Ett äpple om dagen...

"...ska vara bra har jag hört. I så fall är det här mitt! "

" - Lite svåra att sitta på, halkigt liksom..."

" - Om man kör ner klorna ordentligt..."

" - Tjockt skal är det också, borde de inte skala frukten åt oss? "

" - Mmmm gott, ....undrar om det är ekologiskt?"

" - Fruktstund åt alla! Men leta på era egna frukter för den här är upptagen ! "

Ha en fin lördag allihopa och ta en fruktstund.

Hälsningar Lena

Kungsörn kvart i fem!

I helgen hade jag bokat en plats i gömslet hos Vargas Vildmarkslodge med förhoppningen om att få se kungsörn. Efter en bekväm natt i min varma sovsäck tog jag plats bakom min riggade kamera och kikade ut mot åteln. Där var det lugnt....Solen letade sig upp över trädtopparna och det som visade sig framför gömslet var korp, skata x 5, en lavskrika och korp. 

Just denna korp kostade på sej en liten flyguppvisning som nog alla i gömslet fick en eller flera bilder på. Plötsligt dyker det dock upp något oväntat ute på vänsterkanten...en praktfull räv. Tyvärr så fick jag inte någon användbar bild på räven innan den drog iväg in i skogen.

Vi åt frukost,... drack en kopp te,... åt lunch,... spanade på skatorna,... spanade på de enstaka korpar som ibland svepte förbi,... drack en kopp te igen...skrev i gästboken.....och när solens sista strålar försvann bakom trädtopparna...

Landade plötsligt kungen framför våra ögon !!! Klockan är kvart i fem och det blir mörkare för varje minut! Jag började på ISO 1600 och var glad att jag tagit bort extendern. 

För att vara den enda örn vi såg på 10 timmar så bjöd den på en spektakulär uppvisning.

Det var som att rådjuret skulle dödas och anrättas flera gånger om innan den kunde börja äta på det. Det fanns inga andra fåglar i närheten som störde och vi smattrade glatt vidare inne i gömslet.

Örnen tittade åt vårt håll vid några tillfällen men den verkade inte bry sej nämnvärt. Dock var det uppenbart att den visste att vi satt där.

Här verkar det som att den försöker vända hela rådjuret.

Det flög pälstussar och snö i luften.

Tyvärr försvann ljuset ganska snabbt och nu gäller ISO 2500 (f4, 1/500s).

Efter denna praktfulla uppvisning nöjde sig örnen till slut och började äta mer seriöst.

I den tilltagande skymningen avslutade jag med några experimentbilder med lång slutartid (1/25 s). När mörkret sänkte sej gjorde vi alla små tillägg i gästboken....:-)

Jag är medveten om att snön är blå på många av bilderna, i synnerhet när det blev mörkare i skogen. Men om jag vitbalanserar för att få vitare snö blir de helt enkelt för varma (tycker jag). När örnen ätit tills den var nöjd och mörkret sänkt sej kring gömslet packade vi ihop våra pinaler.

Stjärnhimlen var fantastiskt när vi färdades med snöskoter genom skogen tillbaka till Vildmarkslodgen. Vargspår korsade skoterspåret på flera ställen men någon varg blev det inte denna gång. 

Tillbaka i stugvärmen efter skoterfärden avslutade vi med middag innan det var dags att köra tillbaka till civilisationen. Under de första fyra milen mötte jag bara en enda bil på de snötäckta skogsvägarna... 

Hälsningar Lena

Tack för tipset Hannu!

I samband med fotofikat i Uppsala under lördagen tipsade Hannu mej om att det fanns en kungsfiskare vid Hjälstaviken. Eftersom söndagen verkade bli en strålande vinterdag åkte vi iväg för att spana på denna lilla juvel. Vi hittade den....men avståndet var lååååångt för min brännvidd.

Den lilla fågeln ändrade dock position och kom lite närmare men den satte sej tyvärr bakom en gren. Den är fortfarande långt borta men jag blir som förhäxad av den lilla juvelen.

Jag försöker få till en bättre vinkel men då drar den och det går undan. Helt ofattbart att man kan hitta så gnistrande vackra fåglar i Sverige mitt i vintern. Det enda jag sett som jag kan jämföra den här upplevelsen med är kolibrier.

Den landar på sin favoritplats vid bron och jag kan bara stå på vägen och sucka. Vinden är isande och trots att solen skiner blir det snabbt väldigt kallt där vi står.

En "vinterkungsfiskare" med lite omgivande miljö. De här små fåglarna måste jag se till att komma betydligt närmare. De är ofattbart vackra.

Eftersom vi var vid Hjälsta tog vi också en promenad till småfågelmatningen och gömslet. Man kan ju få se örn har jag hört, så vi spanade mot den blå himlen. Vi såg inga örnar men på väg till matningen fick vi syn på en liten gynnare som gäckat mej tidigare i höstas. En trädkrypare !

