Öland i blom

En hel del blommor hade slagit ut på Öland även om vi förstod att en del arter var sena. Den här svarthättan satt i alla fall fint i det blommande trädet som jag inte har en aning om vad det är. 

En gråsparvhona på gräset i samma trädgård. Det fanns nog en del goda småkryp där.

På den lite torftigare marken där jag misstänker att det är kalkhaltigt växte den här rosa lilla blomman. På vissa ställe var marken helt täckt av den.

Jag hade inget makro med mej utan la mej på marken med 100-400 zoomen och det fungerade rätt bra tycker jag.

En törnsångare i en annan delvis blommande buske. 

Inne bland träden blommade fortfarande mängder med vitsippor och på några ställe hade de en svag rosa ton. 

Den här tuvan med hukande backsippor kunde jag inte motstå. De såg inte ut som backsippor brukar göra men något annat kan det väl inte vara...

En orkidé som hade börjat blomma var Sanktpersnycklar. På en del ställen blommade hundratals.

Det fanns också mängder med gullvivor. Ibland var marken helt täckt med de gula blommorna och jag kunde inte motstå en fotostund på marken när tillfälle gavs.

Vad gjorde då min sambo då jag låg på marken och fotade gullvivor?...

Han invigde vår tubkikare med att leta efter en citronärla som setts tidigare vid denna plats. Det blev inte lättare av att de fanns en och annan gulärla....Han hittade den i alla fall och när jag tittade i kikaren fick jag se en alldeles perfekt och skarp bild av den vackra fågeln som gick på marken. Gul men absolut inte en gulärla.

Med 400 mm blev bilden så här....Ni ser den väl? På mitten och lite till höger...gult huvud...På den extremt beskurna tumnageln nedan kan den som är intresserad få en mjukt luddig glimt av hur den ser ut.

Hälsningar Lena

Vad gör svalorna???

Peter visade en antal fina bilder på flygande ladusvalor och vi såg förstås mängder med ladusvalor på Öland. Min första tanke var att fånga några i flykten och jag fick chansen en tidig morgon. Det var en massa svalor som landade i en svacka men jag kunde inte se vad de gjorde där. Mat var väl första tanken, men vad kan det finnas där att äta för en svala?

Just den där svackan var väldigt populär och flygande svalor fick jag mer än jag bad om. Här började jag dock ana vad de var ute efter och man kan se det på några av dessa om man tittar noga på näbben. De bär på något.

En delförstoring avslöjar att de samlade lera från den halvblöta gropen. Leran som används i bobygget. Eftersom den bästa leran fanns i en fördjupning kunde jag aldrig få en bild då de tog den från marken. 

Om man har fått en sån här fin bostad behövs det inte så mycket lera för att piffa upp den till full ladusval-standard. 

En kväll då vi satt ute och åt middag hade vi det här charmiga paret som underhöll på taket alldeles intill. Det är honan som sitter i bakgrunden och hanen som mentalt förbereder sej för ett försök till uppvaktning.

Han ser lite oförstående ut när han får ett bestämt nej från svalfröken. Han har faktiskt inte ens hunnit säga sin öppningsfras...

Det här passar henne inte alls och det talar hon om mycket tydligt. Han ser lite stukad ut, eller hur?

Hanen ger upp och lättar från taket för att tänka över sin situtation och vad som kan ha gått fel. Han hade ju fått tydliga signaler att hon verkligen gillade honom...

Fem minuter senare gör han ett nytt försök. Lite tuffare inflygning denna gång....men nej.

Han är fortfarande inte välkommen men får lite svårare att "backa" denna gång. Hans "pang på rödbetan" taktik fungerade inte heller och han är helt oförstående.

Tillintetgjord får han lämna taket igen...

Han försöker först sätta sej ganska nära på stuprännan men det gillas inte och det slutar med att han slår sej ner i bakgrunden. Honan tycker att han ska hålla avstånd, punkt! Ett nej är ett nej, även om man är nyputsad och fin.

