Etapp 3: Death Valley

Den 22:a och 23:dje december var det arbetsdagar för Johan och Kenzie, som vi bodde hos. Vi gjorde då en tur till Death Valley som låg ca två timmar med bil väst och nordväst om LasVegas. Vi körde på lite mindre vägar dit och landskapet var imponerande, vägarna raka.  

Jag måste erkänna att jag inte hade riktigt koll på att vi skulle passera in i en annan delstat. 

Death Valley national park ligger i Californien och med ca en halvtimme kvar passerade vi gränsen. 

Vi stannade till en kort stund i Shoshone, som egentligen inte var mer än en korsning och några hus. Vi hade dock hyfsad mobiltäckning här och passade på att ladda ner kartor över området. Notera skylten med priserna på bensin, över sex dollar per gallon (3,78 l). Det blir ca 15 kronor/l och var den i särklass dyraste bensin vi såg under hela vår vistelse i USA. Det lägsta priset vi såg var en mack i Texas som skyltade med 2,01 dollar/gallon. 

Precis före korsningen "Death Valley junction" passerar man Amargosa opera house. Det ser fullkomligt öde ut och även närliggande byggnader är ödehus. Men här kan man både bo på hotellet och det ges föreställningar med jämna mellanrum. Det verkade dock väldigt stängt när vi passerade, i alla fall själva operahuset som annars hade varit kul att se.  

Vi passerade in i Death Valley och betalade avgiften i en automat som bara fungerade till och från, frustrerande när flera vill betala. Vi hade ingen täckning på våra telefoner på den platsen men ibland hade vi lite klen mottagning. Vi skymtade det vita i dalen, det var inte snö...

Första stoppet var vid Zabriski point som fullständigt tog andan ur mej. Landskapet liknade inte något jag har sett förut, i något annat land. Återigen uppskattade jag att det rörde sej en del andra människor i området. Här fanns inga staket och det var fritt fram att upptäcka landskapet som man ville. 

Ett panorama av tre bilder. 

Fågeln på bilden är en korp, det fanns en del här men vi stötte på ännu fler senare under vår resa. 

Zabriskie point har fått sitt namn efter Christian Brevoort Zabriskie, chef för Pacific Coast Borax Company som bröt borax i området i början av 1900-talet. Företaget hade team med 20 mulor som användes för att transportera borax från gruvan i Death Valley. En liten del av vägen som användes av dessa team kan man fortfarande köra på. Den går genom samma spektakulära landskap som på bilderna.

Det här är en mycket populär plats för fotografer. Kanske främst vid gryning och skymning, men även nattetid för att beskåda och kanske även fota stjärnhimlen. Vi hade valt att inte bo i Death valley även om det fanns möjlighet, utöver att campa som verkar vara det mest populära.

Det här är utsikten ner mot parkeringen och även om det ser ut att vara en hel del bilar var det inte särskilt mycket folk när man kom upp till den platå som gav bästa utsikten. Det är ett ganska stort område trots allt. 

Från Zabriskie point körde vi ner i dalen. I mitten av november drog ett kraftigt oväder förbi med stora mängder regn och det var fortfarande vägar som var avstängda pga det. Vi följde vägen längs dalen mot en plats som heter Badwater. I normala fall går det att komma till Badwater från två håll, nu var det bara denna väg som var farbar, bortanför Badwater var vägen bortspolad. 

Badwater är en endorheisk sjö, dvs den har inga utflöden. Här finns också Nordamerikas lägsta plats som ligger 85,5 meter under havsnivå.

Det fanns lite vatten här, antagligen från de regnoväder som passerat, men det var lätt att förstå hur det successivt torkade upp när solen sken och temperaturen ökade. Notera människorna som går till höger. Det är stort och även om parkeringen är full är det absolut ingen trängsel.

