Ölands södra udde

Onsdag kväll förra veckan var det inte bara vi som försökte ta oss över till Öland....dessutom var det vägarbete på den höga delen av bron som orsakade än mer köer. Jag hade hoppats att komma över lagom till solnedgången....

...men fick nöja mej med lite varma färgtoner och några snabba skott från bilen när vi väl kommit över på ön.

Det var hit vi skulle och vi hade t o m bokat boende på det lokala vandrarhemmet 4 km från den sydligaste spetsen av Öland. Allt för att kunna vara på plats så tidigt som möjligt på mornarna. 

Tidigt nästa morgon var vi på plats vid fågelstationen och fyren Långe Jan. Det var inte alls så varmt som det ser ut på bilden. Vi fick t o m klä på oss mer kläder efter ca en timme ute på denna udde.

Fågelskådare är dock härdiga och de som varit här förut hade förstås laddat med tjocka kläder, vantar, mössa osv. Här gällde det att kunna stå ute många timmar.

Om man hade tur kunde det bli så här trevliga bilder....

...ganska ofta blev det mer av den här typen, ett gäng småskrakar som drar förbi. Det här klassades nog ändå som ganska nära.

Ibland såg det ut så här. Det var många som kom för att titta på just den här fågeln. Ser ni den inte? Det hade nog inte vi gjort heller om inte en vänlig person berättat att den låg där och sov och att vi kunde få titta på den genom hans tubkikare. Mitt i denna bild ligger en brungrå nattskärra på marken, ganska nära krönet på den främre grusbanken.

Skådare som varit på plats sedan 5-6 tiden fikar vid halv 10. Då får alla deras tubkikare möjlighet att umgås och skvallra lite tillsammans.

Trots långa avstånd såg vi en hel del roliga och spännande motiv. Här är det brushanar som ställer till det en del bland vadarna på stranden.

De kan verkligen se besynnerliga ut och ha helt olika färger. Här är det två hannar som utmanar varandras prakt. Längst till höger står det dock en fågel som inte alls är en brushane...

Fågeln med den orangefärgade halskragen blir tillfälligt kung på denna del av stranden. Till höger står en roskarl. Den tror jag att Jan visat tidigare här på FS men det här var första gången jag såg den IRL.

Vissa fåglar var mer tacksamma fotoobjekt och de vackra ladusvalorna poserade gärna, ofta under ivriga ljudyttranden. Det var helt klart parbildning på gång och alla hade inte hittat en partner ännu.

Avslutar dagens inlägg med denna lilla oansenliga grå fågel. Jag tog några bilder på den i trädgården som finns nära fyren och vi insåg snart att vi måste fråga någon om råd vad det kunde vara. Den hoppade runt med allsköns "sångare" som alla har en tendens att se väldigt snarlika ut...men den här avvek. Några av er känner kanske ingen den....många ville i alla fall se och fotografera den. I nästa inlägg får den bli upptakten till en grupp om fyra fågelarter som vi lyckades få se och få på bild.

Hej så länge,

Lena

Skåne - samlade glimtar

Jag steg upp tidigt och så här vackert var det när morgonen grydde utanför vandrarhemmet i Blentarp där jag valt att bo.

Jag körde mot Äspet vid Åhus men det blev ett och annat stopp längs vägen. Enkelt när man kan bestämma själv, det var dessutom väldigt lite trafik vid sextiden på söndagsmorgonen.

Här blev det tvärnit på en landsväg. Det var magiskt och går inte riktigt fram på bild tyvärr.

När jag såg den här storken fick jag vända och köra tillbaka. En stork i morgonljuset kunde jag bara inte passera och det fanns en p-fick att stanna på.

Upptäckte dessa när jag släppte storken med blicken. Det var oerhört mycket som blommade i Skåne och jag hann inte med allt, men dessa backsippor kunde jag inte motstå.

De som varit till Äspet känner kanske igen den här kurvan. Det var oerhört vackert med solen som strilade ner mellan träden och jag stannade helt kort på vägen.

Havet låg nästan blankt och solen hade gått upp vilket gjorde det helt omöjligt att fotografera åt det hållet.

Jag gick över gräsbevuxna sanddyner till fågeltornet och spanade ut över våtmarken. Brushanarna var minsann på gång.

