Guadalupe, men var är hajarna?

Det låg låga moln över Guadalupe när vi kom fram vid lunchtid. Guadalupe är en ö med vulkaniskt ursprung som är naturreservat och hade en befolkning på 15 personer vid senaste räkningen (2008). Det finns ett fiskeläge som heter Campo Oeste och vi ser en fiskebåt. Guadalupe är mexikanskt och ska inte förväxlas med Guadaloupe, som är franskt, ligger i Västindien och har en helt annan folkmängd och turism. "Vår ö" får man inte ens gå iland på.

Vi ser två andra båtar när vi ankrat. Det ena är Solmar V, en dykbåt som vi rest med en gång tidigare och som också gör dessa turer med vithajsdykning. Den lilla vita båten är fiskare, de dyker efter en slags ostron (abalone eller havsöron). De dyker alltså på en plats där två eller tre andra båtar gör allt för att locka till sej vithaj....

Så här ser dagens schema ut. "Continental" är första frukost, då brukar det finnas havegrynsgröt, nybakade muffins, fruktsallad, rostat bröd, jordnötssmör, marmelad, kaffe, juice etc. Andra frukost är lagad mat. Eftersom vi inte dykt på förmiddagen är behovet av dubbla frukostar inte så stort just idag. Efter lunch öppnas burarna och då har vi delats in i grupper så att alla ska få gå ner i de nedsänkta burarna i 45 minuter. Vi har två burar i ytan och där får man vara när man vill, bara det finns en luftslang ledig.  

Stämningen är hög och den spansktalande gruppen samlas på däck.

Personalen jobbar med att få allt i ordning. Här ligger det hängselförsedda bälten med blyvikter nedstoppade i stora fickor. När man har våtdräkt flyter man och för att kunna stå bra i burarna måste man ha vikter. Det finns 10, 15 och 20 kg på bältena beroende på personens storlek och hur tjock våtdräkt man har.  

Här sänker de en av ytburarna. Golvet i den kommer att ligga på ca 6 m så helt i ytan är den inte.

Vår kapten sköter kranen som lyfter burarna. Han är ganska avslappnat klädd när vi är ute till havs.

Här är det en av burarna som så småningom ska ta oss dykare ner till 10 m. De gula slangarna är luftkällan som varje dykare har i munnen.

Nu börjar det bli dags. Våtdräkt med huva är bra, det är ganska kallt i vattnet.

Den franska truppen är noga med dokumentationen.

Man kan se stora fiskar från ytan. Det är "jacks" och en del tonfisk som kommer för att äta av den frusna tonfisk som vi använder för att locka till oss hajar.

Äntligen är det vår tur och vi ska vara i en bur med fyra personer plus en divemaster som sköter betet och hjälper till när vi hissas ner och upp. I hörnet kan man se en vanlig dykflaska, det är en reserv om något skulle hända med de slangar vi andas ur som går upp till båten. En haj kan ju bita  sönder  dem ...fast det har aldrig hänt...

Fredrik är redo och betesfisken ligger i jutesäcken.

Vår divemaster Ryan stampar på säcken med betet. Lite blod och små bitar tonfisk sprids i vattnet.... Det här är rutinjobb för Ryan men om ett par dagar kommer han att få en vithaj "i famnen" och det har han aldrig haft förut.

Fiskarna älskar betet och såväl små som stora flockas runt oss. Vi spanar efter haj ute i det blå vattnet...

Fiskarna kastar sej över resterna av en tonfiskstjärt. Inga hajar i sikte....Det är som att sitta i gömsle, man får ha tålamod och vilda djur gör som de behagar.

Jag leker på lång slutartid och funderar över hur det är att vara fisk i ett akvarium. Det känns lite så när man står i buren och fiskarna flockas utanför...Vi fick inte se någon haj och ingen annan grupp heller denna första dag.  

Men det kom hajar, strax före lunch nästa dag får vi första kontakten bara ett par minuter innan vår bur hissas upp...jösses vad stora de är !

To be continued...

 Lena

En ny dykdag gryr ombord på Nautilus Explorer

Solen går upp och vi flyttar från sjölejonkolonin till en angränsande ö.

Jag leker i det skarpa solljuset. Tur att man kan korrigera sneda horisonter i efterhand för det gungar mer än det ser ut.

En obebodd ö och vår nästa dykplats. Här skulle det finnas kelp men det gör det inte. I alla fall inte den långa lianliknande kelpen som kan sträcka sej från botten på 30 m och upp till ytan. Antingen har någon skördat den (kelp används i en massa olika produkter) eller så är vattnet för varmt. Det var 2-3 grader varmare än det brukar vara så här års.

Vi hittar en del blad när vi dyker ner men det är inte den kelp vi hade förväntat oss.

Det finns en del fisk och de är rätt intresserade av att vara med på bild.

En del poserar villigt mellan två fotografer.

Plötsligt får vi syn på en säl. De är inte alls så nyfikna och orädda som sjölejonen utan rör sej på betryggande avstånd från oss. Den saknar nog kelpen för sälarna gillar att hålla till där.  

