Bläckfisken på badplatsen

Vi lämnade bokskogen och åkte till Hamburgsund. En kort färjetur tog oss till Hamburgö och vår nästa dykdestination, Hamburgö badplats. Solen strålade och det var riktigt mysigt. Sikten i vattnet såg dessutom väldigt mycket bättre ut här än i Gullmarn.

Först en sen lunch. Eftersom vi skulle göra två dyk och det sista när det blivit mörkt, skulle det bli sen middag. Lika bra att äta ordentligt, så det blev grillad bratvurst med bröd och räksallad. 

Först gjorde vi ett dyk i dagsljus. Det är sandbotten som övergår i fint grus och snäckskal lite längre ut. Botten är ganska ljus och plattfiskarna smälter in förvånansvärt bra. De ligger ofta helt stilla och man kan fota dem i lugn och ro. 

Jag tror att det här är en liten smörbult. En utmaning att sätta fokus på för de simmar lite knyckigt hit och dit. Den är bara några centimeter lång. Bakgrunden ser mörkt ut för att vara i dagsljus, men det är i närheten av en bergvägg. 

En liten stensnultra är lättare att fånga på bild för den rör sej mer förutsägbart. 

Det mest spännande vi hittade på detta dyk var nog den stora valthornssnäckan som faktiskt såg ut att vara mitt i äggläggningen. 

Den här bilden är tagen ca en kvart senare och nu verkar den ha slutat lägga ägg och den har flyttat sej på ägghögen. Vi avslutar dyket efter mötet med snäckan och går upp. Vi fördriver tiden till solnedgången genom att åka och fylla luft på ett dykcenter i Hamburgsund. Dessutom försöker jag få en bild på de gärdsmygar som håller till i buskarna vid badplatsen, men det blev ingenting av det. Vi väntar till ca halv sex. Då börjar det bli rejält mörkt och en stor måne har precis blivit synlig. Trots månen riggar vi en pannlampa i en stolpe på badplatsen, det kan bli väldigt mörkt när vi kommer upp annars.

Varför vill man då egentligen dyka när det är kolmörkt i vattnet? Jo, då är det helt andra varelser som är aktiva. Det var förstås ordentligt med mareld men det har jag inte kommit på något sätt att fota än. Jag tror inte det går. Redan på grunt vatten stötte vi på flera tångsnällor. De är som ett grovt skosnöre och rör sej sakta i ålgräset, som ett vajande gräs. Svåra att få vettiga bilder på så vi simmade vidare.

Det fanns en massa eremitkräftor, krabbor, en hummer, vanliga simpor, småtorskar mm mm men de flesta simmade vi förbi. Vi letade efter något helt annat. En skäggsimpa fick dock vara med på bild bara för att de ser så coola ut. De håller sej helst nära botten så det blir tyvärr inte så bra bakgrund. Vi simmade runt i cirklar och det tog drygt 50 minuter innan Fredrik plötsligt signalerade med lampan...

...en liten röd bläckfisk. Äntligen! Det var ju dessa små 10-armade djur som vi åkt hit för att leta efter. Det finns två olika arter av dessa bläckfiskar på den svenska västkusten och jag tror detta är den mindre (Sepiola atlantica) för de förekommer på ganska grunt vatten.

De kan blixtsnabbt ändra färg och här tror jag den tyckte att jag kom för nära

Den blev snabbt röd igen och här hänger den precis ovanför botten och ser lite avvaktande ut. Totala längden är 4-5 cm

Helst vill jag att den ska simma en bit från botten så jag får en mjukare bakgrund.

Den är oerhört vacker och får mej att tänka på små prydnadsdjur i glas.  

Det är en del skrufs i vattnet men det beror mest på att vi är två klumpiga stora dykare som försöker röra oss runt den lilla bläckfisken. Erkänner att det är nog mest jag som rör upp skräpet när jag försöker hitta  bläckfisken i sökaren. Bilderna är tagna med 60 mm makro.

En bit högre upp i vattnet blir bakgrunden helt svart.

Det blir några bilder till av den spektakulära lilla varelsen innan vi avslutar dyket efter 66 minuter.

I morgon är det fredag....

Hälsningar Lena

Naturreservatet Gullmarsberg

Efter en trevlig dykdag behövde vi fylla luft i våra flaskor men luftfyllaren hade blivit lite sen från jobbet och vi fick tipset om ett naturreservat bara någon kilometer bort. Vi hittade till Gullmarsberg som visade sej vara en sagolik bokskog. Det var dock mulet och det började skymma. ISO ökade snabbt under vår promenad. Vi bestämde oss därför att åka tillbaka efter frukost nästa morgon.

