En blixtvisit i Gävle med tillbakablickar

Jag växte upp i Gävle och åker dit några gånger per år. Oftast blir det bara en kort visit på kyrkogården sedan ut på E4 igen, men denna gång fick jag en ingivelse och svängde åt ett annat håll. Jag hamnade vid Tolvfors bruk dvs det som finns kvar av Tolvfors järnbruk vars verksamhet startade i mitten av 1600-talet. 

Först passerade jag Gavleån på Tolvforsbron. Det finns ingenting kvar av smedjor eller kvarnar i anslutning till ån. Men det finns ett stort stall byggt av slaggsten och en herrgård med tillbyggnader. Det skippade jag vid detta besök.  

Precis efter ån ligger de gamla smedjehusen och några andra byggnader som renoverats och nu är bostadsrätter. Vädret var växlande och regnet låg på lut en bit bort.

En kort bit från dessa hus ligger stallet och mitt emot detta stall fanns på förut ytterligare stallbyggnader som inhyste Gävle Ryttarsällskap och ca 40 hästar. Det fanns ridbana och ett mycket litet ridhus precis bredvid järnvägen. När jag slutade gymnasiet jobbade jag där i två år som djurskötare. Mina föräldrar hade nog tänkt sej något annat eftersom jag läst naturvetenskap, det blev det ju mer studier så småningom, men just då jag hade inte så bråttom och trivdes med att skotta hästskit. Jag har också ridit förbi dessa hus många gånger. 

Det finns ingenting kvar av vare sej stall eller ridhus och Gävle Ryttarsällskap har numera en anläggning utanför stan. Redan när jag jobbade där på 80-talet ansågs hästverksamheten vara lite väl nära stadsbebyggelsen och sjukhuset. Från Tolvfors skulle jag egentligen tråckla mej ut på E4 men fick för mej att kolla om jag kunde hitta till Brynäs på intuition. Det har byggts en hel del nya vägar men Gavlerinken fanns ju kvar och en hel del andra "gamla landmärken". 

Jag hittade till Brynäs utan problem och stannade till vid Brynäs första kedjehus som byggdes 1952-53. De har också kallats "gökur" eller "holkarna". Mina föräldrar köpte det gröna huset när det var nytt, en bostadsrätt på 80 kvm plus källare och en trädgård på baksidan. Priset var 6000 kr.  I en artikel i Arbetarbladet från 1980 berättar min mamma om hur stort de tyckte huset var när de köpte det. Huset har alltid varit grönt men fönsterluckorna har nuvarande ägare satt dit. Jag växte upp här och vi hade huset kvar till 1996. 

Vädret var spännande under hela turen till Gävle och jag spanade mot molnen hela tiden när jag körde. Det blev också ett par stopp och då passade jag på att ta några bilder. Regnet öste ner flera gånger men bara kortvarigt.

Så här såg det ut när jag kom till Uppsala och körde en omväg för att uträtta ett ärende. Nu räcker det med ostadigt för ett tag.

Hälsningar Lena

Några sommarglimtar med fjädrar

I mitten av juni hade vi flugsnappare i holken på husgaveln. De var mycket intensiva med matningen och flög i skytteltrafik mellan "skogen" bakom vårt hus och holken. Flugan i bakgrunden undkom med blotta förskräckelsen.

Hannen var minst lika ivrig som honan på att förse de små med mat.

Det har ju inte regnat så mycket i sommar men det kom väl någon skur i juni när vi också fortfarande hade lite solrosfrön kvar och en automat. Den här stenknäcken kan dock inte förstå varför den måste dela med sej till en ekorre.

Precis som Ing-Marie försökte jag mej på kungsfiskare. Via FS fick jag ett tips om att jag kunde hitta ett par kungsfiskare i Örsundsbro. Vi hittade dem och som vanligt var 420 mm inte tillräckligt. Alla bilderna på kungsfiskare är kraftigt beskurna.

De flög som små vackra blå pilar över vattenytan ca en gång i halvtimmen och ljusförhållande växlade mellan väldigt mörkt i skugga till bländande ljust i solen, dvs antingen över- eller underexponerade bilder (om de överhuvudtaget var med på bilden).  

Trots allt blev det en underexponerad bild som jag gillar, men förstora den inte...

En morgontur till en damm utanför Uppsala. En häger får två ettriga tofsvipor efter sej.

Här var det någon som ropade "örn" på skrattmåsdialekt....jag såg ingen örn men stor kakafoni uppstod. Här hade det varit lämpligt med lång slutartid, men det måste man planera i förväg ( ca 10 s i all fall) eftersom ISO, tid och bländare ska ändras dramatiskt.

