Kajornas samvaro och slutet för en björktrast

En vecka med lediga dagar och flera vändor i naturen, men väldigt dåligt utdelning fotomässigt. Jag har sett turkduvor, bändelkorsnäbb, fjällvråk och idag en sparvhök, men på alldeles för långt avstånd eller bakom störande grenar. Några kajor fastnade på minneskortet idag, bara för att de satt där så fint i snöfallet och såg ut som ett gammalt gift par som inte längre har något att prata om. Fast på första bilden uppmärksammar i alla fall den ena parten att den andra fixat tånaglarna inför helgen. 

" - OJ, nu jagar den igen....ser du hur den rör till det hos trastarna...tur att vi håller till här lite vid sidan av. Kråkorna är nog inte så dumma som grannar heller, eller vad tror du?" 

" - Ser du vad fint det snöar älskling, ska vi inte hitta på något mysigt ställe till kvällen, fixa lite mat från hamburgerstället och...ja, du vet...fredagsmys.  

" - Jasså... du måste träffa polarna...men jag tänker i alla fall inte äta helgrester ikväll...jag vill ha något gott."

" - Mmmm, men jag kanske kan ta med något hem efteråt...och ladan här blir väl bra. Tak över huvudet i alla fall..."

I bland räcker det med en blick, eller vad tycker ni? 

Här kommer i alla fall sparvhöken som slog till vid kajornas tillhåll idag. Man kan se att den har något med fötter i sina klor. Om ni funderar över utsnittet så blir det så här ibland. Det får illustrera resultatet man får då man slänger iväg några "skott" på något som kommer flygande i väldigt hög fart på för långt avstånd (bilden är förstås beskuren men utsnittet liknar originalet). Om man har tur får man tillräckligt med skärpa för att i alla fall kunna avgöra art. 

Här ser man lite mer av bytet och på den sista bilden som är beskuren mer än den tål kan man t o m artbestämma bytet, en björktrast. Det underlättar om man dessutom sett att det uppehöll sej ca 100 björktrastar på vallen i närheten. 

Det känns bra med fredag...fast jag var ledig för två dagar sedan. Bra att inte gå ut så hårt efter helgerna...

Hälsningar Lena

Sol och sidensvansar

Solen strålade från en blå himmel idag, dessutom helt otippat för enligt SMHI skulle det vara mulet. Jag gav mej ut med kameran och tänkte att jag skulle leta efter sidensvansarna som brukar hålla till i Knivsta. Jag vet några ställen där de brukar hålla till, dessutom hör man dem på långt håll. Jag behövde inte gå långt innan jag hörde deras karaktäristiska ljud. De satt högt upp i en björk, för högt... 

När jag stod där och tittade så lättade alla sidensvansar och flög iväg. Jag höjde kameran och tog några bilder rakt upp och för första gången under de senaste två månaderna hade jag en slutartid som kunde "frysa" flygande småfåglar (1/2000 s). Dessa fåglar landade så småningom i en häck med bär, i skuggan, häcken var dessutom mörk...hmm. Jag tog några bilder men fåglarna kunde inte komma till ro för det rörde sej folk för nära. Mörka bilder med högt ISO, det dög inte heller.   

Jag fortsatte gå längs en cykelbana mot några träd och buskar där jag hittat dem tidigare år (ca 1,5 km bort). Trädet hade röda äpplen och stod i solen. En annan flock sidensvansar satt längre bort längs cykelbanan så jag stannade och väntade. Det tog ca 10 minuter sedan landade de bland de röda äpplena. Bara att njuta.

De började förstås äta av äpplena men de ska ju kivas också.

Ibland verkar de ägna mer tid åt att bråka än att äta, men underhållande blir det ju. 

Om man gapar tillräckligt mycket verkar snart en ge sej, för stunden i alla fall. Jag såg samma fågel komma tillbaka till det äpple och den sidensvans den nyligen bråkat med för en ny rond.

Lägg märke till de små röda "bihangen" på vingpennorna om ni inte sett det förut. 

Vintertid är sidensvansar sk strykfåglar, dvs de flyttar runt (partiella flyttfåglar), ofta i stora flockar. Ibland har man tur och får en gäng i trädgården, som både Ing-Marie och Lena visar i fina inlägg. Vi har haft två individer i vår matning, vid ett tillfälle för flera år sedan. 

Ibland var det tre fåglar som absolut skulle ha samma äpple eller åtminstone sitta på samma gren.

Det är omöjligt att se vilken som ska "vinna"...

...man hinner inte med att så något av dessa kontroverser, men kameran tar 7 bilder per sekund, så man kan titta hemma i lugn och ro. 

Det är inte alltid den som ser ut att ligga sämst till som ger sej.

ISO 800 och 1/2000s hela serien, vilken lycka. 

