Gryningstur med dagg

Det skulle bli en vindstilla morgon och 9 grader, då borde det bli en del dagg tänkte jag och bestämde mej för en tidig gryningstur. Det räcker att gå ner på vallen bakom huset för att hitta insekter att fotografera och en sån här tur hinner man ju före jobbet. När jag kom ner på vallen strax före fem hade solen nått de bortersta delarna, det var lite dimma och det låg en nyvaken råbock där. Jag tycker i alla fall att den såg nyvaken ut. Avståndet var långt och den lät sej inte störas av mej.

Jag började gå längs ena sidan av vallen där växtligheten fortfarande var på trevlig arbetshöjd. Harkrankar är lätta att hitta för de är stora. 

De sitter helt stilla och man kan lätt ta bildserier om 10 bilder eller fler, för att sedan stacka dem i PS.

Det här har jag inte en aning om vad det är men det kom också med en liten "bonusmygga" till höger. 

En väldigt liten insekt på ett grässtrå (timotej tror jag) som blommade. 

En pytteliten nyckelpiga med endast två prickar. Bilden är kraftigt beskuren för det gick inte att komma riktigt nära detta strå utan att röra det. Vartefter solen steg blev det varmare och insekterna började vakna till. Det gällde att vara försiktig. 

Hittade mängder av dessa larver på några buskar. Hoppas någon kan tala om vad det ska bli av dem.  

Slutligen en liten spindel i sitt nät. Här började det bli svårt pga en och annan vindpust, då kan man glömma ett vindkänsligt motiv som en spindel i ett nät.

När jag gått längs vallen hade jag kommit närmare och närmare bocken. Jag hade sneglat på den några gånger och den verkade mest ligga och dra sej i morgonsolen. Den kliade sej på ryggen med hornen, slickade lite på pälsen och sträckte på halsen. Den låg med ryggen mot mej och var inte särskilt uppmärksam.  

När den plötsligt insåg hur nära jag var studsade den upp och satte iväg. Jag hann inte få upp kameran med telet förrän den tagit ett par språng men visar i alla fall två bilder, fast den är på väg bort från mej. Jag var fundersam ett tag om den kanske var skadad och det var därför den inte rörde på sej.

Det var absolut inte fallet, den kände sej bara säker ute på vallen och låg bra där den låg. Klockan sex var det nog ändå hög tid för den att börja äta frukost så jag hade inte alltför dåligt samvete att jag skrämde upp den. 

Hälsningar Lena

Helt oemotståndlig

Det är något speciellt med ekorrar som gör dem så oemotståndliga. Det är ju vanliga djur som vi har runt omkring oss, ändå kan jag inte låta bli att fotografera en vanlig röd ekorre när jag få se en. Den här är lite försiktig...

...men kommer framsmygande...

...för den är törstig...

...och helt oemotståndlig!

I morgon är det fredag, yeah...(och jag jobbar fortfarande).

Hälsningar Lena

Skogsturen som kom av sej...två gånger.

Söndag eftermiddag och det hotande regnet verkade aldrig riktigt nå oss så jag tog kameran och åkte till min favoritskog. Det var mysigt att bara gå sakta där och spana. Det kvittrade en hel del och en familj hackspettar flög runt bland träden. Fick syn på en trädkrypare som studsade upp längs en tallstam.

Strax efteråt fick jag en svarthätta i bildfältet, en hona eller möjligen en juvenil. Det var fint i skogen och förvånansvärt lite mygg. Jag traskade vidare...

...och fick se något gult på marken. Rätt väl dolda men det gula lyste ordentligt. Jag hade en plastpåse i fickan och min lilla fickkniv, utifall. Man kan ju inte åka till skogen så här års utan att vara lite förberedd. 

När jag fortsatte på stigen lyste det mer orangegult en bit längre bort. Fåglarna kvittrade på men nu började jag blir rejält distraherad.

Några till gula små läckerheter. Att ha en kamera med ett stort teleobjektiv var nu snarast besvärligt. Men jag kom ut ur skogen och fick syn på fältet framför mej.

Det är nya ägare till dessa marker och man har låtit bli att slå två stora områden på denna vall. Det har tidigare använts som bete för hästar på sensommaren, men man slog alltid och gjorde balar på försommaren. Nu var det ett blommande hav!

Det hade regnat under lördagen, allt var fräscht grönt och blommorna prunkade i alla färger. Det var givetvis också blött men kängor med höga skaft räckte.  

Det surrade av insekter bland blommorna och jag fick även syn på en gräshoppa. 

Det fladdrade en hel del fjärilar bland blommorna men jag blev mer tagen av blomsterprakten. Det måste vara det senaste regnet som gjort att allt slagit ut samtidigt.

Den här filuren kunde jag dock inte motstå. Kanske en luktgräsfjäril.

Det fanns också mängder med blåvingar och när de sätter sej mot något gult är det ju svårslaget. Till höger kan också vara en luktgräsfjäril.

Här har jag kört många gånger de senaste 25 åren, men det här var också nytt. Blåklint längs kanten på veteåkern. Allt fler har snappat upp att vi måste värna om våra pollinerare. 

Vackert är det också.

Kanske är det nya ägare även på denna gård...

På väg hem passerade jag de största bestånd av natt och dag som jag någonsin sett. Antagligen ett resultat av det senaste regnet. Jag bara måste stanna för hela vägkanten var täckt av dem (och det fanns lägligt en mötesplats).  

