Mjuka sidensvansar

En morgon på väg till jobbet satt det ett gäng sidensvansar bara ett par hundra meter hemifrån. Jag vände bilen och åkte hem, hämtade kameran och körde ut till det korta vägavsnitt där de höll till. Problemet var bara att det var för tidigt och solen hade inte gått upp ännu. Även om den var på gång så var det fortfarande för mörkt. 

Jag tog några bilder då de satt uppe i ett träd men jag ville ju att de skulle flyga ner och sätta sej i häcken där de hade hittat en typ av torkade bär som de åt.

I den frostiga häcken var det ännu mörkare och hit skulle inte ens solen nå, om jag inte stannade flera timmar, vilket jag inte kunde. Jag drog upp ISO till 10 000 och så fick det bli "mjuka" sidensvansar. 

Det här var annorlunda från när de äter äpplen och bråkar med varandra. Här flög de mest runt och letade efter de små gulbruna torkade frukterna (oklart vad det var). 

Det var rimfrost i busken som gav en del fina effekter. Det var också väldigt kallt upptäckte jag efter ca 10 minuter ute på gatan. Jag var inte alls klädd för att vara ute. 

De satt ju stilla ibland också, men inte länge och oftast var de då dolda inne i buskarna.

När jag kom hem på eftermiddagen var de fortfarande kvar i häcken, men då hade solen givetvis gått ner och det var mörkare än det varit på morgonen. När det blev helg var bären slut och sidensvansarna hade flugit sin väg. De passerade inte min matning fast jag hade satt ut äpplen. 

Hälsningar Lena

Det blev mer vinter

Under helgen föll det mer snö och när jag vaknade på söndag morgon var landskapet täck av fluffiga vita flingor. Vackert men kanske inte önskvärt av alla. Ett av de unga rådjur som vi ser dagligen letar efter något ätbart på grannens tomt.

Den har hittat några grenar på en buske som den knaprar på. Antagligen inte så mycket att ha, men den kommer ju att passera in på vår tomt och förse sej med avrenspellets som vi bjuder på och så slickar den i sej lite fågelmat på köpet. Den här lilla killen har redan börjat tappa vinterpälsen, det styrs av ljuset inte temperaturen, och han ser lite luggsliten ut på halsen. 

I fågelrestaurangen fanns det fler gäster än bara koltrastar. En entita flaxar förbi och tar ett hampfrö.

De är snabba och tar med sej ett eller flera frön i näbben när de besöker restaurangen. 

Här har den lyckats ta minst tre hampfrön.

Talgoxen är förstås kung bland småfåglarna och vakar ständigt över utbudet i restaurangen. 

Den dyker ner för att ta för sej...

...och bromsar upp lagom för att landa mjukt i den fluffiga snön.

Ibland blev det lite stimmigt med småfåglarna men det är svårt att få dem på bild med godtagbar skärpa. 

Passar på att visa denna koltrast som är väldigt ljus på bröstet. Man inser att det är variation inom arten fast de är så pass enhetliga i färgerna. 

Vi har flera par av större hackspett bakom huset och nu börjar det märkas att de har lite vårkänslor. Den här har landat på den torra grenen som ger en perfekt resonans när den trummar. 

Här trummas det för fullt. Ljudet är karaktäristiskt och hörs långt. Det här är en favoritgren för hacke.

Den hade också en konstig manöver för sej då den skulle sitta på undersidan av grenen. Kanske var det något farligt som passerade, inte något jag kunde se i alla fall men skatorna varnade också.

Avslutar med en av småtjejerna som kommer förbi i stort sett varje dag och kollar om vi har lagt ut något gott till dem. Nu när det varit så pass kallt har vi lagt ut avrenspellets och äpplen (som man måste ta in och tina innan de går att dela). Några som uppenbarligen är årsungar har börjat se lite tunna och kantiga ut så vi stöttar med extra mat till dem. 

Hälsningar Lena

Koltrastar i snö

Idag var det perfekt väder för att sitta ute och spana på koltrastarna i fågelrestaurangen. 

Jag riggade min hemsnickrade ersättare till stubben och fyllde på med nötter och frön. Förutom all fin nysnö som fallit fick jag även en del snöfall när någon liten fågel satte sej på en gren ovanför. Ibland hamnade det lägligt bakom stubben, ibland framför och då blev autofokus helt förvirrad några gånger. Så här ser i alla fall hela matplatsen ut.

