Doppingdans

Det var skäggdoppingar på Kyrksjön den här fina morgonen och skäggdoppingar så här års brukar kunna bjuda på charmerande underhållning. Jag spanade och väntade...

De höll till ganska långt ut på sjön och det hände inte så mycket. Jag tog fram min frukostmacka.

Plötsligt var de två doppingar rätt nära bryggan och jag fick bråttom att hitta någonstans att lägga mackan samt komma i en bättre position på den frostiga bryggan. Jag hann ner på knä...

Då dök de...attans! Men ibland händer det grejer så här års och jag hade kvar fokus en kort stund till.

Då skvätte det till och de kom uppfarande tillsammans med en massa växtmaterial i näbbarna. Full fart med simfötterna. 

Det riktigt intensiva skvättandet pågick inte många sekunder och det är nog jobbigt att hålla den positionen. 

Den fina dansen mattas av men de behåller positionen och växterna ytterligare en liten stund.

De svänger sina huvuden och skvätter lite, och jag hoppas att det är skarpa bilder jag har lyckats få för det gick fort. 

Så släpper de grönsakerna och avrundar mer värdigt dansen. Precis då sipprar en liten solglimt ner på fåglarna.  

De avrundar ganska snabbt och nickar ett par gånger mot solen. 

Sedan simmade de ut på sjön där det fortfarande var lite dimma kvar i den skuggiga delen. Jag tog upp min halvätna macka och smygtittade på bilderna. Det började bli dax att åka hem och sedan till jobbet. Innan jag kom till bilen hann jag dock med att möta en sädesärla på en väldigt fin plats, bilder som några av er nog har sett.

Hälsningar Lena

Tidigt en morgon i maj

Så här års får man stiga upp väldigt tidigt för att vara på plats när solen går upp. Jag hade klockan ställd på 03:45 en morgon för att hinna till Kyrksjön i Bromma precis i rättan tid för att njuta av det finaste morgonljuset. En liten svarthakedopping var på plats vid bryggan när jag kom fram.

Jag spanade ut mot den mörka delen av sjön och lyckades precis fånga en vit skepnad som jagade över vattnet, en fisktärna. 

Tre gräsandshannar hade stämt träff i arla morgonstund och de inledde gryningsmötet med en uppdatering om den senaste kvällens uppvaktningar av särskilt vackra honor. 

En svarthakedopping kuttrade ensam vid bryggan. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att det kan vara så tyst i en morgon i en Stockholmsförort, som dessutom har en flygplats. Men vid femtiden har kanske inte så många har vaknat ännu... 

Solen smyger upp bakom trädtopparna.

Svarthakedoppingen har hittat sin älskade partner och de simmar tillsammans i det gyllene ljuset.

Gräsandshannarna har klarat av sina historier om nattens erövringar och intagit snoozläge i gryningen.

Sothönan har precis börjat sin dag med att plocka upp diverse olika växter från sjöns botten. En del ratas en del blir frukost.

Jag hörde svarthakedoppingarna i vassen. De var väldigt gulliga mot varandra och det verkar lovande för det fortsatta beståndet av svarthakedoppingar i denna sjö. Här är det i alla fall en partner som har förstått allvaret och insett att det är hög tid att inreda en bostad för den framtida familjen.

Tufft jobb att bygga bo.

Jag hade också fått span på ett annat par i sjön, eller snarare flera. Det fanns minst tre par skäggdoppingar och de verkade alla mycket aktiva. Jag lämnade bryggan med svarthakedoppingar och gick runt halva sjön för att se vad som hände på andra sidan. Det kommer i nästa blogg.

Hej så länge,

Lena

Kosläpp!

Idag var det kosläpp på mitt jobb. Eller mer korrekt var det kosläpp på Lövsta lantbruksforskning som hör till SLU, dvs Sveriges Lantbruksuniversitet, där jag jobbar. 

Det här är "vip-läktaren" med plats för dekaner, SVT journalisten, Mats som är chef på Lövsta och skulle säga några ord innan kossorna kom ut m fl. Jag valde att stå på marken vid sidan av flaket för att få en bättre vinkel. Mats hade inget emot det, om korna kom väldigt nära kunde jag väl krypa under stängslet...eller säga "schas".  

De första korna kommer ut i solen och spritter iväg. 

