En glimt av makrolivet

På midsommardagen gav vi oss av ut till Väderöarna igen. Vädret var strålande.

Jag kan ju inte byta objektiv när jag dyker annat än på lunchen, men oftast öppnar man inte kamerahuset under en dykdag. Alltså väljer jag på morgonen och jag hade vidvinkel på midsommarafton så det blev makro denna dag. Nio gånger av tio blir det då Canon 60 mm makro. Med den på min Canon7dmkII kan jag lätt fota t ex sjöharar som är ca 3-5 cm. 

Här är det två, eller kanske tre, som antagligen håller på att göra mer sjöharar. De är hermafroditer och byter sperma med varandra. 

Om det plötsligt kommer en vacker blåstråle simmande går det också att få till med 60 mm makro. Blixtarna klarar precis att lysa upp motivet på det avståndet som krävs för en halvstor fisk som denna. Med 100 mm makro hade det här bara blivit ett porträtt om jag ens fixat att få skärpan på rätt ställe (dvs ögat). Den här fisken simmade bakom stenen till höger och försvann lika fort som den dök upp.

Men de brukar vara nyfikna så jag stannade upp och väntade. Strax kom den uppsmygande bakom stenen och kikade på mej. Då blev den förevigad igen. Kolla in de små vassa tänderna i munnen. Blågyltan är också en art som kan byta kön. Den största honan i ett "harem" blir en hanne om hannen som vaktar dem försvinner. 

En fisk som verkligen har en kaxig uppsättning huggtänder är de små röda stensnultrorna. De är inte särskilt skygga heller och ställer ofta upp på bild, eller simmar in i bilden när man försöker fota något annat. 

Jag hittade också en liten vacker plattfisk. Jag har inte en aning om vad det är för plattfiskarna är svåra att skilja åt. Den här var nog inte mer än ca 5 cm lång och trodde helt säkert att den inte syntes mot underlaget. 

Efter första dyket lägger vi till vid en brygga och skeppare Anders delar ut varma matlådor med thaimat som lagades till tidigt under morgontimmarna. Nu slappar vi minst ett par timmar i solen.

Under pausen måsta man också byta flaskor om man inte har så stora att de räcker till två dyk. Ett stort dubbelpaket är bekvämt ur den synvinkeln, men de är så hiskeligt tunga att hantera på land så vi har mindre flaskor numera och byter mellan dyken. 

När det börjar närma sej avfärd mot nästa dykplats måste man byta om till torrdräkten igen och då kan det bli väldigt varmt sommartid. Men man kan kyla av sej en stund innan vi kastar loss om man är snabb att få på sej allt och dra igen dragkedjan. Det var bara 17 grader i ytvattnet så det svalkade faktiskt.

Eftersom det var makro som gällde så spanade jag efter små saker t ex nakensnäckor, små färggranna djur som kan vara svåra att upptäcka. Den här är nog bara ca en cm lång.

Den här praktfulla toppkamnudingen är betydligt större, ca tre till fyra cm. Fredrik hittade den och där blev jag kvar en stund. Nakensnäckor sitter ofta på sin mat och det är för det mesta inte så lämpligt som bakgrund.

Det gäller att hitta den bästa vinkeln både för snäckan och för att, om möjligt, få till en lugnare bakgrund. Det här är samma individ från sidan.

Ibland är det kört med bakgrunden, som med den här purpurborstnudingen som satt på en vägg. Den gick inte att fota från sidan. Men den sticker i alla fall ut i sina läckra färger.

Den här linjeborstnudingen satt inte heller så bra till men den får vara med ändå. 

Det här är en pytteliten långstjärtsnuding och det är svårt att få till skärpan på den för den sitter på växtlighet som rör sej sakta fram och tillbaka. Ungefär som att fota makro på land när det blåser, fast här gick det lite långsammare. Den långa stjärten syns inte på bilden (den är inte märkvärdigt lång heller).

Avslutar med ett makromotiv som egentligen kräver supermakro eller en Raynoxlins, men då blir man så oerhört begränsad i motivval så det är sällan jag använder det. Det lilla prickiga djuren i mitten kan vara en nakensnäcka men jag är osäker. Det är de långsmala typerna med antenner jag var ute efter att fota. De kallas spökräkor och det är mest en chansning att fota dem. De svajar naturligtvis också och underlaget de sitter på är inte heller stilla. Ibland blir det en och annan som svajar in i fokus. 

Hej så länge,

Lena

Midsommar är över för i år

...och ni kanske kan gissa var jag befann mej då stora delar av svenska folket lekte små grodorna....