Marken är täckt av salt och alldeles vit. Det knastrar när man går på saltet. Solen strålar och det är runt 20 grader, perfekt väder att besöka Death Valley och promenera runt. Det vita strecket på bilden har jag placerat där det sitter en skylt som markerar havsnivån. Skylten var för liten för att synas bra på bilden. 

Vi går ända fram till vattenbrynet. Det är grunt och vattnet kommer att dunsta bort vad det lider. 

Utsikt över Death Valley. Jag hade nog egentligen inte så stora förväntningar över vad denna nationalpark hade att bjuda på, dåligt påläst kan man också kalla det. Det visade sej vara en otrolig upplevelse med häpnadsväckande vyer och natur som var helt unik för oss.    

På väg tillbaka från Badwater stannade vi vid en plats som hette Natural Bridge Trail. Från parkeringen följde en stenig rutt mot en stenformation i form av en bro. Fångade detta panorama (5 bilder) med utsikt mot dalen en bit från parkeringen. 

Vi knatade på i det lösa gruset mot detta hål, längs väggarna kunde man se hur det runnit vatten.

På några platser var berget tydligt utmejslat av kraftiga vattenkaskader. Det var nu inte alls svårt att förstå att om det faller 50 mm regn under en kort tid förvandlas en plats som denna snabbt till en livsfarlig flod. Det fanns varningsskyltar på vissa ställen, vilket såg lite konstigt ut när man befinner sej i ett område som mest liknar en öken.

När solen gått ner styrde vi mot den lilla orten Beatty, som låg utanför parken. Den bjöd på överraskningar som förtjänar ett eget inlägg.

Hej så länge,

Lena

Etapp 2: Red rock, ett stenkast från Vegas

LasVegas är inte så stort och man behöver inte åka långt för att uppleva storslagen natur. Det tar ca en halvtimme med bil att ta sej till Red Rock state park. Ansvar och underhåll av en "state park" sköts av enskilda delstater och den är oftast mindre samt ligger närmare en större stad än nationalparker i USA. 

Vi kör en "scenic route" som har flera stopp längs vägen och får på så sätt uppleva en del av de mäktiga bergsformationer som finns i området på ett relativt enkelt sätt. Temperaturen är också behaglig, mellan 20 till 22 grader. Jag kan tänka mej hur detta ställe känns i 45-50 graders hetta. Notera att det går några personer till höger i bilden, ungefär på mitten. De ger en viss vägledning om proportionerna.

Det finns vandringsleder på flera av ställena där vi stannar. Det är också förvånansvärt lite staket och andra skyddsräcken för att vara USA. 

Här är det fritt fram att klättra upp och trilla ner om det skulle gå riktigt illa. Det är faktiskt några avancerade klättrare på denna bild, ganska nära det översta mest röda lagret av berget. Förstora så kanske de går att upptäcka två stycken eller bläddra ner till nästa bild.

Det här är en rejäl delförstoring av samma bild och man kan se en klättrare i blågrön utstyrsel som ser ut att ha valt en ganska besvärlig rutt. 

Vi fortsätter vår tur längs den slingrande vägen som är väl underhållen, men enkelriktad av praktiska skäl. Bergen ändrar färg men det är fortfarande storslaget.

Det här är ett panorama av tre bilder. På marken växer små taggiga buskar, kaktusar och tofsar av vasst gräs. Det finns ferala åsnor i området men vi får inte syn på några.  

Naturligtvis måste vi ha några familjebilder och här är det vårt värdpar dvs min systerson och hans fru som poserar.

Solen strålar och gör det utmanande att fotografera i vissa riktningar. Det är inte svårt att föreställa sej ormar, ödlor, skorpioner och jordekorrar i denna miljö. Men för att få se några av dessa djur måste man vandra runt betydligt längre än vi gjorde denna gång. 

Vi fortsatte följa vägen och stannade på alla ställen vi kunde för att se oss omkring.

