DB 37 - Människans bästa vän...

....möter lejonet. " - Öhhh, matte? Vill du plötsligt att jag ska nosa på lejonet?.... Det här benranglet har ju varit "off limits" sedan jag satte min första tass här på jobbet !

" - Hon vill ta bilder, jaha....och hon är chef här.....mmm, jag kan väl nosa lite.....börjar med rumpan, verkar mest logiskt liksom....det luktar mest damm...."

" - Om ni envisas kan jag ju slicka lite på tårna...."

DB 37: "- Kolla matte, den är bra stor.... och kolla på tänderna,......K A R N I V O R....det är väl jag också? Lär inte Ni ut det till studenterna ? "

" - Det här benet luktar kanske lite gott....?"

" - Det här skulle man kanske t o m kunna ta till kollektionen,.....spara under skrivbordet till en tråkig dag....."

" OK, matte, jag förstår, fotostunden är över, då går-vi-ut-bums och nu-hann-du-inte- ens-med innan jag hoppade upp här. Mina tassa är torra, ingen panik.....

....jag ska nog kolla lite extra på det där lejonet någon dag då matte inte är med....

Hälsningar Lena (och Lina).

DB 36 - Människans bästa vän...

...jobbar här. " - Ingång 27D, där har jag koll (speciellt på alla byggjobbare som håller till utanför just nu)."

" - Min Matte jobbar också här."

" - Jag får väl erkänna att det är Matte som gör det mesta av jobbet...men jag är bra på knopar och sånt. "

" - Man kan t ex kasta dem i luften, då blir de mycket lättare att knåpa upp dem."

" - Vad vill du egentligen ?...göra en intervju.... som med Slatan ungefär !? Dagens bild...OK, det kan jag väl ställa upp på....om Bart får vara med.  "

" - Det här är min bästa jobbarkompis Bart. Vi brukar köra lite brottning tillsammans. Vi kör här i korridoren och sparar in på friskvårdsersättningen. "

" - Ibland blir det lite tuffa tag, men det är OK. Vi har sparrat ihop sedan min första dag här på jobbet (å då var Bart mycket större än mej)."

" - Vila lite..."

" - Kolla, minst en halvnelson! Yeah, bra Dagens bild eller hur ! "

" - Det är lugnt, bara på lek. Se här, inte en skråma på Bart. Helt oskadd! "

" - Han viftar ju t  o m på svansen ! "

Hälsningar Lena (och Fredag)

DB 35 - Människans bästa vän...

...framför en släde var det enda sättet att transportera post och andra förnödenheter på vintern i norra Kanada, fram till 1920-talet. Varje år kör man nu en historisk tävling med hundsläde längs The Gold Rush trail i North Cariboo. Varje släde har en postsäck som efter målgången i Barkerville lämnas över till Canada Post för vidare transport ut i världen. Vi fick detta brev igår, från en dykkompis som bor i Quesnel, den ort där tävlingen startar.  

Vykortet i bakgrunden har inget med tävlingen att göra men fick hänga med för det låg överst i högen med vykort och ger en bild av människans bästa vän i nutid. Den är inte så dum den heller och hundar har fortfarande viktiga funktioner i vårt samhälle.

Hälsningar Lena

DB 34 - Människans bästa vän...

...har gått här.

Hälsningar Lena

DB 33 - En blöt skata och en kråka med barnasinnet kvar

DB 33 får bli denna blöta skata som kom på besök idag på jakt efter något gott i trädgården. Bilden är tagen med ISO 800 och 70-200 med 2x extender.

På väg till Fotografiska igår fick jag syn på dessa kråkor. Den ena hade något som jag först trodde var bröd, men jag insåg efter en stund att det inte var ätbart utan en bit isoleringsmaterial.

Här har den förstått att jag står och tittar. Jag tror också att den lyssnar på ljudet från kameran.

Den andra kråkan vill också ha den där roliga biten men tji fick den.

Kolla in blicken! Den håller hårt i sin trofé. Frågan är bara vad den ska göra nu...

Kråkan börjar rulla runt i snön med sin "leksak" i klorna. Det ser väldigt mycket ut som att den leker...men, en vuxen kråka ?

Kompisen vill gärna vara med.

Leken övergår i något som kanske är rengöring, eller en kombination. Kråkan gnider sej mot snön med ett stadigt tag om sin leksak.

Det ser rätt härligt ut och jag ser i ögonvrån att fler har stannat för att titta på kråkan.

Det går ju att hacka bitar ur den där leksaken också och det gör den. Kompisen har tröttnat och ger sig av.

Yeah, så här kul kan man ha med lite bortglömt byggnadsmaterial (eller stulet...).

Det här barnet stannande och tittade förvånat på kråkan som betedde sej så roligt. Ni kan ju se hur den ligger i snön och rullar runt. Leksaken behöver inte samma bevakning nu när kompisen dragit.

En typisk Stockholmskråka eller?

Hälsningar Lena