Nerslag och slöa minneskort

Vi övernattade inte i gömslet utan fick några få timmars sömn i en riktig säng innan det var dags att gå ut igen.

Tidigt i gryningen kom vi ut till dammarna igen. En häger passerar. I bakgrunden ligger fiskodlingen där "maten" odlas. Hela odlingen är täckt med nät.

Två av gömslena. Vi valde det vänstra som hade än lägre vinkel mot vattnet. Det är bekväma gömslen med gott om plats om man bara är två. Det finns t o m ström om man behöver ladda något.

En liten vadare kom på besök när vi stod och väntade på att solen skulle gå upp. Fiskgjusen var som mest aktiv mellan fem och åtta på morgonen så vi var lite tidiga. I bakgrunden kan man se ett enmansgömsle med riktigt låg vinkel och solen börjar skymta i fönstret.

En fiskgjuse kom och satte sej i en stor björk för att spana. Den satt där i över 30 minuter och sedan brakade den ner i en kaskad av vatten. Solen hade tyvärr inte nått dammens yta och resultatet blev lite mörkt. Den bommade dock fisken så vi visste ju att den skulle komma tillbaka...

Nu såg jag den komma och lyckades precis få fokus någonstans mitt i dammen när den slog ner.

Jösses vad den plaskade!

Men den var snabbt på väg upp. Min kamera tar 7 bilder per sekund...

...och här har det gått två sekunder sedan första bilden.

Den laddar och solljuset är obarmhärtigt skarpt mot den vita fjädrarna.

Nu har det gått en sekund till och jag är helt förberedd på att få se den lyfta med sitt byte. Det gör den också men min kamera vill plötsligt inte ta en enda bild till...

Under de två sekunder som hinner gå innan den första bildserien lagrats på minneskortet händer det väldigt mycket och jag svär ve och förbannelse. Jag brukar alltid ha ett nytt snabbt 32 GB minneskort sitta i kameran, men av olika anledningar gör det inte det den här gången (enbart mitt eget fel). Min sambo har däremot lyckats fånga sina första riktigt skarpa bilder på fiskgjuse, med fisk, extra vattenstänk och extra allt. Totalt får vi väl ändå kalla det ett lyckat första försök hos fiskgjusarna.

Vi packar ihop och lämnar Kangasala för att fortsätta vår resa genom Finland. Jag har i sista stund lyckats boka en lämplig stuga vid en av Finlands många sjöar. Vi styr mot Tölvä, en mycket liten prick på kartan.  

Hälsningar Lena

På äventyr i Finland och dykande fiskgjuse

Förra fredagen packade vi bilen och tog nattfärjan från Kapellskär till Nådendal i Finland. När vi lämnade Kapellskär var vädret strålande.

Vi fick en fin solnedgång i den svenska skärgården....

...och en lika strålande fin morgon i den Finska skärgården.

Dagen kunde inte börja bättre.

Första anhalt på vår resa var Pothiolampi Osprey center. När jag läste en blogg av Mikael Ekelund i vintras blev jag helt tagen av hans bilder på dykande fiskgjuse och vi bestämde oss därför att prova lyckan på samma ställe.

Vi kom dit på förmiddagen och hade inte tillgång till något gömsle förrän klockan 17 så det blev en promenad i området. Vi blev stående i ett torn öppet för alla en stund för det regnade och då dök det plötsligt en fiskgjuse.

Lite närmare än så här ville vi ju helst komma, men det kändes ändå som att det lovade gott. Fåglarna fanns alltså på plats.

Vi fixade en kombinerad lunch-middag med grillad korv, bröd och sallad. Det blir lite konstiga mattider när man sitter i gömsle...

Klockan 17:00 var vi på plats och det dröjde inte länge förrän det plaskade till framför gömslet. Det första fiskgjusen som kom var så snabb att ingen av oss ens hann trycka på avtryckaren. Jösses ! Nästa besökare damp ner vänd åt fel håll. Man sitter ganska nära vattenytan i gömslet och det är mycket svårt att se fåglarna komma.   

Plötsligt bara exploderade vattnet framför oss och det gick undan för att sätta fokus. Sedan var det seriebildtagning på hög hastighet som gällde.

Min sambo hade 70-200 mm på Canon 7D mk II och jag hade mitt trogna fasta 300. Jag insåg dock snabbt att det var en utmaning att få med hela fågeln med 300 mm, men jag ville ju komma nära...

