Saltströmmen del I

Saltströmmen (no. Saltstraumen) är världens starkaste tidvattenström och flyter mellan öarna Knaplundøya och Straumøya cirka 30 km söder om Bodö i Nord-Norge. Den förbinder Ytre Saltenfjord med Skjerstadfjorden. Strömmen, som är 3 km lång, uppstår när tidvatten förflyttas mellan de båda fjordarna. På det smalaste stället är strömmen bara 150 m bred vilket ger en maximal hastighet är omkring 22 knop (40 km/h). Vid nipflod passerar under cirka sex timmar 372 miljoner kubikmeter vatten genom den 31 meter djupa passagen. Höjdskillnaden på havsytan mellan in- och utsidan av det smala sundet kan då vara så mycket som 1 meter (Wikipedia)

Här är dykcentret Nord & Ne som ägs och drivs av Fredric och Borghild. Vi träffade Fredric redan 2010 då vi var på besök första gången, men då fanns inte ett välorganiserat dykcenter som nu. Vi gjorde flera dyk utanför dykcentret i vattnet som man kan se från denna bild. Strömmen kunde vara mycket nyckfull här och det blev helt olika dyk beroende på om vattnet var på väg "in eller ut". 

Fredric gör sej klar att gå i med en dykare. Plastflaskan som hänger på hans utrustning är till för att plocka "bortkastade" drag. Det är väldigt många som fiskar i strömmen och dagligen plockar de upp drag med krokar som blivit kvar i vattnet. 

När man kommer ner i det gröna vattnet är väggarna täckta med färggranna anemoner, död mans hand, hydroider, sjögurkor mm.

Saltströmmen har av National Geographic blivit utsedd till en av världens bästa platser för sportdykning. Orsaken till detta är förstås den otroliga artrikedom som finns i strömmen. Men det är inte en dykplats för nybörjare och guide är förstås nödvändigt för att få fina dyk och ffa för säkerheten.

En del av denna färgprakt finns också på vår västkust t ex vid Väderöarna där det finns gott om "död mans hand" och en hel del havsnejlikor, men här är det mer av allt och skarpare färger, speciellt de sprakande röda och randiga anemonerna.

De här anemonerna fanns det väldigt gott om och de fanns i alla möjliga röda, orange och gula toner. 

Här sitter det några sjögurkor i mitten, bland sjöpungar, svampar, koraller och en sjöstjärna. 

Det finns också gott om fisk t ex torsk, som på denna bild. Vi såg också fina sillstim men sikten var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna fånga dem på bild. Torskarna kunde ha rätt olika färg, en del var nästan röda och jag vet inte varför. 

Torskarna kunde man komma nära ibland och den här är fotad med 60 mm makro. Vi såg även hälleflundra och några andra plattfiskar, men just hälleflundrorna lyckades simma iväg innan jag fick någon bild som jag var nöjd med.

Som jag redan visat fanns det havskatt i Saltströmmen. När vi var där 2010 såg vi bara någon enstaka, men nu såg vi havskatter på varje dyk ofta flera stycken. Man får inte ta upp fisk/jaga när man dyker med Nord & Ne och det har helt klart gett resultat. Havskatterna verkade stortrivas och de hade för det mesta inget emot att bli fotograferade.

En vuxen havskatt är blåaktig i färgen men unga individer är bruna. Unga havskatter gömmer sej för det mesta i skrevor och backar in djupare om man lyser på dem. Den här var dock ute och simmade. 

Den kom till och med simmande mot mej och här passerar den förbi mej på sidan. 

Jag flyttade ner en bit och fick ta ett porträtt. Sedan fick den vara och fortsätta med sina bestyr på botten. Den var nog ute och letade efter något ätbart. Den här är betydligt mindre än man kanske upplever den.

Det här är kanske Saltströmmens mest fotograferade havskatt. En stor och antagligen rätt gammal individ som var kung på sin hylla. Den rörde inte en fena när jag kröp nära och tog några bilder. Jag har fotat den med 14 mm fish-eye så jag är väldigt nära.  

