2022, del I

Inspirerad av Stigs senaste inlägg, med en tillbakablick från den gångna året, tog jag en titt i mitt eget årsarkiv.

JANUARI: Vi inledde året med att återigen äta hummerbrunch på nyårsdagen med min familj i Texas. Nu när vi åter kunde resa var alla på plats och vi var åtta personer kring bordet samt fyra hundar som turades om att vara under. Det här har varit en tradition i min familj sedan millennieskiftet och det är då vi tar fram den champagnen. Tolvslaget kan man skåla in i vilket bubbel som helst.

Väl hemma i Sverige bjöd hägrarna vid Råstasjön på fin vinterunderhållning denna månad.

I FEBRUARI hände det inte så mycket men för första gången poserade en vattenrall för mej. Även om de som brukar visa sej vid Råstasjön inte är så skygga brukar de mest kliva omkring inne bland träd och grenarna, där det också är väldigt mörkt. Den här kom fram i ljuset och tycktes fråga " blir det bra så här?"

I MARS var det också rätt lugnt på fotofronten men plötsligt en kväll var det norrsken i Knivsta och jag var ute på fälten bakom vårt hus.

APRIL: Jag mötte en bäver vid Hjälstaviken mycket tidigt en morgon. Så mycket fågelbilder blev det inte.

MAJ. Nu började fotograferandet ta lite mer fart och jag åkte bl a till Hornborgasjön. Där hade jag stämt träff med Joakim och Maja. Vi hade en toppenhärlig eftermiddag tillsammans och det var tur att vi var ensamma i gömslena, så mycket som vi hade att prata om. Vi avrundade kvällen med grillad korv som förstås Maja var med och delade på. 

Jag upptäckte till min stora förtjusning att den oftast så ensamma hybriden hade skaffat sej både make och fått tillökning. Tyvärr såg jag bara den enda gässlingen en gång så det gick nog inte så bra för dem. Om de inte har lockat till sej ungen från ett annat par betyder det att grågås x kanadagås hybriden är fertil.

Vi gjorde även en tur till Öland och jag tog en av årets bästa bilder vid Ottenby fågelstation, där stararna hade fullt upp med att mata sina ungar.

JUNI bjöd på några fantastiskt vackra mornar då jag lyckades stiga upp och hinna ut precis innan solen gick upp.

En råbock överraskade i rapsen. 

Över midsommarhelgen var vi och dök vid Väderöarna och stötte på den här vackra nakensnäckan. Resten av året kommer i nästa inlägg.

Hej så länge,

Lena

Stockyards II, bullriding

Det var förstås tjurridning som vi skulle se på arenan vid Stockyards. Ett tvådagarsevent i en gren i sporten rodeo och enligt wikipedia "the most dangerous eight seconds in sports." Det handlar om att sitta kvar på tjuren i åtta sekunder, vilket skulle visa sej vara mycket svårt. 

Efter en inledning med nationalsång och presentation av sporten, som jag  visade i förra bloggen, skulle tävlingen börja. Första ryttaren gör sej redo på tjuren. Jag hade ställt in kameran på ISO12400 och växlade mellan 1/500 och 1/640 s för att förhoppningsvis få någorlunda skarpa bilder. Seriebildtagning med 100-400 mm zoomen, oftast ställd på 300-400 mm.

När ryttaren nickar OK dras grinden upp och tjuren exploderar ut. De flesta ryttare numera rider med hjälm och alla som tävlar på den här nivån måste ha skyddsväst. Ryttaren får bara hålla i sej i det speciella bandet runt tjurens bröstkorg med en hand, den andra handen får inte nudda tjuren, ryttarens kropp eller bandet. Åtta långa sekunder krävs för att ryttaren ska tilldelas poäng. 

Oftast var det över på någon sekund. Då lossnar bandet som ryttaren hållit sej i. Man kan också se en klocka under tjuren. Den fungerar både som tyngd för att bandet ska falla av och som ett upphetsande ljud. Här kan man också se flankbandet som fästs runt tjuren buk för att den ska sparka och hoppa våldsammare. Det får inte dras åt för hårt för då får det motsatt effekt. Bandet är inte i närheten av djurets testiklar, vilket är ett vanligt missförstånd.  

