Skeletten på jobbet (inte längre i garderoben)
Om man jobbar på en veterinärmedicinsk och husdjursvetenskaplig fakultet är det inte konstigt att det finns en massa skelett. Hittills har de stått undangömda i förråd och bara använts i undervisning. När veterinärprogrammet utökades från 100 till 145 studenter/år måste det dock till vissa förändringar, förråd måste byggas om och fler rum för anatomiundervisning måste skapas i befintliga byggnader. Några av skeletten behövde sålunda flytta ut...
När de som ansvarar för miljön och tekniken i vårt hus fick nys om att det fanns skelett "över" började de direkt planera för olika platser där dessa kunde visas i byggnaden. Jag blir förvånad över att ingen har tänkt på detta tidigare (mej själv inkluderad), för när jag besökt universitet i andra länder har det funnits fina skelett på display i deras byggnader. Det här är min absoluta favorit. "Blindstyret" är en struts som veterinärstudenter preparerade och monterade för drygt 20 år sedan (den kom från Kolmården ).
Den över två meter höga strutsen står nu direkt innanför huvudingången i byggnaden och den är helt omöjlig att återge på bild.
Den gamla jaken är från 1950-talet.
En get som också varit med länge stod mer lämpligt i den tidiga morgonsolen (klockan är ungefär sju och inga studenter har kommit ännu). Jaken syns i bakgrunden.
Geten står mot ett konstverk som också är en glasvägg.
Jag testar en annan vinkel och får då med strutsen i form av en spegling samt en trana från konstverket uppe i högra hörnet.
Om någon undrar över hur ett lejon ser ut under pälsen så har vi ett sådant på plan tre. Lejonet är också ett verk av studenter och det har funnits så länge jag kan minnas, också en gåva från någon djurpark, troligtvis Kolmården. Lokalvårdarna var de enda som var på plats när jag gick runt och fotograferade. De flesta av min kollegor kommer betydligt senare.
Det här tyckte jag var en mycket lyckad placering för vem har så läckra horn vid skrivaren/kopiatorn. Betydligt coolare än klockan som satt där tidigare.
På mitt tjänsterum har jag en gammal höna och en uråldrig duvhök (+ ett dekorerat strutsägg). När vi precis hade flyttat in i huset var hönan ett bra sätt för mej att hitta tillbaka till rätt rum. Huset är runt och vi har glasväggar mot korridoren, alla rum var dessutom möblerade på samma sätt och det var lätt att gå in i någon annans tjänsterum när man kom i korridoren och inte hade riktig koll på var på "rundeln" man befann sej.
Hälsningar Lena











Att struten inte är omöjlig att återge i bild, visar du ju själv med bilden underifrån. Mycket bra!
Tack Peter,
det är en rund byggnad med en stor ljusgård i mitten, mycket glas och ett fint ljusinsläpp. Strutsen har jag fotat förut och den är ett knepigt motiv. det är levande strutsar också.
Hälsningar Lena
Och så måste jag säga att hornen vid skrivaren är en av dagens höjdpunkter. Att ersätta en klocka med ett par ståtliga benpipor känns helt rätt i en byggnad där anatomi är vardag. Dessutom ser det ut som om skrivaren får lite extra pondus av sällskapet, och ärligt talat, de där hornen fungerar ju nästan som klockvisare i sig. De pekar åt alla håll och signalerar att tiden här inne rör sig i sin egen takt.
Tack Margareta,
det behövdes fler grupprum för anatomiundervisning och jag tror att de lyckades frigöra utrymme för två. De ska förstås byggas om en del i sommar, men det blir nog bra till slut. Vi har mängder med skelett varav en del är väldigt gamla. Vi har också ett äkta humanskelett men den får stå kvar i garderoben så länge.
Hälsningar Lena
Ibland krävs det något annat innan man kan få en bra idé. Här var det en uppenbarligen bra lösning på ett kommande lokalproblem 👍
Det här är några otroligt vackra svartvita fotografier som du presenterar för oss.
"Knepet" med att använda hönan som referenspunkt är jo genial - Den ena hönan kan visa vägen för den andra hönan 😊
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik,
att ställa hönan på skåpet i rummet var en bra idé tills man vande sej vid att korridoren gick runt och att alla rum såg väldigt lika ut. Jag kan inte annat än häpna över att vi inte fått ut skeletten tidigare men ingen har kommit på tanken förrän nu och det blev dessutom lite akut, de måste bort för att ombyggnationen skulle kunna ske.
