Grönkålstjuvarna

Jag jobbade hemma idag och när jag gick mot köket för att äta lunch fick jag syn på en besökare som tittade in genom fönstret i vardagsrummet. Jag hämtade kameran och hon stod kvar. 

Det var två rådjur, mor och dotter skulle jag tro. De kollade av om det fanns spill under fågelmataren och nafsade sedan blad från buskarna ner mot skogen. Jag noterade att solen sken. Insåg då att det var första gången jag tittade ut genom ett fönster sedan jag satte mej vid datorn vid sjutiden på morgonen. 

Bladen på buskarna var inte så intressanta utan rådjuren gick upp på altanen. Det är växthuset i bakgrunden, denna dag täckt med rimfrost.

Jag flyttade mej till köket och spanade ut mot mina två odlingsbäddar som är inbyggda i altandäcket. Först provsmakade de lite frusen persilja och nafsade lätt på timjan.

Rosmarin, nej tack. Men nu började de närma sej de gröna bladen som jag misstänkte att de var ute efter.

Grönkålen, och den smakade alldeles utmärkt. Jag vet säkert för vi åt av den i söndags. Grönkålspaj med ädelost och valnötter.

I helgen skördade jag två stora påsar med grönkål och jag har inte plats för mer i frysen. Men de går ju utmärkt att fortfarande skörda ute... Fast jag visste ju att detta skulle hända och jag lät dem äta.

Grönkål är jättegott och de brydde sej inte det minsta om att jag stod i köket och fotade dem, trots att de nog både sett och hört mej. Man ser speglingen av våra köksfönster i ögonen, så de är väldigt nära.

De mumsade på i godan ro och jag värmde min lunch i micron. Vi kunde väl äta ihop en stund. 

" - Kan du inte lägga ut några äpplen också? Lite dessert hade ju suttit fint. "

Lite fräcka är de ju också.

Hälsningar Lena

Foto eller fitness

Jag har också varit på fotomässan i Älvsjö och på söndagen var det ett ganska blek evenemang jämfört med tidigare år.  BioFoto hade en fantastiskt vägg med naturbilder och jag såg flera bilder av fotografer som jag känner igen t ex Margareta, som Johnny också uppmärksammat.

Här blev jag kvar en lång stund, men som ni kan se var det inte direkt någon trängsel. Jag lyssnade till flera intressanta föredrag och då var det full på de flesta av sittplatserna, men man behövde inte anstränga sej för att få en plats.  

DNs fotoutställning var också mycket sevärd. Stora bilder med fängslande motiv av vitt skilda händelser som man känner igen, nutidshistoria i bild.

Den här bilden fanns på deras vägg och visar en koala på Kangaroo Island, ön där en tredjedel av ytan eldhärjades i början av 2020. Vi kom dit en månad efter att man lyckats släcka de stora bränderna och det blev en mycket speciell upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. 

Fick till en selfie vid väggen med alla plantorna.

Jag slank också in på fitnessmässan och hamnade mitt i Kampsportsfestivalen. Här verkade det som att det värsta slaget var över och "imperial stormtroopers" hade kapitulerat.

Jag har inte en aning om vilka sporter man fortfarande tävlade i men den här grabben verkade vänta på att något skulle hända.

Om man var klar kunde man alltid koppla ett grepp runt mamma.

Här används samma grepp men i ett helt annat sammanhang. 

Prisutdelning för ett gäng pojkar....

...och jag hoppas verkligen att dessa tävlingar genomsyras av en god portion av detta budskap. Jag såg precis bilder i ett annat inlägg här, antagligen från samma mässa, och det gav mej rysningar.

Hälsningar Lena

Fredag i början av december

November och december är hektiska månader för mej på jobbet och allt går i ett. I vanliga fall försöker jag veckohandla på torsdagar och kan åka direkt hem på fredag. Denna vecka sket det sej (som skarven ungefär) och jag hastade iväg till Coop stormarknad efter jobbet på fredag. Jag hade en lång lista men såg direkt att fiskdisken (Bolands fisk inhysta hos Coop) hade färsk hummer som de kokat själva till ett förnämligt styckepris. Man behöver inte göra något mer än smälta smör med pressad vitlök och stoppa in några "halvfärdiga" bröd i ugnen så har man en fantastisk fredagsmiddag. 

Trevlig helg allihopa  och jag ska i alla fall försöka hinna till fotomässan några timmar på söndag,

Hälsningar Lena

Skit på er!

Svartvit skarv finns bl a i Indonesien, Australien och på Nya Zeeland. Jag hittade några bilder på en sådan i arkivet. Här sitter den och torkar fjädrarna i småbåtshamn i Melbourne. 

Någon stör sej på skarven, inte så poppis här heller tydligen.

En silvermås talar om vad den tycker att skarven ska göra, högt och tydligt.

Måsen ger sej inte utan häver ur sej alla möjliga okvädingsord mot skarven, samt ropar på en kompis.

Skarven gör som skarvar brukar göra.

Klart!

Skit på er!

Hälsningar Lena

Första advent

Den här helgen ska det hända en del i hemmet, vissa traditionella juldekorationer ska fram. Ljusstakar, röda dukar och röda gardiner i köket samt våra ulltomtar (3 st). Ljusslingan ute hade sambon redan satt upp. Pysslet inne tar ungefär en timme att fixa och är mest mysigt. Jag rycktes med av stämningen och bakade en sats saffransdrömmar. Gudomligt goda....

Den älskade gamla kakburken kom fram och nu är den full med drömmar. Min sambo satte golvfoder i sitt nyrenoverade rum när jag pyntade och bakade. På söndag kunde vi flytta tillbaka hans skrivbord, datorer och prylar från matsalen och överallt där de stått de senaste veckorna. Äntligen lite ordning och reda.

En liten cocktail (gimlet) på lördag tillsammans med familjen i London och Texas via zoom. Fast i Texas dricker de förmiddagskaffe. Mitt under mötet stod plötsligt en råbock utanför fönstret (där ljusen brinner bakom Fredrik) och tittade in. Den ville dock inte vara med på bild.

Småfåglarna besöker flitigt restaurangen som nu är öppen med tre matningar. ISO 5000, inte så stor idé att vara ute.

Söndag eftermiddag och vi har flyttat tillbaka en massa saker till Fredrik rum. All tvätt är avklarad och undanplockad. Dax att tända det första adventsljuset och värma lite glögg. Eftersom det går så fort att värma glögg på en induktionsspis gjorde jag allt klart innan dvs tände ljuset, tog fram pepparkakor och ädelost, tände lite mer mysbelysning...

...sen upptäckte jag att det inte gick att värma glögg. Spisplattorna var svarta och det kom bara enstaka blipp och blink när man vred på knapparna. Efter en snabb koll av de få saker som går att kolla kunde vi bara konstatera att spisplattorna inte fungerade längre. Värmde glöggen i mikron. Är det första advent ska det vara glögg och vi avnjöt den i soffan med en kort överläggning om hur vi enklast får tag i en ny spis. 

Till middag hade jag planerat pannbiff med stekt lök och kokt potatis. Nu hade jag inga plattor på spisen men ugnen fungerade fortfarande. Pannbiffarna blev utmärkta i långpanna i ugnen men en del av löken blev bränd. Jag skulle nog ha lagat löken separat och vaktat den bättre. Potatisen var också lätt att laga i ugnen. Jag halverade dem så det inte skulle ta en evighet. Hur gott som helst.

Nu börjar en ny vecka, utan spisplattor...men med goda rester.

Hälsningar Lena