Sprången dessa tjurar bjuder på är helt otroliga. De vrider sej också i sidled i luften vilket måste vara mycket besvärligt för ryttaren att parera utan stigbyglar. Spetsarna på tjurens horn har filats ner för att minska risken för skador. Sporrarna på ryttaren har också en rulle längst ut som gör att de inte ska skada tjuren. 

I detta ögonblick kommer clownerna (kallas också bullfighters) in i bilden. De ska förhindra att tjuren skadar ryttaren och ibland ser det ut som att de gör det med sina egna liv som insats.

Allting går väldigt fort och det är svårt att hinna se allt som händer på arenan. Av de ca 30 ryttare vi såg var det bara tre som lyckades sitta kvar i åtta sekunder och när man lyckats med det blir det ju ändå en ganska abrupt avsittning. Vid tre tillfällen kom det in sjukvårdare och en bår men ingen behövde bäras av banan. De tre ryttare som behövde  ses över gick själva av banan, med visst stöd.

Tjurridaren är klädd i jeans och skjorta, skyddsväst och chaps. Cowboyboots med sporrar hör också till klädseln. Chaps är en typ av skyddskläder på benen i skinn med långa fransar. Här är de mest till för utsmyckning.

På arenan finns också två bullfighters till häst som kan hjälpa till om tjuren får för sej att springa alltför många ärevarv. Deras chaps är betydligt tjockare och fungerar som en skydd för tjurens horn och klövar. Det var inte särskilt ofta som de behövde rycka in för de flesta tjurar sprang ut ganska fort efter att de slängt av sin ryttare. 

Enstaka ryttare red med hatt istället för hjälm och hatten satt kvar oavsett vad som hände. 

Den här killen satt kvar länge...

...men här får han problem...

...och i nästa sekund är avsittningen ett faktum.

Hatten sitter kvar och killen ser ut att ha ögonen på tjuren fast han är på väg genom luften. Han landade och reste sej blixtsnabbt. Tyvärr blev det bara sju sekunder så han fick inga poäng. Tjurarna får däremot alltid poäng. Om ryttaren sitter kvar i åtta sekunder tilldelas han också poäng och det är då den sammanlagda poängen för dem båda som tar honom vidare i tävlingen. 

Alla tjurar har namn och egen status. Det är lotten som avgör vilken tjur man ska rida. Om tjuren av någon anledning inte bockar tillräckligt mycket kan man tilldelas en omridning på en annan tjur. Den här gjorde sitt jobb till fulländning.

Den försökte sej också på ett utfall mot ryttaren, men även denna situation löste sej tack vare de tuffa clownerna.

Det var en paus i tävlingen och då fick vi se en lassokonstnär som visade upp sej med sin häst. Fotografen i bakgrunden jobbade hela kvällen och var på banan när varje ryttare + tjur kom ut. Han fick kasta sej upp på sargen vid flera tillfällen. Det var ingen som vann tävlingen vi såg för det var en omgång kvar på nyårsafton. Tre ryttare fick poäng och de fick även göra en andra ritt. Då lyckades en av dem sitta kvar i 8 sekunder, men han rörde vid tjuren av misstag med andra handen och fick därmed inga poäng.

Det var en minnesvärd och mycket actionladdad kväll. Mer Texas än så här kan det knappast bli. Man kan tycka till en hel del om denna sport både beträffande skaderiskerna och de djuretiska aspekterna. Tjurarna var dock helt överlägsna när det gällde.

Hälsningar Lena

Forth Worth Stockyards I

Dagen före nyårsafton åkte vi till Forth Worth Stockyards, ett "historiskt område" där man t ex kan få se en flock Texas longhornkor fösas av cowboys till häst två gånger om dagen. Här finns restauranger, barer och butiker för den som är intresserad, samt en John Wayne museum. Vi skippade allt det och gick direkt till Coliseum och ett evenemang som pågår den 30 och 31 december.

Brottning med longhorn finns förevigat i brons utanför arenan. Alla byggnader är rikligt smyckade med ljus.

Det var hit vi skulle, Stockyards Cowtown Coliseum.

När vi hittat våra platser konstaterade jag att ljuset inte var det bästa, men med ISO 12400 skulle det nog funka att få slutartider runt 1/500 s. Musik, mest 70- och 80-tals låtar, spelade ur högtalarna och stämningen var god. Arenan var krattad.