Det var faktiskt årets första dyk vilket är väldigt sent för oss men så blir det ibland. Vi var helt enligt tradition på Väderöarna. 

På första dyket hamnade vi nästan genast i ett stort stim med småfisk. Jag blir glad och upprymd när jag stöter på så här mycket liv på en gång. 

Väggarna var täckta med anemoner, precis som det ska vara. 

Vi hittade ett mysigt ställe där man kan simma mellan ett stort klippblock och bergväggen. Här finns det också mängder med anemoner men mina blixtar räcker inte riktigt till för att färgprakten ska gå fram.

Från andra hållet ser det ut så här. Vi har förstås varit här flera gånger förut och det här är ett populärt fotoställe under SM i UV-foto.  

Det fanns en hel del fina småfiskar som t ex olika snultror och små torskar. 

En och annan större fisk också, som den här fina berggyltan. Det är antagligen en hanne för alla stora berggyltor man ser är hannar. Hos denna art utvecklas nästan alla individer till honor initialt. De blir könsmogna vid 5-6 år ålder. När de blir 10-14 år gamla (över 40 cm långa) skiftar de kön och blir hannar. 

Mot slutet av andra dyket hittade vi denna smala öppning som såg inbjudande ut. En del småfisk fanns det också. Här måste jag ju simma in.

Här är det ganska grunt (ca 5-6m) och smalt, men det är ett läckert ställe som tyvärr inte blir lika bra på bild som det är i verkligheten. 

När vi avslutade båda midsommardyken såg vi en hel del maneter. Både brännmaneter och öronmaneter. Just här dansade öronmaneterna i solskenet när vi var på väg upp.

Efter en heldag ute vid Väderöarna bar det av mot "baslägret" i Hamburgsund. Utanför inloppet fick jag syn på den här midsommarflickan.

Vi gled förbi ett antal midsommarfester på bryggor och utanför sjöbodar. Här var det ett rejält långbord och sången hördes lång väg.

Vi hade vår egen midsommarmiddag som väntade på dykcentret. Havskräftor, precis som det ska vara och nu fick vi alla sitta och trängas vid långbordet i köket (inga restriktioner).

På midsommar ska det också vara jordgubbstårta och så här fin var den i år. 

Hej så länge,

Lena

Nu mognar det minsann

Vi var bortresta under midsommarhelgen och då mognade en mängd olika grönsaker i trädgården, på tre dagar! Måndag eftermiddag skördade jag sålunda tomater av flera sorter, gurka, en rödorange paprika, sockerärtor och mangold. Dessutom hade vi mängder med isbergssallad, ruccola och bladkryddor. 

Vi kom hem sent söndagskväll och hade inte haft tid att handla, men med grönsakerna och ett kycklingbröst som jag hittade i frysen blev det en vacker sallad. Jag hittade också en liten bit purjolök i kylen och en burk med torkade tomater i olja (förra årets skörd) som gav lite extra smak. De gula tomaterna är Blush Tiger som Peter tipsat om och de var verkligen goda.  

Åter till vardagen en vecka till.

Hälsningar Lena

Fler än sju sorter

Hälsningar Lena

Sommarens längsta dag måste man ju utnyttja till fullo

I morse var det den tidigaste gryningen för året och redan i morgon börjar dagarna bli något kortare. Alltså en dag att utnyttja på bästa tänkbara sätt. Extra tidigt, redan 04:14, stod jag vid väg 77 som går mot Norrtälje. Det var kallt, bara sex grader och dimmorna dansade.

Jag stannade till vid den lokala badplatsen. Här blir det bättre gryningsbilder i augusti och september, men det var rätt njutbart ändå.

Jag fortsatte en bit längs väg 77 men svängde sedan av på en betydligt mindre väg. Jag var egentligen ute och spanade efter vildsvin men här glömde jag bort grisarna.

Jag förflyttade mej sakta längs vägen när solen började klättra på himlen. Det var daggvått och vindstilla.

Måste ju testa ett stående format också. Här var det väldigt fint.

Det fick ta sin tid...

I nästa korsning svängde jag av igen och började köra hemåt. Det gick inte så fort nu heller. 

När jag var nästan framme i Knivsta fick jag syn på den här killen i det nästan utblommade rapsfältet, fortfarande våt av dagg på huvudet. Jag hade dock en bil bakom mej och fick köra fram en bit, vända och åka tillbaka. Han stod kvar, förvånansvärt, för det var rätt nära vägen. . 

Solen var nu uppe ordentligt och daggen hade börjat torka, även om det fortfarande låg lite dimma i svackorna. Klockan var 05:28 och min morgontur var över. Gott om tid för frukost innan jobbet.

Hälsningar Lena