Vår i kubik (eller snarare kvadrat)

Nu är det onekligen vår även om aprilvädret bjuder på överraskningar i form av tillfälliga korta snöfall och isande vindar, kombinerat med strålande sol. Nyanser av grönt har nämnts av både Inger och Stefan. När jag idag såg mej omkring i våra odlingar var det onekligen den gröna färgen som dominerade. Kollaget visar pac choi (snart ätklar), rädisgroddar (äts dagligen), blommande tomater av sorten Vilma som också har gröna tomater (mittenbilden), chili och paprika med gröna frukter, gurkan i vardagsrummet kommer vi att kunna skörda till första maj och ramslöken under häcken har knoppar. Den kommer vi att äta av nästa helg.

Jag tog också en promenad i mitt närområde idag och ångrade ganska snart att jag inte hade satt på mej vantar. Vinden var obarmhärtig även om skogen gav något mer skydd än att promenera i kvarteret. De "vilda" vårmotiven bjöd på betydligt mer färg även om de var inlindade i gröna nyanser. Gullvivorna var en överraskning bland de givna sipporna. Violerna visste jag att de skulle blomma på ett visst ställe och det fanns mängder. Humlorna trivdes i maskrosorna men hade även hittat till de enstaka slånbärsblommor som slagit ut. De små tusenskönorna växte i en gräsmatta och är nog förvildade trädgårdsexemplar, men de var så fina att de får vara mer ändå. Vårlöken hade nästan blommat ut men dessa stod på en skuggig plats.

Nu börjar en ny arbetsvecka. 

Hälsningar Lena

Kyrksjön och "favoritdoppingarna"

Gjorde en morgontur till Kyrksjön (Bromma) för att kolla läget. Det första jag såg var ett gäng brunänder som simmade runt bryggan. De verkade lite virriga men det var väl hormoner som spökade. 

Det är en art som jag inte ser så ofta men de senaste åren har de funnits här och även i år alltså. Honorna är lite mer blygsamma i färgerna än hanarna.

Det var också ovanligt många gäss på plats och de var inte överens. Den här gåsen kom flygande mot bryggan där jag stod och den måste ha gjort en felbedömning för den kom så nära att jag kände vingslagen när den passerade. Det var också ren tur att hela fågeln kom med i bildfältet.

Annars bjöd gässen mest på parvisa flygningar och en väldigt massa ljud.

Löven på träden runt sjön har börjat spricka och bakgrunden har fått en lätt grön nyans. Om en vecka kommer det att vara väldigt mycket grönare än det är på denna bild.   

Det jag egentligen var ute efter var att kolla om mina "favoritdoppingar" hade anlänt. De små svarthakedoppingarna med sina orangefärgade huvudprydnader och genomträngande röda ögon var på plats. Minst sex individer (mer troligt åtta). 

Jag såg i alla fall tre par som verkade hålla ihop. De kuttrade också på sitt vanliga charmerande sätt. Ett ljud som är lätt att känna igen. 

Det går inte att komma ner i nivå med fåglarna om man inte har kameran på en "flotte", vilket jag har sett folk ha. Bryggan är mer än en halvmeter ovanför vattenytan. Jag blir sugen att testa någon form av flytande lösning för doppingarna kommer ibland väldigt nära bryggan. 

De ser verkligen coola ut med de orangeröda tofsarna på huvudet. De dansar också men någon uppvisning bjöd de inte på denna gång.

Det fanns också minst två par skäggdoppingar på sjön och där pågick fortfarande viss uppvaktning, men den var inte så het som de par jag såg för ett par veckor sedan. Det hade också börjat blåsa och det fina morgonvädret kändes inte fullt så njutbart längre, jag åkte hem.

Hälsningar Lena

Rena rama renvandringen

På väg upp till Härjedalsfjällen hörde vi på radion att "Den stora älgvandringen" nu börjat sändas på SVT, återigen tidigare än vanligt. Vi såg inga älgar men enstaka renar längs 84:an på väg mot Funäsdalen. Renarna rör också på sej och när vi körde tillbaka på Flatruetvägen mötte vi en rejäl flock som var på vandring. De verkade i alla fall vilja korsa vägen, dock inte alla och absolut inte samtidigt.

Det var också något som smakade gott på vägen, salt antar jag. Det här gjorde att renarna kom av sej lite, sedan var det som att de glömt vilket håll de var på väg åt. Det ser ut som att det var mycket trafik, men det var det egentligen inte, det blev bara stopp här. Jag gladde mej åt att det var tillräckligt brett för att vi skulle kunna stanna vid sidan av vägen så jag fick fota. 

Renarna passerade väldigt nära bilen och tittade tveksamt på mej när jag klev ut. De här skyndade bara förbi på väg mot den del av flocken som passerat. 