Hälsningar Lena
Fina bilder!
Tack Stefan,
men det är ju bara djur :-) För mej dessutom undervisningsmaterial. Men vi hade en spökfest en gång i källaren och då tyckte några att det blev lite väl mycket benrangel.
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
Tack,
den med tranan är min favorit. Det blev läckert ljus på geten i den vinkeln. Många har sagt att de gillar att skeletten nu står ute i hela huset.
Hälsningar Lena
Varma hälsningar
Corren Mia
Tack Mia,
jag kan tänka mej att han hade mineraler på sitt tjänsterum. Jag har en del böcker men också egna foton på väggarna, en del som dessutom blivit förstasidor på vetenskapliga tidskrifter.
Hälsningar Lena
Skeletten står där, frilagda och stilla, men det är inte en bild av slutet.
Det är strukturer som bär minnen av rörelse, av styrka, av allt som en gång bar världen framåt.
Att ta fram skeletten är även bra för att visa vad som blir när allt annat faller av.
Benens bågar och håligheter blir som kartor över livets uthållighet, en påminnelse om att det innersta inte är tomt, utan fullt av berättelser.
Att det som ser ut som tystnad egentligen är ekot av allt som varit.
Kanske är det därför skelett känns så levande i konsten,
de visar att livet fortsätter i sina former,
även när vi tror att det tagit slut.
Hälsningar
Stefan
Tack Stefan,
vi behövde platsen och det här blev en lyckad lösning. Tänk om jag kunde få våra studenter att se på skeletten som du beskriver dem. För dem är det nog mest ångestladdadade samlingar av latinska termer som de måste lära sej. Dessutom en hel del skillnader mellan djurslagen. Läkarstudenter behöver ju bara lära sej ett djurslag.
Hälsningar Lena
Tack Peter,
just dessa behöver vi nog inte använda i undervisning, mer än att jag ber dem titta på strutsen när jag haft fågelföreläsningar . Det finns vissa skillnader mellan flygande och icke flygande fåglar. Annars har vi en hel del andra skelett på våra vanligaste husdjur i de stora utrymmen där det mesta av anatomiundervisningen sker. Men studenterna kan ju passa på att repetera vissa detaljer när de t ex äter lunch.
Hälsningar Lena
/Gunnar S
Tack Gunnar,
solen ger ett fint ljus genom hela den stora ljusgården vid sjutiden på morgonen just nu. Jag har tänkt på det flera gånger då jag kommer till jobbet och passade på att ta med en kamera med vidvinkel en dag. Hör av dej om du vill komma och titta så kan jag öppna upp till de över våningsplanen åt dej. Du kommer inte längre än till den stora ljusgården utan passerkort (men de pampigaste skeletten står där).
Hälsningar Lena
Hälsningar Sven
Tack Sven,
för mej är skelett en del av vardagen, även om jag inte undervisar så mycket makroskopisk anatomi numera (mer än fågel). Struktur hänger ihop med funktion och man kan bättre förstå hur ett djur fungerar om man kan strukturen, inte bara skelettet utan också alla vävnader och organ som ingår. Det bidrar troligen också till att vi kan se uttryck och personlighet i något så renskalat som ett skelett. I alla fall om det är från ett djur som vi känner igen. Hornen vid skrivaren var en fullträff, det tycker alla på jobbet.
Hälsningar Lena
Tack Marie,
jag har ändrat informationen om strutsen. Kul att du tittar in i bloggen.
Hälsningar Lena
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne,
geten påminner om Malinkas skallar för get och rådjur har en del gemensamt, det är ju små idisslare. Strutsen är häftig men stor och "spretig" med den långa halsen och det lilla huvudet. Hönan har varit med mej länge och när vi flyttade till nya lokaler bar jag henne till den nya byggnaden för en flyttkartong kändes otänkbart.
Hälsningar Lena
Hälsningar Lena
Tack Morgan,
jag hittade faktiskt ett par till skelett, bl a en hel stor häst, idag då jag var i en del av huset jag inte besöker så ofta.
Hälsningar Lena