Så här gick det till när hägrarna dansade

Fiskbilen från Solna stad kom med en leverans fisk när jag var vid Råstasjön och hägrarna var förstås intresserade av vad de hade fått. Några var snabbt framme och norpade åt sej en fisk ur lådorna eller från marken. Den här fågeln gör dessutom tydligt klart att det är hens fisk. 

Men det var stora fiskar. En ungfågel trippar runt med en rejäl fisk och även om jag såg flera hägrar svälja en hel så verkade de inte överförtjusta över dagens tilldelning. 

Visst är det mat men lite jobbigt att svälja. Men det tyder också på att de får fullt tillräckligt med fisk och inte är vrålhungriga när det är utdelning, som är var tredje dag om jag fått rätt information. 

Den tappade fisken eller kanske släppte den.

Det var ingen brådska att plocka upp den förrän det uppstod någon sorts konkurrens.

Den bestämde sej för att den skulle ha fisken ändå. Det slutade med att den flög iväg med maten. Jag såg andra hägrar flyga med en stor fisk som de sedan tappade. Tidigare i veckan hade det varit både havsörn och korpar på plats vid Råstasjön för att ta del av den lättfångade maten. 

Den här hunden tyckte att den gott kunde ta för sej när det låg smaskiga fiskar på marken, men matte var inte av samma åsikt. Typiskt retriever kan jag intyga som har haft två.

Som alltid fanns det en och annan som ville ha bordsservering.

Det satt ett femtontal hägrar på isen och de brydde sej inte så mycket om vare sej mattilldelningen eller att det stod två fotografer på gångvägen och fotade dem. När den andra fotografen la sej ner på mage för att ta några bilder med låg vinkel var det ett par hägrar som sakta gick mot henne. De kom så nära att hon fick resa sej upp igen. Hon hade kunnat få läckra bilder med vidvinkel men de måste ha varit långt innanför närgränsen för hennes tele och de såg väldigt nyfikna (dvs närgångna) ut. Hon låg dock bakom både gammal vass och pinnar så jag tog ingen bild, vilket jag ångrar i efterhand. Även om man kan komma nära hägrar här har jag aldrig sett dem gå mot en fotograf på det sättet förut, de ville titta lite närmare såg det ut som.

Det fanns en del fåglar som showade lite helt av sej själva och utan att några andra la sej i.

Men det var många hägrar på isen och jag hade ofta fåglar i bakgrunden på bilderna. Jag har redigerat bort enstaka eller delar av fåglar från några av bilderna jag visar. Om den stod som på bilden ovan var det ju inte direkt svårt att ta bort den.

Ganska ofta såg det ut så här och då kan man inte fixa till bilden med lite redigering. Den andra fotografen hade en "assistent" med sej och hon bad honom dela en fisk i mindre bitar. De var ju inte frusna (än) och han slet sönder en stor fisk med händerna och kastade ut bitar av den på isen. Då blev det liv i luckan minsann. De mindre bitarna var mycket mer eftertraktade och nu tog dansen verkligen fart. Kanske dessa fåglar börjar vänja sej vid att bli serverade av fotografer. 

Avrundar med tre bilder tagna i serie där de visade upp sej på bästa sätt och jag dessutom hann med att följa dem upp i luften. Det blev en del avklippta huvuden när de gjorde den här typen av luftsprång.

Finaste pardansen.

Ja, det blev mycket bilder.

Hälsningar Lena

Nytt från fågelmatningen

I helgen fick jag äntligen lite tid att spana in våra matställen i trädgården. Eftersom jag visste att stjärtmesarna kommer till talgblocket satte jag mej i cykelförrådet och spanade på småfåglar en stund. Det var mest talgoxar och blåmesar. Blåmesarna är väldigt aktiva just nu och jag vet inte hur många som besöker oss dagligen.   

Jag behövde inte sitta länge förrän den första vita "bollen" dök upp i häcken bredvid växthuset. Det här är inflygningen.

Därefter bli det en "ögonblickspaus" i häcken bland alla taggarna och en kort trudelutt. Jag ser i ögonvrån att fler ljusa småfåglar närmar sej. 

Sedan sveper de ner mot talgblocket och mellanlandar på en av mina arrangerade pinnar. Naturligtvis gör inte fyra fåglar det samtidigt, men istället för att visa fyra bilder la jag ihop dem :-) Vi har fem stjärtmesar som kommer dagligen just nu och alla satt på den här pinnen någon gång, men fem fick inte plats (fast jag har förlängt pinnen i PS). 

Vi har också väldigt många hackspettar. När jag sitter i cykelförrådet ser och hör jag spettarna i skogen nedanför vårt hus samt de som besöker båda matningarna. Det är minst tre par större hackspett, kanske fyra dvs åtta fåglar. Det trummas också väldigt mycket i skogen just nu. Hannarna föredrar frön från någon automat.

