Finaste vårdansen

Skäggdoppingparet kom simmande mot mej när jag stod vid bron i Hjälstaviken. Det var dimmigt och naturens färger var dämpade. 

Paret stannade upp ganska nära och verkade ha en liten "pratstund". De vackra tofsarna på huvudet stod rakt upp och jag hoppades att de skulle fortsätta med sina ömhetsbestyr.

De låg mitt emot varandra i vattnet och tittade ömsom höger ömsom vänster. Det var inte för att se sej om utan det här var upptakten till en möjlig dans...

Förutom att vrida huvudena höger och vänster förekom också lite putsning och att de sänkte ner huvudet bakåt mot ryggen. Jag stod ensam helt stilla på första parkett och gladdes återigen åt att kameran inte ger ett enda ljud ifrån sej.  

Plötsligt vänder de varandra ryggen och börjar simma...

De utökar avståndet och sedan dyker den närmaste doppingen, kort därefter den andra. Jag ser bara lite bubblor på ytan, men det är nu det gäller att hänga med. De är borta kanske 15-20 sekunder, innan de kommer upp en bra bit från varandra.

Målmedvetet simmar de varandra till mötes med sänkta huvuden...

...sedan börjar dansen, en kärleksfull och elegant uppvaktning med näbbarna fulla av "gåvor". Skäggdoppingar ser lite annorlunda på det där med blommor.

Dansandet är antagligen ganska jobbigt för fåglarna, då de trampar vatten för att hålla sina kroppar upprätt ovanför ytan. De vrider också huvudena åt höger och vänster och det är svårt att få bilder då man ser båda individernas ögon. 

Könen ser lika ut men för mej blir den med ryggen till hannen och han är lite mer uthållig, eller kanske bara lite mer "kär och galen".

Dansen mattas av och här tycker den möjliga honan att det räcker. Hon spottar ut växterna och kanske pustar hon även ut.

Det är nog de sista rörelserna som får mej att tro att det är hanen är lite mer passionerad när ha slänger med huvudet hit och dit samt sprätter iväg sin "gåva".

" - Nu räcker det älskling" tycker jag hon förmedlar med denna blick. 

Sedan är dansen över och de två skäggdoppingarna vänder och simmar bort från mej. Konturerna blir mjukare i dimman och de försvinner snart där den lilla ån kröker åt höger.

Hälsningar Lena

Sjuka blåmesar – SVA behöver fler rapporter och sluta mata

Antalet rapporter om sjuka och döda småfåglar har ökat sedan i februari, främst vad gäller blåmesar. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har påvisat blåmessjuka som dödsorsak hos några fåglar, och det finns indikationer på en större smittspridning i Sverige under 2026. Rapporterna har kommit från flera delar av Sverige. SVA har hittills obducerat ett antal blåmesar som skickats in, andra är under utredning och fler fåglar är på väg in för att undersökas.

– Ofta hittas flera döda småfåglar tillsammans, nära fågelmatare. Det är viktigt att vi får in fler rapporter om sjuka eller döda småfåglar till rapporteravilt.sva.se, så vi får ett större underlag att analysera, säger Karin Olofsson-Sannö, biträdande statsveterinär och viltpatolog på SVA. Småfåglar riskerar att smitta varandra när de samlas vid exempelvis fågelbord. I det här fallet handlar det om bakterien Suttonella ornithocola, som har påvisats i lungvävnad hos vissa av fåglarna. Bakterien orsakar en lunginflammation som gör att fåglarna dör strax efter insjuknandet. Sjukdomen kallas för blåmessjuka och drabbar främst just blåmesar, även om andra småfåglar också kan drabbas, till exempel talgoxar, svartmes och stjärtmes. 

De symptom som infekterade fåglar visar är ospecifika: de burrar upp sig, är desorienterade och mindre skygga än normalt, de kan också hittas döda utan föregående symptom. Jag har inte hittat några döda blåmesar eller andra småfåglar. Däremot en blåmes som satt uppburrad och såg ut att sova på en pinne där det var för mycket aktivitet för att den rimligen skulle sitta där. Det var innan jag hade läst detta. Mer information om blåmessjuka finns på https://www.sva.se/

SVA uppmanar nu idag att man ska sluta mata småfåglarna, så vi stänger vår restaurang.