På lite grundare vatten stöter man på stora tareblad med grova skaft. På skaften bor det en hel koloni med djur som t ex musslor, hydroider och annat smått. Dessa samlingar har jag förstås också fotat med makro och det kommer i nästa inlägg.

Miljön på den stora bladen var fascinerande och jag blev ofta kvar länge inne bland de grova skaften.

Här har jag bara vänt kameran uppåt under ett skaft och tryckt av. Ibland fungerar det alldeles utmärkt när man har vidvinkel på kameran.

Så här avslutade vi ett antal dyk innan vi simmade upp mot ytan eller in under den stora bryggan om vi var vid dykcentret. 

Här är en kollektion av "bortkastade" drag, krokar och linor som de plockat upp bara i år. På bilderna (som inte syns ordentligt) är det döda fiskar och sjöfåglar som fastnat i  dragen eller linorna och drunknat. Saltströmmen är som sagt mycket populärt ställe att fiska vid och det finns en stor fiskecamp. Dessutom står folk längs kanterna och provar lyckan. Det här lämnar de tyvärr kvar efter sej. 

Hej så länge,

Lena

Två veckor i Norge

Nu är jag hemma igen efter två fantastiska veckor i Norge. Som ni kanske sett i ett tidigare kort inlägg var vi inledningsvis vid Saltströmmen och dök. Där blev det också fina möten med andra djur som t ex älgar. Vi körde sedan vidare söderut längs Norges kust, testade Helgelandstrappan i Mosjoen och avslutade i Flatanger. Sambon fortsatte hemåt men jag hade bokat tre dagar hos Ole Martin Dahle, en man som är närmast legendarisk för alla som vill fota örnar. Han levererade och betydligt mer än bara örn. Det kommer så småningom...

Så här såg det ut när vi började hemma på gatan den 7 juli. Vi var fyra timmar försenade för bilen hade stått på verkstaden två veckor längre än planerat. Den hade genomgått en motorrenovering (försäkringsärende) som blev större än de planerat för och sambon fick ut bilen strax efter 11 samma dag som vi skulle ge oss av. Vid tolvtiden var ändå allt inpackat och vi gav oss iväg mot Arjeplog som var första etappen, 851 km och ca 10 timmar enligt Google. Lite lättsamt kom frågan på tal " tänk om de glömt en skruv eller två,..." men bilen gick som vanligt när vi kom ut på E4.

Vi rullade på i bra fart till strax utanför Söderhamn, då tappade bilen all ork och följande meddelande dök upp samt en bild på en sköldpadda. Jag lyckades få kontakt med en bilmekaniker i Söderhamn som sa att de visserligen hade mycket att göra, men att han i alla fall kunde ta en titt på vår bil och avläsa vad meddelandet kunde innebära. 

Alltså blev det kaffe på Bilbolaget i Söderhamn. Vi kollade också snabbt med Hertz (och vårt försäkringsbolag) att de hade en tillräckligt stor bil hemma som vi kunde ha så länge som vi behövde den. Med dykutrustning för två personer och fyra dubbelflaskpaket, förutom normal packning och fotoutrustning, krävs en rejäl kombi med möjlighet att surra fast delar av packningen. Det fanns en Volvo S90 som nog skulle räcka till.

Men, efter ca 20 minuter kom vår bil tillbaka efter en provtur och vi fick nycklarna i handen. Man hade glömt att dra åt en slangklämma och när det var åtgärdat fungerade motorn som den skulle igen. De tog inte ens betalt för jobbet. Toppen! Vi behövde inte lasta om!

Då kunde vi ge oss iväg igen och nu gick resan utan vidare problem (utom en däcktrycksvarning med påföljande kontroll). Ju längre norrut vi kom desto mer blommor dök  upp som för länge sedan blommat ut hemma.

Strax före midnatt rullade vi in mot Arjeplog, där det tyvärr var mulet, men solen skymtade lite mellan molnen och den här fina renen traskade längs vägen.