Hälsningar Lena

Mandarinerna passar verkligen i herrgårdsmiljö

Det är välkänt att det finns ett par mandarinänder vid Lövstabruks herrgård i norra Uppland och ni som läser bloggarna har redan sett bilder på dessa fåglar. Jag kunde ändå inte motstå att åka dit och det slog mej när jag såg alla byggnader, som alla hade samma färgsättning, att mandarinhannen matchade perfekt i denna miljö. Mandarinänder spreds från Östasien då de genom sin spektakulära fjäderdräkt blev populära som "prydnadsfåglar" i parker och trädgårdar. 

Lövstabruks herrgård har många byggnader och alla är i olika nyanser av den gula färgen som går igen i mandarinandens fjäderdräkt.  

Honan är lite mer diskret men väldigt vacker i sin svartvita kostym.

Vattnet var hel stilla i den stora parken. Ett besök kan rekommenderas men kanske lite senare på säsongen. 

Hälsningar Lena

PS. Om man "kryssar" fåglar är det nu fritt fram även för ett kryss även för mandarinand...

Grillpremiär 2021

Nytt år och allt ska väl bli bättre 2021. Men för tillfället kvarstår samma restriktioner som för några dagar sedan så vi fixade återigen en middag för två. Eftersom det inte var särskilt kallt eller regnade bestämde vi oss för att grilla lite gott kött och grönsaker.

Glöden blev mycket bra....

...lite pyssel bara innan man kan lägga på.

Vi hade en flankstek och blandade grönsaker i en korg, de grönsaker som var över från helgerna och började se lite trötta ut. De fungerade utmärkt på grillen med lite olja och salt. 

Det var varmt på grillen men flanksteken blev ändå mycket bra, trots att det ser lite välstekt ut på denna bild. Vi hade också en varm vitkålssallad med grönmögelost och valnötter samt ett kraftigt vitlökssmör med persilja.  

En trevande början på 2021...

Hälsningar Lena

Fotoåret 2020 del II

JULI. Min systerdotter Anna var på besök från London och vi tog med henne ut på ett "prova-på-dyk" i Storaxen, Rättvik. Det gick jättebra och hon fick möta både gäddor och abborrar.

En sommardag i juli bestämde jag mej för att gå 2,5 km på en cykelbana i Knivsta och ta en bild av alla de olika arter av blommor som var utslagna just då. På väg ut fotade jag på den ena sidan och på väg hem längs den andra sidan (5 km totalt). Jag hittade 69 arter vilken ni kan läsa om nedan. Tack alla som hjälpte till att artbestämma.

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/biologisk-mangfald-langs-vagkanten.htm 

Det blev också en tur till Knuthöjdsmosse i juli och då var det full fart i barnkammaren. Här kommer en fiskleverans och ungarna var minsann på hugget.

AUGUSTI. En fotosession med en kollegas härliga labradorer. Det var varmt och tungorna blev väldigt långa innan vi var klara.

Hägrar vid Hjälstaviken som gav fina effekter trots att avståndet var i längsta laget.

Båttur med Lars-Erik i Torshälla då örnen kom väldigt nära (flera gånger). Men det var egentligen fiskgjuse som jag hade bokat en tur för att fotografera och de bjöd på för få dyk tyckte Lars-Erik och gav mej rabatt när jag skulle betala. 

SEPTEMBER. Jag mötte Ing-Marie vid Hjälstaviken och den ensammaste smådopping vi någonsin sett. 

En vackert morgon i Norrtälje när jag var där och jobbade några dagar. Den enda fysiska resan med jobbet under hela året. 

De lurviga djuren i hagen som jag inte kunde motstå under en långpromenad i Knivsta med omnejd.

OKTOBER. Vi plockade mängder med trattkantareller. Här tillsammans med min systerdotter som var på ett kort besök.

Den obligatoriska höstturen till västkusten med dykning i Gullmarn. Här en vy från Jordfall, ett av våra favoritställen.

Vi gjorde mörkerdyk vid badplatsen på Hamburgeö (Hamburgsund) och hittade en liten vacker bläckfisk efter ca 50 minuters letande.

NOVEMBER. Strömstaren vid Ulva Kvarn som överraskade med att sätta sej precis på kanten till vattenfallet.

Ett fantastiskt möte med en knölsvansfamilj med åtta fullstora ungar och två föräldrar. De passade på att vila en stund när jag var där och satt mitt bland dem. 

En gryningsmorgon på väg till jobbet i November. Det dröjde väldigt länge innan solen visade sig igen.

DECEMBER. Julkalendern med en ny fågelart om dagen där hybriden fick en egen dag och jag lyckades fota 23 arter till (+ några extra faktiskt). Dessutom daglig fotografering med ISO mellan 4 000-10 000, men det gick det också.

Kråkorna som hade så roligt i snön. Kanske det var årsungar som aldrig hade sett snö förut...lek eller snöbad, vem vet?

Avslutar med en bild då det var både sol och rimfrost. Den enda dagen i december som det var strålande solsken, på julafton.

GOTT NYTT ÅR ALLA FOTOVÄNNER! 

önskar Lena