Skimmers

De hotade tranorna som jag skrev om i förra inlägget övervintrar i Aransas National Wildlife Refugee i södra Texas. Där finns naturligtvis mängder med andra fåglar och vi fick möta några av dem under vår båttur i våtmarken. Ovan en bälteskungsfiskare (belted kingfisher).

Skarvar såg vi en del och pelikaner, här en brun pelikan. Den mindre vita fågeln tror jag är en snöhäger.

En fiskgjuse passerade över våra huvuden. Vår guide blev förvånad över att vi inte blev särskilt upphetsade över denna, men jag förklarade att vi har ganska gott om dem hemma. 

Här kan man se att dessa våtmarksområden är konstruerade av människan. När man muddrar för att pråmar ska ta sej fram fyller man på landområdena. Dessa fåglar har jag bara läst om men aldrig sett IRL. 

Det är saxnäbbar (black skimmers).

De har en besynnerlig näbb med mycket större undernäbb jämfört med överdelen. Dessa fåglar jagar genom att flyga precis ovanför vattenytan och "skumma" ytan genom att ha underdelen av näbben i vattnet. Därav det engelska namnet "skimmers".

Vi fick tyvärr inte se dem utföra detta beteende men det var kul att bara få se dessa fåglar.

Det fanns gott om dem i våtmarken och de häckar även i området.

Olika sorters hägrar fanns det också gott om. Till höger en ägretthäger och amerikansk gråhäger (great blue heron), till vänster en snöhäger och en trefärgad häger. De rosa fåglarna med platta näbbar är skedstorkar (roseate spoonbill).

Det här är en rosthäger. De förekommer i två olika former, en som är vit och... 

...en som är blågrå med rostfärgad hals. Dessa fåglar utrotades nästan då deras fjädrar användes som hattprydnader i början 1900-talet. Nu finns det ca 2000 par i USA, de flesta i Texas.

Här lättar den vackra hägern och drar vidare.

Hej så länge,

Lena

Rockport och trumpetartranor

Efter en bilresa på ca 6 timmar genom Texas kom vi till Rockport som ligger vid kusten strax utanför Corpus Christi. Rockport är en liten ort (ca 9000 inv.) som man kommer till för att fiska, idka vattensporter eller titta på fåglar. Vi checkade in på Lighthouse Inn vid vattnet och tog en promenad till en restaurang som låg några hundra meter nedåt gatan. Det var ca 25 grader varm och en helt ljuvlig kväll.  

Rockport är populärt bland fågelskådare och under vinterhalvåret finns här en liten skara av den starkt hotade arten trumpetartrana (whooping crane, Grus americana). På 1940-talet fanns det bara 16 fåglar kvar men genom olika bevarandeinsatser uppskattar man att det nu finns över 200 stycken (totalt). Vi begav oss ut med båt i gryningen för att spana efter tranor...

Tranorna är imponerande stora och mäter 1,5 m i höjd och har ett vingspann på 2,3 m. Det här är ingen trana... men alla vita fåglar fick oss förstås att haja till i tidiga ljuset.

Vi smög fram med båt i väldigt grunt vatten och spanade ut över de av människor konstruerade våtmarkerna.

Långt bort fick vi plötsligt se två vita fåglar som var betydligt större än något vi sett hittills. Med kikaren kunde vi se att de var röda på huvudet. I övrigt är dessa tranor vita med svart på vingpennorna. De två fåglar som flyger på bilden är hägrar. Vi hade hittat tranorna...

De trumpetade lite försynt i gryningen...

Solen gick upp och vi fortsatta spana på detta par med förhoppningen att de skulle komma närmare vår båt. Men de gjorde de inte...

Här kan man se det röda på huvudet och att fågeln är ringmärkt.

En flock pelikaner lättade i den låga solljuset. Dimman började också skingras. Vädret var fantastiskt och det blev snabbt behagligt varmt när solen kom upp. Det var nästan helt vindstilla.

Vi fortsatte smyga fram med båten och hittade även en familjegrupp med trumpetartrana. Fågeln till vänster är en årsunge som fortfarande har en del bruna fjädrar och så är det troligen mamma som är närmast. Även om det inte går att se skillnad på könen så är det honan som lär ungen vad den ska äta. Hannen gick en bit längre bort och verkade snarast vakta sin familj.

