Äntligen!

Idag fick jag äntligen möta blåhaken. Den här vackra lilla fågeln häckar i fjällen och man kan se den på mina breddgrader när den flyttar, antingen på våren eller hösten.

Just denna har inte så kraftiga färger men det kan vara en ungfågel. Det fanns flera på samma plats.

Här ser man tydligt det roströda på stjärten som gör att man kan känna igen den även om man inte ser de blå fjädrarna på bröstet. Det som flyger till höger är en nyckelpiga tror jag. 

De gillar nyponbuskarna vid en damm i Uppsala. I högra kanten syns en gatlykta. Dammen ligger väldigt nära en huvudled och precis i ytterkanten av centrala Uppsala.

Den här hade lite mer tryck i färgerna. Tyvärr var inte miljön så vacker men det bryr jag mej inte om vid första mötet.

Strålande vacker, eller hur?

Hälsningar Lena 

Att simma i en undervattensdjungel

En bit utanför Strömsholmen, ute i Norska havet, finns en plats med klippskrevor där det växer mängder med tare. Första gången vi försökte åka dit gick det för stora dyningar så vi fick ta en annan dykplats. Nästa dag var förhållandena bättre och vi fick hoppa i vattnet. Vi sjönk ner i en skreva, under taren, och började sakta simma.

Vi "smyger" fram bland de stora bladen...det är lite bökigt ibland,... men så öppnar sej växtligheten...

....solen strålar ner i kanalen där vi befinner oss. Det simmer lite fisk framför oss men den skingras när vi kommer för nära.

Vi svänger runt "ett klipphörn" och ett större rum öppnar sej. Det är helt täckt med tare och fiskarna trivs här.

Vi börjar leta efter en ny öppning att simma in i....det ser väldigt tätt ut....

....men det finns en skreva att smyga in i så vi fortsätter. Anledningen till att det bara är stående format på bilderna i detta inlägg är att det är det enda sättet jag kan hålla kameran med blixtarna på sina utstickande armar.

Ni anar inte hur mysigt det här är !!! Vattnet är visserligen bara 8 grader men vi har tjocka overaller under torrdräkterna.

Här lutar det en del och ni kan se ungefär hur smalt det är mellan klippväggarna.

Man "simmar" genom att vicka lite på fenorna. Vi rör oss långsamt för att inte virvla upp grums från botten eller väggarna.

Vi avslutar på 5-6 meters djup uppe i "tareskogen". Sikten är otroligt bra och vattnet har mer en blåaktig ton än  grönt, som är vanligast i kalla vatten.

Ett exempel på dykning i Skandinavien när den är som allra bäst.

Hälsningar Lena

Strömsholmen

Strömsholmen är en av öarna som hör till Atlanthavsvägen och där kan man stanna några dagar och dyka eller åka på fisketur om man gillar det. Vi var där en vecka och ägnade oss enbart åt dykning och lite promenerande i området.

Vattnet var kallt för årstiden och sikten mycket bra. Under första dykdagen hittade vi denna sjurygg på ett vrak. En hanne som vaktar ägg flyttar sej inte men vi kunde inte se någon äggsamling. Stationär var den i alla fall.

Hannen, som också kallas stenbit, har en stor sugskiva på buken som den kan fästa sej på olika underlag med när den vaktar äggen. Den satt inte fast utan verkade mest vakta platsen.

Från dykcentrets brygga ser det ut så här. I det vita huset bor ägaren med sin familj. Den lilla röda stugan var vår under veckan.

Det lilla fönstret på gaveln är sovloftet. Där medger inte takhöjden mer än knappt sittande ställning så i denna stuga kryper man till kojs på kvällarna.

Stora fina öronmaneter fanns det gott om.

Här kam man också stöta på knaggrocka. Vi mötte flera olika individer under veckans gang.

Här "smyger" Fredrik mot en rocka med 60 mm makro. Man måste komma betydligt närmare för att blixtarna ska räcka till, men det gäller också att ta det försiktigt.

När han kom närmare vände rockan och där låg jag med en vidvinkelzoom. Den hade lätt kunnat sväva iväg genom vattnet och lämnat oss men den höll sej kvar och lät sej fotograferas.

Fredrik fick också sina portträttbilder.

Hälsningar Lena

Stockholmspromenad och planket

Ett lagom söndagsnöje kan t ex vara en tur till Stockholm med en stadspromenad. Jag gick hemifrån till stationen i Knivsta, åkte tåg till Stockholm och promenerade sedan längs Skeppsbron för att spana efter den kaspiska truten. Den kanske var där men i så fall såg den ut exakt som alla andra unga gråtrutar. Från Gondolen blickade jag ut över byggkaoset vid Slussen.

Okända husfasader längs min vandring mot ungefär "Vitabergsparken"...jag var inte så jättenoga med kartan och det blev rätt långt innan jag hittade fram till det är "Planket".

Här är jag i alla fall väldigt nära.

Mycket folk och färg och väldigt blandade motiv. Mest manliga fotografer... men det är en uppskattning, jag kontrollräknade inte.

Den här killen har jag träffat förut...

...och den här snubben var också bekant.

Om man satte sej på huk mötte man några av de fyrfota "deltagarna" dvs de som måste vara där hela dagen för att husse eller matte hade bilder på planket. Den här damen tyckte det var varmt i solen och lite allmänt tråkigt verkar det som.

Den här coola hunden hade nog varit med förut och jag lyckades visst fånga en gylf i bakgrunden. Det är sånt som händer om man sitter på huk och fotograferar i en folksamling.

Hej så länge,
Lena

Storken i Vassunda

Under försommaren åkte jag till Skåne för att titta på storkar. I går när jag åkte från jobbet gick det en stork på en stubbåker bara några kilometer hemifrån. Jag fick visserligen en helt annan och betydligt mer givande fotosession med storkarna i Skåne, men här var det en, livs levande, nästan på hemmaplan. Storken var märkt och följande information gick att läsa på artportalen:

Nr 2514. Färger uppifrån Rosa, gul, ljusblå. Enligt storkprojektet: "En av två överlevande ungar ringmärkt 19/6 2018. Boet ligger på taket till den västra längan på en Skånegård i Östra Tvet, strax norr om Veberöd, Skåne. Fyra bon till i kolonin vid gården" Denna individ följde med när det stora hänguppfödda gänget gjorde sin Sverigeturne men har nu kommit ifrån dem. Har varit på Vassunda flygfält några dagar. Gillar en grävskopa som arbetar där och tar fram mask mm. Sitter t o m på grävskopans arm och väntar.

Hälsningar Lena