Då såg det ut så här. 

Det är så sällan jag får möjlighet att vandra i en bokskog att jag blev alldeles överväldigad. Det var som en sagomiljö med guldfärgade löv och smaragdgrön mossa.

Den mjuka promenadvägen var täckt av bronsfärgade löv som blänkte när solen ibland tittade fram mellan molnen.

Jag tänkte på Bjarne och den där riktigt gröna mossan som har brukar ha i sina bilder. Här var det sådan mossa men jag tror tyvärr inte att bilderna gör den riktig rättvisa.

Det fanns en del barrträd också och där frodades den gröna mossan

Jag böjde mej ner och tittade lite extra noga på den blöta mossan och fick se en hel miniatyrskog med droppar. Jag hade förstås inget makro med mej utan fick göra det bästa jag kunde med 24-105. 

Hade jag haft ett makro finns det risk att jag blivit kvar länge i skogen.

Solen gav extra bling i de våta löven när den tittade fram

Reservatet var inte stort och vi gick så långt vi kunde åt alla håll. Vi vågade inte fortsätta utanför skylten för älgjakten hade dragit igång och det satt jägare överallt i naturen. 

Det porlade vatten i en rännil nedför en slänt och här blev jag kvar en stund.

Men vi skulle ju dyka...

...så vi lämnade den sagolika skogen för denna gång. Vi kommer garanterat att komma tillbaka till denna plats. Om någon undrar ligger Gullmarsberg strax utanför Skredsvik, någon mil nordväst om Uddevalla.

Hälsningar Lena

Småbåtshamnen i Jordfall

Just den här hamnen i Gullmarn har varit en av våra favoritdykplatser under många år. I helgen var vi där igen för våra sista sena höstdyk. Hamnen i Jordfall har nya ägare och de har fixat till det fint för både båtfolk, dykare och husbilsgäster.

Höstfärgerna gör platsen extra spännande.

Vi har ännu inte listat ut hur man ska ta sej till den bänken utan torrdräkt (eller väldigt rejäla gummistövlar).

Ibland brukar ett svanpar ligga här och "chilla". De hade gjort sej fint här denna dag men jag gillar stället ändå.

Vad hittar man då under vattnet? En av mina häftigaste undervattensbilder i svenska vatten är på ett gäng eremitkräftor som byter skal med varandra inuti ett gammalt däck. Det här är samma däck. Nu har det sjunkit djupare ner i dyn och en krabbtaska har för närvarande flyttat in. Sikten var rätt dåligt och det var väldigt mörkt när vi kom ner ca 8-10 m. 

Det var nästan lika mörkt som under ett nattdyk och kanske fiskarna har svårt att hålla koll på natt och dag, för den här sov. När man får närma sej så här nära och kan ta flera bilder med blixt råder det ingen tvekan, den sov och den fortsatte sova när jag simmade därifrån.

Samma typ av snultra och den här sov också. Den vilar dessutom mot en havsborstmask som fortfarande har gälarna utslagna. 

Gullmarsanemon finns det gott om när man kommer ner mot 15 m djup.

Cylinderrosorna hittar man djupare, vid ca 25 meter. De är för stora för 60 mm makro men jag tog några bilder i alla fall. Tänkte att vi gör ju ett dyk till och då har jag vidvinkel på kameran istället.

Smörbult finns det gott om och den här visade upp sej i all sin prakt med alla fenorna utfällda.

Efter en timme i det 10 gradiga vattnet var vi redo för en paus och lunch. Fredrik sköter den portabla gasgrillen och de efterlängtade korvarna. Vi måste också byta flaskor på våra paket för att kunna göra ett dyk till. Den fina toaletten med värme och möjligheten att tvätta händerna uppskattas också väldigt mycket av oss dykare. En klar förbättring mot utedasset som fanns här tidigare (även om det var bättre än ingenting).

Vidvinkel under så här dåliga förhållanden blir förstås en utmaning. Här är det i alla fall en liten simkrabba som vunnit en jackpott. " - En hel död krabbtaska bara till mej..." Sjöstjärnan ser dock ut att vara på väg mot samma måltid och inom kort kommer en hel del av havets andra rengörare också hitta hit.

En krabbtaska på en tross. Det finns en hel del grova rep och trossar till olika betongklossar här för det är en hamn och många av dessa hyser ett myller av djurliv.

Vi simmade förstås ut på den "öde" dybotten i mörkret och letade efter cylinderrosorna som vi hittade på första dyket. Vi simmade i cirklar ner till drygt 27 meter (djupare än vi var på första dyket) men hittade inte på dem igen. Typiskt, men sånt händer. Därför avslutar jag med två kära simkrabbor istället. Lägg märke till hur hannen håller en beskyddande klo runt sin flickvän.