Här vandrade vi ner längs stigen en bit. Man kan följa en delvis markerad led några kilometer in mellan bergssidorna i denna dal. Det ska vi ha i åtanke om det blir fler besök i Vegas. Det går också att köra in i området på andra ställen där miljön ser annorlunda, ut även om de röda bergsformationer dominerar i bakgrunden.   

Vi lämnade Red Rock och åkte vidare till...

IKEA. Det såg precis ut som hemma och i restaurangen kunde man äta svenska köttbullar med potatismos och lingonsylt. Vi behövde proviantera inför middagen på julafton. Senapssill, köttbullar och knäckebröd lyckades vi få tag i. Vi hade västerbottenost och egen kryddad julsnaps med oss och den 23:e december kom min syster och svåger från Texas med gravad lax och mer sill. Vi hade bestämt oss för att ha svensk jul på julafton och amerikansk jul med kalkon på juldagen.

Vi avrundade vid uteplatsen där den stämningsfulla elden givetvis drevs av gas, vilket brasan i öppna spisen inomhus förstås också gjorde. Det ger fin stämning och elden värmer, men det sprakar inte.

Hej så länge,

Lena

LasVegas och djurlivet runt knuten

En gata i ett bostadsområde där vi bodde några dagar i Vegas. Givetvis inhägnat och med grindar för in och utpassage. Solen strålade och vi blev nästan ljuschockade.  

Jetlag gör att man vaknar tidigt och vi gav oss ut på promenad direkt efter frukost. Det fanns en park nära bostadsområdet och det såg inte ut som någon park jag varit i förut. I Texas, där vi brukar vara runt jul och nyår är det visserligen mest brunt på marken, men det är torkat gräs. Här fanns det inget gräs. Marken är täckt med grus och sten.

Bergen i bakgrunden ger också en helt annan stämning än vi är vana vid från Texas, som mestadels är väldigt platt. Nevada är extremt torrt och temperaturen kan gå upp till 50 grader på sommaren. Den torra luften gör dock värmen mer uthärdlig än när det är fuktigt.

Det satt några spetsstjärtade duvor i ett träd. Det är vanliga i Nordamerika och vi har sett dem även i Texas. 

Vi såg att det rörde sej på marken här och där. Det fanns en del kaniner som smälte in oerhört bra i den steniga terrängen. Det var bara när de rörde sej som man fick syn på dem. 

Det sprang också andra fåglar på marken, som kuttrade och lät på ett helt annat sätt än duvorna. Vi lyckades ganska snart lista ut att det är Californisk vaktel. 

Hannen har en röd mössa och en svart fjäder i pannan.

Honan är lite mer diskret men har också en liten "antenn" på huvudet. 

Plötsligt fick jag syn på en liten fågel som snabbt flög förbi. Den satte sej i ett träd och började putsa sej. Jag insåg snabbt att det var en kolibri, antagligen en "ruby throated". Den putsade och fixade sina fjädrar en lång stund och ville inte riktigt visa upp sej. När den flög var det förstås "åt fel håll". Det fanns för lite blommor i parken för att det skulle löna sej att spana efter fler. De åt antagligen frukost i trädgårdarna där det fanns blommor och/eller matare. 

På marken växte olika kaktusar och andra torktåliga, ofta taggiga växter. De små gröna stråna på marken visar att det faktiskt har regnat nyligen och vi fick mer regn på julafton. 

Plötsligt sprang det förbi ett litet, snabbt djur på marken. Den försvann in under en kaktusliknande buske, men tittade sedan ut igen. En jordekorre!

Ett kort tag senare kom den ut på andra sidan av busken. Jag har inte lyckats reda ut vilken typ av jordekorre det är. De var väldigt snabba och mindre än våra röda ekorrar.

Plötsligt satt den i toppen på denna torkade "stubbe". Bedårande söt.

När vi tog en promenad på juldagens morgon hade det regnat och det var friskt i luften. Det fanns en del blommor t ex dessa buskar som hade fått en lila krans med små blommor i kanten.

Jag spanade förstås efter ekorrarna och plötsligt satt det en på en sten och spanade på oss. 