Det finns en del småfisk...

...och mindre koraller. Dykningen är dock inte särskilt spektakulär och det går dyningar hela tiden som gör att man gungar hit och dit. Makrofotografering är helt uteslutet även om vi ser en del små vackra nakensnäckor och annat. 

"First mate" Tim hämtar oss med en av gummibåtarna när vi kommer upp till ytan.

Det är ganska skvalpigt när vi avslutar vårt tredje dyk och vi är redo för att åka vidare.

Båtarna lastas ombord. Kaptenen jobbar på en plan och kollar väderutsikterna...

Förslaget var att lämna området kring Benitos innan middag och gå mot Guadalupe. Då skulle vi hinna fram till ungefär lunch nästa dag och alla skulle hinna göra ett burdyk innan det blev för sent på dagen. Alla ville gå mot Guadalupe.....för där väntade vithajen.

Hälsningar Lena

Sjölejonleken fortsätter

Efter våra lekar var det vila på stranden för sjölejonen medan vi åt vår "second breakfast" och tog det lugnt inför nästa dyk, fixade med flaskor och kameror.

Solen var en bra bit upp på himlen och det skulle ge strålar i vattnet tänkte jag. Jag kunde inte upptäcka något liv på den karga ön när jag spanade mot den.

Där fanns en del fåglar och ferala katter som man ej lyckats få bort. Ön är naturreservat och man får inte gå iland. Katterna kom från tidigare bosättningar som lämnat dem. Där hade också funnits getter som förvildats men dessa hade man skjutit, vilket inte hade varit helt okontroversiellt när det hände.

Fransmännen tog en fototur med en av våra gummibåtar. Om man förstorar kan man se den vackra prydnaden på båtförarens hatt.

Vi gjorde två dyk till med sjölejonen och hittade en fin stenformation att fotografera runt. Samma "attack" som tidigare. De spanade från ytan och dök sedan i grupp ner på oss.  

Det var fint runt stenarna och vi fick vara själva med sjölejonen en lång stund. Det kändes extra priviligierat.

Solen fick pälsen att glänsa när de poserade framför kameran. Ryggraden verkar hur böjlig som helst och det gick rasande fort ibland när de skruvade sig som spiraler.

På denna plats fick jag en av mina favoritbilder från resan, en bild som ju några av er redan sett. Bilden på den nyfikna sjölejonungen som ser sin egen spegelbild i min välvda kameraport gav också första pris i fototävlingen "bästa sjölejonbild", som vi hade ombord. Det var personalen som röstade fram den, enhälligt.

Solen strålade ner i vattnet och bjöd på andra utmaningar än att bara fånga sjölejonen på bild.

" - Lets BLOW BUBBLES !!! "

Ibland fullt ös och ibland ett stillsamt sjölejon som poserade i solen. Just den här provade flera olika poser åt både höger och vänster.

När de närmade sig ensamma var de lite försiktiga men de ville gärna kolla in oss. Fotografen i bakgrunden har också fått ett ensamt sjölejon att göra konster framför kameran. 

" - Ska ni gå upp nu när vi har så roligt ? " När solen gick ner bakom ön lämnade vi sjölejonen för denna gång. Det var ett oförglömligt möte och båtresan hade verkligen börjat bra.

I torra kläder och med alla kameraprylar på laddning såg vi solen försvinna helt innan vi gick in i salongen för en cocktail före middagen. Det var helt stilla på denna plats och vi skulle ligga där hela natten. I morgon väntade en ny dykplats.

Hälsningar Lena

Ett morgondyk i sjölejonens barnkammare

Efter en bussresa från San Diego till Ensenada (Mexiko) med tillhörande pass- och tullkontroll, bagageröntgen etc fick vi äntligen gå ombord på båten där vi skulle tillbringa de kommande 11 dygnen. Direkt efter ombordstigning följde ytterligaren en utförlig kontroll av passen och passagerarlistan av vakter i hamnen, innan vi fick ge oss av.   

På grund av hårt väder fick vi lite ändringar i vår rutt och vi gick därför först längs kusten mot en liten ögrupp som heter Los Benitos. Det innebar att det skulle bli sjölejon och förhoppningsvis kelp under våra första dykdagar. Buren som ni ser på bilden är en av våra hajburar och den skulle få ligga oanvänd i vattnet så länge. Den stora täckta lådan till vänster är en bubbelpool, i bakgrunden är det en kran  och till höger en stor gasgrill (också täckta).

Det här är en av de två burar som sänks ned under ytan till 10 m djup under dagarna då vi förhoppningsvis ska få möta vithaj på nära håll. De gula slangarna förmedlar luft från båten ner till varje persons regulator. Man behöver alltså inte ha någon luftflaska på ryggen.   

Det tar nästan ett dygn att komma till vårt första dymål och vi tar det mest lugnt. Det gungar en hel del och det är skönast att ligga still. Trots gunget är vår kock Pibe ute och grillar till middagen. Det serverades fajitas med alla tillbehör och boostade med sjösjukepiller (och margerita) som vi var, smakade det riktigt gott.  

