Stor familj

Jag fick se en riktigt stor gåsfamilj i helgen...

...men vänta nu...undrar om det inte är några gässlingar som simmat fel. Föräldrarna verkar inte ha så väldigt bra koll på själva barnaskaran. De verkar istället ha maximal koll på omgivningen och potentiella faror.

Hälsningar Lena

En hälsning från nr 1155

Tidigt fredag morgon åkte jag till Angarnsjöängen för att se om det fanns några spännande fåglar t ex aftonfalken som var på plats så sent som torsdag eftermiddag. Jag fick direkt syn på en gulärla....och en stor flock med kor....

" - Hmmm, undrar vad den där snubben gör?....han har stått där en bra stund...."

" - Jag måste kolla lite, man känner ju ett visst ansvar för småttingarna..."

" - Om jag låtsas beta kanske jag kan smyga närmare..."

" - Verkar ganska harmlös....och det ser inte ut som att man kan skjuta någon med den där prylen han har. Han får stå där så länge. "

" - Mamma, hur gör man chokladmjölk? Det vore spännande att få prova någon gång....snälla..."

Choklad- eller lakritssmak...man kan inte veta säkert...Den här mjölken går inte till någon tank, bara småttingarna får smaka.  

Nr 1148 drömmer sommardrömmar....

...och nr 1155 önskar er alla en fin helg.

Hälsningar Lena

Även vid Råstasjön var det action

Solig söndag och vi gav oss iväg till Råstasjön för en promenad och för att spana efter gässlingar. Vi mötte två grågåsfamiljer och sedan fick vi syn på detta kanadagåspar som nog hade ganska nykläckta ungar för det låg fortfarande ett ägg under honan. De kamperade på "ön" med skrattmåsar och måsarna var verkligen på hugget.  

Skrattmås efter skrattmås dök mot gässen och de hukade sej vid varje inflygning. Men det fick en abrupt vändning och skrattmåsen på bilden anar inte att "blixten", i form av en tvärilsken kanadagås, snart kommer att slå ner.

Jag bommade förstås själva attacken och fick  bara en oskarp bild med mycket gåsflax. Den exploderade upp i luften, klippte skrattmåsen med näbben och slet ner den på marken. Uppmuntrad av en skränande mamma gås skulle måsen nu få en rejäl omgång.

Här ryker det lite måsfjädrar och mitt i röran lyckas gåsen få ner måsen i vattnet, jag bommar tyvärr några rutor.

Nu verkar gåsen mest vara ute efter att dränka skrattmåsen och den gör ett riktigt bra jobb. Jag kan ta 7 bilder per sekund och smattrar på medan kampen pågår.

En sothöna ligger på första parkett och bevittnar den skvättiga kampen som utspelas.

Skrattmåsen är i underläge men man kan i alla fall se vingarna.

Nu börjar dock sothönsen tycka att det är lite väl oroligt nära deras eget bo och visar sitt missnöje.

Efter ytterligare kamp får gåsen en rejäl utskällning av sothönsen och den stukade skrattmåsen kravlar iland och tror kanske att den kan komma undan.

Fru kanadagås har dock full uppsikt och kan rapportera hur måsen försöker komma undan i vassen.

Jag vet ju förstås inte om det var så det gick till men så fort sothönsen tjafsat färdigt kastade sej gåsen mot den plats där skrattmåsen försökt komma undan. Kampen var inte slut ännu...

Här trycker den upprörda gåspappan till skrattmåsen en sista gång innan den faktiskt lyckas fly undan...flygande. Jag fick det inte på bild men min sambo stod och såg hela skådespelet med kikare och kunde intyga att den flög från platsen.

Kampen är över och här kan man se gåspappan med en mängd vita fjädrar i näbben. Vilken action, vem kunde ana att vi skulle få se detta vid Råstasjön bland joggare, barnvagnar och hundrastare.

En skrattmås kollar läget men just för tillfället är det lugnt.

Hälsningar Lena

En het doppingaffär till...

