Fotofika Uppsala 5 augusti?

Är det lönt att bada och göra sej fin till lördag? Kommer ni och fikar på Fågelsången då, runt 10:30 tror jag det brukar starta? Jag väntar på er på uteserveringen.

Hälsningar Lena

Grense Jakobselv

Om man är i Kirkenes och har tillgång till en bil bör man åka till Grense Jakobselv (ca 60 km). Det är inte en särskilt stor plats men naturen längs vägen är mycket vacker och vi hade tur med vädret ännu en dag. 

När man närmar sej den Norsk-Ryska gränsen finns det en del skyltar om vad man får och inte får göra. Det här är en av dem. Gränsen går i älven och det var så lite vatten att man lätt kunnat vada över med gummistövlar, vilket man alltså inte får. 

Gula och svarta stolpar på norska sidan och rödgröna på ryska sidan. Vi har varit här en gång förut och jag har stått på den här platsen och fotat nästan exakt samma motiv.

Det blommade vackert i Nordnorge under den vecka vi var där. Linnea till vänster och vad jag tror är praktnejlika till höger. Den finns främst i Skåne och södra Halland men konstigt nog även vid nordänden av Bottniska viken. I Norge finns den enbart vid de stora fjordarna i östra Finnmarken dvs där vi befinner oss just då. 

Sista biten ut till havet är det grusväg, men den är välhållen. Här kan man skymta kapellet till vänster. 

Kung Oscar den II kapell står på en klippavsats och det är en kort med brant promenad upp till porten. Förra gången vi var här var det inte öppet men nu håller man öppet vissa dagar med personal mellan 11-16. Kapellet byggdes som gränsmarkering mot Ryssland, efter att ryska fiskare dåligt respekterade gränsen som fastställts i 1826 års norsk-ryska gränsavtal. Det invigdes 1869 men fick inte sitt namn förrän 4 juli 1873, vid kung Oscar den II:s besök, då han önskade att kapellet skulle namnges efter honom.  

Kapellet är ljust och vackert inrett med ganska enkel utsmyckning. 

En intressant detalj som jag inte kunde låta bli att fota var elementen som numera fanns under varje bänk. Jag kan föreställa mej hur kallt och blåsigt det kan vara här under en ganska stor del av året. Vissa mindre hus och byggnader har stålvajrar i hörnen för att inte "blåsa bort".

Utsikten från kapellet är mycket fin. Här kan man se hur lite vatten det är i älven och de mjuka bergen i bakgrunden är Ryssland.

Där vägen tar slut sitter ett par norska militärer. Det minns jag inte från vårt förra besök (2009), men stämningen är ju minst sagt annorlunda nu. De verkar dock inte ha så mycket för sej mer än att de skickade upp en drönare vid ett tillfälle. 

Man kan stå med sin husbil här om man vill och här är det några som har en väldigt rejäl sådan. Om jag minns rätt var den från Belgien (och den var till salu). 

Här kan man blicka ut över Barents hav som är förvånansvärt stilla denna dag. 

Det finns en jättefin sandstrand och det är en familj som valt att vara på stranden plus ett par som bara promenerade där. Det är minsann strandväder med minst 25 grader i luften och sol, men badtemperaturen är max 10 grader. Det såg dock ut som att de hade doppat sej när vi mötte dem på parkeringsplatsen.

Vi plockade fram vår krabbsallad och gjorde lunchmackor sittande på stenpiren vid vattnet. Enligt väderprognoserna var det här antagligen sista dagen med sommarväder som vi skulle få uppleva på vår resa.  

Hälsningar Lena

Kirkenes snöhotell och puckellaxarna i Skoltenforsen

Kirkenes har ett Snöhotell som är öppet året runt och de anser att de var först i världen med att ha en åretruntanläggning när de öppnade denna 2019. Vi har varit på Ishotellet 365 i Jukkasjärvi och enligt deras egen hemsida öppnade de sitt "sommarhotell" 2016. Kanske handlar det om att Kirkenes har ett snöhotell, för det är mycket mer snöskulpturer där, jämfört med Ishotellet i Jukkasjärvi. Vi gick i alla fall in och tittade.  

Vi möts av imponerande snöskulpturer och fantastiskt rimfrost när vi kommer in i baren på Kirkenes snöhotell. Baren är dock tom och bara ett fåtal gäster rör sej i hotellet.

Rummen är fint dekorerade men det är inte konstnärliga originalarbeten som på Ishotellet. I flera av rummen är det bilder från filmen Frost som pryder sänggavlar och väggar. Passande i miljön men inte på samma nivå som i Jukkasjärvi. 

Här ett fyrbäddsrum och man kan förstå att vissa motiv var riktade till barnfamiljer. 