Senare samma kväll står vi vid vattnet på södra udden och jag spanar på några svalor. Ljuset börjar bli sämre och jag kan inte ha de korta tider som är bäst för svalor, men måste ändå ta några bilder. Vad gör de nu? Fiskar svalor??? De dricker väl ändå inte det bräckta vattnet? Det är inte bara en ladusvala som lågsniffar över vattenytan utan ett helt gäng.

Det verkar som att hussvalor håller på med samma sak...

Nästa dag fick vi se detta. Det är inte samma svala på de två bilderna utan bara de som jag lyckades fånga i bästa läge och någorlunda skarpa. De plockar insekter från vattenytan. De här bilderna är tagna på en annan plats, faktiskt på Ölands norra udde, men beteendet var detsamma. 

Det går förstås utmärkt att förstå vad svalorna gör genom att titta på dem i en handkikare. Ju längre man studerar dem desto tydligare blir beteendena. Men det är lite extra kul att kunna frysa ögonblicket på bild tycker jag.

Nu är det fredag och vi får hoppas att den stukade svalhannen har fått ett ja från svalhonan :-)

Hälsningar Lena

Ölands södra udde

Klockan är halv sex på morgonen och så här ser det ut vid Ölands södra udde. Fyren Långe Jan är bakom ryggen på detta gäng som står och spanar ut över havet. Det är "långhelg" och fågelskådarna har samlats. 

Många av er tycker kanske att de här djuren har en mycket sundare inställning till vad man ska göra vid den tiden på morgonen en ledig dag. 

Det är lite moln och gryningsljuset ändras hela tiden även om solen har gått upp med råge vid den här tiden

Några ejdrar dra förbi men det här är det nog inte så många av skådarna som "registrerar". Med 400 mm på kameran är det dock ett rimligt motiv även om det inte är direkt ovanliga fåglar ute vid havet. 

Möjligen är det några som tittar i sina tubkikare och noterar dessa. Jag tror att det kan vara svärta. Det är inte lönt att beskära bilden mer för det blir inte bättre. Med en bra tubkikare ser man dock fåglar längre ut än dessa och jag hör småpratet i bakgrunden om lommarna som ligger där ute. Var tänker jag förstås? Jag kan inte ens se en prick på horisonten och att sätta på en 1,4 extender är ju skrattretande i det här fallet. 

Några har redan varit ute ett par timmar och beger sej av till en annan plats, kanske är det småfåglarna i Södra lunden som lockar.

Andra laddar med lite extra frukost. Rågmackor med räkost i tub, enkelt och smidigt även med vantarna på. Det var inte så varmt vid den här tiden på morgonen och jag hade faktiskt vinterjackan på mej.

Den här hunden har definitivt fått nog och plockat upp sin trofépinne för att dra från stället. En curly coated retriver som bara är drygt ett år gammal (fick jag veta vid ett senare tillfälle). För att vara så ung har den ändå uppvisat ett stort mått av tålamod vid det här laget. 

Den här hunden har varit med längre och tar det med ro. Här står husse och matte och stirrar in i en trädgård på väldigt små fåglar som hoppar runt i träden. En av dem är en mindre flugsnappare, som jag aldrig lyckades hitta. 

Väldigt många av bilderna visade sej vara ärtsångare istället och den här har t o m en fästing vid ögat (det klarar man av med 400 mm).

Här står skådarna och alla håller väl inte 2 m avstånd, men viss spridning är det dock. En del är också helt klart vaccinerade om man gissar deras ålder, andra är sällskap som kommit tillsammans i samma bil.

"Ottenbyharen" kikar fram och funderar över hur gott det daggvåta gräset är utanför trädgården, där jag sett den tidigare. Haren visade sej senare vara minst två och det finns alltså potential för att det ska blir fler.

Här pågår också något intressant och för en gångs skull är det fåglar inom rimligt fotoavstånd. Gråsparvar visserligen men jag är inte så kräsen. 

