Rapport från Råstasjön

Jag hade egentligen tänkt att det skulle komma en reseblogg nu, men med all snö och det fina väder vi hade igår kunde jag inte motstå en tur till Råstasjön. Jag kom ganska sent, vid halv ett, och jag blev mycket förvånad när "fiskbilen" kom krypkörande längs gångvägen. Hägrarna får uppenbarligen middag även på lördagar.  

Ett 50-tal hägrar flockades runt killen med den orangea jackan och det blev ganska rörigt. 

Givetvis stod jag för nära och de stora fåglarna kom ibland flygande på riktigt låg höjd.

Det var inledningsvis ganska kaosartat och alla ville förstås ha en fisk. De ganska stora fiskarna var delvis frysta. Antar att det är en hanterings- och förvaringsfråga.

Det blir fotomässigt "trångt" där fisklådorna är utställda och inga rena bakgrunder. För att få det måste man ha med sej egen fisk och kasta ut på isen som nu är snötäckt. 

Solen sken när jag åkte ut men i den här änden av Råstasjön blir det skuggigt tidigt pga av hus och träd. Vackert sent solljus fick jag bara enstaka glimtar av. 

Det här skulle ju kunna vara någon annan stans, mer ute i naturen, om man bortser från det väldigt raka "trädet" till höger, som är en lyktstolpe. 

Här går det i alla fall inte att se hur centralt i storstan dessa fåglar håller till.

Men det blir också en del dråpliga kompositioner med bilar och människor i bakgrunden.

Eller varför inte en joggare i blått. 

Det passerar hela tiden människor runt matplatsen och fåglarna bryr sej inte det minsta. Det fanns även flera andra fotografer på plats samt åtskilliga som fotade med sina telefoner.

Vill man fotografera gråhäger är det här ett säkert tips så länge det är kallt och is på sjön. Det behövs inte mer än ett 70-200 och man kan även ta med en vidvinkel.  

Ute på sjön var det fortfarande lite sol, men där håller inte hägrarna till när det finns mat. Men de brukar sitta i solen vid vasskanten när de bara vilar och väntar på mat. Då behövs minst 500 mm eller mer för att få bra bilder. 

Jag gick runt hela sjön för ibland hittar man andra fåglar. Denna gång hade jag turen att få syn på en gärdsmyg alldeles nära gångvägen. 

Den poserade mycket fint när den gjorde ett kort uppehåll i sitt födosök.

Man undrar ju lite vad de kan hitta att äta så här års?  Men tydligen finns det goda små maskar även vintertid.

När det lyckats svälja hela masken burrade den upp sej ytterligare en aning och hoppade vidare längs iskanten där det också rinner lite vatten. Det här är samma plats som man ibland kan se vattenrall. Den visade sej dock inte denna dag.

På väg tillbaka till bilen fick jag syn på denna dam. Det finns olika tekniker när man fotograferar fåglar.

Hälsningar Lena

Hemma igen

Är nu åter efter en ovanligt lång jul- och nyårsledighet då vi gjorde som många andra, besökte familj. Vi körde också 2850 km med bil. Ibland såg det ut så här...

...och ibland såg det ut så här. 

Ibland fanns inte vägen som vi försökte följa kvar. Den har gått längs dessa stolpar. Då fick vi köra ut på en nyare väg och följa den en lämplig sträcka. 

Vi har haft dagar då vi blev nästintill "ljuschockade" efter den mörka tiden hemma. Här var det strålande sol och ljumma vindar...

...men också snö med tät dimma samt åtskilliga minusgrader (vi hade viss beredskap för detta, men givetvis inga vinterdäck). 

Vi startade resan i en mycket välkänd storstad, men det här var inte en ovanlig syn längs vår rutt. Vi har varit uppe på 2133 meter över havet, alltså aningen högre än Kebnekaise, men också drygt 88 m under havsnivån och det var inte med dykutrustning.

Ibland mötte vi extremt långa tåg...

...och ibland var det bara stopp. 