Nästa stora splash gav en fågel som visade upp sej lite bättre, men vi såg inte var den kom ifrån och missade själva nedslaget. 

Den lättade snabbt och lämnade dammen med en fin fisk i klorna.

Första dagen på resan artade sej mycket bra. Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

PS. Fiskgjusarna kan man se på detta ställe: http://www.saaksisaatio.fi/index.php/en/home  

Svalbard - resan går mot sitt slut

Efter drygt ett dygn med hårda vindar blev det åter lugnt. Vi var på en skyddad plats men det mojnade också rejält och solen kom fram. Vi fick tre zodiakturer till innan vår resa var slut. Lägg märke till ejdrarna på väg in från vänster i bilden ovan.

Vi gjorde en tur vid Sveabreen och vädret var strålande.

De charmiga alkekungarna gjorde låga förbiflygningar, startade och landade lite överallt runt båten.

Vi stötte på en storsälshona i vattnet och hennes unge som låg på ett isflak och tog det väldigt lugnt. Ungen vinkade till oss. "Hej då för den här gången" kan man väl få tänka.

Eftersom vinden mojnade kunde vi även åka ut till Prins Karls Forland. Vi åkte sedan zodiak till Poolepynten och den koloni med valrossar som ofta håller till där.

Vi närmade oss valrossarna stillsamt, en bit i taget. De brydde sej inte det minsta.

Det var en grupp med enbart hannar och riktigt stora "bestar" är det frågan om. En valrosshanne kan väga mellan 1000 till 1500 kg. Honorna är mindre och lever med ungarna åtskilda från hannarna.

Det finns en strikt hierarki bland valrosshannar som beror på storleken på betarna. Ibland kunde man ana lite gruffande bland de vilande djuren, men i övrigt såg det mest ut som en stor hög med livsnjutare som låg och jäste i solen.

Jäsa är för övrigt ett bra ord för det både pruttades och rapades ogenerat i detta gäng och om man hamnade i vindriktningen var dofterna inte helt angenäma. Munhygienen var nog inte heller den bästa.

Sista stopp med MS Malmö blev återigen Trygghamna och nu var vattnet blank på denna vackra plats.

Under vår sista zodiaktur kunde vi främst förvänta oss fåglar enligt våra guider, längsta möjliga brännvidd rekommenderades. Spetsbergsgrisslorna kom dock mycket nära båten.

Till min förtjusning dök det upp en lunnefågel. Vi spanade efter praktejder och såg några på mycket långt avstånd. Vi satt mest och drev stilla med båten när ejdrarna plötsligt lättade...

....och kom flygande rakt mot oss! Hur ofta händer det att fåglar flyger åt "rätt håll" ? Jag slängde upp kameran och fick några bilder med hyfsad skärpa innan de hann passera. All övning på flygande gräsänder och gäss betalade sej denna gång.

Vi åkte sakta längs kanten och fick syn på detta "spår" i snön. Här hade en isbjörn rullat eller hasat i snön. Nåväl, vi förväntade oss inte alls någon isbjörn utan spanade efter fjällräv som skulle finnas här. Radion sprakade och den andra båten meddelade att de hade en räv...men, "där står ju en björn" utbrast Susanne i vår båt !

En liten hona hade plötsligt kommit upp ur svackan nedanför glaciärväggen och stod alldeles stilla. Att det var en hona var helt klart för den hade ett GPS halsband och det sätter de bara på honor.

Vi fick senare veta att det  var en 10-årig hona. Halsbandet fick hon i vintras. Då vägde hon endast 144 kg, vilket är 100 kg mindre än en välmående hona normalt väger. Hon fångades även 2104 och 2015 och fick halsband även då. De sitter bara kvar ca 1 år och ramlar sedan automatiskt av. Detta för att batterierna i GPS sändaren tar slut och att halsbandet inte ska bli ett problem om björnen växer.

Den lilla honan tittade på oss en lång stund och försvann sedan utom synhåll. Vi väntade tålmodigt men hon dök inte upp igen. Mötet med henne hade ändå gett oss en fantastiskt fin avslutning på vår resa.

Hälsningar Lena

PS. Vi tillbringade två dagar till i Longyearbyen och åkte runt i hyrbil med tre andra av våra medresenärer. Då blev det mycket fåglar men de bilderna tar jag fram lite senare. Nu är det snart dax för nya äventyr...