Två gravänder som inte riktigt kunde hålla sams i samma pöl.

Det här är jag ganska säker på att det är bergänder, för honorna låg en bit ifrån. Till höger skymtar också en skärfläcka, en av de fåglar som jag gärna ville se. Dock var avståndet väl långt här. Speglingen på vattnet är från något slags torn i bakgrunden.

Man kunde höra de bisarra lätena från denna tärna ute på vattnet med det gick inte att fota åt det hållet pga solen. Plötsligt kom en tärna farande förbi tornet och jag lyckades få fyra skarpa bilder. En Kentsk tärna, mitt första möte i Sverige.

Större och mindre strandpipare, hussvala, gluttsnäppa och en del annat fanns också på plats. Till Stefan kan jag meddela att jag fick se rödspov vid Håslövs ängar, men det blev inga bilder som duger att visa.

En glimt från Åhus på väg därifrån.

Det blev mycket småvägar och jag vet inte riktigt var jag varit. Här var det raden med träd som fick mej att stanna.

Den här fantastiska allén känner kanske några av er igen. Jag har nog inte åkt genom en så lång allé någonsin. Hit skulle jag gärna åka vid olika årstider om det låg lite närmare.

En av otaliga vackra gamla byggnader som kändes typiska för Skåne. På många ställen var det helt enkelt för smalt för att stanna men här fanns det en liten vändplan och jag tvärnitade. Kajan hade koll...

Jag avslutade vid Vombs ängar denna dag men det har visats mängder med bilder därifrån så jag nöjer mej med de fina spovarna som gick utanför bilfönstret. Här fanns det mängder med vadare, gravänder, tofsvipor och ljuvliga gulärlor, bara för att nämna några. Skåne visade sig från sin bästa sida och jag kommer definitivt att åka tillbaka. Där finns mycket vackert att se.

Hälsningar Lena

Glada!

Glada stod förstås högt på min lista under resan till Skåne. Oftast såg man dem så här dvs högt upp, flygande över landskapet, ofta dessutom från bilen.

Min räddning blev en lantbrukare som kom körande med traktor och harv på ett fält där jag råkade stå på andra sidan ett litet vattendrag (vid Vomb). Fem glador cirklade efter harven.

Wow, nu gällde det bara att hänga med och invänta att någon skulle komma lite närmare och lägre.

Solen strålade och gav en del hårda skuggor, men i vissa lägen blev också fåglarna bra belysta och jag behövde inte oroa med för höga ISO eller för långa slutartider.

Till slut kom en praktfull glada rakt över huvudet på mej och jag fick en serie bilder på den vackra rovfågeln.

En bra avrundning på den dagen.

Hälsningar Lena

Flyinge Kungsgård och storkar

Vid tvåtiden på eftermiddagen kom jag fram till Flyinge Kungsgård. Solen strålade och det var sommarvarmt. Jag mötte direkt en ryttare och häst, inte så konstigt då Flyinge är en av våra tre Riksanläggningar för hästsport.

Jag hann inte gå in här för det fanns så mycket att titta på....

Jag är ju lite svag för hästar också och det fans gott om dem. Om någon tror att de försökt tvätta bort färgen på rumpan på den ena så är det inte fallet. En del hästar ser ut så här.

Jag blev dock snabbt distraherad från hästarna när jag vände mej mot de stora byggnaderna. Dessutom kom det något stort flygande....som inte var en häger....

Det kom en stork och jag hittade snabbt storkbon på toppen av det stora valvet. En del bon var gigantiska och tycktes vara byggda direkt på taket. I detta fall delvis över ett takfönster.

Här har man uppmuntrat storkarna genom att anlägga en platform. Storkarna försvann helt från Sverige på 1950-talet men de har återvänt till Skåne genom inplantering och troligen även inflyttade fåglar från Europa. Det finns fortfarande uppfödning på ett par platser men jag skippade storkhägnen för det fanns tillräckligt med fåglar att se ändå.

Jag gick genom valvet och kom ut vid en krattad ridbana. Hästar ska skötas och motioneras även om det är helg.

Nu upptäckte jag att det satt storkar på varenda hustak.