Några stannade upp och nafsade av de torra och dammiga stråna vid vägkanten. Notera de stora fötterna anpassade för snö och att de har päls på hela mulen (till skillnad från en ko). 

Renar på snö har jag inte haft möjlighet att fotografera förut så det här blev en högtidsstund. Tur att vi inte hade bråttom.

Delar av flocken vandrar ut i det snötäckta landskapet och stannar för att äta där växtligheten tinat fram. 

Bilderna där de rör sej på enbart snö kan man nog experimentera mer med, men här får ni se dem som jag upplevde det på platsen.

De flesta renarna hade passerat oss och vandrade bort över snön.

Jag tycker de är så fina och bjuder därför på några närbilder också.

" - Jag har bara ett litet horn och någon har märkt mej med blå färg på rumpan...undrar vad det kan betyda?"

Sedan passerade vi sakta genom de kvarvarande renarna och åkte mot Ramundberget och stugan där vi senare på kvällen fick uppleva ett härligt familjekalas.

Hälsningar Lena

En blixtvistit i Ljungdalsfjällen

Vi har varit på en tur till Härjedalen under en något förlängd helgresa. Lite kort om tid men jag kunde inte vara ledig mer än en dag. Det var ett 60-års firande i sambons familj som gjorde att vi hamnade i en värld som fortfarande är väldigt vit. Någon som har åkt här kanske känner igen sej.

Vädret var fullkomligt strålande under söndagen, som var den enda dag då vi kunde vara ute och upptäcka naturen. Solen strålade, vinden var acceptabel och det var fem grader varmt på Sveriges högst belägna väg. 

Vi är alltså på Flatruetvägen som på sin högsta punkt är ca 975 m över havet. Det är ganska platt när man klarat av stigningen i början och landskapet böljar vackert med mjuka fjälltoppar i fjärran. Vägen var bar och för det mesta torr.

Här har vi nått den högsta delen och det är helt platt. 

Det stod några bilar på parkeringen. Vi gick ut och tittade runt lite. 

Här insåg vi vårt första misstag. Vi skulle förstås ha haft skidor...Men med endast en utflyktsdag och då ingen av oss åker skidor regelbundet, hade vi det inte med i planeringen. Dock hade vi förstås kunnat hyra skidor där vi bodde, men att det skulle kännas så här inbjudande kunde vi ju inte ens föreställa oss. Jättefina spår och i stort sett folktomt. 

Vi körde vidare på vägen och det var visserligen också fint. När vi kom till Ljungdalen hade jag hittat ett litet vattenfall som jag tänkte att vi skulle gå till. Det skulle ligga 250 m från parkeringen...Här gjorde vi ett misstag till. Det var väldigt mycket mer snö i skogen än vi kunde förställa oss och den bar ungefär vart tredje steg steg, dock helt slumpmässigt. När den inte bar sjönk man ner till minst knädjup eller ännu djupare. Vi gav upp efter drygt 150 m fast vi hade både bra kängor och byxor som tålde snön. Min sambo sa att vi skulle ha haft snöskor, jag tyckte att vi skulle ha haft med oss drönaren.   

Efter den svettiga men korta promenaden i skogen körde vi vidare ner till Storsjö. Det låg fortfarande is på sjön även om det gick att skymta en och annan öppen liten pöl. Kyrkan i Storsjö stod vackert belägen på en höjd. 

Det var hög tid för lunch och vi hittade en mycket fin plats en bit utanför Storsjö. Två sångsvanar hade landat i en liten öppen pöl men de brydde sej inte nämnvärt om att vi slog oss ner vid bordet som fanns vid vattenbrynet. 

Solen värmde fint och tranorna som landat långt ute på sjön bjöd på typisk transerenad.

Ett par gjorde en flyguppvisning för oss och då kom det även med en storspov. Vi hörde även storspoven, samt en del andra fåglar. Det var också här som den första sädesärlan plötsligt landade på bryggan framför oss. Den som jag visade i förra bloggen. 

Ett annat tranpar promenerade ute på isen och vi kunde skymta en flock renar på mycket långt håll. Det skulle vi dock få betydligt mer av senare under dagen.

Vi åt vår lunchmatsäck och drack kaffe i solen, ingen brådska. Kvällens födelsedagsmiddag var flera timmar bort. Avslutar med en high key bild av de två sångsvanarna. Det var lite så det kändes att sitta där och titta ut över allt det vita, som jag ju trodde att jag lämnat bakom mej för denna säsong. Hemma blommade ju vitsipporna. 

Hälsningar Lena

Årets första

Årets första sädesärla för min del. Något oväntat att det skulle bli så långt norrut att det fortfarande låg både is och snö under bryggorna. När vi kom tillbaka måndag kväll hade björkarna börjat slå ut hemma. Mer bilder från svenska fjällvärlden kommer inom kort.

Hälsningar Lena