På väg hem får min sambo syn på något stort på himlen och tvärnitar på en p-plats (tur att den fanns). Jag vrålar örn och sliter fram kameran, men de första bilderna blir förstås inte mycket att ha. Örnen försvinner bort och vi vänder bilen och kör ca en halv kilometer, där finns en liten väg som man kan stanna på....och örnen är på väg tillbaka mot oss.

Jag får det till en äldre havsörn med det ljusa huvudet och helvita stjärten. Den kommer mot oss men på ganska hög höjd....

Den passerar oss i all sin majestätiska prakt och flyger bort mot öppet vatten... Tack Hannu, vi fick en toppenfin dag!

Hälsningar Lena

Hästarna på Tuna gård

Med en lång arbetsvecka bakom mej hastade jag iväg från jobbet medan det fortfarande var en gnutta sol kvar. På vägen hem passerade jag Tuna Gård och där går mina favorithästar i en hage. Fem stora, runda och för årstiden väl pälsade ardenner.   

De vänslas lite med varandra när de insett att jag inte hade några godsaker med mej.

Man kan vänslas med bakdelen också...

Pälsen är lång och de tycks mest stå i hagen och njuta av att vara ute.

Under snön finns enstaka strån men mat får de när de kommer in så det spelar inte så stor roll.

Solen är precis på väg att gå ner när jag lämnar de stora hästarna och drar hem för att kolla om det finns något trevligt fredagsmys att plocka fram. Önskar er alla en skön helg. I morgon är det fotofika för alla inom rimligt avstånd från Uppsala :-) Hoppas vi ses !

Hälsningar Lena

Vårt första björnmöte

Under vår första resa till Vancouver Island fick vi stifta bekantskap med de lurviga djuren. Den första var en tvättbjörn. En avlägsen släkting till de riktiga björnarna men en  överraskning för oss ändå. "Åteln" i detta fall var torrfoder för katter och de betonade att den randiga björnen inte var tam...  Bilden är tagen med 17-85 mm så den vara i alla fall inte särskilt skygg.

Vi hade hittat det här läckra B&B stället på norra Vancouver Island genom att leta på nätet. Det låg helt isolerat i slutet av en grusväg. Närmsta ort var Port Hardy. Tyvärr är det lågvatten på bilden så det ser lite torftigt ut i nederkant.

Från matsalen såg det ut så här när det var högvatten och utsikten var magnifik. Det fanns fyra dubbelrum och tre fristående timrade stugor. Alla åt i "matsalen" för det var för långt att åka till Port Hardy bara för att äta.

För att vi skulle vara säkra på att få se björn bokade vi en tur med ett bolag som specialiserat sej på grizzlybjörn. De hämtade oss vid bryggan utanför där vi bodde och dagen till ära var det dimma med regn. Vi åkte ett par timmar med den täckta båten och klev sedan över till den öppna grunda båten till vänster.

Naturen var magnifik och det rådde ingen tvekan om att det var vildmark.

Björn fanns det också. De kom ner till vattnet vid lågvatten för att leta efter små krabbor och andra godsaker under stenarna. Före resan hade jag köpt ett EF 55-200 f/4.5-5.6  begagnat för 1000 :- och det satt på en Canon 400D.

Grizzlybjörnarna samsades utan problem med andra djur.

Tyvärr så är bakgrundsfärgerna inte de allra bästa för "kolafärgade" björnar. Jag konstaterar i alla fall med belåtenhet att jag fotograferade i RAW även ovan ytan 2008. Det var undervattensfotolektionerna med Ingvar Eliasson som fått mej att inse värdet med det formatet.

En grizzlyhona med unge fick alla att sucka av förtjusning på båten.

Den lilla nallen följde mamma i fotspåren men förstod nog inte riktigt vad den skulle leta efter mellan stenarna. Efter en heldag hos björnana blev vi avsläppta vid bryggan där vi bodde....

....då sitter den här svartbjörnen i trädgården och plockar bär från buskarna. Vi hade fått information om att det fanns en svartbjörnshona med en unge som ofta kom till trädgården för att äta "salmon berries" och hallon. Man skulle därför prata högt när man rörde sej ute, så att hon blev förvarnad, samt hålla lite uppsikt över var ungen höll hus.

Här är mamma björn fotograferad med 17-85 mm från matsalen strax innan vi skulle äta middag.

Den lilla ungen kom upp på verandan och kollade runt. Antagligen för att se om det fanns några rester av kattmaten kvar.

Här sitter den i rabatten utanför ett annat matsalsfönster. Samma objektiv som ovan. Min sambo fotograferade också den här med sin mobiltelefon...

Hälsningar Lena