Etapp 1

När vi lämnade Sverige den 19 december hade jag bara skymtat solen ca 30 minuter under den senaste månaden. Jag kunde därför inte låta bli att leka lite med kameran när solljuset strömmade in i terminal 5 på Heathrow i London. Vi hade tråcklat oss genom terminalbyten, passkontroll och säkerhetskontroll på rekordtid, vilket givetvis resulterade i att vi fick sitta längre vi gaten och vänta. Efter ytterligare fördröjning, av oklar anledning, kom vi till slut iväg.

Efter drygt elva timmars flygresa landade vi och blev hämtade av min systerson. Han frågade om vi ville ha "The scenic route" eller den kortaste vägen till deras hem. Vi valde den mer spektakulära vägen och hamnade mycket snart i vad som nästan kändes som ett mycket stort nöjesfält.

Bilderna är tagna i all hast genom vindrutan på bilen. Det är fredagskväll och stadslivet har definitivt kommit igång. Fast vi insåg senare att en hel del liv här håller igång dygnet runt.

Vi är naturligtvis inte i Frankrike, även om det finns ett Eiffeltorn på den här gatan. Vi passerade också en Frihetsgudinna och en pyramid. Trump har också bidragit till stadsbilden som ni kan se.

De stora lyxhotellen avlöste varandra längs vägen som också kantades av höga palmer. Ett par kvarter längre bort tar ljusen och de flotta butikerna slut ganska abrupt och det tog inte mer än 15 minuter innan vi var hemma i min systersons hus. Någon av er har nog listat ut var vi är och åtminstone en här på FS har gift sej i denna stad om jag inte minns helt fel. 

Ny dag och solen strålade då vi blev guidade längs en given rutt om man besöker denna stad för första gången. Vi började förstås vid den ikoniska skylten, där det givetvis var kö för att ta en selfie. 

Till höger om skylten kunde man landa med sitt privatjet. Det här är precis där "The Strip" börjar i Las Vegas, vill du komma dit med flyg och betalar bra kan du landa precis där allt det roliga börjar.

Vi fick nöja oss med att om man är boende i Las Vegas, vilket min systerson är, parkerar man gratis i de stora parkeringshusen längs "The Strip". Det här är utsikten från det öppna parkeringsdäcket på Bellagio, ett av de mest kända hotellen på gatan, som har en mycket välkänd fontän.

 Lagom "jetlaggad" blir utsikten redan från parkeringen ganska omtumlande. 

Vi vandrade genom Bellagios julskyltning. Här ligger NK i lä, framförallt när det gäller omfattningen. 

Här gör man det i storslagen amerikansk anda.

Det är gott om besökare dagarna innan jul.

Den här skapelsen består av olika växtdelar, nötter och mängder med blommor.

Den här bilden är tagen i en butik med sanslöst dyra juldekorationer.

Handgjorda dockor i original, inte något jag skulle välja att julpynta med, men om jag var barn skulle jag nog ha svårt att slita mej från det här stället.

När vi kom ut i lobbyområdet var en stor del av taket dekorerat av glaskonstnären Chihuly. Det här hade jag behövt mer vidvinkeln för att visa hur det verkligen såg ut. 

Vi fick också se det som håller staden igång, 24 timmar om dygnet. Intäkter från spel gör det skattemässigt fördelaktigt att bo i Vegas. Det får också andra konsekvenser. Då ca 60% av stadens befolkning jobbar inom spelindustrin, och de förstås jobbar skift, har staden inte någon rusningstrafik. Det flyter på lugnt och fint oavsett vad klockan är. Man har inte heller några vägtullar på de stora genomfartslederna. Min systerson som tidigare bodde i Dallas betalade ca 3000 dollar om året i vägtull för att sitta två timmar i kö varje dag. Nu har han 15 minuters bilresa till sitt jobb och ingen kö.

Vid lunchtid den 22 december var det inte så många som spelade, men några fanns på plats. Bilden är mörk men det sitter en väldigt omfångsrik man till vänster, som har sin rollator parkerad bredvid.

Det är tomt vid rouletten men en ensam städare drar sin vagn mellan borden. Omfattningen av spel var överväldigande och det här var ju bara ett av ställena. Varenda hotell hade ett helt plan med spelautomater och det fanns nog en hel del andra lokaler som också hyste spel som vi aldrig kom i närheten av. Vid baren kunde du förstås spela samtidigt som du åt eller drack något och vi kunde se folk spela på sina telefoner när vi besökte platser som inte hade automater. Möjligheten att spela är oändlig i LasVegas.

Hej så länge,

Lena

Rapport från Råstasjön

Jag hade egentligen tänkt att det skulle komma en reseblogg nu, men med all snö och det fina väder vi hade igår kunde jag inte motstå en tur till Råstasjön. Jag kom ganska sent, vid halv ett, och jag blev mycket förvånad när "fiskbilen" kom krypkörande längs gångvägen. Hägrarna får uppenbarligen middag även på lördagar.  

Ett 50-tal hägrar flockades runt killen med den orangea jackan och det blev ganska rörigt. 

Givetvis stod jag för nära och de stora fåglarna kom ibland flygande på riktigt låg höjd.