Det är också regelbundet hackspettar som kommer för att äta talg. Nu när jag tittade närmare insåg jag att det är honor som tar för sej av blocket. Kanske honorna är aningen mindre och lättare kan tränga sej in genom nätet som sitter runt talgblocket. Småfåglarna flyger rakt in mellan trådarna och ibland är det 10 eller fler som gottar sej där inne. Alla våra grannar har katter och buren är för småfåglarnas säkerhet, dessutom kan inte skatorna göra slut på maten (vi förser dem med lite annat gott). 

Den här fina damen tittade misstänksamt på mej en stund, men insåg sedan att jag var nog inte så farlig. Ett par sekunder efter att jag tog denna bild flög hon rakt på dörren till växthuset. BONK! Jag plockade upp den tilltufsade spetten ur snön. Hon såg döende ut men jag kände försiktig på henne och vingarna verkade i alla fall oskadda.

Hon fick ligga på lite mossa och gamla blad (extra pynt till min fotomatning) på en hylla i förrådet där jag satt. Så länge jag var där skulle ingen katt komma nära. En liten droppe blod kom från ett sår på ena vingen. Det såg inte lovande ut men efter en kvart ungefär flög hon iväg genom närmsta öppning. Hon flög upp i en av de stora tallarna och jag kan bara hoppas att hon var OK. Två gånger till kom det en hackspetthona till talgblocket men jag har ju inte en chans att se skillnad på dem. 

Ny art i matningen denna helg var en björktrast. Inte så märkvärdigt kanske, men vi brukar inte ha björktrastar på besök så för oss var det lite extra kul. Den satte sej förstås inte på någon av den finare pinnarna, men den var ju ny på scenen och visste inte riktigt hur den skulle bete sej.

Den försökte sej på att äta ur småfågelautomaten och det är svårt om man är så stor som en björktrast. Det finns en extra långa pinne, men den satt det redan en koltrast på. Björktrasten fick ingen chans på den pinnen men det fanns frön här och där på marken så den blev inte helt lottlös.

Roligaste besöket denna helg var nog denna fina stenknäck. Den satte sej lite dold bakom en pinne med snö, men det fanns ju goda frön där så jag förstår. Jag såg den bara en gång men kanske kommer den igen nu när den vet var det finns godis. 

Avrundar med ett småfågelcollage för de här är ju våra vanligaste gäster just nu, plus koltrastar förstås, men de har fått sin beskärda del av uppmärksamhet i tidigare inlägg.  

Hälsningar Lena

Nu dansar hägrarna igen

Startpose i dansuppvisningen på Råstasjöns is.

Fräcka moves...

Somliga bjöd på fina solonummer. 

Med det var i pardansen de excellerade. 

Kan ni inte höra crescendot i musikstycket just här?

Sedan virvlade de upp i dansen och fotografen hann inte riktig med. 

Det är ovanligt att man måste zooma ut när man fotar fåglar, men för att få med dessa när de dansar som bäst räcker det med 200 mm på en fullformatskamera. 

Visst är de galanta?

Hej så länge,

Lena

Är dom höga på nå´t eller är det här normalt ?

Mötte småskrakar vid Ölands södra udde i maj förra året. Vad ska man säga om denna pose?

Röda ofokuserade ögon och frisyr som värsta igelkotten.

Virrigt simmande på grunt vatten med något galet i blicken.

Lugnt och stilla varvat med plötsliga utbrott.

Neurotiskt skränande.

Kompisen ser helt oförstående ut. 

Jag antar att det är "ungdomar" men man kan ju undra om de är fullt normala...:-)

Sedan drog dom. Det kanske var fest någon annan stans.

I morgon är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena

Småfåglar och en gnutta sol

Solen visade sej i söndags och det piggar ju upp en del fast det fortfarande känns som väldigt mycket vinter runt Uppsala. Koltrastarna kämpade på runt min lilla matning. Det är lika mycket bråk som ätande.

Jag försökte också fånga flygande fågel eller i alla fall när de landar. Solen gav ju chans på kortare slutartider. Det gick ändå alldeles för fort.

Hur den här fastnade på minneskortet vet jag faktiskt inte. Jag tryckte nog av fjärrutlösaren av misstag samtidigt som blåmesen landade. 

Vi åkte en sväng till Hjälstaviken. Att promenera bland de stora träden vid Parnassen var OK och nästan vindstilla. Vi stötte på en ivrig trädkrypare som poserade över förväntan.  

Så här fint brukar den inte visa upp sej och dessutom inte alltför högt upp. Vi fortsatte ut på spången och där blåste det isande vindar. Det var dessutom mycket tyst i vassen och vi passerade snabbt. Fåglarna har inte anlänt ännu.  

När vi kom hem skymtade jag en liten vit boll i talget och satte mej en stund i cykelförrådet för att spana. Efter ett tag kom den tillbaka med en kompis. Två stjärtmesar besöker ganska regelbundet talgblocket och jag lyckades fånga en på bild innan den flög in i "nätburen". 

När solen var på väg att gå ner fick jag syn på en blåmes som satt sej vid badet, som vi fyllt med rent vatten, och gav full hals. Jag har fotat snett ut genom köksfönstret i dåligt ljus, men det sista av solens strålar gav lite varma färger och blåmesen verkar tycka att det är hög tidn för sång.  

Hälsningar Lena