Premiär för restaurang Stubben

Lördag och hyfsat fint väder, ledigt och jag var dessutom ensam hemma då sambon var på älgjakt. Jag bestämde mej för att duka på Stubben för att se vilka gäster som eventuell skulle hitta dit. Jag hade annonserat lite under fredagen, men kunde ju inte kolla responsen då.

Det verkade som att de förstått att Stubben var öppen och serverade skalade "lyxfrön". Talgoxarna var utan tvekan i majoritet.

De kom och åt eller hämtade frö i skytteltrafik. Här var det mer "drive-through" än sittning.  

Men det gav ju också lite action. Jag har en buske som fortfarande har de mesta av löven kvar och den skuggar stubben väldigt effektivt. Ljuset på bilderna är sålunda bygglampan som jag riggat ca 60 cm från stubben så att ljuset faller från samma håll som solen skulle ha gjort, om det inte vore för busken. 

Tyvärr blev det ändå höga ISO för att få korta slutartider. 

Nötväckan var en flitig gäst. Här har den slickat i sej ett frö och förser sej snart med så många till den kan bära i näbben. 

Det kom också en och annan större gäst, men de är så skygga att de inte är ett problem. Jag fick besök av skatan två gånger under tiden jag satt ute. Om jag bjuder på charkprodukter brukar de dock vara mer ivriga, men det får bli en annan helg.

Ett par nya inflygningspinnar verkar vara en plats med viss potential. De små mellanlandade ofta där innan de kom in för att äta.

Från restaurang Stubben är det fri sikt ut i skogsområdet bakom vårt hus, som sedan något år tillbaka är naturreservat. Närheten till skogen gör att vi ibland från besök av trevliga små skogsfåglar som tofsmes och svartmes. I skydd av de stora tallarna lurar också en bevingad individ som ser mina små gäster som huvudrätter på en buffé. Mer om det i nästa blogg.

Hälsningar,

Lena

De sista sommarblommorna

Succesivt har de fått flytta in. Mina finaste pelargoner som ska övervintra inomhus. Honeywood Suzanne är nog min absoluta favorit. Jag fick den första som en födelsedagspresent, en stickling som min sambo beställt på nätet. Nu finns den även i den närmaste bekantskapskretsen + grannar.  Om mina exemplar skulle tyna bort och dö under vinterhalvåret finns det alltså en chans att få sticklingar till våren.

Den varma hösten med bara enstaka frostnätter har medfört att jag fortfarande har blommor ute på förstukvisten. Den röda kärlekspelargonen, blå och vita lobelior och en röd "million bells" som har blommat sedan början på juni. De är så fina att jag har inte haft hjärta att dumpa dem för att stuva undan krukorna för vintern.

Min "Australia pink" har knoppar som inte kommer hinna slå ut. Den har bjudit på de vackraste blommorna hela sommaren, men nu måste jag tömma krukan innan den fryser och går sönder.

"Astrid" blommar också fortfarande och den vita lobelian får följa med in. Kanske överlever den vintern inne och då kommer den att börja blomma långt innan det går att köpa lobelior på plantskolan. 

Den här har min sambo fått från en kollega på sitt jobb i utbyte mot Honeywood Suzanne-sticklingar. Den är vit med svagt rosa inslag och blommar med stora, praktfulla blommor hela sommaren. Jag har redan ett exemplar inne, så den här hamnar tyvärr på komposten.

I rabatten blommar fortfarande denna trädgårdsnäva. Jag vet tyvärr inte vet exakt vad den heter, för jag skulle vilja ha ett par nya plantor till våren. Vi har haft dem i många år, men nu har de fläckvis blivit lite klena och jag skulle vilja fylla på med ett par nya plantor. 

Sommarblommorna blommar fortfarande och de tar verkligen emot att tömma krukorna. Men vi kommer snart att resa bort och man vet aldrig när frosten slår till på allvar. De får blomma på komposten tills vidare och så småningom tar frosten och snön dem. De som jag valt att spara inomhus överlever förhoppningsvis och kan bjuda på blomsterprakt runt min förstukvist även nästa sommar.

Hälsningar Lena

Med den "extra" timmen på morgonen hinner man ut i gryningsljuset före jobbet ännu ett tag

Jag var tidig ute och det var fortfarande mörkt. Himlen hade dock börjat färgas svagt rosa. Det första som passerade i Fyrisån var en bäver.

Det var en minusgrad och det låg dimma på vattnet. Några gäss kom in för landning.

Mot Uppsala såg det ut så här. Detta är enbart en bild, beskuren till lågrektangulärt format. Jag tog bilder till ett panorama men blev inte nöjd med resultatet. Det blir inte alltid felfritt när man handhåller.

En flock kanadagäss var aktiva men så mycket mer hände det inte. Jag bytte då position för jag hörde att det var mer fåglar ett par hundra meter söderut. Det gav dock inte heller något så jag gick tillbaka till tornet. 

Under tiden då jag promenerat fram och tillbaka hade en flock sångsvanar landat. Attans att jag missade den inflygningen.

Nu låg svanarna där. Flera vuxna och några ungfåglar. Totalt var det åtta stycken. 

Pampiga och vita gled de runt i den mörkare delen av ån.