Denna gång såg vi flera stycken och de kom fram väldigt nära där vi stod. Är det Piff, eller möjligen Puff? 

De var fullkomligt oemotståndliga när de tittade fram bland stenarna både till höger och vänster. 

En trevlig "julklapp" att få möta dessa livs levande på promenad i parken.

Hej så länge,

Lena

Etapp 1

När vi lämnade Sverige den 19 december hade jag bara skymtat solen ca 30 minuter under den senaste månaden. Jag kunde därför inte låta bli att leka lite med kameran när solljuset strömmade in i terminal 5 på Heathrow i London. Vi hade tråcklat oss genom terminalbyten, passkontroll och säkerhetskontroll på rekordtid, vilket givetvis resulterade i att vi fick sitta längre vi gaten och vänta. Efter ytterligare fördröjning, av oklar anledning, kom vi till slut iväg.

Efter drygt elva timmars flygresa landade vi och blev hämtade av min systerson. Han frågade om vi ville ha "The scenic route" eller den kortaste vägen till deras hem. Vi valde den mer spektakulära vägen och hamnade mycket snart i vad som nästan kändes som ett mycket stort nöjesfält.

Bilderna är tagna i all hast genom vindrutan på bilen. Det är fredagskväll och stadslivet har definitivt kommit igång. Fast vi insåg senare att en hel del liv här håller igång dygnet runt.

Vi är naturligtvis inte i Frankrike, även om det finns ett Eiffeltorn på den här gatan. Vi passerade också en Frihetsgudinna och en pyramid. Trump har också bidragit till stadsbilden som ni kan se.

De stora lyxhotellen avlöste varandra längs vägen som också kantades av höga palmer. Ett par kvarter längre bort tar ljusen och de flotta butikerna slut ganska abrupt och det tog inte mer än 15 minuter innan vi var hemma i min systersons hus. Någon av er har nog listat ut var vi är och åtminstone en här på FS har gift sej i denna stad om jag inte minns helt fel. 

Ny dag och solen strålade då vi blev guidade längs en given rutt om man besöker denna stad för första gången. Vi började förstås vid den ikoniska skylten, där det givetvis var kö för att ta en selfie. 

Till höger om skylten kunde man landa med sitt privatjet. Det här är precis där "The Strip" börjar i Las Vegas, vill du komma dit med flyg och betalar bra kan du landa precis där allt det roliga börjar.

Vi fick nöja oss med att om man är boende i Las Vegas, vilket min systerson är, parkerar man gratis i de stora parkeringshusen längs "The Strip". Det här är utsikten från det öppna parkeringsdäcket på Bellagio, ett av de mest kända hotellen på gatan, som har en mycket välkänd fontän.

 Lagom "jetlaggad" blir utsikten redan från parkeringen ganska omtumlande. 

Vi vandrade genom Bellagios julskyltning. Här ligger NK i lä, framförallt när det gäller omfattningen. 

Här gör man det i storslagen amerikansk anda.

Det är gott om besökare dagarna innan jul.

Den här skapelsen består av olika växtdelar, nötter och mängder med blommor.

Den här bilden är tagen i en butik med sanslöst dyra juldekorationer.

Handgjorda dockor i original, inte något jag skulle välja att julpynta med, men om jag var barn skulle jag nog ha svårt att slita mej från det här stället.

När vi kom ut i lobbyområdet var en stor del av taket dekorerat av glaskonstnären Chihuly. Det här hade jag behövt mer vidvinkeln för att visa hur det verkligen såg ut. 

Vi fick också se det som håller staden igång, 24 timmar om dygnet. Intäkter från spel gör det skattemässigt fördelaktigt att bo i Vegas. Det får också andra konsekvenser. Då ca 60% av stadens befolkning jobbar inom spelindustrin, och de förstås jobbar skift, har staden inte någon rusningstrafik. Det flyter på lugnt och fint oavsett vad klockan är. Man har inte heller några vägtullar på de stora genomfartslederna. Min systerson som tidigare bodde i Dallas betalade ca 3000 dollar om året i vägtull för att sitta två timmar i kö varje dag. Nu har han 15 minuters bilresa till sitt jobb och ingen kö.