Hej så länge,

Lena

PS. Nu vet jag också var Piff och Puff bor.

God Jul

Jag hoppas vi ses igen i Januari.

Hälsningar Lena

Våra husdjur kan också vara roliga

Våra husdjur kan minsann också bjuda på underhållning som t ex den här renen. De är för det mesta ganska skygga när man möter dem längs vägarna, men den här hade mutat in denna rastplats och kom fram när vi hade dukat upp. Först tyckte jag att det var kul att jag kunde fota den så nära, sedan fick vi fösa bort den för att få äta ifred. Den ville helt klart ha hamburgare. 

I Nordnorge tar fåren bussen när de ska på utflykt med sina småttingar. Bussbiljetterna har de lämpligt placerade i öronen. Lätta att "blippa" när de kliver ombord.

Får vaknar tidigt på morgonen och det blir snabbt kö till toaletten.

Ibland ser de bara roliga ut. Eftersom den här änden hade horn antar jag att det är fram.

När jag jobbade med kor för många år sedan fick jag lära mej att de bara sparkar uppåt och framåt med sina bakben. Moderna kor har utvecklat sin sparkförmåga och kan uppenbarligen slå bakåt på ett sätt som t o m skulle göra hästar avundsjuka. 

Getter sparkar inte, däremot hoppar de jämfota rakt upp i luften och man ska inte underskatta hur högt de kan hoppa. 

Om man har kameran redo vid rätt ögonblick kan man fånga en häst mitt i värsta gapskrattet. Uppenbarligen använder de inte tandtråd.

De här grisarna får vara med mest för att jag blir glad av att titta på dem. 

Hundar kan se fullkomligt galna ut. 

Nu har jag rotat färdigt i arkivet för i år och kommer snart att ta julledigt från bloggen.

Hälsningar Lena

Comedy wildlife, fast med en Canon

I dessa blöta, gråmulna tider då det egna fotograferandet ligger nere, förutom i familjesammanhang, blev jag glatt uppiggad av att titta på bilderna i Nikon Comedy Wildlife Awards. Det slog mej att jag har nog en och annan bild i mitt arkiv som kanske kan få någon att dra på smilbanden en aning. Den här fågeln fotade jag i Sydafrika i somras och enbart det svenska namnet, sydlig gulnäbbstoko, gör ju att den kvalificerar sej för denna blogg. Sedan var det bara att välja en bild i lämplig vinkel. 

I övrigt bli det blandade bilder ur arkivet och bilder som några av er har sett förut. Den här jag jag visat flera gånger, men denna gåsfamilj är ju så härlig när de promenerar mitt på gångvägen vid Råstasjön. Joggare fick väja för dem. Att det dessutom är ett par bestående av en kanadagås och en grågås som fattat tycke för varandra blir en extra bonus.

Sothöns använder professionella karatesparkar då de försvarar sina revir. Så här plattar man till en konkurrent som kommit för nära. 

På Tasmaninen har måsarna lärt sej att parkera perfekt i parkeringsrutorna. Inte en pippi utanför linjerna. 

Quokka, eller kortsvanswallaby, har blivit kända för att de så gärna ställer upp på selfies. Den här tyckte att det passade bra med ett riktigt tajt närbildsporträtt.

Den här lilla wallabyn var mest intresserad av att få kolla sitt Instagramkonto. 

En intet ont anande havstrut på en klippa vid Väderöarna. Fisktärnorna häckade på klippan bredvid.

En fotosession med Brutus Östling bjöd på närgångna möten med trutar och måsar. Jag har aldrig skrattat så mycket när jag fotograferar fåglar som denna gång. 

Avslutar med svalungarna som hade antennerna uppfällda och hjärtat i halsgropen ( i alla fall i svalget), när jag kom förbi deras bostad ovanför en bastudörr på en skärgårdsö. 

Nu börjar en ny blöt, mörk vecka men snart blir det ljusare och innan vi vet ordet av häckar svalorna igen :-)

Hälsningar Lena