Hälsningar Lena 

En nästintill monokrom morgon

Jag gjorde som Daniel och satsade på att köra ut tidigt en morgon, före jobbet (förra veckan). Jag valde en morgon då SMHI utlovande dimma men solen skulle sedan komma fram. Det kan bli vad som helst, men åker man inte ut får man garanterat inte uppleva någonting, så jag chansade. Det blev en nästintill monokrom upplevelse. Förstora bilderna för de gör sej mycket bättre mot en svart bakgrund. 

Jag valde att åka till Hjälstaviken för där händer det ganska mycket just nu. När jag kom fram överrumplade jag två tranor som givetvis tog till flykten innan jag hunnit få ordning på mina inställningar. Jag gick ut på spången som var täckt av ett tjockt lager frost.

Det var väldigt stilla och nu kände jag att det var ju det här jag egentligen sökte efter. Stillheten och att bara stå där och titta på minimala förändringar i en mjukt, luddig miljö där ljud gav mer information än rörelse. Med ljud var det specifikt rördrommens dova toner som fängslade mej. 

Några sothöns pingade till och en gås kom flygande, i övrigt var det helt stilla....

Jag gick fram till bron över den lilla ån och tittade ut mot Hjälstaviken. Det här är en av mina favoritplatser och jag stannade en bra stund.

En bäver kom simmade mot mej och jag tog några bilder.

Jag fortsatte promenaden på spång genom vassen tills jag kom ut igen där det fanns öppet vatten. Rördrommen boomade i det dolda, som en australisk didgeridoo. Mitt i den ljudidyllen avbröt en vattenrall med sina besynnerliga grymtande följt av gälla "kip", "kip". Den var ganska nära men givetvis såg jag inte skymten av den.  

Jag testade ett panorama genom att ta fem bilder i stående format med zoomen på 100 mm. Det fungerar förvånansvärt bra även handhållet. Stativ orkar jag inte släpa på dessa morgonturer.

Solen lyckades till slut bränna igenom moln och dimma, men inte riktigt så tidigt som jag hade tänkt för nu började jag få bråttom. Med solljuset tillkom också en aning mer färg, men fortfarande ganska blygsamma toner.

Det blev några sista vyer...

...ut över vassen när jag promenerade tillbaka till bilen. Jag såg mängder med flygande häger och en ägrett, men ingen fiskgjuse som jag hade hoppats på. Den väntade väl på att det skulle klarna upp helt.

Jag fick dock ett fint visuellt fågelmöte denna morgon. Ett dansande skäggdoppingpar. De har onekligen drag av diskborste i vissa poser...Dansen får komma i ett annat inlägg.  

Hälsningar Lena

Våruppdatering i odlingarna

Vi har ju fått möjlighet att se hur Peters odlingar artar sej i Skåne och här kommer en glimt från hur det går för våra plantor en bit längre norrut. I vardagsrumsfönstret frodas två mindre tomatplantor. De blommar för fullt... 

...och de första tomaterna är faktiskt på gång. Förra året hade vi en frodig gurkplanta i de stora fönstren och skördade rikligt med gurka inomhus innan plantorna i växthuset hade börjat ge något ätbart. Om man kan ha gurka kan man kanske också ha tomater och en kollega tipsade om sorten Vilma, som ger små stadiga plantor tänkta att ha på balkong eller inomhus. Därför har vi nu två Vilmaplantor och jag ser med spänning fram emot vad dessa kan ge.

