Vi åkte till Norge och möttes av regn

Vissa delar av Norge är lika torra som Sverige men ju närmare kusten vi kom på vår färd mor Runde desto tätare blev molnen. Vid en färjepassage ca en och en halv timme från slutdestinationen regnade det, även om solen skymtade mellan molnen ibland.

När vi körde över den enfiliga bron till Runde såg det ut så här, dvs ön syntes knappt. Termometern i bilen visade 13 grader. Semesterväder.....eller vad?

Vi installerade oss i campingens minsta stuga som kallas Svenskhytta, för det är bara svenskar som vill bo i den. Den är verkligen billig men innehåller allt man behöver och är mycket välplanerad, samt har havet nästan utanför dörren. Regnet avtog mot kvällen och vi gick en bit upp längs den branta stig man ska gå för att komma upp till fåglarna.  

Solen kom fram en kort stund och trotsade de mörka molnen, kanske fanns det hopp för morgondagen ändå....Bilden är tagen framför vår stuga men snett åt höger, rakt fram är det bara hav.

Nästa morgon var det mulet men uppehåll och vi gick ut tidigt för rekognosera, även om vi visste att lunnefåglarna inte skulle visa sej i några större antal förrän på kvällen. Halvvägs upp till utkiksplatsen blev det stopp....en storlabb.

Storlabbarna häckade på båda sidor om en stig man följer för att nå upp till toppen. Eftersom de hade sina bon på marken fick man inte gå utanför den märkta rutten.

Storlabben har väl inte det bästa rykte eftersom den kan vara både aggressiv och dessutom stjäl mat från andra fåglar. Men de var mycket intressanta att titta på och hade högljudda hälsningsseremonier när makarna möttes vid boet.

Vi upptäckte snart att det låg storlabbar lite överallt i terrängen och man kunde bara stå still och invänta att partnern skulle återvända.  

Storlabben delar på arbetet med bobygge, ruvning och ungvårdnad och lägger oftast två ägg. Fåglarna är stora som gråtrutar ungefär och försvarar sitt bo med aggressiva utfall och attackdykning, vilket vi skulle få se mer av senare.

De häckar helst på höglänta kusthedar på Svalbard, Island, Färöarna, Norge m fl liknande platser. De har inga naturliga fiender mer än kungsörn och havsörn, men ungar kan dödas av t ex katter, råttor och fjällräv.

Ungarna lämnar boet ganska snart efter kläckning men det tar ca 45 dagar innan de är flygga. Vi såg enstaka ungar men de var svåra att upptäcka i växtligheten och verkade ligga rätt lågt när båda föräldrarna var ute och skaffade mat.

En liten unge som väntar på lunch.

Båda föräldrarna verkade väldigt engagerade vid matningen. Maten är ofta fisk men tro inte att storlabben fiskat själv. Den är en sk kleptoparasit som jagar andra fåglar och tvingar dem att lämna ifrån sej (stöta upp) sin fångst till dem.

Den här lillen har troligen fått mat fiskad av en sula. Sulorna har ökat i antal på Runde och i takt med dem även storlabben. Vi fick t o m se en jakt mellan storlabb och sula, men fick tyvärr inga bilder på förloppet. Storlabben kan även jaga trutar, måsar och tärnor men drar sej inte heller för att äta fiskrens, andra sjöfåglar, ägg , bär och as.

Vi började närma oss lunchtid och nu sken solen från en blå himmel. Det blev plötsligt en större utmaning att fota de flygande fåglarna. 

Vädret höll sedan i sej under i stort sett hela vår vistelse på Runde och såväl vandring som foto blev i skarp sol, med sina för- och nackdelar. Vi behövde dock inte frysa, inte ens efter flera timmars stillasittande högt upp på sluttningarna.

Efter vår första rekognoseringstur åt vi en stor lunch och vilade inför eftermiddagsturen upp till lunnefåglarna. Mer om det mötet senare.

Hej så länge,

Lena

Skärgårdshöns

Vi har nyligen haft den årliga familjesammankomsten i skärgården och detta år var vi på Bullerö en bit utanför Värmdö. Redan när vi kom och skulle packa upp första lunchen kom hönsen....

...de samlades under bordet och visste väl att det kunde vankas både ett och annat gott när nya turister anlänt. Solen strålade men det blåste nordliga vindar och var bara tretton grader.

Den ståtliga tuppen vaktade sina flickor.

Hönorna höll till under bordet och väntade på att det skulle trilla ner någon liten godbit. De åt allt och en makaron eller bit potatis var minst lika intressant som en bit kex eller kaka.

Den ståtliga tuppen med två av sina hönor.

Det var lätt att bli populär bland hönsen. Några kex eller varför inte ett par överblivna pannkakor...Klara får snabbt sällskap av hela flocken.

Turister är ju toppen.

De hade heller inga problem med att posera för ett foto med ungdomarna.