Dagen efter hade vi bara några timmar att köra så vi passade på att se oss omkring i Arjeplog. Vi började med en tur på Vaukaleden som till stor del består av spång över strömmande vatten eller myrmark i skogen. Solen tittade fram ibland och det var nästan helt myggfritt. Spången var så fin att det hade gått att ta sej fram med rullstol eller barnvagn längs hela sträckan. Mycket snyggt gjort!

Vattnet strömmade fint men vi insåg när vi gick där att det brukar nog vara betydligt mer vatten tidigare på säsongen.

Det blommade fint på vissa platser längs leden t ex fanns det otroliga mängder linnea i de delar som gick genom skogsterräng. Den stora blå liljan stod i vass och vatten. Jag kan inte reda ut vad det är för blå svärdslilja/dansk iris ska bara finnas på enstaka lokaler i södra Sverige. Den mörkröda blomman tar jag också gärna emot information om. De flesta sländor vi såg var vackert gröna.

Efter en stärkande tur på ca 3 km i vacker natur hade vi också planerat att besöka Arjeplogs silvermuseum.

Det var mycket fint gjort och grunden till detta museum lades av Einar Wallquist som under 40 år var verksam som provinsialläkare i socknen. Han har återskapat miljöer från 1930-talets småbrukare samt jakten och fisket som varit mycket betydelsefullt i området. Jag fastnade för det gamla "kylskåpet" ovan men det fann smycket intressant att se och mängder med gamla bilder. 

I källarplanet finns det som ger museet dess namn. Samernas silver visas i Silversalens blå valv och här visas även delar av de släktkrönikor som silverföremålen beskriver. Det går inte att göra silvret rättvisa med foton genom glasmontrar, men jag visar två bilder i alla fall.  Dessutom visades ett mycket fint bildspel om Arjeplog som vävde samman historia och nutid under alla fyra årstiderna. Ett mycket sevärt museum om ni har vägarna förbi.

Vi fortsatte sedan vår resa längs väg 95 mot Norge och åt en väldigt sen lunch vid polcirkeln. 

Vägen gick över fjällen och även om vädret inte var det bästa så var det en vacker tur mot Saltströmmen, som var slutdestination den dagen.

Hej så länge,

Lena

En glimt från Saltströmmen

Just nu är vi i Saltströmmen utanför Bodö i Norge och ca 14:30 idag såg det ut så här i strömmen under bron. Saltströmmen är världens starkaste tidvattensström och allt strömmande vatten ger fantastiska förutsättningar för livet under ytan. Alltså vill man dyka i där.

Men vi måste vänta på att det ska bli så lite ström som möjligt och passa på precis när den stannar och vänder. Idag hoppade vi i vattnet 18:40 för dagens andra dyk. Vi startar och avslutar dessutom alla dyk på skyddade ställen (som bilden ovan) samt har en kunnig guide. 

Den här stora havskatten mötte vi på detta dyk samt en hel del andra intressanta djur. Det kommer mer om det när vi är hemma igen.

Hej så länge,

Lena

Mobilitetshubb eller biologisk mångfald, välj själv.

Den här lilla gräsbevuxna kullen finns i mitt närområde. Den är ca 100 m lång och 40 m bred där den är som bredast. Cykelbanor och promenadvägar på alla sidor. Det här ska bli en mobilitetshubb, vilket egentligen är en asfalterad yta med vissa kommunikationsmöjligheter,.... cykelställ i alla fall... Knivsta kommun har tagit till sej det uttrycket som etablerades som ett nytt ord 2021. Det gäller att hänga med i det nya språket.   

Jag gjorde en liten inventering med 100 mm makro på kameran. Vad kan det finnas på en så pass liten yta som blommar just nu ? Tja, kolla själva, här är nio arter.

Å här kommer nio till...

Ytterligare nio...

samt dessa tre...

och tre till men här sitter det också insekter på de två första. Totalt fick jag i alla fall ihop 33 arter som blommade just nu. Maskrosorna och gullvivorna hade blommat ut så det kom inte med i räkningen. Jag började också titta på insekterna och fotade det jag kunde se. På gråbon ovan sitter en det bladlöss. Jag hittade andra sorters bladlöss och myror på tistlarna.