Gurkplantan ser också lovande ut och den har fullt med små gurkämnen. Det är en F1 hybrid som är självpollinerande så det är bara att invänta gurkornas tillväxt. När de väl börjar växa går det fort och jag ser fram emot de första små slanggurkorna, som givetvis smakar mycket mer än gurkorna man köper i affären. Att man har skördat dem i det egna vardagsrummet bidrar nog till den fina smaken :-)  

Jag har mängder med övervintrade pelargoner och Astrid vill verkligen komma ut. Knopparna vill bara sprängas ut i prunkande blommor. Visst skulle jag kunna ställa ut en del i växthuset, men det blir fortfarande väldigt kallt på nätterna och då blir det en massa bärande in och ut som jag inte riktigt känner för på vardagar. Astrid och hennes vänner blir kvar inne tills vidare.

Vi har dock flyttat ut ett gäng tomatplantor. De får stå i "kuvösen" med värmefläkten som i alla fall ska se till att de inte fryser på nätterna. Tre krukor med pac choi fick också följa med ut. De brukar bli "ätstora" ungefär kring midsommar. Det gäller att ta tillvara ljuset den här tiden på året och den längre temperaturen ute ger stadigare plantor. 

Dessutom behövde vi skapa mer plats i "barnkammaren" inomhus, för vi har sått gurka (ämnade till växthuset) och squash. Snart ska även ärtor och bönor få en tidig start här. Ett stort problem för många hobbyodlare är att ha tillräckligt med plats att driva upp plantor under våren. Vårt sovrum är stort, men har snedtak som gör det omöjligt att använda utrymmet till något vettigt som kräver ståhöjd. Med extra belysning och ljusramper av spillvirke och gamla bokhyllor blev det en perfekt plats att starta sommarens odlingar på.     

Hälsningar Lena

Skeletten på jobbet (inte längre i garderoben)

Om man jobbar på en veterinärmedicinsk och husdjursvetenskaplig fakultet är det inte konstigt att det finns en massa skelett. Hittills har de stått undangömda i förråd och bara använts i undervisning. När veterinärprogrammet utökades från 100 till 145 studenter/år måste det dock till vissa förändringar, förråd måste byggas om och fler rum för anatomiundervisning måste skapas i befintliga byggnader. Några av skeletten behövde sålunda flytta ut...

När de som ansvarar för miljön och tekniken i vårt hus fick nys om att det fanns skelett "över" började de direkt planera för olika platser där dessa kunde visas i byggnaden. Jag blir förvånad över att ingen har tänkt på detta tidigare (mej själv inkluderad), för när jag besökt universitet i andra länder har det funnits fina skelett på display i deras byggnader. Det här är min absoluta favorit. "Blindstyret" är en struts som veterinärstudenter preparerade och monterade för drygt 20 år sedan (den kom från Kolmården ).      

Den över två meter höga strutsen står nu direkt innanför huvudingången i byggnaden och den är helt omöjlig att återge på bild. 

Den gamla jaken är från 1950-talet.

En get som också varit med länge stod mer lämpligt i den tidiga morgonsolen (klockan är ungefär sju och inga studenter har kommit ännu). Jaken syns i bakgrunden.   

Geten står mot ett konstverk som också är en glasvägg.

Jag testar en annan vinkel och får då med strutsen i form av en spegling samt en trana från konstverket uppe i högra hörnet. 

Om någon undrar över hur ett lejon ser ut under pälsen så har vi ett sådant på plan tre. Lejonet är också ett verk av studenter och det har funnits så länge jag kan minnas, också en gåva från någon djurpark, troligtvis Kolmården. Lokalvårdarna var de enda som var på plats när jag gick runt och fotograferade. De flesta av min kollegor kommer betydligt senare.  

Det här tyckte jag var en mycket lyckad placering för vem har så läckra horn vid skrivaren/kopiatorn. Betydligt coolare än klockan som satt där tidigare. 

På mitt tjänsterum har jag en gammal höna och en uråldrig duvhök (+ ett dekorerat strutsägg). När vi precis hade flyttat in i huset var hönan ett bra sätt för mej att hitta tillbaka till rätt rum. Huset är runt och vi har glasväggar mot korridoren, alla rum var dessutom möblerade på samma sätt och det var lätt att gå in i någon annans tjänsterum när man kom i korridoren och inte hade riktig koll på var på "rundeln" man befann sej.

Hälsningar Lena