Solen har kommit fram bakom molnen och värmer i ryggen. Det ger också en slutartid på 1/2000 s men det räcker inte för att frysa vingarna på sparven. 

Här är det uppvaktning på gång och de här två jobbar på att hålla gråsparvbeståndet uppe vid Ottenby. Eftersom de bor vid en fågelstation har det förstås fått en ring runt benet. Annars är nog inte ringmärkta gråsparvar en så vanlig syn vid t ex caféborden i stora staden. 

Här ser det ju ut att lyckas men hannen är envis och vill ha fler försök.

Här verkar det dock bli bra och kanske dessutom lite extra mysigt, mer privat i alla fall.

Jag lämnar Ottenby fågelstation för att åka och äta frukost (och väcka F). En sista titt ut mot vattnet och jag kan inte motstå knölsvanarna som kommer flygande. Två hägrar och en fisktärna kommer med på köpet. Eller är det möjligen en silvertärna? Eller en Kentsk tärna ?.....Eller småtärna?  

Hälsningar Lena

Nattskärra

Nattskärran är en kvälls- och nattaktiv fågel som sover på dagarna och då ofta sittande på ett ställe där den är väl kamouflerad. Här sitter den på stenmuren och smälter in mycket väl. Den här bilden är obeskuren och tagen med 400 mm på min Canon 5d MK IV.

Om ni tyckte den var svår att se på första bilden så är detta en beskuren variant där den syns något bättre. Den ligger i en trädgård vid Ottenby fågelstation på Ölands södra udde. Trädgården är inhägnad så den får sova ifred, även om den just denna dag blev fotograferad flera hundra gånger.

Man kan gå runt och ta bilder från lite olika vinklar och jag passar på, det är ju inte var dag man får se en nattskärra. Även om den är svår att upptäcka kan det hända att ni har hört den sent på kvällen någonstans ute i mörkret. Lätet är mycket speciellt och jämförs närmast med en motorcykel eller moped som kör i varierande tempo på avstånd. 

Den här bilden är ganska rejält beskuren. Den är dock inte pytteliten utan mäter 26-29 cm på längden och har ett vingspann på 57-64 cm. När vi har tittat på och fotat den besynnerliga fågeln ur alla möjliga vinklar går vi mot bilen för att åka och laga middag.

På väg mot parkeringen står ett äldre par och tittar upp i ett träd med kikare. Jag blir ju lite nyfiken och frågar vad de tittar på. Damen pekar upp i trädet och där sitter en nattskärra till. Den här går dock bara att fota från en vinkel men det räcker bra. Den sitter väldigt fint på en grövre gren med minimalt med störande pinnar eller löv runt om. 

Vi har alltså varit på Öland hela långhelgen och det här var slutet på dag två, återkommer med mer upplevelser från den Öländska naturen inom kort.

Hej så länge,

Lena

Bråda tider i naturen

Nu är det bråttom att få färdigt bostaden i skrattmåskolonin.

De här måsarna flög i skytteltrafik förbi fågeltornet "fullastade" med bomaterial. Nu är det troligen redan små ungar i bona.

Kajan samlar också på sej bra inredningsdetaljer till sitt krypin. Tyvärr satt det dolt bakom grenar i en grov trädstam, så det lönade sej inte att fota där. De ville väl vara lite privata. 

De här två är visst inte riktigt säkra på varandra ännu. Bofinkshannen studsade runt sin presumtiva flickvän bland vitsipporna. Han har i alla fall valt en romantisk plats att uppvakta henne på.

Hos andra är storfamiljen redan ett faktum. 

Bilderna är tagna för drygt en vecka sedan så det finna antagligen gott om små gässlingar nu. Här blev det sju.

De här har fem småttingar som precis hittat en sten att klättra upp på efter en spännande simtur. De stolta föräldrarna övervakar förstås. 

Fisktärnorna, som är långflyttare, har anlänt lite senare och dessa ligger nog i startgroparna för att börja leta efter en partner.

Hej så länge,

Lena