Koltrastarna var snabbt på plats när jag lämnat stubben och satt mej till rätta på altanen. Jag har flera hannar med små vita fläckar i fjäderdräkten och kan då känna igen vissa individer. Det här är en av stammisarna.

Här fick jag fint snöfall i bakgrunden.

Partiellt snöfall i alla fall. Notera att det sitter en fågel i bakgrunden till vänster. Det var kö till restaurangen ibland.

De här två dansar fint tillsammans.

Men en del verkade ha taktiken att skvätter jag bara tillräckligt med snö, kanske det räcker för att den andra parten ska ge sej.

Specks, en av mina favoriter, blev ordentligt purrad.

Men det brydde han sej inte om.

" - Bry er inte om mej grabbar, jag ska bara ta en nöt."

Ibland var det riktig kaos men det blir sällan bra på bild. Den här fick vara med ändå.

Jag hade kunnat sitta kvar länge för solen värmde t o m där jag satt. Klockan började dock närma sej 11 och OS finalen i curling, dessutom pågick redan 5-milen och jag började få svårt att koncentrera mej.

Jag hörde en nötskrika i skogen men såg den inte. Koltrastarna kivades på.

Det är samma par på de två sista bilderna och den högra fågeln vände i luften och bytte riktning. De är inte så duktiga som kolibrier, men jag blir ändå imponerad när jag tittar på en bildserie där de går något sådant. Jag hade förstås mer än koltrastar i restaurangen men det får jag ta en annan gång. Det första jag såg då jag kom in (och hade satt kameran på nerladdning) var två nötskrikor som intog stubben, typiskt. Men det fick bli OS istället.

Hälsningar Lena

På väg till jobbet

Det har varit klart och riktigt kallt på mornarna denna vecka och jag har insett att ljuset nu är tillbaka så pass mycket att jag kan stanna och fotografera på väg till jobbet och ändå komma fram vid den tid jag föredrar. 

Denna morgon kör jag en omväg och passerar ett par platser längs den väg jag körde när jag bodde i torpet, dvs före 2005 då vi flyttade till Knivsta. 

Solen är nästan uppe och jag inser att jag nu löper stor risk att möta en buss. De går inte ofta på den här vägen men jag hade koll på morgonturen när jag körde här dagligen. Det är alldeles för smalt för att möta en buss och vintertid givetvis ännu knepigare än sommartid. Jag tar några bilder snabbt och hinner fram till en korsning innan jag ser bussen. Jag undgår mötet helt. 

Slutligen kommer jag fram till den korsning där jag måste ta höger för att komma till Uppsala. Jag har ingen bil bakom mej så jag kör ner sidorutan och riktar kameran åt vänster. Solen har nu gått upp och jag kan föreställa mej hur den skiner rakt i ögonen på de bilar som är på väg söderut. Jag stoppar kameran i väskan på passagerarsidan och vänder norrut. En dag kvar före helgen.

Hälsningar Lena

Gysinge bjuder på en del andra motiv

Det finns en hel del annat att se i Gysinge och Färnebofjärdens nationalpark än bara utter och bäver. Bruket lockar en del fotografer som inte släpar på stora teleobjektiv. 

Mycket is i det strömmande vattnet. Vid sista besöket hade ännu mer frusit igen jämfört med mitt första besök för ca 2 veckor sedan.

Jag spanade efter strömstaren som Ing-Marie brukar fota här, men jag såg ingen. Ett ögonblick senare då jag passerade över en liten bro kom den flygande rakt mot mej. Jag ryckte upp kameran och fick två någorlunda skarpa bilder innan den passerade mej och försvann bort.

Jag stod kvar på bron lite överrumplad med kameran i handen och då kom en mink skuttande precis nedanför, i kanten där det var fruset. Den försvann också rätt snabbt 

Vid broarna där jag spanade efter uttern finns det vissa träd som jag ofta stannar till och tar en bild på. Nu var det lite krispig rimfrost på grenarna. 

Jag har också en favoritek. Det är egentligen två ekar men det är en specifikt som jag alltid förevigar, oavsett årstid.

De här grenarna kan jag inte motstå.

Hälsningar Lena