Trygghamna och tillbaka till Pyramiden

Det slutade inte gunga förrän vi kommit ända tillbaka till Trygghamna, en bukt som fått sitt namn just för att den är väldigt vindskyddad. Här passerade vi under utfärden till Pyramiden, som vi gjorde innan vi klev ombord på Malmö (se länk i slutet av detta inlägg). Vi är bara några timmar från Longyearbyen.

Det ljusnar lite mellan bergen och vinden har lugnat sej något. Det blir dock ingen zodiaktur utan vi tar hela skeppet och går till Pyramiden. Där finns en kaj och man kan lägga till. Vi tyckte ju att vi fick för lite tid att upptäcka vid Pyramiden så här kommer chans nr 2.  

Alla är nu uppe och rör på sej och ett fat varma kanelbullar försvinner i ett svep. Ordningen återställd och all sjösjuka är som bortblåst.  

Våra guider Björn och Fredrik får nu vara isbjörnsvakter när vi går iland vid Pyramiden.

Ett gäng fotohungriga deltagare hinner inte mer än av på kajen innan de upptäcker små vadare i strandkanten.

Jag bestämmer mej för att försöka fånga något av det jag tycker att jag missade förra gången. Samt hålla utkik efter renar och ripor. Den här fasaden är mycket gammal och huset kan vara från den tid då Pyramiden var svensk. 

Om jag minns rätt är det här det nyaste huset. Ett stort ryskt bostadskomplex. Det är inte trä på fasaden utan något annat materal som ska se ut som trä. Jag var aldrig fram till fasaden vilket jag ångrar nu.

De gamla husen är charmigare.

De tretåiga måsarna sitter på en gungställning.

Undrar vad man brukade visa på de här tavlorna? Vi har ingen guide denna gång för han var sjuk så det finns ingen man kan fråga. Å andra sidan vandrar vi mycket friare på denna tur.

Det finns mängder med snösparv och den här sitter på räcket till ett spännande hus som är öppet...

...en praktfull simhall med fina trädekorationer.

Bassängen låg lustigt nog en trappa upp och på väg dit passerade vi denna kvarlämnade portfölj.

Väl ute ur badhuset mötte vi en ren. Den kom lunkande på vägen och hade absolut ingenting emot att vara med på bild.

Ripan uppehöll sej på samma plats som för några dagar sedan, men den hade inte sin fru med sej.

Ripan tyckte det blev för mycke uppståndelse och försvann över hustaken.

Vi började sakta vandra tillbaka mot Malmö och blev förstås väldigt sena till lunchen. Efter att ha varit instängd på båten i mer än ett dygn var rörelsebehovet stort och det kändes extra skönt att ha fast mark under fötterna. Efter lunch pratade man om zodiaktur, vädret såg lovande ut.

Hälsningar Lena

PS: Det finns fler bilder från den ryska spökstaden Pyramiden här:

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/pyramiden-en-rysk-spokstad-med-svenska.htm

Fotofika i Korsheden

Björn rensade de sista jordgubbarna när vi anlände till Korsheden för årets fotofika. Det är nu andra året vi gör denna utflykt och då kan man väl nästan börja betrakta det som en tradition. Vi blev 10 stycken totalt trots att väderleksrapporten utlovat synnerligen ostadigt. 

SMHI hade rätt, det regnade.

Men vad gjorde det när det finns en stor mysig stuga att sitta i. Både runt fikabordet och senare i salongen framför brasan var det generöst med plats i Björn och Ingemors fina stuga.

Torbjörn hade kommit från Gävle och han hade en bunt fina utskrifter med sej.

Gunnar åkte med bilen från Norrviken (Stockholm), som Bengt körde och även Ewa och jag var med i.  

Bengt skjuter med lillkameran.

Stig var en ny bekantskap och vi fick alla se hans fina fotobok.

Björn tar träffande porträttbilder när man minst anar det. Precis som det ska vara på en fotofika.

Ewa bläddrar i en bok mellan jordgubbsportioner och fotosnack.

Extra roligt att träffa Marianne som kommit hit från Fagersta. Livet är inte rättvist just nu men tuffare kvinna får man leta efter :-)

Vad dessa två gjorde på golvet med sina kameror vet jag inte. Marianne hade just visat finessen med att ha en vinklingsbar skärm och använda live view, men det hade förstås inte de här två.

Hälsningar Lena