Nu dominerar det vita i naturen

Naturen är täckt av vit snö och allt ser mjukt och rent ut. Visar några bilder från den vita världen. Några kommer från mitt närområde i Knivsta och några från ett besök i Stockholm igår.

Lite läckert att möta en svartvit hund just idag. Den passade in perfekt.

Det var fläckvis tunna moln så himlen skiftade i blått.

Vid matflotten var det också vitt igår, åtminstone på trappan.

Det snöade också.

Lagom till fågelräkningen är de på plats vid vår matning. De finaste små stjärtmesarna.

Ha en fortsatt fin helg,

hälsningar Lena

Sparvfalk

Under min vistelse i Texas över jul och nyårshelgen spanade jag en hel del efter den lilla sparvfalken. Den ser ut som en liten tornfalk och är en vanlig art i Nordamerika.  

Det finns ganska många i parkområdet där min syster bor och jag lärde mej snart vilka områden som de verkade gilla bäst. Den här skylten står vid en stor anlagd gräsplan som används för diverse idrottsaktiviteter. De satt ofta på skyltar och belysningsstolpar och spanade efter små byten på marken.   

Tålmodigt inväntade jag att de skulle flyga åt mitt hall, eller åtminstone åt ett håll som gav bilder.  

Oftast verkade de fånga stora gräshoppor och liknande insekter på gräsmattorna, men den här hade lyckats få tag i ett större byte.

Den här sitter på en del av bevattningsanläggningen. Vuxna fåglar är 23-27 cm långa och väger 85 till 140 g

Det var soligt, blåsigt och ganska kallt denna dag och den gjorde flera fina flygturer. Vid det här laget hade jag insett att den skulle ganska snart komma tillbaka till bevattningsanläggningen och "börja om" jakten över gräsmattan, så det var bara att invänta.  

Här landar den på en annan av dess favoritplatser. 

Det här var nog den vanligaste rovfågeln där jag var om man bortser från kalkongamarna som ständigt cirklade över hela parkområdet. Jag såg också rödstjärtad vråk vid några tillfällen men inte alls på så nära håll som jag gjort tidigare år.

Hälsningar Lena

På gräsandsnivå

De är ju rätt orädda av sej så jag testade med 16-35 mm (på 16 mm) framför en flock gräsänder.

De tyckte att det var en konstig pryl som jag höll riktad mot dem men...

...om man mutade dem med godsaker gick det rätt bra. Det här ska jag testa fler gånger.

Hälsningar Lena

När solen gick upp...

När solen gick upp i morse befann jag mej vid "skogsmatningen" bakom Ultuna campus (Årike Fyris). Jag jobbade hemma en stund tidigt på morgonen och åkte till jobbet vid åtta-tiden, lagom för att hinna med soluppgången i skogen bakom jobbet.

Det var gnistrande kallt och jag hade på tok för dåliga skor för att stanna en längre stund. Men det behövdes inte...soluppgången varar inte så länge.

De vanligaste matgästerna var förstås på plats...

...jag bara inväntade att de skulle sätta sej på en plats med en gnutta solljus.

Skogen var tyst, kall och vacker trots att jag bara befann mej ett stenkast från centrala Uppsala och E4 mot Stockholm. Efter 15 minuter med gråsiskor, blåmesar, koltrastar, talgoxar, nötväckor, "hacke" och en och annan ekorre packade jag ner kameran och körde de sista hundratal metrarna till mitt jobb.

Trevlig helg allihopa,

hälsningar Lena

Storfiskaren

Jag tog en tur till Ulva Kvarn för att spana efter strömstare i helgen och även om jag hittade två, ville de inte posera för fotografen. Däremot dök det upp en annan filur som också letade mat i strömmen, och dessutom hade lyckats fånga en rejäl måltid.

En mink klättrade upp på iskanten och släpade upp en stor fisk. Det blöta djuret skakade vatten ur pälsen.

Det behövdes flera skakningar innan den började se ut som ett pälsdjur igen. Det var strålande sol och delvis motljus, men minken höll till i skuggan där det var förvånansvärt mörkt. Ganska högt ISO alltså.

Hmm, den tycktes fundera över vad den skulle göra med bytet... 

Den visste att jag var ganska nära, men det var vatten mellan oss och så länge jag stod stilla verkade den förstå att jag inte var ett stort hot i alla fall, men den spanade på mej titt som tätt.

" - DU skulle bara våga komma nära MIN fisk! " ....tycker jag att den verkar signalera här. 

Den vänder och vrider lite på fisken...

...och tar slutligen ett smakprov.

Sedan bestämmer den sej för att inte äta framför fotografen och drar ner bytet till vattnet.

Med ett stadigt tag i fisken smyger den ner i det strömmande vattnet. Kanske är det någon annan mink som också kommer att få smaka av den. Men det är nog för tidigt på säsongen än..

Den simmade iväg i strömmen och jag tappade nästan direkt bort den i det röriga vattnet. Jag såg att den dök upp helt kort en bra bit bort från mej, med sedan fortsatte den nerströms. Den skulle inte gå hungrig denna dag i alla fall. 

Hälsningar Lena