Vid lunchtid den 22 december var det inte så många som spelade, men några fanns på plats. Bilden är mörk men det sitter en väldigt omfångsrik man till vänster, som har sin rollator parkerad bredvid.

Det är tomt vid rouletten men en ensam städare drar sin vagn mellan borden. Omfattningen av spel var överväldigande och det här var ju bara ett av ställena. Varenda hotell hade ett helt plan med spelautomater och det fanns nog en hel del andra lokaler som också hyste spel som vi aldrig kom i närheten av. Vid baren kunde du förstås spela samtidigt som du åt eller drack något och vi kunde se folk spela på sina telefoner när vi besökte platser som inte hade automater. Möjligheten att spela är oändlig i LasVegas.

Hej så länge,

Lena

Rapport från Råstasjön

Jag hade egentligen tänkt att det skulle komma en reseblogg nu, men med all snö och det fina väder vi hade igår kunde jag inte motstå en tur till Råstasjön. Jag kom ganska sent, vid halv ett, och jag blev mycket förvånad när "fiskbilen" kom krypkörande längs gångvägen. Hägrarna får uppenbarligen middag även på lördagar.  

Ett 50-tal hägrar flockades runt killen med den orangea jackan och det blev ganska rörigt. 

Givetvis stod jag för nära och de stora fåglarna kom ibland flygande på riktigt låg höjd.

Det var inledningsvis ganska kaosartat och alla ville förstås ha en fisk. De ganska stora fiskarna var delvis frysta. Antar att det är en hanterings- och förvaringsfråga.

Det blir fotomässigt "trångt" där fisklådorna är utställda och inga rena bakgrunder. För att få det måste man ha med sej egen fisk och kasta ut på isen som nu är snötäckt. 

Solen sken när jag åkte ut men i den här änden av Råstasjön blir det skuggigt tidigt pga av hus och träd. Vackert sent solljus fick jag bara enstaka glimtar av. 

Det här skulle ju kunna vara någon annan stans, mer ute i naturen, om man bortser från det väldigt raka "trädet" till höger, som är en lyktstolpe. 

Här går det i alla fall inte att se hur centralt i storstan dessa fåglar håller till.

Men det blir också en del dråpliga kompositioner med bilar och människor i bakgrunden.

Eller varför inte en joggare i blått. 

Det passerar hela tiden människor runt matplatsen och fåglarna bryr sej inte det minsta. Det fanns även flera andra fotografer på plats samt åtskilliga som fotade med sina telefoner.

Vill man fotografera gråhäger är det här ett säkert tips så länge det är kallt och is på sjön. Det behövs inte mer än ett 70-200 och man kan även ta med en vidvinkel.  

Ute på sjön var det fortfarande lite sol, men där håller inte hägrarna till när det finns mat. Men de brukar sitta i solen vid vasskanten när de bara vilar och väntar på mat. Då behövs minst 500 mm eller mer för att få bra bilder. 

Jag gick runt hela sjön för ibland hittar man andra fåglar. Denna gång hade jag turen att få syn på en gärdsmyg alldeles nära gångvägen. 

Den poserade mycket fint när den gjorde ett kort uppehåll i sitt födosök.

Man undrar ju lite vad de kan hitta att äta så här års?  Men tydligen finns det goda små maskar även vintertid.

När det lyckats svälja hela masken burrade den upp sej ytterligare en aning och hoppade vidare längs iskanten där det också rinner lite vatten. Det här är samma plats som man ibland kan se vattenrall. Den visade sej dock inte denna dag.

På väg tillbaka till bilen fick jag syn på denna dam. Det finns olika tekniker när man fotograferar fåglar.

Hälsningar Lena