Från Runde till Ålesund

I sommar var vi på Runde vilket jag visat tidigare. Sedan kom blixtnedslaget som avbröt den tänkta rapporteringen från resten av sommarens resa i Norge. Vi drog i alla fall vidare till Ålesund. 

Om man klättrar upp för de 418 trappstegen man kan se i bakgrunden kommer man upp till den plats där man kan se vyn från första bilden (som dock är beskuren). Stärkta av allt vandrande på Runde traskade vi glatt upp för dessa steg och bokade bord till kvällens middag. Jag hade läst på i förväg och det här var ett givet ställe att äta "klippfisk" i Ålesund (dessutom den enda kvällen på semestern som jag inte själv lagade middag).

Vi hade flera timmar till nästa klättring upp till restaurangen så vi gjorde ett besök vid Atlanthavsakvariet. Det liknar Havets hus i Lysekil och visar bara arter som finns längs den egna kusten. På bilden är det en dykare som är nere i den stora tanken med bla sej, torsk, havskatt, hälleflundra och knaggrocka. Han har med sej mat och det får fiskarna att flockas, mest sej ser det ut som.

På denna bild matar han en rocka. De har munnen på undersidan och kan inte se maten. Bland glupska sej- och torskfiskar kräver det lite särbehandling. Jag blev mest bara dyksugen av att se detta...

Vi vandrade sedan runt i Ålesund som är känt för sin arkitektur. Det var dessutom något slags båtfestival denna helg och fullt med arrangemang och båtar längs kajerna.

Byggnaderna är jugendstil och de får tala för sej själva.

Detta hotell försökte jag boka rum på men pga festivalen var det fullbokat just den kväll vi valt att stanna i Ålesund. Vi fick istället en svit på ett annat stort hotell, för det var vad som fanns kvar när vi kom fram (naturligtvis till det pris som jag bokat för ett dubbelrum). Vi sov dock bättre i den lilla "svenshyttan" på Runde. Ingenting går upp mot att ha havets brus precis vid knuten.

Från Ålesund drog vi vidare mot "Atlanthavsvägen". På bilden ser man första bron och när vi åkt över den var vi framme på ön Strömsholmen. Där låg vår nästa destination, Strömsholmen Sjösportcenter, som bedrivit dykverksamhet sedan 1981.

Vi packade snabbt upp all dykutrustning och hoppade i vid kajen för ett första kontrolldyk. All utrustning fungerade som den skulle och vi njöt en stund i det kalla vattnet (8 grader). Vi plockade två pilgrimsmusslor trots att man normalt inte brukar ta av de musslor som finns runt ett dykcenter (vi släppte i några nya som vi plockade senare i veckan). Musslorna blev kvällens förrätt med lite smörstekt vitlök. Inga krusiduller eller dekorationer behövs vid servering, de smakar bäst precis så här. 

Hälsningar Lena

Med gäster på mossen

I helgen hade vi ordnat med utflykt för svärföräldrarna. Det var en 80-års present till okänd destination. Vi började på ett ställe som jag älskar, Knuthöjdsmosse

Vädret var perfekt på lördagen och vi inledde med picknicklunch, sedan promenerade vi ut på mossen. Det var förstås inte den bästa tiden på dagen men det är fint där ändå.  

Så här sent på sommaren är det inte så mycket fåglar men vi hörde smålommarnas läten över mossen, så någonstans fanns det några.

En familjegrupp med kanadagäss kan också vara stämningshöjande.

Vi fortsatte promenaden längs de smala spängerna... 

...och hittade till slut en smålom.

Den simmade runt ensam men vi kunde höra andra någonstans i fjärran.

Efter mossen lämnade vi av svärföräldrarna på Grythyttans Gästgivaregård. Där väntade god mat och ett besök i vinkällaren.

Grythyttan är charmigt runt den gamla gästgivargården och vi promenerade runt en stund.

Vi stannade inte kvar så länge utan åkte tillbaka till Hällefors. Jag hade tänkt att vi skulle vara på mossen i soluppgången och får en sån där magisk morgon, men enligt SMHI kunde jag glömma det.

Vi var där ett par timmar på kvällen. Det var stilla och vackert även om det inte blev någon direkt solnedgång.

Vi mötte fler smålommar under vår andra promenad...

...och de visade även upp sej från sin bästa sida.

Under natten kom regnet och vi fick sovmorgon. Så blir det ibland.

Hälsningar Lena

Åter efter åsknedslag

Söndagen den 29 juli kom äntligen det efterlängtade regnet till Uppsala med omnejd. På vissa platser föll det 100 mm och det var visst "bassäng" vid Uppsala centralstation. Vi var ute och tittade på konst och mötte regnet på väg hem. Vi fick också se ett åsknedslag längs vägen och det var onekligen rätt häftigt.