Tvärtom verkade vissa tycka att det var riktigt mysigt att sitta och gosa en stund.

Som ni ser håller hon inte i hönan utan den väljer själv att sitta kvar och medverkar gärna på selfies med syskonen. 

Hälsningar Lena

Hemmahos reportage - ladusvalor

Man kan tro att den skriker "MÅL!!!" men den väntar faktiskt bara på ett annat sorts mål...ett mål mat.

Mellan målen ligger de små svalungarna mest stilla och halvslumrar....

...men vid minsta antydan till att en förälder kan vara på ingående vaknar de till och öppnar gapen.

Signalen är rätt tydlig...stoppa maten här !!!

Föräldern verkar höra kameran och tittar mot mej. Boet är precis ovanför en bastudörr på Bullerö i Stockholms skärgård. Det passerar bastubadare här flera gånger om dan... den verkar van vid det...men jag smattrar ju lite annorlunda än ordinarie besökare som nog mest skriker pga det kalla vattnet (ca 14 grader).

Jaja, bäst att dela ut maten från denna fångstrunda....

Det är svårt att få en av de vuxna fåglarna i fokus för det går undan när de matar, men vid några tillfällen stannar en fågel till ett tag.

Det ska fixas lite i bostaden, städas kanske....

...eller bara umgås en kort stund. Vilken familjeidyll, eller hur?

Sedan är det full fart igen och de små verkar helt omättliga. 

Om några dagar ser de ut så här...lite mer likt en ladusvala. Men de roliga små "sändarna" på huvudet har den fortfarande kvar....Kanske så att den kan pejla in nästa fotbollsmatch :-)

Sommarhälsningar Lena

Fotofika i Korsheden med utställningsbonus i Ludvika

Idag var det dags för ett besök i Ludvika och Björns utställning på biblioteket.

Ewa var på plats och vi njuter av Björns fina naturbilder....

...det är de små detaljerna som gör det och vi konstaterar att Björns val av papper för sina utskrifter är värd varenda krona.

Björn visar också en samling gamla bilder från Ludvika. Ni som läser bloggarna känner igen flera av bilderna men texterna till dessa bilder går bara att läsa i Ludvika bibliotek. Kombinationen bild och text är underbar.....åk förbi detta ställe om ni har tillfälle, läs och titta. Ludvika har gratis parkering utan för bussterminalen......en perfekt dagsutflykt.    

Vi sammanstrålade sedan vid Björns stuga i Korsheden, lika mysigt som det brukar vara och han kan verkligen konsten att bjuda på både mättande lunchgott och fikasmaskens samt avrunda med jordgubbar, glass och grädde. Kaffet och samtalet flödade..... 

...vi hade mysigt tillsammans även om vi snuddade vid rätt tunga ämnen emellanåt....

För mej var det extra roligt att träffa Marianne (Bengtsson-Rosander). Jag vet ju att hon fick en ny njure och att allt gick bra men att mötas IRL och träffa en sprudlande Marianne som utstrålar livsglädje och energi är ändå en speciell känsla.

Hon berättar om sin upplevelse och igen lämnas oberörd. Vi ses snart i Säter om allt går enligt planerna :-) 

Jordgubbarna sitter perfekt efter smörgåstårta och goda bakverk :-)

Jag duellerar med Ewa och inser att jag måste åka hem för helgen har knappt börjat. Vi ska till Bullerö i morgon bitti och mycket ska hända innan dess :-)

Hälsningar Lena

Kellie möter Specs

Det här är Kellie, golden retriever 13 veckor. Vi träffades på lunchen igår utanför jobbet tillsammans med två av mina kollegor samt två vuxna labradorer.

Specs var en av de vuxna hundarna men han är bara drygt ett år så riktigt vuxen är han inte. Kellie är både nyfiken och lite försiktig i mötet med den stora gula hannen.

Specs tyckte att den lilla gula fröken är väldigt intressant men mattes varnande ord om att ta de lugnt får honom att stilla sej en aning.

" - Du anar inte hur mycket kul bus jag kan lära dej lilla fröken..."

" - OK....kompis?.....- OK. "

" - Jag kan viska en hemlis om du vill? Jag har listat ut hur man klättrar in i hönshuset och plockar ägg som dessutom är jättegoda att äta. "

Den lilla valpen har redan visat prov på hur den kan hitta mat på egen hand.

" - Ja det är OK om människor klappar dej på huvudet, det betyder bara att de tycker om dej och inte orkar böja sej så mycket. "

" - Om du säger det så.....jag litar på dej... "

" - Psst........"

" ...............matte säger !.......................det är jätteviktigt att komma ihåg! "

Sedan gick vi ner till Fyrisån och de båda labradorerna försökte ivrigt övertyga den lilla valpen att ingenting kan vara bättre än ett bad när det är 28 grader varmt. Den blötte sej upp till magen....men det är nog bara en tidsfråga innan den förstått tjusningen med vatten. 

Hälsningar Lena