Vi var ute på vattnet i sex och en halv timme med en guide som verkligen gjorde sitt yttersta för att vi skulle få se tranorna på lite närmare håll, men vi hade inte mer tur än så här. Vi fick dock se flera individer av de ovanliga fåglarna och dessutom en hel del annat som jag visar i ett senare inlägg

Hej så länge,

Lena

Med bil genom Texas

Vi firar jul och nyår hos min syster med familj i Richardson, Texas varje år. Eftersom det blir en del vardagar då min syster och svåger jobbar brukar vi köra en sväng i Texas och vara borta ett par dagar. Om man åker söderut från Richardson på motorvägen (I75) hamnar man alltid vid denna knutpunkt som kallas "High five" och har körfält i fem våningar.

Vi fortsatte söderut på I35 mot Waco. Texas är väldigt platt och vägarna är breda. Stora vägar är dubbelfiliga med gräs mellan körbanorna. Hastigheten är oftast 70 mph (ca 112 km/h). Man kan för det mesta räkna med att det tar 1 timme per 10 mil (med rast och fika) att köra från A till B i Texas.

Här är vi på en mindre väg, 77 på väg söderut mot kusten.

Det känns ännu plattare när det inte ens finns stolpar. Trafiken är inte så tät ute på landsbygden.

Om man färdas på de mindre vägarna kommer man ibland till en lite ort och då kanske man får svänga. Här kunde man också äta Joe´s fried chicken. Den vanligaste snabbmatskedjan ute på vischan i Texas verkar annars vara DQ (Dairy Queen).

Målat på en polisstation i södra Texas...

Här blev det tillfälligt stopp men det löste sej ganska snabbt för olyckan var på andra sidan. Jag fotograferar normalt inte vid olyckor men den här gången hade jag kameran framme och det var helt klart att eventuella skadade redan hade transporterats därifrån.  

Helikoptern hade de tydligen inte behövt använda. Trailerdragaren som står i terrängen hade tappat alla tre hjulparen i bak och det låg mycket bråte på vägen.

En minivan tycks också ha varit inblandad och det återstod mycket röjningsarbete, men det var lugnt på platsen. Kön på den här sidan ringlade sej flera kilometer trots att det var så pass lite trafik. Det var ett tag sedan detta hände.

Så här ser det ut när man närmar sej en lite större ort. I detta fall Waco.   

Trailerdragare på väg. Det ser lite kul ut tycker jag. Vi hamnade till slut i en liten ort som heter Rockport. Mer om det i ett annat inlägg.

Hälsningar Lena

ÄNTLIGEN FREDAG !!!

ÄNTLIGEN FREDAG!!! Efter en vecka med jetlag från vår Texasvistelse och hur mycket jobb som helst andas jag nu ut.... Ikväll ska vi äta kycklingvingar med råa grönsaker och dipp. Enkelt (och billigt). Humrarna på bilden åt vi på nyårsdagen. Det är en tradition hos min syster att på nyårsdagen äter man brunch (sen frukost/lunch) och då serveras det färsk hummer kokad enligt svenskt recept med smält vitlökssmör, nybakat vitt bröd och den riktigt goda champagnen (t ex Bollinger) som man sparat från tolvslaget (då man ändå är så trött att vilket billigt bubbel som helst fungerar). På nyårsdagen kan man njuta,... småprata,.... sitta hur länge som helst..... och pilla fram allt gott som finns på en hummer....och dricka en väl kyld champagne.

Hälsningar Lena

Ur led är vädret...

Översvämningar i Thailand är kanske inte så ovanligt men jag läste precis om snökaoset i Turkiet. När vi lämnade Texas i fredags såg det ut så här. Det var minus 7 grader och yrande snö. Bilden är tagen ganska nära flygplatsen(DFW) och det hade snöat så pass länge att vägbanorna började bli läskigt hala. Vår flight blev en timme sen pga "avisning". Flygplanen fick helt enkelt stå i kö.

I början på veckan hade vi haft nästan 30 grader varmt och sol...... Sju minusgrader mitt på dagen tror jag inte att jag varit med om tidigare i Dallas, trots många, många års vinterbesök där. Snö, ja det har jag sett där men inte så kallt.

Att landa på snötäckta Arlanda i början av januari kändes betydligt mer normalt.

Hälsningar Lena