När vi kom hem hade det tack och lov regnat även där...det hade också åskat....alldeles väldigt. Jordfelsbrytaren hade löst ut men när vi hade ström igen visade det sig att det var en hel del prylar som inte fungerade längre. Min dator var död....så även internetmodemet + kontakterna (2 st), Apple TV, en receiver, telefon, parabol, utomhusbelysning (två st), datorn som styr varmvattenberedaren och lite annat smått. Det tog flera dagar innan vi hittade allt som inte funkade. 

Min sambo kunde laga min dator efter inköp av reservdelar under måndagen och det kändes ju extra skönt (även om jag har ordentlig back-up på bilder mm). Vi fick hem ett nytt internetmodem efter några dagar men det räckte inte. ComHems undercentral på vår gata var helt utslagen....När den var fixad krävdes ändå ett hembesök och det tog en och en halv vecka att få till. Igår var vi till slut åter uppkopplade.

Här pågår parabolreparation. Tur att vi kunde låna klätterselen av en kompis för man får inte gå så högt upp på stegen som vi hade behov av. Jag stod på altanen och skötte anslutning via fjärrkontrollen och en kikare, för att läsa av TVn. Nu återstår bara problemet med varmvattenberedaren, som dessutom är kopplad till solceller, och naturligtvis är lite för gammal....

Hälsningar Lena

Fotoresan i Säter

Parallellt med Genstaplanket går "Fotoresan i tid och rymd" i Säterdalen. Lite mer natur och djur bland utställarna än i Gnesta men ganska blandat bland föredragshållarna. Framför allt är det också ett fantastiskt kul tillfälle att träffa fotokompisar som man inte stöter ihop med så ofta t ex Ing-Marie från Sandviken. 

Det är besvärligt att hänga när man också vill snacka men alla bilder kommer snart på plats. Det är varmt i Säterdalen men det kommer förstås en åskskur med skyfall och en snabb räddningsaktion av en del verk sker under ett av föredragen.

Ewa hänger spännande svartvita motiv.

Peter Engman, tillfälligt ledig från sina fotouppdrag, inledde som vanligt hela evenemanget. Inger Palo var första föredragshållare och hon många fina exempel på att man inte behöver åka särskilt långt för att fånga vackra och spännande bilder från såväl natur som stadsmiljöer.

Föredragen varvades med möten ute vid väggarna. Tore Hagman höll en oerhört medryckande och tankeväckande presentation som bl a visade hur mycket vi har att glädjas åt i vårt eget land och hur småbruket har sett ut innan stordriftens och mekaniserings intåg. Naturfoto men med en annan vinkling och kryddat med livsöden från små gårdar där man producerade den mat man åt. 

Jag missade tyvärr Jan-Peter Lahall som var dagens sista talare och avslutar med en bild på Bengt Gustafsson som visade fascinerande gatubilder och arkitektur från sina resor i New York. Stort tack till arrangörerna som än en gång fått ihop ett lysande program och en verkligt fin Fotoresa i tid och rymd!

Hälsningar Lena

Hemmahos havssulan är det plast som gäller

Om man är på Runde ska man definitivt göra en båtfärd runt ön, bara vädret är någorlunda OK. Man får då chans på lunne flygande över vattnet men även en hel del annat intressant. Så här ser förresten Lundeura ut från havssidan. Den här bilden är tagen ca halv åtta på kvällen och det är en rad fågelintresserade på plats för att titta på lunnarnas flygfärder. Det finns ett vajerstaket precis där folk står så det är inte fullt så dramatiskt som det kanske ser ut.

Från båten får man bland annat en god överblick över havssulornas häckningsplats. De trängs på bergssidan men det går bra för dem. Havssulorna har ökat på Runde och de tretåiga måsarna har tyvärr minskat. Om jag förstått saken rätt har det mer med storleken på fångsfisken att göra än konkurrens om boplatser, men det är säkert mer komplext än så. 

På håll ser sulornas koloni helt OK ut men när man kommer närmare ser man att de inrett sina bon med en hel del plast och nylon.

Ljuset är mjukare på skuggsidan och här är det än mer uppenbart att bona är stora samlingar av plast och nylonrep. Följande bilder får tala för sej själva.

Båtföraren påtalade och visade bilder på sulor som dött pga plast som fastnat runt näbben eller halsen och som de ej kunnat göra sej av med. Plasten hotar dem dock inte på kort sikt utan man får snarare se det som att de anpassat sej till rådande förhållanden. Plast blir bättre bon än tång och sjögräs....

Just här och nu går det bar för sulorna men man kan ju inte annat än tänka på vad som händer på långt sikt när våra hav fylls alltmer av plast, flytande jättesamlingar av plastsopor som inte bryts ner.

Man kan skymta duniga småttingar hos de stora pampiga havssulorna. Om ni förstorar bilderna kommer ni att hitta ungar lite här och där, trots att de alltid ligger närmast berget och ofta skyddas av en förälders kropp.

Ibland är det lite trångt på klipphyllorna men de får plats på något sätt.

I morgon åker jag till Säter för att visa bilder och prata om undervattenslivet i Alaska och British Columbia. Vi kanske ses där.

Hälsningar Lena