Eftersom jag har en grav att sköta om i Gävle blev det ett par turer dit i sommar. Jag brukar då också gå en sväng i Boulognerskogen för att spana efter forsärlor.  Jag hittade inga forsärlor...  

...men däremot en kull gräsandsungar som visade vad man ska äta när det inte finns någon som kastar brödbitar. De hade inga problem att jobba sej upp mot strömmen trots att det strömmade på rätt rejält.

Att se under vatten är inte heller något problem och att få huvudet helt översköljt hör till vardagen även om man fortfarande bara ha dun på kroppen. 

Hälsningar Lena

Gävles forsärlor eller?

Under lördagen var jag på en underbart rolig fest i Gävle då min bästa vän från gymnasieåren firade sin 50-års dag. Det blev förstås mängder med bilder, för det var en del av min present till henne, och de passar inte riktigt här. Jag hade dock sett via Artportalen att det finns forsärlor i Boulongerskogen, så på söndag förmiddag gav jag mej ut. Jag var dock inte den enda i den fina parken denna morgon...

Jag spanade efter ärlorna men såg till en början inte en enda pippi utom gräsänder. Den här labradoren verkade dock njuta till fullo av att få nedsänka sej i vattnet. Det var en hel del löpare och barnvagnsekipage ute så hundägaren gjorde rätt i att låta sin kompis vara kopplad. 

Jag fick plötsligt syn på några små fåglar som flög kors och tvär över vattnet. Den här landade i ett träd och jag lyckades få några skott innan den drog vidare. Inte en forsärla men kanske en grå flugsnappare...eller finns det andra förslag?

Jag hade min 600 mm kombo och med bländare 8 blir det lite rörigt i bakgrunden.

Forsärlorna fanns där, det hade jag redan listat ut. Mest sågs de som gula streck över vattnet...en och annan landade på promenadvägen, men jag fick bara suddisar för det promenerade för mycket folk på samma stigar. Vädret var strålande och hela Gävle verkade vara på söndagsutflykt.

Plötsligt fick jag syn på en lite bullig fågel på en sten. Kan det vara....jag gissar forsärla, ungfågel.

Jag lyckades smyga förbi den gröna växtligheten och där sitter den och spanar. Lite gult på stjärten och en antydan på bröstet. Vad skulle det annars vara om inte en forsärla ? Avståndet var dock fortfarande ganska stor och bilden är rejält beskuren.

En kort stund senare får jag denna chans. Bilden är endast obetydligt beskuren och den lilla fågeln poserade minst en halv minut. Jag tror att det är samma som på bilderna ovan men kan förstås inte vara säker. Vad tror ni?

Hälsningar Lena

Djurlivet i Boulognerskogen

Under ett kort besök i Gävle stannade jag till i en park som heter Boulognerskogen. Solen hade precis kommit fram efter en regnskur och grönskan såg mycket inbjudande ut. Små vattendrag med broar och promenadvägar karaktäriserar den här delen av parken.

Det var ganska mörkt och trädens speglingar gjorde vattnet grönskimrande.

Inte helt oväntat fanns det gräsänder i dessa vattendrag.

Men vad är nu detta?

Den här stolta gräsandshonan hade en liten gul dunboll bland sina mörkspräckliga telningar.

Antagligen finns det gener från tamanka i honan eller den hanne hon parat sej med och så blev det en gul kyckling i denna kull. Den borde bli helt eller delvis vit när den blir vuxen.

Om den överlever...Den lilla gula kycklingen lyste på de mörka gröna vattnet där de brunspräckliga ungarna var väl kamouflerade.

Plötsligt började ett gäng skrattmåsar föra ett oherrans oväsen och jag gick för att undersöka. Jag var nu nära kraftverksdammen och såg att ett brunt djur rörde sej vid kanten. 

Förstod inte riktigt vad jag såg först men tog några bilder....

Sedan kom den fram och visade sig. En mink. Minken hör egentligen inte hemma hos oss i Skandinavien och den ställer till stora problem för vissa sjöfåglar. Men det är ändå spännande att få se en på så nära håll...

Den hade också en stor börda att bära på. Middagsmat, ... kanske en död råtta tänkte jag först...

Men sedan såg jag genom kamerans tele att den bar på en minkunge som var i allra högsta grad levande.

Skrattmåsarna hade nog gärna tagit den men minkhonan simmade iväg över ån med sin unge i munnen.

På andra sidan försvann hon snabbt med ungen in bland de stora stenarna och det höga gräset. Tänk vad man kan stöta på under en timmes promenad i Boulognerskogen.

Hälsningar Lena