Snart..

...byter vi ut det långsamma våren här hemma mot lite sensommarvärme i Sydafrika, men det är såååå mycket jobb som ska vara gjort innan avresedagen. Varför blir det alltid så?

När man sedan är åter på jobbet efter en semester rasar arbetsuppgifterna över en som har samlats på hög när man var borta. Vardagens ekorrhjul spinner alltför fort och om det inte finns internet på semesterorten ....straffas man dubbelt när man kommer hem. Jag vet att jag ska vara nöjd för att jag har ett jobb (efter 9+3+5+5 års utbildning), men det känns trist att det ska behöva vara så när så många går utan arbete.

I morgon väntar en ny lång dag.

Hälsningar Lena

Det där med vårtecken

Tommy efterlyste vårtecken och för mej var söndagens isdyk definitivt ett sådant. Dyksäsongen har börjat, om än lite trevande. Ett annat säkert vårtecken för mej är de här små djuren...

...som jag visade för ett par veckor sedan. Jag kan intyga att de växer så det knakar.

Småfåglarna har också börjat föra mer och mer "väsen" på morgonen. Men än så länge kan jag tycka att det är charmigt. Man kan dessutom se dem när man äter frukost numera (och det beror inte på att vi stiger upp senare). Kolla in knopparna på syrenen. Trots att det snöade idag när jag åkte hem finns det väl lite hopp.

Det här är ett tydligt vårtecken i vårt hem. Chiliplantorna frodas under ljusrampen och mina första tomatfrön har också titta upp med pyttesmå skott. Det blir nog vår även i år men det har varit väldigt segt.

Hälsningar Lena

Efterlängtade isdyk!

Äntligen blev det av. Ett riktigt vinterdyk med några entusiaster ur dykklubben Tumlaren. Min annars så trogna sambo och dykkompis var på en uppvaktning/fest med uteslutande killkompisar och kom hem mitt i natten. Alltså inte alls i dykbart skick på söndag morgon. Jag åkte därför  själv till Långsjön i Björklinge och mötte upp med ett nytt gäng.

Vädret var strålande men ganska kallt. Först gäller det förstås att komma åt vattnet. Borra hål och sedan såga upp en vak. De som inte jobbade med vaken fick fixa linorna.

Isen var imponerande tjock och inte alls lätt att hantera. Martins tvååriga dotter tittar nyfiket på när vi försöker lyfta det första isblocket.

Det första stycket vållade mest problem sedan gick det ganska fort. Under tiden hade jag snackat ihop mej med Matilda som var jättesugen på att dyka och vi hade snabbt bokat första dyk.

Jag plumsade i först och väntade strax under isen på Matilda. Det var hennes första isdyk, men hon är mycket rutinerad i kalla vatten så det var inga som helst problem. De röda säkerhetslinorna flyter men kräver ändå att man håller reda på dem och att man signalerar till linskötaren på ytan.

Eftersom Långsjön har dybotten finns det inte så mycket att se på djupet. Däremot är det lite läckert att simma precis under isen.

Bilderna är tagna med en Canon 7D, dubbla blixtar och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på 10 mm), därav den underliga krökningen av isens undersida. Om ni någonsin funderat hur det ser ut därunder när ni åker skridskor så är detta ett exempel.

Man kan förstås vända allt upp och ner om man har en duktig dykare som modell.

Lite justering av utrustning som ser hur naturligt ut som helst. Lägg märke till bubblorna som faller nedåt i bild.

Dax att vända och simma tillbaka. Det är inte så kallt faktiskt, tre grader, helt OK. 

Här står våra linskötare och tar in lina. Inget trassel än så länge.

Jag dröjer kvar en stund i hålet och försöker få en bild som visar vatten, is och lite av vad som finns på ytan. Isen är dock i tjockaste laget.

Tre par till skall dyka efter oss och vi får turas om att vara linförare och hjälpa till med allt möjligt. Man kan också behöva en hjälpande hand med att ta sej upp ur vaken med all utrustning. Dessutom måste man ju fika.

Innan vi lämnar vårt hål ska förstås isen tillbaka och det ska markeras ordentligt. En toppendag i härligt sällskap.

Hälsningar Lena

Drömmar med knorr...

Jag trodde att husdjurskavalkaden nått sitt slut men så snubblade jag över denna bild. Bestämde mej då för att sluta som jag började, med en dröm. Den här har knorr.

Ha en fin lördag alla

Lena

Bussen är sen igen...

Denna bild får avsluta veckans serie med bilder av våra husdjur i olika situationer. Kanske kan detta spegla en annan form av "gatufoto". Det här kan man nämligen stöta på längs landsvägen  i norra delarna av Norge. Får som åker buss alltså...Som någon påpekade kan man ju tydligt se att de har sina blåa bussbiljetter prydligt fästade i öronen.

Ha en fin helg allihopa

Hälsningar Lena