Efter uppvisningen av tranparet satt jag en stund i måsgömslet, men där hände inte mycket....så jag tog en promenad längs vattnet mot ett gömsle lite längre bort. Alldeles vid kanten får jag plötslig syn på ett skäggdoppingpar som ser lite gulliga ut med varandra. Jag höjer kameran....fortfarande ISO 5000, klockan är ca 05:30 men tjocka moln skymmer soluppgången.

Som en vispande projektil kommer en tredje skäggdopping farande från höger och uppträder riktigt störigt.

Det hettar förstås till och snart är de (hannarna tar jag för givet) i full gång med att försöka dränka varandra, eller vad de nu är ute efter.

Det går ganska våldsamt till och det är egentligen inte mycket man hinner se när man står och tittar på dem genom kameran. Men jag smattrar på med 7 bilder per sekund och hoppas på det bästa.

Ibland ser de ut att dansa med varandra när man så här i efterhand tittar på stillbilder från deras möte.

Här är det ju rena pardansen...

....men det verkar vara ute efter att greppa varandra med näbbarna. Här är de i alla fall låsta och båda håller i allt vad de kan.

De böljar lite fram och tillbaka med näbbarna ihop. De har nu flyttat sej lite längre ut på vattnet men är fortfarande inom ett hyfsat fotoavstånd.

Plötsligt avbryts kampen och jag tror allt är över....men det tar bara några sekunder så stirrar de båda kombattanterna på varandra igen.

Om blickar kunde döda...

Så var "doppingdansen" i full gång igen. Nu var de en bra bit ut på vattnet och avståndet började bli väl långt.

Kolla in honan till vänster och hur trött hon verkar vara på detta skvättiga spektakel. Inkräktaren fick i alla fall ge sej till slut.

" - Ja älskling, vi är färdiga nu.....jag ska inte slåss mer...men du vet, han kom bara farande från ingenstans...DÅ KAN MAN JU INTE BACKA! .....nej jag förstår,...jasså, bara fem på morgonen...."

" - Jag lovar! Vi kan ägna hela dagen åt bobygge och heminredning. Du får bestämma allt älskling! "

" - Vänta...jag måste bara fixa frisyren..."

Hälsningar Lena

Trandansen...i gryningen efter efterfesten...

Jag hade fällt baksätet i vår Volvo kombi och då får man en fin sovplats på diagonalen i bagageutrymmet med en madrass och en dunsovsäck. Men.... jag hade glömt kudden hemma...och hur bekvämt är det att sova med det mesta av kläderna på (det finns ju inga gardiner i dagens bilar). Jag vaknade alltså strax före fyra och kravlade mej ut, åt några kokta ägg och gav mej ut till ett gömsle vid Hornborgasjön. Ljuset var alldeles för dåligt och det verkade helt öde....tills jag fick syn på de två tranorna långt borta.   Varning ISO 5000 och beskuret, men lite underhållande ändå tyckte jag. 

De hade precis landat efter att ha lämnat efterfesten, efter själva "Trandansen", där de blev utröstade i tävlingens slutskede. Jag kunde ganska snart se vad som var på väg att hända... 

Nu började en annan sorts "dans". Tranor är stora fåglar med långa ben och när de tar sej för att sitta på varandra blir det ganska vingligt.

Först gäller det att hålla balansen...

...sedan ska kloak möta kloak....Det borde vara en väldig massa fjädrar och dun som stör men de fixar det ändå...för det blir ju tranungar varje år.  

Avslutningen är inte så gallant. Honan tycker tydligen att det räcker och böjer sej fram...

...vilket får hannen att tumla ner över hennes hals. Jag ser också att hon passar på att lägga "en liten hög" så troligen hamnade ca 98% av spralliga DNA förpackningarna snabbt på backen. Men 2% räcker gott och väl, till flera ägg faktiskt.

När de båda fixat såväl tilltufsad frisyr som värdighet sträcker de sej mot skyn och annonserar att nu var det minsann klart.

Hälsningar Lena

PS. Fotofika i Uppsala i morgon eller?