Under ytan i Nordnorge

Det har inte blivit så många dyk denna säsong, men vi gjorde ju några fler i Nordnorge än de då vi mest hade fokus på det ätbara. Så här långt norrut är det dock inte alls så mycket liv som t ex vid Saltströmmen, där vi dök förra sommaren. Det visste vi också från tidigare besök. 

Men kungskrabba fanns det och jag bjuder därför också på en närbild. Vi åt inte upp den här. När vi gjorde ett andra dyk och jag hade makro på kameran var det mycket svårare att hitta krabba än vid första dyket. 

Något som var häpnadsväckande var den rikliga förekomsten av bägarmaneter och att de var så stora. 

Ofta när vi ser dessa sitter de väldigt grunt på tareblad och är ca 3-5 cm långa. Här var de större än min handflata (vissa minst 15 cm) och de fanns i mängder ner till 10-12 meters djup. 

De här var så stora att det var svårt att fota dem med 60 mm makro. Men en detaljstudie kunde man förstås göra. 

Vi hittade också mängder med valthornssnäckor.

Här har det samlats flera stycken och man kan även se en äggsamling under snäckorna. Kanske de samlats för att alla var reproduktiva och de lägger sina ägg tillsammans. 

Haneskjell fanns det gott om även på denna dykplats och vi plockade några som blev förrätt när vi åt kungskrabba. 

Precis som pilgrimsmusslorna har dessa rader med ögon i kanten av skalet. De ser oss bra och de sluter sej ofta snabbt när en dykare närmar sej. 

En väldigt liten eremitkräfta. Det fanns större men just denna lilla fastnade jag för. Hen har en liten havstulpan på skalet som viftar med sina gälar som en gles plym.

Vi såg inte så mycket fisk men här är det i alla fall en sjurygg som vaktar sina ägg. Det var helt omöjligt att fota denna fisk i en bättre vinkel utan att störa den, så vi backade undan och lät den vakta sin barnkammare ifred. 

Hälsningar Lena

Starar

På håll fick jag syn på stararna som satt på trådarna en morgon på väg till jobbet. Jag hade kameran med mej för att spana på en nötkråka på lunchen (som jag aldrig fick se). 

Jag fick sedan se hela flocken med fåglar lyfta från marken och insåg samtidigt att det faktiskt finns en asfalterad plätt vid vägen där det går att stanna. Alltså blev det tvärstopp där och jag fick fram kameran. Det fungerade utmärkt att fota genom den öppna sidorutan, mellan bilarna som passerade i 80 km/t eller mer. Några undrade nog vad jag gjorde.

Flocken var enorm. När de inte var i luften var det förstås de spillda kornen på stubbåkern de var ute efter.

Här har de precis vänt i luften och är på väg att landa.

Det roliga var att denna enorma flock med fåglar försvann helt när de landade på stubben, som var precis så hög att den dolde fåglarna. 

När jag valde bilder till denna blogg insåg jag förstås att jag skulle ha tagit ett par rutor på åkern när inga fåglar syntes. Men så tänker man inte när man är på plats och tar bilder, inte den här gången i alla fall. Det här är det närmsta jag kan visa hur det såg ut. Det är lika mycket fåglar på denna bild som på den nedanför.

Här lättar de igen och flyger en runda på fältet, för att landa en bit bort från vägen och förvinna helt i den ljusgula stubben. 

Hälsningar Lena

Morgontur

Inspirerad av Stefans gryningsbilder steg jag upp extra tidigt en morgon och åkte ut på en tur innan jag åkte till jobbet. Solen går upp strax före sex nu så det är inte grymt tidigt man måste stiga upp. Solen var inte uppe än när jag kom fram till Hjälstaviken. Mycket fåglar i luften.

Skogen skymmer solen som har börjat klättra på himlen, men gässen som precis lättat träffas av det varma ljuset. 

De låter en hel del och man kan ju undra vad de pratar om. Den kommande långa resan kanske, eller var de ska övernatta härnäst?

När solen nått över trädtopparna når ljuset ner till fåglarna på vattnet framför gömslet. Det är mest gäss och det händer inte så mycket mer än att vissa lättar och andra landar. 

När jag reser mej för att gå spången mot parkeringen kommer ett par stora vita fåglar seglande en bit bort. 

Två ägretthägrar! Jag måste förstås stanna en stund till.

Tyvärr delar de på sej och jag kan bara följa den ena då den landar en bit bort från gömslet. 

Den gör sej väldigt bra mot den mörka bakgrunden och jag får en hel serie bilder när den kommer in för landning. Det är en stor fågel och det går ganska långsamt.

Avståndet är avsevärt men nu får jag utdelning för alla pixlar som min nuvarande kamera har. Bilderna är tagna med 500 mm och är kraftigt beskurna. 

Den pampiga vita fågeln slår sej ner och påbörjar sin morgonputsning. Den andra individen satte sej tyvärr bakom en ridå av växtlighet och blir kvar där så länge jag sitter i gömslet.

Ägretten tycks inte fiska som gråhägrarna brukar göra, utan den nöjer sej med att plocka vad jag antar är insekter från vattenytan. Men det kanske bara är förrätten?

Sen var det dags att åka och jobba.

Hälsningar Lena

Stenskvättor

Stenskvätta ser jag inte särskilt ofta men på södra Öland som vi besökte i början på juni fanns det ganska gott om dem. Den här fina honan landade plötsligt på stenmuren nära där jag satt i lä för vinden en morgon då det blåste förskräckligt redan vid åtta-tiden.  Bara att höja kameran och ta en bild. 

Sedan förvånade hon mej ännu mer med att hoppa närmare.