Det var inledningsvis ganska kaosartat och alla ville förstås ha en fisk. De ganska stora fiskarna var delvis frysta. Antar att det är en hanterings- och förvaringsfråga.

Det blir fotomässigt "trångt" där fisklådorna är utställda och inga rena bakgrunder. För att få det måste man ha med sej egen fisk och kasta ut på isen som nu är snötäckt. 

Solen sken när jag åkte ut men i den här änden av Råstasjön blir det skuggigt tidigt pga av hus och träd. Vackert sent solljus fick jag bara enstaka glimtar av. 

Det här skulle ju kunna vara någon annan stans, mer ute i naturen, om man bortser från det väldigt raka "trädet" till höger, som är en lyktstolpe. 

Här går det i alla fall inte att se hur centralt i storstan dessa fåglar håller till.

Men det blir också en del dråpliga kompositioner med bilar och människor i bakgrunden.

Eller varför inte en joggare i blått. 

Det passerar hela tiden människor runt matplatsen och fåglarna bryr sej inte det minsta. Det fanns även flera andra fotografer på plats samt åtskilliga som fotade med sina telefoner.

Vill man fotografera gråhäger är det här ett säkert tips så länge det är kallt och is på sjön. Det behövs inte mer än ett 70-200 och man kan även ta med en vidvinkel.  

Ute på sjön var det fortfarande lite sol, men där håller inte hägrarna till när det finns mat. Men de brukar sitta i solen vid vasskanten när de bara vilar och väntar på mat. Då behövs minst 500 mm eller mer för att få bra bilder. 

Jag gick runt hela sjön för ibland hittar man andra fåglar. Denna gång hade jag turen att få syn på en gärdsmyg alldeles nära gångvägen. 

Den poserade mycket fint när den gjorde ett kort uppehåll i sitt födosök.

Man undrar ju lite vad de kan hitta att äta så här års?  Men tydligen finns det goda små maskar även vintertid.

När det lyckats svälja hela masken burrade den upp sej ytterligare en aning och hoppade vidare längs iskanten där det också rinner lite vatten. Det här är samma plats som man ibland kan se vattenrall. Den visade sej dock inte denna dag.

På väg tillbaka till bilen fick jag syn på denna dam. Det finns olika tekniker när man fotograferar fåglar.

Hälsningar Lena

Hemma igen

Är nu åter efter en ovanligt lång jul- och nyårsledighet då vi gjorde som många andra, besökte familj. Vi körde också 2850 km med bil. Ibland såg det ut så här...

...och ibland såg det ut så här. 

Ibland fanns inte vägen som vi försökte följa kvar. Den har gått längs dessa stolpar. Då fick vi köra ut på en nyare väg och följa den en lämplig sträcka. 

Vi har haft dagar då vi blev nästintill "ljuschockade" efter den mörka tiden hemma. Här var det strålande sol och ljumma vindar...

...men också snö med tät dimma samt åtskilliga minusgrader (vi hade viss beredskap för detta, men givetvis inga vinterdäck). 

Vi startade resan i en mycket välkänd storstad, men det här var inte en ovanlig syn längs vår rutt. Vi har varit uppe på 2133 meter över havet, alltså aningen högre än Kebnekaise, men också drygt 88 m under havsnivån och det var inte med dykutrustning.

Ibland mötte vi extremt långa tåg...

...och ibland var det bara stopp. 

Hej så länge,

Lena

PS. Nu vet jag också var Piff och Puff bor.

God Jul

Jag hoppas vi ses igen i Januari.

Hälsningar Lena

Våra husdjur kan också vara roliga

Våra husdjur kan minsann också bjuda på underhållning som t ex den här renen. De är för det mesta ganska skygga när man möter dem längs vägarna, men den här hade mutat in denna rastplats och kom fram när vi hade dukat upp. Först tyckte jag att det var kul att jag kunde fota den så nära, sedan fick vi fösa bort den för att få äta ifred. Den ville helt klart ha hamburgare. 

I Nordnorge tar fåren bussen när de ska på utflykt med sina småttingar. Bussbiljetterna har de lämpligt placerade i öronen. Lätta att "blippa" när de kliver ombord.

Får vaknar tidigt på morgonen och det blir snabbt kö till toaletten.

Ibland ser de bara roliga ut. Eftersom den här änden hade horn antar jag att det är fram.

När jag jobbade med kor för många år sedan fick jag lära mej att de bara sparkar uppåt och framåt med sina bakben. Moderna kor har utvecklat sin sparkförmåga och kan uppenbarligen slå bakåt på ett sätt som t o m skulle göra hästar avundsjuka. 

Getter sparkar inte, däremot hoppar de jämfota rakt upp i luften och man ska inte underskatta hur högt de kan hoppa. 

Om man har kameran redo vid rätt ögonblick kan man fånga en häst mitt i värsta gapskrattet. Uppenbarligen använder de inte tandtråd.

De här grisarna får vara med mest för att jag blir glad av att titta på dem. 

Hundar kan se fullkomligt galna ut. 

Nu har jag rotat färdigt i arkivet för i år och kommer snart att ta julledigt från bloggen.

Hälsningar Lena