma.

Hälsningar Lena

Tre öronmaneter

Tre öronmaneter...

...sällsamma stillsamheter...

...utan konstigheter.

Hälsningar Lena

Bara blött

Vissa dagar är det bara blött...som idag. Till slut lättade molnen lite....

...men jag hann inte riktigt. När jag precis hittat rätt stämning och möjliga motiv försvann solen bakom några stora moln. Tillbaka till bara blött...

Hälsningar Lena

Vått och blandat

Det var länge sedan jag visade några undervattensbilder och det var också ganska länge sedan vi var ute och dök. Alltså fick det bli ett dyk i arkivet. Här kommer några bilder från Norge som är tagna under 2018 och som jag nog inte har visat tidigare.

Det här är en typ av trollhummer som jag bara sett i Norge fast den ska finnas även längs kusten i Bohuslän. De gömmer sej ofta när man lyser på dem med lampa eller när det blixtrar från kameran, men den här var lite extra nyfiken.  

Ett kärleksfullt par vanliga krabbtaskor som man kan hitta längs hela vår egen västra kust. Tacksamma motiv och kanske inte så spännande. Men jag tyckte de var söta tillsammans.

Eremitkräftor saknar eget yttre skal på bakkroppen och nyttjar därför skal som något annat djur har tillverkat. I detta fall en av våra vackraste snäckor Calliostoma zizyphinum.  

Den här lilla röda eremitkräftan är troligen en Pangurus pubescens . Den sitter på en "död mans hand" som är en sorts korall som är vanlig längs både svenska och norska kusten.

En av mina absoluta favoriter under ytan är en eremitkräfta som heter Pagurus prideaux  som jag bara sett  i norska fjordar. De finns även i Medelhavet men inte i svenska vatten. De lever i symbios med anemonen Adamsia carciniopados som den har som skydd på bakkroppen och den kan dessutom dra nytta av anemonens brännande lila nässeltrådar. Anemonen plockar åt sej rester från eremitens måltider och på så sätt får båda nytta av samlivet.

En liten tejstefisk smyger fram längs botten. Här passerar den ett gäng spökräkor som sitter på strukturerna den passerar.

Spökräkor är mycket små och hör till en grupp djur som heter amphipoder. De runda djuren som ser lite lusliknande ut är också troligen en sorts amphipoder. Här skulle jag ha haft en Raynoxlins eller någon annan form av "supermakro" men det är inte så lätt att veta i förväg. 

Hälsningar Lena