I ögonvrån såg jag att det landade en sädesärla på den andra sidan av gången, där det också var mur. Just på denna plats har jag tidigare fotat sädesärla väldigt nära så det här var inget konstigt, men jag insåg nu varför stenskvättan kom så nära. Den hade förstås ett bo i muren och ville tillbaka dit. Jag hade inte mer än tänkt tanken förrän stenskvättan försvann in mellan några stenar. 

Kort därefter landade herr stenskvätta men han var inte lika kaxig som honan. Den här muren leder fram till ett gömsle så det var inte något avskilt ställe som jag hittat. Nu fick jag dock hitta någon annan stans att undkomma vinden, så stenskvättorna kunde få fortsätta flyga ostört till sitt bo.  

Som sagt, det fanns gott om stenskvättor och den här hannen flög upp framför mej senare samma dag. Den flög i motvind och stod i princip stilla flera sekunder. 

Hälsningar Lena

Naturens överdåd och en egenproducerad middag

Jag plockade säsongens första gula kantareller den 4 augusti och var glad för den förhållandevis stora skörd jag fick med mej hem, ca 600 g svamp när vattnet kokat bort vilket blev två goda smörgåsar och två 200 grams paket i frysen.  Föga anade jag vad den kommande månaden skulle bjuda på.

En vecka senare var jag ute igen och plockade mer kantareller, en del karljohansvampar och några väldigt stolta fjällskivlingar (dock inte den på bilden). 

Jag hittade då en rekordstor kantarell som vägde 156 g och hade en diameter på ca 15 cm. Min fällkniv, som jag använder som svampkniv, är 8 cm lång. Både denna bild och den ovan är tagna med mobilen, för det var vad jag hade med mej då. 

Den 15 augusti fyller jag en korg igen, nu med blandade svampar. Jag hade också en extra papperskasse med små fina karljohansvampar. Det fanns plötsligt hur många som helst på mina svampställen. 

Det blev många påsar i frysen, för det är så jag helst vill ha svampen. Men eftersom många förordar torkning av just karljohansvamp provade jag också att göra det. Tre plåtar med skivad sopp fick stå och torka i köket.  

Den 20:e augusti bär jag hem en hel korg till med gula kantareller. Jag rensar i skogen för att det ska vara så lite jobb som möjligt att göra när man kommer in och ska ta hand om svampen. 

Fyra dagar senare gör jag en kort tur (45 minuter) med enbart en 3-liters plastpåse. Syftet var att bara kolla av ett ställe i  en hage där jag inte plockat svamp på många år. Jag fick gå tillbaka till bilen två gånger för att tömma påsen och måste lämna kantareller för solen hade gått ner och det började mörkna. Svamparna är rekordstora och totalvikten över 3 kg. 

Lördag för en vecka sedan tog jag med en kamera till skogen, med Tokina 10-17 mm fisheye. Först en inventering i hagen där det tack och lov ännu inte går några köttdjur. De brukar inte vara störande men de trampar sönder svampen. 

Jag behöver inte gå långt för att hitta den ena samlingen efter den andra. Det är riktigt stora kantareller.

Den bleka tidiga sorten som är extra kraftiga finns fortfarande. Det är ju bara i början på säsongen :-) Mina svampställen ligger i skogen runt det torp där jag bodde i drygt 10 år innan vi köpte huset i Knivsta. Jag passade på att hälsa på hos en gammal kompis och hon följde med ut och plockade svamp. De äger ju delar av skogen jag går i, så då får man dela med sej av sina kantarellställen. 

Tillsammans uppskattar jag att vi hade mer än 6 kg gula kantareller med oss hem och det här blev min skörd. Nu har det regnat och gått ytterligare en vecka.

Nu var det bara en av mina absoluta favoritsorter som jag ännu inte plockat. Svart trumpetsvamp. 

Vi har ett ställe där de brukar komma upp, men oftast senare på säsongen. Nu fanns det gott om dem.

Det var min sambo som hittade detta svampställe för många år sedan då han stannade för att knyta ett skosnöre (och vänta på mej). Man ser inte de svarta svamparna förrän man böjer sej fram och tittar ordentligt. Eftersom det är hans svampställe får han också vara med och plocka. Något som inte varit ett problem tidigare har nu blivit en plåga, MYGG! Det är heltäckande skyddskläder som gäller.

När vi plockat en hel korg svart trumpetsvamp och lämnat av dessa i bilen, kollade vi några av mina ordinarie svampställen. Det hade förstås kommit upp nya svampar där jag plockade förra helgen. Ingen annan verkar ha varit här och stört återväxten. 

Två timmar senare åkte vi hem och helgens totala skörd såg då ut så här (jag var ute en kort sväng under lördagen också). Grannarna som sköter om vårt hus när vi är bortresta fick en korg med kantareller. Närmsta familjen kommer förstås också att få ta del av det vi plockat.   

Förutom en tur till skogen på lördagen styckade och paketerade vi ett vildsvin som sambon sköt förra fredagen. Till middag blev det sedan helstekt benfri vildsvinskotlett (av vissa kallat ytterfilé) med örtkryddor och vitlök. Jag stekte också några skivor squash som tillbehör.

När hela middagen stod på bordet insåg vi att en så här komplett egenproducerad måltid har vi nog aldrig ätit. Tomatsoppan som kokas i tid och otid just nu är visserligen egenproducerad, men här var det ju lite mer ingredienser. Förutom köttet som sambon kommit hem med är det förstås egen squash. Den rostade potatisen togs upp strax innan den hamnade i ugnen. Den stora skivade tomaten, lite gurka och sallad är från egen odling, likaså de olika örterna och vitlöken på köttet. Smör, salt, peppar och en skivad schalottenlök är det enda som jag har behövt tillföra. Lustigt nog hade vi inte svamp till denna rätt . Men vi tog igen det med en kantarellpizza på söndagen.

Hälsningar Lena