De hade jobbat en hel del med ljuseffekter och en eldstad i snö var ju rätt läckert. I övrigt blev det lite för mycket färger tyckte vi. Detta snöhotell kommer inte i närheten ishotellet i Jukkasjärvi, men det kostade bara hälften så mycket att gå in och titta. Vad en övernattning kostade kollade jag aldrig för det var inte intressant för oss.  

Jag visar inte någon bild från utsidan för den såg ut ungefär som denna dvs en stor hög täckt med vit isolerande duk, inte särskilt estetiskt. Det här är ett snöförråd som de lagt upp och några renar har hittat ett svalkande ställe att vila på i kanten av denna snödepå. Det var över 25 grader varmt och strålande sol även denna dag.

Förutom snöhotellet besökte vi också Skoltenforsen som ligger ca 30 minuter med bil längs E6 utanför Kirkenes. Vi passerade denna plats när vi kom men stannade inte då det var sent och vi ville komma fram till vår bostad. Om man går upp på bron kan man blicka ut över det forsande vattnet.

Om man tittar rakt ner i vattnet ser man detta, dvs mängder med lax. Så mycket lax har vi inte sett annat än under våra resor i Alaska och British Columbia. 

Man kan klättra ner och komma väldigt nära vattnet och det kunde vi förstås inte motstå. Jag har inget stativ med mej så det blir inga bilder med lång slutartid på det strömmande vattnet, men det är ändå inte min grej. Jag gillar att se vattnet skvätta och här finns det ju även fisk som skvätter. 

Min sambo fotar laxar med sin telefon. Alla små trekanter ni ser i vattnet är laxfenor.

Det finns otroliga mängder med fisk och alla är på väg uppströms.

Jag trodde förstås att det skulle vara lätt att fota den här typen av bilder, på hoppande laxar, men det var inte alls lätt och jag fick vänta bra länge för att ens få denna bild. 

Tyvärr är en stor andel av laxarna vi ser sk puckellax, en invasiv art som invaderat nordnorska vattendrag (från Ryssland) och konkurrerar ut den inhemska laxen. Jag är ganska säker på att laxen på den vänstra bilden är en puckellax, den högra är jag osäker på. Förutom att den tränger ut vildlaxarna från deras fortplantningsområden är ett bekymmer att puckellaxen dör i tusental efter att de lekt – sedan ruttnar de och förpestar miljön. Dessa laxar har även rapporterats i Sverige. 

Den här laxen har inte lekt ännu utan bara hoppat fel. Den kämpade och försökte ta sej ut i vattnet men skulle dö om den inte fick hjälp, alltså fick den det. Den hade inte puckel så vitt vi kunde se. Vi kände inte heller till problemet med puckellaxen just då utan fick veta mer om det senare under resan. 

Jag tror att den här mannen verkligen önskade att han haft en håv i detta ögonblick (fast det var förstås fiskeförbud i forsen). 

Hej så länge, 

Lena

Kungskrabba

Ett av målen på vår resa norrut var Kirkenes. Vi var där 2009 och mycket i staden var sej likt, men den här klättervänliga skulpturen på torget var ny. Krabba var också den huvudsakliga anledningen till att vi gjorde ett stopp i Kirkenes.

Under vårt första besök 2009 fick vi tipset av den lokala dykklubben att dyka vid en stor rastplats längs E6, strax utanför Kirkenes flygplats. Den ligger tillräckligt långt från flygplatsen och det militära området att man kan fotografera här. Rastplatsen har toaletter, regn- och vindskydd, helt perfekt. 

Vår första dykdag var vädret strålande och ca 25 grader varmt. Varmare än vi någonsin haft så här långt norrut på en semester. Det gör att man blir svettig och kan få kondens innanför dräkten när man går i det kalla vattnet. För att vattnet skulle vara kallt det visste vi. Fjorden vi skulle dyka i står i förbindelse med Barents hav.

Dykplatsen är så här fin när det är högvatten och vi väntade medvetet till det var mycket vatten, för annars är det en vådlig promenad med stora hala stenar och slipprig tång. Med över 30 kg utrustning samt en tung kamera med dubbla blixtar och ett par fenor i händerna vill man inte ha så spännande terräng att ta sej fram i. 

Vi hade bara varit i vattnet ca fem minuter när vi stötte på den första kungskrabban, eller Kamchatka krabba. De stora krabborna förekommer naturligt i Stilla havet vid Alaska och utanför Japan, men har inplanterades runt Murmansk på 1960-talet och sedan spridit sej längs den norska kusten. Det här är ett ganska litet exemplar och den fick vara ifred när den poserat framför kameran.   