Här är det tre bon och fåglar i alla tre. Ljuset var inte det bästa för fotografering men det kändes mysigt att vara ute i solen. Gräsmattor och häckar var gröna, träden blommade. 

Antagligen en sorts magnolia.

Jag gick runt mellan byggnaderna och njöt. Hussvalorna hade också bon längs hustaken och flög ivrigt runt i den fina trädgårdsmiljön. Det här är ett gammalt vattentorn.

Plötsligt landade en stork på taket och jag återgick till att spana på de stora fåglarna.

Stork inför landning....Vingspannet kan bli så stort som dryga två meter. Det är en rejält stor fågel.

Storkar lever i par och återkommer ofta till samma bo år efter år. De turas om att ruva äggen (ofta 4st) och även att ta hand om ungarna när de kläckts. Om det är makan eller maken som kikar upp ur boet kan jag inte avgöra.

Det utspelas en hälsningsseremoni när den återvändande fågeln landat. De klapprar bl a med näbbarna, vilket även får andra storkar i närliggande bon att klappra lite.

Förutom ljuden böjer de också huvudet bakåt i denna pose.

Här kommer en till stork in för att landa. Den här kom nästan ovanför mitt huvudet.

Här börjar hälsningen med ett hjärligt klapprande...

....näbbarna möts, de klapprar och den återvändande fågel håller ut vingarna.

De ser ju rätt kärleksfulla ut där uppe i boet.

Sedan är det dags för böjda-huvud-posen....

...och en stund till med vingarna en bit från kroppen. Om fåglar kramades ser detta helt klart ut som en invit, eller?

Efter en sista titt upp mot storkbona går jag tillbaka samma väg som jag kom och passerar då under detta torn genom valvet.

Det är stall på var sida och jag sneglar in genom de öppna dörrarna. I de första stallet är det tomt, hästarna är antagligen ute i hagarna. I den andra längan hittar jag en tjej som pysslar med en häst och det får bli min sista bild från Flyinge Kungsgård.

Hälsningar Lena

Fortfarande på väg

Jag hade ställt klockan på ringning 04:45 och tittade yrvaket upp när den väckte mej. Wow, dimma! Jag måste ut. Jag knölade på mej lite kläder inne i bilen och kröp ut genom ena sidodörren. Lite bökigt är det ju att sova i bagageutrymmet.....Det var ingen dimma, bara imma på insidan av bilrutorna....

Nåja, väl ute var det bara att ta fram kameran. Det såg ut att bli en vacker gryningsmorgon....

...och plötsligt vaknade en flock kajor. Vilken morgonsång!

Jag gick ner på den breda fina spången vid Naturum och konstaterade snabbt att knölsvanarna tog sovmorgon.

En flock skrattmåsar flög i cirklar runt svanparet och utstötte sitt vanliga skränande, men svanarna lät sej icke störas av några morgonpigga "chokladdoppingar" 

" - God morgon kära Du."

Jag valde Doppinggömslet denna morgon och där simmade både skäggdoppingar och ett par gråhakedoppingar. Solen kom dock aldrig fram ordentligt och ljuset var ganska dåligt.  

Det roligaste fåglarna att titta på utanför gömslet visade sig vara skrattmåsarna. De höll på med heminredning, eller i bästa fall någon sorts rede.  

Blandade byggmaterial fraktades i skytteltrafik till den lilla ön där de hade slagit sej ner.

Ibland uppstod meningsskiljaktigheter över någon särskilt lämplig pinne.

Byggandet var långt ifrån den avancerade och välplanerade pungmesen som jag såg innan jag åkte från Uppsala. Här verkade det ibland som att de inte riktigt visste vad de skulle göra med materialet när de väl kom fram med det....

Ni ser ju själva hur den där pinnen placerades. Eller så ligger den bara där tills en hona tar hand om den och stoppar den där den hör hemma. Hur gåsen står ut att bo mitt i en skrattmåskoloni kan man ju bara undra över. 

Jag gick mot bilen för att äta frukost och fortsätta min resa. En sävsparvshanne satt på ett plank och sjöng för full hals. Jag såg inte till några honor.

Efter två kokta ägg på knäckebröd med kaviar drog jag söderut, mot Flyinge och storkarna.

Hej så länge, Lena