Så här ser vår dykplats i Jordfall ut från ovan.

Sedan blev jag lite för nyfiken och måste styra ut drönaren över skogen som växer på udden. 

Jag tyckte det såg ut som en godispåse med de gröna och gularöda träden. 

Så här hade vi inte sett Jordfall tidigare. Nästa dag (lördag) besökte vi en annan dykplats, dock inte Släggö i Lysekil där Mats råkade befinna sej. 

Hälsningar Lena

Skördesäsongen lider mot sitt slut

För drygt två veckor sedan (10/10) visade jag bilden till vänster när vi hade rivit ner tomatplantorna i växthuset och tagit in alla tomater. Skålen till vänster betraktade jag som "hopplösa fall" dvs jag förväntade mej inte att så många skulle bli röda. I helgen såg de ut som bilden till höger och nu är det bara halva skålen kvar. Det är de sista tomaterna för denna säsong.

Lördagkväll ville vi ha en dessert och jag fick för mej att jag skulle göra lakritsbrûlée. Jag har inte ens gjort vanlig brûlée men det är ju inga konstigheter direkt. Tills man kommer till sockret som ska smälta på ytan... Då ska man ha en crème brûlée brännare för karamellisering. De hade vi inte så jag tog fram braständaren, den var för klen.

Min sambo gick ut i garaget och hämtade "ogräsbrännaren". Ordentlig låga men det blev inte heller optimalt. Jag fick inte till den fina karamelliserade ytan som jag ville ha. Kanske var det för att jag hade farinsocker istället för rårörsocker...Men det smakade gott!

Eftersom det inte regnade på söndag gav vi oss ut i skogen. Det gäller att plocka medan det går och vi kom hem med den största skörden för säsongen. Det tog ca en timme att finrensa och blev två kilo svamp när vattnet kokat bort och paketen var färdiga för frysen. 

Avslutar med en kaxig nötväcka från gårdagens fågelfotografering från sovrummet. 

Nu börjar en ny vecka...

Hälsningar Lena

Fågelfoto på hemmaplan

I morse när vi steg upp var det en plusgrad och regn. Vad gör man då? Jo, man stannar inne.  Det var förstås full fart i den del av fågelrestaurangen som har öppnat och jag tog några bilder genom köksfönstret. Småfåglarna sitter gärna i jordärtsskockorna, men de är på väg att vissna ner. 

En blöt talgoxe som inväntar plats i talgblocket. Det kan vara sex fåglar där samtidigt konstaterade jag idag. Jag har ofta fotat genom köksfönstret och det går rätt bra. ISO 2000 krävdes idag och det blir bara bilder på stillasittande fåglar.

Efter frukost började jag testa att fota genom andra fönster i huset. Det här är genom vardagsrumsfönstren för det sitter en fröautomat utanför. Den här koltrasten spanar in var maten finns.

Här är jag övertygad om att hon ser mej och dessutom är sur för att det inte finns mat på marken till koltrastarna. Det här blev bättre bilder än jag förväntat mej och avståndet är dessutom inte särskilt stort. Då jag testat att fota genom dessa fönster förut har det blivit störande speglingar, men inte om man fotar lågt och mot marken verkar det som.

Småfåglarna som äter ur automaten som hänger under balkongen, utanför vardagsrummet, flyger upp i träden. Så jag gick en trappa upp och hamnade i vårt sovrum som har en balkongdörr med fönster. Nu var jag mer på fåglarnas nivå. 

Oj så nära en del kom och de brydde sej inte ett dugg om att jag stod bakom balkongdörren och tog bilder. Det är mörkare här och de flesta bilderna är tagna med ISO 3200, bländare 5,6 och 400 mm. Dessutom lite pyssel i LR. 

Nötväckan poserade gärna men svartmesen ville absolut inte vara med på bild. Den satte sej alltid bakom störande pinnar eller löv. 

Talgoxen passade in bra bland de gula löven.

Något förvånad blev jag över tre färggranna steglitser, men de har hängt runt vårt hus hela sommaren så varför inte en blöt dag som denna. Maten är ju gratis.

Jag bjöd koltrastarna på jordnötter och lade även några på den fina stubben i utkanten av vår tomt. När jag kom ner i vardagsrummet igen hade de hittat godsakerna.

Det var allt från dagens fotosession inne på Plommonvägen. Väldigt bekvämt och varmt, men man får hålla till godo med de vanligaste småfåglarna. Ett och annat rådjur brukar ju också titta förbi när det blivit vinter.

Hälsningar Lena