När vi kommer ner på ca 10-12 meters djup stöter vi på större krabbor. Fullvuxen kan den väga upp till 7 kg och bli 1,8 m mellan benspetsarna. Någon så stor krabba stötte vi inte på men den här var rätt rejäl. 

De stora krabborna äter allt i sin väg och har förökat sej mycket framgångsrikt. De finns nu längs norska kusten ända ner till Lofoten. De vill helst ha en temperatur på 10-12 grader C och en hög salthalt i vattnet (högre än på svenska västkusten). Krabborna lever på 10-500 m djup. 

Vi hade 8 grader i vattnet under dyket och ca 10 grader från 5 m och upp till ytan, vilket faktiskt värmer då man närmar sej slutet på dyket. Den här krabban blev middagsmat.  

Den här också. Man tar inte upp dem levande utan avlivar krabban genom att sticka en kniv genom skölden bakom ögonen. Sedan tar man av benen och stoppar dem i en fångstkasse. Under tiden flockas mindre asätare runt resterna, t ex eremitkräftor. En stor eremitkräfta (stor, dvs med ett skal stort som en knytnäve) försökte ta med sej ett helt ben, men det fick ge sej. Det fanns tillräckligt med andra rester av den stora krabban som den kunde äta. 

Här ligger en del av fångsten i diskhon där vi bodde och på diskbänken ligger förrätten, några "haneshell" som liknar pilgrimsmusslor men är mindre. Vi hade med oss en 10-liters kastrull och kokade benen i saltat vatten ca 6-8 minuter, de tjockaste lite längre. 

De är lite svåra att lägga på en tallrik och det bästa besticket för att äta dem är sax och fingrarna. Vi hade smält smör med vitlök samt tomatsallad och gurka från växthuset som tillbehör. 

Det var fortfarande strålande sol och varmt på kvällen när vi satt ute, solen sken förstås hela natten, som den gör så här års i Kirkenes.

Här är det som inte fick plats på tallriken och våra små goda musslor som bara brynts hastigt i smör. Vi åt så mycket krabba vi kunde till middag och gjorde sedan krabbsallad på resterna som vi åt till lunch i två dagar. 

Hälsningar Lena

Vi vet vad Jultomtens renar gör på sommaren

Om man har kört långt måste man sträcka på benen och om det är glest mellan rastplatserna kanske man väljer att stanna vid ett sånt här ställe. Enligt skylten håller Jultomten till här, fast det är mitt i sommaren.

Jultomten är hemma och han jobbar. Han sitter bakom en plankvägg och säger "Ho ho". För att få ta bilder tillsamman med honom måste man betala och det känns inte aktuellt. Vi tar några bilder på annat och spanar efter renar. Om Jultomten bor här borde väl hans renar också göra det?

Här är det i alla fall ordentligt julpyntat och det är packat med tomte- och renkopior på hyllorna.

När tomten inte poserar för fotografering verkar han ha ett extrajobb på postkontoret. Här kunde vi inte motstå att skicka ett par vykort. Man kunde välja om de skulle komma fram någon gång inom den närmsta veckan (månaden kanske...), eller till jul. Vi valde leverans före jul.

Här fanns det många små byggnader fullproppade med saker som man inte behöver. Vi passerade snabbt genom det ena huset efter det andra. Det fanns gott om prylar, men inga renar.

Man kunde förstås äta lunch hos Jultomten men vi körde en bit till och plockade sedan fram grillen. Snart serverades smaskiga älgburgare med sallad, gurka och annat gott (Johnnys senap t ex). Som vanligt hade jag helt glömt att någon typ av tallrik hade varit bra att ha i packningen. 

Vi fortsatte vår resa norrut genom Finland och så småningom in i Norge. Vi konstaterade snart att renarna också var på väg någonstans. Det gick inte så fort men kursen verkade vara densamma som vår dvs Kirkenes eller möjligen Varangerhalvön.   

När vi färdats drygt 50 mil till var det uppenbart att renarna ville till en plats någonstans i närheten. Det blev allt tätare mellan våra möten.

När vi kom till Ytre Kiberg på Varangerhalvön och det ställe där vi skulle bo några dagar fick vi en första glimt av vad tomtens renar var ute efter på sin sommarsemester. Sandstrand och havsbad!

Solen strålar dygnet runt och badtemperaturen är ca 10 grader. De får garanterat ha den långa sandstranden för sej själva. Det här är vad vi kunde se från vardagsrummet där vi bodde och det rådde ingen tvekan om att renarna trivdes här. 

Nästa dag gör vi en utflykt till Hamningberg och det är nu som vi får se det verkliga målet för Jultomtens renar. Det här gänget är nära...

Playa del Hamningberg, renarnas semesterparadis.

Gratis surf ingår. 

Hälsningar Lena