Snabbmat i Trosa hamn

I helgen var vi på en ö i Trosa skärgård och i Trosa hamn fick jag bevittna den här snabbutfodringen. En svalunge skriker efter mat....

....jag står där beredd med kameran men hinner ändå inte riktigt med när en förälder anländer och levererar en portion i farten. Det här ger begreppen "fast food" och "drive through" en helt annan innebörd....

Svalungen har svårt att hålla sej kvar på den runda glatta ytan ser det ut som....

" - Wow mamma !!! Jag var inte med riktigt där..."

" - Ni kan inte fatta hur svårt det är att sitta på den här glansiga pinnen! "

" - Här är jag , mat! MAT, MAT, MAT ! "

" - HÄÄÄÄÄR! MAAAAAT! "

" - NEJ! HÄR sa jag ju...DET ÄR JU JAG SOM SKA HA MAT !!!"

" - MAMMA, PAPPA hallå ??? Jag svälter ju... och så är det någon konstig typ som tar bilder hela tiden."

" - YES! Host, just det ....GOTT !!!

Ungen provar en ny plats som inte är så hal att sitta på. Jag inväntar ögonblicket med kameran beredd...

Min kamera tar 7 bilder per sekund och slutartiden var 1/4000 s. Det här var den enda bilden av själva matningen som jag fick med någorlunda skärpa. Snacka om snabbmat!

Hälsningar Lena

Sommarstängt även på tisdagar!

Kul att få en bild från FS Masters utvald att hänga på Galleri Kontrast. Jag har dock inte haft tid att ta mej till Stockholm för att se alla bilderna. I tisdags tog jag tåget till Stockholm och promenerade till galleriet. Eftersom jag inte varit där förut (och Slussen ser ut som den gör) använde jag mej av Google maps, där stod också att galleriet var öppet till 18 denna dag. Det hade jag också kollat vid ett par tillfällen innan jag åkte till Stockholm. Nu stämde inte det. Enligt en lapp på dörren var det stängt vissa sommarveckor på både måndagar och tisdagar. Snopet fick jag gå därifrån, jag hinner inte dit innan söndag.

Det var den här bilden som blev utvald. Den fick ett hedersomnämnande i kategorin "ögonblick".

Hälsningar Lena

Tornfalkar och gulärlor

På en lada strax utanför Uppsala finns denna holk där tornfalken haft lyckade häckningar under flera år, trots att det nog är en ganska flitigt besökt plats. Jag var dit i mitten på juni och såg då en vuxen fågel landa och sedan ganska snabbt lämna holken . Den 27 juni kunde man se tre ungar titta upp ovanför kanten.

Då blev jag också snabbt upptäckt av en förälder. Man behöver ingen biologexamen för att se att fåglarna reagerar på att man är i närheten av deras lada. Frågan är bara hur pass mycket det stör dem? Jag har begränsat mina besök till kortare stunder och vinkeln mot holken ger automatiskt ett ganska långt avstånd. Men jag ser att de märker att jag är där...

Här kommer det i alla fall mat, i form av något dunigt. Den levererades inte direkt till holken utan fågeln försvann bakom ladan och jag kunde skymta att den satt på gärsgården. Då gick jag därifrån för att inte störa dem, om det nu var min närvaro som gjorde att maten inte flögs in direkt i holken ?  

I måndags eftermiddag gjorde jag en snabbkoll i regnet. Det är fortfarande tre ungar i boet. Allt verkar gå bra. De har växt och nu börjar man skymta fjädrar på dem. Mamma satt och vakade under det skyddande taket. Nu är det nog inte så långt kvar tills de ska pröva vingarna. Jag stannade några minuter och gick sedan tillbaka till bilen.  

När man med bilen saktas färdas längs vägen i detta område finns det en hel del småfåglar. Till min förtjusning såg jag att det fanns gulärlor. 

Bilen är ibland det perfekta gömslet och här fungerar det utmärkt för vägen är en återvändsgränd utan trafik. Man kan krypa fram och stanna när man vill. Skyddad från regnet kunde jag spana på gulärlorna.

De flög lågt i vallväxterna och fångade insekter,.... det är i alla fall vad jag tror att de gjorde.

De nästan ryttlade bland stråna men var ändå mycket svåra att få skärpa på.

De här små fåglarna brydde sej dock inte det minsta om min närvaro eller bilen.

Slutligen kanske någon av alla fågelkunniga personer här på sidan kan säga vad detta är? Den sjöng av hjärtans lust trots den blöta väderleken.

Hälsningar Lena

Blå brännmanet med vitling

I vanliga fall kan man hitta stora röda brännmaneter som har små vitlingar som lever i skydd bland de brännande trådarna. Vitlingarna skyddar sej med "manetslem" som gör att de inte bränner sej. Det kan man läsa om i länken i slutet av denna blogg.

Under midsommarhelgen såg vi en del blå brännmaneter, eller blåklintsmanet som den också kan heta. De är mindre än de röda och med kortare trådar. De bränns inte heller lika mycket. Lustigt nog hade en del sällskap av små vitlingar.

En eller ibland två små genomskinliga fiskar simmade i skyddet av de brännande trådarna. Om man förstorar kan man se organen i kroppen på dem.

Ytan på manetens klocka kan se slät ut men den har små upphöjningar som man kan se på denna bild. De blå maneterna är ganska ovanliga och det här var första gången vi såg dem med vitlingar. Havet levererar ständigt överraskningar. 

Hälsningar Lena

 https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/manetslem.htm

Fotofika i Korsheden - vilken härlig tradition!

För tredje året i rad åkte jag till Korsheden på fotofika och Sverige visade sig från sin allra bästa sida denna soliga lördag. Eftersom det är tredje gången får man väl säga att det är en tradition att fotofika i Korsheden första helgen i juli.  

Jag åkte på mindre vägar och passerade bl a denna vackra äng strax utanför Norberg. Många andra fina ställen passerade och utanför bilfönstret men det är svårt att hitta bra platser att stanna på. 

På verandan vid Björn och Ingemors sommarhus pågick fikat för fullt när jag kom. Fotoljuset var en utmaning men desto mysigare att sitta ute och bara njuta.  

Värden dokumenterar.

Stig ser ut att sitta och mysa i skuggan.

Ljuset under de röda parasollet blev lite väl rött på en del bilder så jag tog bort färgerna. Magnus såg helt sjuk ut i färg.

Kul att få träffa Tommy vars bloggar jag läst länge men inte haft möjlighet att prata med förut.

Martin var en av gästerna från Stockholm.

Förutom gott fikabröd bjöd Björn också på de godaste jordgubbarna....

Här får Ewa instruktioner om att förse sej med glass, grädde och lite knaprig musli till de röda bären.

Ewa och Stig diskuterar kameror, precis sånt som man ska prata om på en fotofika.

Tack Björn och alla ni andra för ett härligt evenemang även detta år! 

Hälsningar Lena