Det roligaste var kanske när jag hittade dessa sexfläckiga bastarsvärmare. Först var det bara ett par som parade sej, sen insåg jag att det satt många individer på blommorna runtomkring. Jag har aldrig sett en bastardsvärmare i Knivsta förut!

Här är några fler små djur som blev fotade i samma sväng. När jag var mitt uppe i mitt dokumenterande kom ett par äldre damer förbi med sina hundar och undrade vad jag gjorde. Det visade sej att den ena var pensionerad biolog och väl insatt i vad som pågår i min kommun just nu. Hon tyckte att jag skulle rapportera mina fynd till kommunekologen och det ska jag göra när jag lagt ut denna blogg. Sedan drar vi till Norge en sväng, om vi bara får ut vår bil från verkstaden...

Hälsningar Lena

Svartvitt under ytan - fungerar det?

Sista dykdagen under midsommarhelgen drog det förbi ett rejält regnväder under första dyket dvs vi som dök märkte inte något alls. Vår skeppare fick dra på regnkläderna och vittnade om både åska och ösregn. Det fortsatte regna lite på lunchen så vi dukade upp mat och sockerkakor under tak ombord på den större båten.

När vi dök hade också vår skeppare lagat dörrlåset på toaletten så man skulle kunna låsa om sej då man var därinne. Han hade gjort det så bra att det första som hände var att det gick i baklås. Ingen var därinne men det var flera som ville in...Hur många dykare behövs det för att skruva av toadörren kan man fråga sej?

Så där, nu var det i alla fall öppet. Låset fixades igen och dörren skruvades tillbaka. Bäst att inte låsa in sej. Det pratades om en hasp som ett alternativ.

Vi fick i alla fall mat och så här kan det se ut om man väljer att inte ta av sej sin torrdräkt (för att det regnar) och har en variant med fasta handskar som sitter fast i dräkten, tumvantar i detta fall. Det är en finsk dräkt i tjock gummi där också huvan sitter fast. Äta med tjocka tumvantar...det var inte så lätt även om han hade en liten sked att sleva in maten med.

Regnet lättade en aning och han fick ge sej och öppna dräkten. 

Så till frågan. Svartvitt under ytan, fungerar det? Jag testar några makromotiv först. Dessa små sjöpungar ser inte så värst mycket ut i färg kan jag intyga. Bilden är då mest brun som bakgrunden. Sjöpungarna är genomskinliga.

En sjöhare. Ni har sett en liknande bild. Brunfläckig på mörkbrun botten blir så här.

En liten anemon.

En liten blå brännmanet tagen med 60 mm makro. Bakgrunden var grön på färgbilden och manetens klockan blå.

Röd brännmanet med en liten vitling som söker skydd i de brännande trådarna. Fisken är i stort sett genomskinlig. De är väldigt snabba annars hade jag försökt komma närmare. 

Med vidvinkel så bjuder jag på några öronmaneter i sol. De kändes som det mest givna motivet att göra i svartvitt. 

Ibland kommer man lite för nära, men närgränsen på objektivet är bara 14 cm så det finns möjligheter att det kan bli skarpt ändå.

En blå brännmanet kan kanske också fungera. Bakgrunden var grön på denna bild och jag har gjort den avsevärt mörkare. Det fungerar inte i färg.

Avslutar med en öronmanet igen. Jag har haft en gädda i svartvitt med i Fotosidan masters som knep första plasten den gången så ibland fungerar det i alla fall. Tyck gärna till om dessa.  

Om ni vill se någon som verkligen kunde föreviga undervattensvärlden i svart vitt så kolla in Ernie Brooks t ex på länken nedan:

https://www.divephotoguide.com/underwater-photography-special-features/article/memoriam-tribute-ernie-brooks/ 

Hälsningar Lena, som nu har semester