Cowboyhatt skulle man förstås ha haft och boots. 

Bakom kulisserna pågick förberedelser...

På en given signal släcktes belysningen och in på arenan kom en liten clown.

Det kom också in tre vuxna clowner. De är inte klädda som typiska clowner och har också en annan funktion än att bara roa. Det här är viktiga killar, mer om det senare.

Sedan var det dax för Starspangled banner och den enda kvinnliga deltagaren vi såg denna kväll. I galopp på en typiskt cowboyhäst. Det borde vara en mustang men jag är inte säker.

Här var det bara att stå upp. Nationalsången framfördes av en sångare som avslutade med en bön till alla deltagare, Amen. Let the competition begin!

Gott Nytt År !

Lena

Del 2 från Stockyards kommer 2023.

Christmas at NorthPark shopping mall

Julhelgen är över och vi gav oss ut på en tur till ett stort shoppingcenter, NorthPark Mall. Mer för att promenera runt och titta än att shoppa (fast det finns en butik där som jag gärna vill besöka en gång om året...) På bilden är det i alla fall en av de fyra julgransliknande dekorationerna skapade enbart av blommor.

Det här är blommorna och jag kan inte komma på vad de heter. 

Det finns en liten damm med fontän inne på shoppingcentret som till jul är dekorerad med tusentals röda julblommor. I dammen finns det sköldpaddor och änder.

Änderna är ganska små och jag har inte lyckats lista ut vad det är för art. Sannolikt vingklippta.

Ovanför änderna flyger jultomten fram i en släde dragen av djur som mer ser ut som rådjur än renar. Dragdjuren är gjorda av nötter.

Tomten är tillverkad av godis. Svarta och röda godisremmar samt marsh mallows i olika storlekar.

Här finns också en hel pepparkaksstad, fast det verkar vara mer godis än pepparkaka i dessa byggnader.

Skapelsen heter Gingertown Dallas och har skapats inför jul sedan 2006. Dessutom samlar man in pengar och i år går gåvorna till Childrens Craniofacial Association.

Julstjärnor och kaktusar är inte helt ovanligt runt jul i Texas. 

Avslutar med en bild från grannkvarteret, i närheten av där  min syster bor. Eftersom det var så kallt över jul i år blev snögubbarna extra stora i Richardson, TX.

Hälsningar Lena 

Bandvingad vråk

Vi har haft kallt och klart över julhelgen och det har förstås blivit minst en lång promenad per dag. På julafton fick jag syn på den här präktiga rovfågeln när jag var på väg hemåt och turligt nog hade solen i ryggen. Det är en bandvingad vråk och även om den är ganska vanlig i Texas är det första gången jag ser den sittande så här snyggt.

Den satt en kort stund och drog sedan iväg mellan trädgrenarna. Den svenska namnet är passande när man ser vingarna. 

Arten förekommer i stora delar av östra USA och en del fåglar flyger ner till Mexiko under vintern. I Texas finns den året runt. Honorna har ett vingspann på drygt en meter och väger ca 700 g, hannarna är något mindre.

På juldagens promenad fick vi syn på en till fågel i en annan del av parken där vi brukar promenera. Den satt i ett taggigt träd och spanande. Det gröna i trädet är en mistel, som det finns mycket gott om här.

Den sträckte på sej och verkade tycka att min närvaro var OK. Det var ett litet vattendrag mellan oss och jag stod i en slänt, återigen tur med solljuset.

Den fortsatte stretcha och jag väntade. När man står och tittar på en rovfågel är det frestande att flytta sej lite för att om möjligt få en bättre vinkel. I synnerhet om fågeln inte alls verkar bry sej om att man är där. 

Precis när jag bytte position lättar fågeln och jag bommar förstås en aning men den är så pampig på denna bild att jag visar den ändå. På engelska heter den red-shouldered hawk och här ser man verkligen varför. 

Vråken drog vidare och vi gick hem för att påbörja förberedelserna inför juldagens kalkonmidddag. 

Idag är det mulet och fem grader varmt. Vi får se om dagens promenad ger någon utdelning.

Hej så länge,

Lena