Jag hittade faktiskt över förväntan mycket kantareller och den 2-liters påse jag hade med mej blev full. Smutsiga är de tyvärr också för jag hade ingen borste med mej, men det var ändå ett rätt trevligt pyssel att rensa dessa efter middagen. Knappt 600 g blev det till slut och jag vet ju vad jag har lämnat. I slutet av veckan blir det en ny tur, utan stor kamera och med korg, kniv och borste. Kantarellsäsongen har börjat.

Hälsningar Lena

Små grodorna, små grodorna...

Jag var ute efter sländor och tog en lunchpromenad till den lilla pöl som finns på campus. Jag såg sländor men tittade också ner och frös fullständigt i steget...det rörde sej fullt med små grodor runt mina fötter. Pyttesmå grodor!

Jag är väldigt svag för grodor och dessa små var helt bedårande. 

Men tusan så svåra att få på bild annat än i ett hopplöst uppifrån-och-ner perspektiv. Det kryllade av dem så att lägga sej ner var absolut inte ett alternativ, jag var inte direkt klädd för det heller (men det var ju ganska få kollegor på jobbet, så ingen hade kanske lagt märke till några extra fläckar :-). 

De små grodorna verkade vara på väg mot vattnet, fast de borde ju rimligen precis ha kommit upp från det. Men solen hade kommit fram och det började bli väldigt varmt. Jag hade hög vass på var sidan och kunde inte gå runt för att fånga dem från andra hållet.

Den här hoppade upp på ett ormbunksblad som låg på marken. Ger kanske viss uppfattning om hur små de var. 

De samlades i små grupper där det var lite skugga. Jag kom på att det kanske skulle gå bättre om jag använde live view och vinklade skärmen. Jag gör det så sällan och kommer inte riktigt ihåg att jag har den möjligheten numera.

Det visade sej väldigt svårt att se de små grodorna på skärmen, med solen som strålade vackert men från fel håll. Jag kunde ju inte går runt dem utan att riskera att trampa ihjäl ett helt gäng.

Här kommer i alla fall en liten parvel mot mej, men det blev också en kamp mot grässtråna. Det behövs inte mycket för att dölja hela ansikte på en liten groda.

Avslutar med en liten groda som knatar på mot ljuset och vattnet. Jag fick lämna dem där för att gå tillbaka till jobbet. Jag var smått euforisk men jag tror inte att så många av mina kollegor på plats just då skulle ha förstått. De är mer intresserade av större djur, typ hästar.

Hälsningar Lena 

Finns det fjärilar så finns det blommor

I ett par kommentarer till min fjärilsblogg nämndes blommorna och ja, det fanns mängder med blommor längs denna fjärilsväg. Det borde vara en av grundförutsättningarna för att det ska finnas fjärilar. De första jag fotade var de vackra ängsklockorna. Det fanns flera ytterligare arter av blåklockor t ex de riktigt stora och toppklocka.

Om jag hade fotat alla olika sorters blommor som jag såg hade detta inlägg blivit väldigt långt. Nu tog jag bara bilder på de blommor som jag tyckte var extra fina eller som jag inte riktigt visste vad det var. Det är kalkhaltiga marker, delvis uppväxta hyggen blandat med skog och rejäla dikeskanter, fina förutsättningar för många olika arter av både växter och insekter. Bilderna ovan är någon slags vacker vicker, kanske en häckvicker till vänster och den till höger borde vara skogsvicker.

En blå variant av jungfrulin, det är tydligen vanligare att de är mer lila. Jag tror inte ens att jag sett den här växten förut och de små vita har jag nu fått veta av Nini att det är vildlin. Skirt och vackert var det i alla fall där dessa två växte tillsammans. 

När jag kom till ett område som var fuktigare hittade jag orkidéer längs dikeskanterna. Jungfru marie nycklar tv och den andra bilden visar skogsnycklar enligt Nini (tack för den). Till höger är det i alla fall en nattviol och det minns jag inte när jag såg senast, helt bedårande. Jag har nu läst på och det ska t o m finnas guckusko i detta område. Eftersom jag var klädd i shorts och sandaler hade det inte varit läge att avvika från grusvägen för att leta efter dem. Det får bli en annan resa nu är jag hittat detta ställe.

Det här borde vara gökblomster och den stod tillsammans med stora blåklockor, smörblommor och även en del prästkragar. Insekterna surrade intensivt och det var irriterande många som bet mej på benen.

Det här borde vara en toppklocka. Det stor flera på samma ställe och det var här jag hittade den vackra aspfjärilen. Det var också här som bromsarna var som mest besvärliga och jag kunde helt enkelt inte stanna utan vände om och gick med raska steg mot där jag hade bilen.   

De stora vackra tistelblommorna hade alla möjliga roliga gäster. Den här lurviga kände jag igen och enligt Peter är det en humlebagge. 

Avrundar med några bilder tagna vid en badplats utanför Knivsta. Det här är förstås inte taget med 100 mm makro. Jag kunde förstås inte motstå den pigga sädesärlan.

Peter frågade dessutom om jag provat att fota sländor med pre-capture och det här är ett av resultaten. Nya kameran låste direkt på sländans stora ögon och jag fick hur många skarpa bilder som helst. 

När jag ändrade position kunde jag fota den stora sländan i det lågt stående ljuset. Det här var den enda arten jag såg på platsen så jag nöjer mej med att visa två bilder.

Hälsningar Lena