Någon gång i gryningen hörde jag ankarkättingen skramla och vi kunde se solen gå upp över Los Benitos.

Los Benitos Islands är egentligen tre små öar varav endast en har några få bofasta. Öarna är kända för sina stora grupper av elefantsälar och sjölejon, samt djupa kelpskogar runt om.

När jag spanar in mot land ser jag ett gäng som vilar i gryningsljuset. Det ser mycket lovande ut om några av dessa vill bada med oss. Elefantsälar brukar inte vara intresserade men sjölejonen verkar tycka dykare är spännade typer som man kan leka med.  

Dags att vakna och ta ett morgondopp ! Efter "första frukost" klär vi oss i våtdräkter, full dykmundering inklusive kamera och simmar mot land...Sikten är hyfsad men färgerna rätt blaskiga eftersom solen inte hunnit så högt upp på himlen ännu.

Vi följer botten mot grunt vatten och först händer ingenting.....och ingenting....sedan ser vi ett sjölejon på avstånd. Några minuter senare kommer den första nyfiket framsimmande...lite avvaktande först... 

....men en och annan pose för filmkameran kan man ju bjuda på. Vi märkte ganska snart att det fanns fiskar som också gärna ville vara i centrum.

Snart kommer det fler sjölejon och det är uppenbart att det är "valpar" i varierande ålder som kommer för att kolla in oss. De är helt oemotståndliga och bland det roligaste jag mött under ytan !

De spanade på oss från ytan....

...för att sedan dyka ner rakt på oss...

...och så var leken i full gång. Jag kan inte tro annat än att de gjorde detta för sitt eget höga nöjes skull och för att de var nyfikna på såväl bubblor som dykare. 

Sjölejon testar nya saker med sin mun, det lärde vi oss när vi mötte de stora sjölejonen i Alaska. De biter dock aldrig särskilt hårt. Denna GoPro tyckte de förstås var jättespännade men de bet inte sönder något. Däremot fick ägaren en del intressanta bilder från insidan av munnen och svalget...

Vattnet var fullt av sjölejon i ca en halvtimme och sedan var de plötsligt borta. Kallade mamma in dem för att "nu fick det minsann vara nog med människolek" eller vad hände?...För oss var det i alla fall dax att ta oss tillbaka till båten, äta "andra frukost" och fylla flaskorna för ett andra dyk. Sjölejonen kanske ville komma tillbaka....

Hälsningar Lena

Sista kvällen i SanDiego

Efter kaktusträdgården gjorde vi en liten rundvandring i Balboa park för att bl a äta lunch. Denna vy är tydligen en av de mest fotograferade i parken och jag ville ju inte vara sämre. Flygplanet får ni ta som en bonus. Var man än befanns sej i SanDiego kändes det som att man var nära flygplatsen...

De lila näckrosorna fångade min uppmärksamhet en stund. 

Efter lunch hittade vi ett område med konstateljéer. Det här var ett kul ställe men det märktes att det var lågsäsong.  

Vi strosade i alla fall runt och tittade på all sorts läcker konst.

Vi hittade en del udda grejer som kanske inte var helt lättplacerade...

....men roliga att titta på. Efter Balboa park åkte vi till AVIS och lämnade tillbaka hyrbilen.  

Vi hade bestämt oss för att promenera till hotellet från AVIS för det fanns faktiskt både trottoarer och cykelbanor i SanDiego. Längs vägen passerade vi dessa läckra träd.

Taggiga stammar....Vi passerade också en del andra roliga träd som inte var träd, men de ska jag visa vid ett annat tillfälle.

Det blev en ganska lång promenad innan vi började närma oss vårt hotell och hamnen som låg tvärsöver gatan. Vi passerade den här långbenta kompisen som stod och stirrade ut i vattnet.

Solen låg ganska lågt då vi nådde vår "hemmapir" och den kombinerade baren/restaurangen Mitch's Seafood som var det givna stället för kvällens middag.

Fåglarna intar sina utkiksplatser i väntan på att båtarna med "turistfiskare" ska komma in till hamnen.

Vi beställde först kall öl och cider. Från uteplatserna på Mitch's har man den här utsikten och det är hur mysigt som helst att sitta här och se båtarna komma in. Stället var mycket populärt bland såväl fiskande turister som lokalbefolkning och de som jobbade på båtarna. Det blev alltid lång kö när en båt kommit in.

Förutom fågellivet, som jag tänkte återkomma till i ett annat inlägg, simmade det förstås ett antal hungriga sjölejon i hamnen. De väntade också på båtarna, då både fiskrens och oförbrukat bete kunde åka överbord.

På lite håll såg det ut så här när man närmade sig Mitch's  Seafood. Hägern väntar fortfarande på att något gott ska simma förbi....

Här sitter vi och väntar på en kombobricka med räkor, bläckfisk, crabcakes och panerad fisk. Enkel miljö och plastmuggar men supergott och hur mysigt som helst i den ljumma kvällsluften med skränande trutar och sjölejon som talade om att de minsann också var hungriga.

Hälsningar Lena