Solen var nu på väg upp över trädtopparna och det fick bli ett panorama av fem stående bilder.

Snart skulle solen nå svanarna. De gjorde inget speciellt, varken putsade jädrar eller åt. Kanske de skulle lätta och dra vidare, det var vad jag hoppades i alla fall. Helst medan jag hade tid att vara kvar.

Det låg några gäss i den mer dimmiga delen av ån.

Några andra gäss gav sej av med IKEA varuhuset i bakgrunden. Uppsala började vakna och det är rätt nära fågelvägen.

Svanarna hade nu fått sällskap men fortfarande hände ingenting. Solen kröp högre upp över träden och jag kunde se hur den började belysa den bortre delen av ån.

Svanarna låg plötsligt i det låga solljuset. Hela gruppen på åtta stycken. Jag bestämde mej för att stanna 15 minuter till.

Efter bara ett par minuter kom det sex kompisar på himlen och de gjorde sej förstås hörda över vattnet.

Det fungerade som en startsignal...

...och hela gruppen började lätta från vattnet.

Luft under vingarna!

Det var så häftigt att se dem komma flygande mot mej och få den typiska "Uppsalaskorstenen" i speglingen. Det är ett värmeverk tror jag.

De lättade från vattnet och började få lite höjd då de närmade sej platsen där jag stod.

Sedan lämnade de Fyrisån och fortsatte söderut. Jag åkte till jobbet och hann med morgonens första kaffe innan mikroskoperingsövningen med studenterna. 

Hälsningar Lena

Belysning i fågelrestaurangen

Jag har länge funderat över om jag kunde rigga belysning på någon av mina matplatser. Nu skulle jag testa. Jag fick fram en bygglampa, 100 W och drog ut en lång sladd från garaget. Jag riggade den på marken, en bit framför mitt uppdukade bord, flyttade den ett par gånger men bestämde mej till slut för att låta den stå.  Nu återstod bara att se hur fåglarna skulle reagera på ljuset. Steglitserna var ganska snabbt på plats i häcken och spanade ner på den nyligen påfyllda fröbuffén.   

Men det var inte steglitser som blev de första gästerna. Plötsligt satt fru hackspett mitt i maten och hon brydde sej inte det minsta om att sitta mitt i "rampljuset". Insåg snabbt att med ljuset på marken blev det skuggor på fåglarna i vissa lägen. 

När hackspetten frossat en stund kunde steglitserna landa och ta för sej. Belysningen gav ett annat ljus men det gjorde inte så mycket för kamerainställningarna. Jag kunde gå ner till ISO 4000 och få 1/1600 s men ville jag ha 1/2000s var det ISO 5000 som gällde. Det är blandat i detta inlägg.

Fåglarna brydde sej inte det minsta om ljuset och nu hade jag alla fyra steglitser på besök samtidigt. Blåmesar, talgoxar och nötväckor passade också på ibland. Men de kommer bara för att ta ett frö och sedan flyga iväg. 

Jag bjuder därför på några fler bilder på de färggranna filurerna som alltid bjuder på show.

Avslutar med en bild då de befinner sej framför dörren till växthuset. Belysningen gjorde bakgrunden mörkare och jag hade dessutom gärna haft ett mjukare ljus. Jag insåg också hur enormt kraftiga lampor Bence Mate (Ungern) måste ha riggat runt sina gömslen, för att åstadkomma det ljus man kan fota i där. Det här var i alla fall ett kul experiment och kanske något att bygga vidare på, vi får sej. Mörkt kommer det ju att vara ett tag framöver.

Hälsningar Lena  

En sittning i cykelförrådet

Söndag var en mulen dag men jag riggade ändå för en servering i restaurangen. Jag placerade matplatsen så att jag fick en del av häcken i bakgrunden, som fortfarande hade en del gula löv kvar. Jag satt själv i cykelförrådet med kameran på stativ. De vanliga stammisarna talgoxe, blåmes och nötväcka var förstås där. 

Men jag ville ju ha småfåglar med lite mer action och efter en stund hörde jag det bekanta kvittret av steglitser. Det landade ett par och dessutom dök det upp några grönfinkar. Finkarna kan också bjuda på show ibland. 

Grönfink på ingång.

Dessa två tjafsade en hel del vid bordet...

....fast det fanns gott om plats för två finkar. 

De färggranna steglitserna damp ner. Först kom ett par. 

Men det var minst två till som antingen befann sej i luften eller försökte äta. Dock lyckades jag inte få några vettiga bilder på dem alla i denna första sittning. 

De brände en hel del energi på att tjafsa med varandra men jag bjöd på ju energirika frön, dessutom skalade och lätta att äta. De tog för sej så att fröna yrde.

Tyvärr var det mörkt och jag växlade mellan ISO 5000 och 6400 för att få en slutartid på 1/2000 s eller möjligen 1/1600 s. Det går undan när man fotar småfåglar. Alla bilder är beskurna och brusreducerade i LR.

Den här bilden är tagen med 1/1600 s (f/5,0) och det är enbart tur att huvudet är skarpt. När jag hade suttit ungefär en timme kom jag ihåg att jag har ju funderat på att rigga någon form av belysning. Bygglamporna som står i garaget kanske kunde fungera? Det kommer i nästa blogg. 

Hälsningar Lena