De blir antagligen förvånade över både publiken och det strålande solskenet. Dessa kor går ju lösa även inne i ladugården och är vana att röra sej fritt. Dock inte på så stora ytor att de kan spralla runt hur som helst. 

Ett och annat krumsprång bjuder de på och de blir nästan lite "vilda västern känsla" när de kommer springande mot mej. Jag fotar det mesta med 100-500 mm, så de är inte så nära och dessutom fullt upptagna med att skutta runt.

Inte riktigt rodeostandard på det skuttet men det är ju trots allt en högproducerande mjölkko.

Korna galopperar förbi mej och vidare ut på det gröna betet som avgränsats just för detta evenemang. Det är massor med folk på plats och man har arrangerat med parkering och stråk för hur folk ska gå på ett mycket bra sätt. Man släpper bara ca 50 kor vid detta tillfälle, för att det inte ska bli för trångt och stökigt. Resten får komma ut efterhand. 

När den värsta ruschen är över inser några kor att de kanske är törstiga.

En del har också förstått att det finns andra fördelar av att vara ute än att springa runt i solen. Det växter en massa grönt och gott på marken.

Andra måste  göra upp med någon särskilt besvärlig kopartner...

Nu ska man etablera rangordning för utomhusvistelse, eller bara göra upp med någon som man inte haft möjlighet att gruffa med inomhus. 

Det sker en del kraftmätning, pannben mot pannben, men det är kortvariga möten och det ser inte särskilt allvarligt ut.

Andra nöjer sej med att vänskapligt buffa lite på en kompis och sedan provsmaka på gräset. Korna verkar överlag väldigt nöjda.

SVT var där och kollade av vad den yngre publiken tyckte.

Arla bjöd på mjölk och stora kanelbullar.

Vädret var strålande och många passade på att njuta i solskenet. Hade man inte med sej eget fika passade ju bullar och mjölk alldeles utmärkt. 

Flera av mina kollegor passade på att berätta om pågående forskningsprojekt med anknytning till korna och vid den här stationen visade veterinärer hur man kan hjälpa till att dra ut en kalv. De i gröna västar är vår dekan och en professor i reproduktion. Det var betydligt fler än de två barnen som stod närmast som följde denna demonstration. 

Det hela slutade lyckligt och kalven överlevde den jobbiga förlossningen. Modellen är rätt verklighetstrogen och den väger 35 kg, veterinären som förlöste den blev rejält svettig i solen. 

Hälsningar Lena

Sädesärlan

Väldigt tidigt i morse mötte jag min första sädesärla för säsongen som seriöst ställde upp på att bli fotograferad. Den trippade runt på gamla trädstammar som låg i det grunda vattnet vid Kyrksjön i Bromma.  

Den stannade med jämna mellanrum för att plocka någon liten godsak från vattenytan. 

Ett litet frukostsnack för en ärla. Klockan vara bara sex, det var två minusgrader men helt vindstilla inne bland träden. 

Ooops, den lutade sej lite för långt ut. Men en fågel fixar ju det.

Jag kom hem vid sjutiden och kände mej mycket nöjd. Det fanns fler fåglar vid Kyrksjön men de bilderna har jag inte ens hunnit titta på än.

Nu är det fredag!

Hälsningar Lena

Ringduva vs skata

Vi har ringduvor nu som intagit de bästa matplatserna på marknivå och bevakar dem noga. Här dyker det upp en hungrig skata som försöker tränga sej på. Kolla in blicken från duvan.

Det regnar och är ganska mörkt, samt att jag fotar från vardagsrummet dvs bakom treglasfönster. Här har jag använt brusredusering i LR på alla bilder. Det tar tid men ni kan ju själva se resultatet.

Duvan tar kommandot och tycker inte ens att skatan förtjänar att få vara med på bild.

Spänt läge, kan dessa två äta från samma matplats?

Skatan är snabb och testar att ta för sej av godsakerna. Det fungerade mindre bra...

Den blir bortkörd med buller och bång, eller i alla fall våta fjädrar.

Den kaxiga ringduvan som erövrat matplatsen får dock inte sitta där och njuta mer än ett ögonblick. Plötsligt landar en till ringduva!

Oops, bara att dra vidare. Man kan ju komma tillbaka lite senare...Här finns det i alla fall lite godsaker fortfarande.

Hälsningar Lena