Matblogg II - hungriga personer varnas

En mysigt hemmakväll (dvs helg) inleds gärna med en god cocktail. Här är det vår sommarfavorit margerita som kräver färskpressad lime, tequila (100 % agave), Cointreau, socker lag och hel del krossad is. Det är nog mest den krossade isen som gör detta till en sommardrink för den kyler ner rätt bra. 

Just denna lördag fick vi mogna björnbär av grannen och gjorde en björnbärscocktail med gin, lime, sirap och is. Lite "True blood" känsla när man ser glaset men den smakade väldigt gott. 

Färskpressad röd grapefrukt blir väldigt gott med antingen gin eller vodka (helst Absolut ruby red). Färskpressad frukt ger överlag mycket mer smak oavsett vad man väljer och det kan man väl kosta på sej till en cocktail tycker jag. I synnerhet om man vill jobba med smakerna lite extra i en alkoholfri drink.  

En gratinerad smörgås med kräftstjärtar var ett perfekt sätt att inleda kräftmiddagen. En matig macka som....

...gjorde att man kände sej fullkomligt nöjd med ett lagom stort fat med riktigt goda svenska kräftor.  Vi har inte möjlighet att fånga egna kräftor och då väljer jag att köpa ett färre antal garanterat goda nykokta Vätternkräftor än en större förpackning som jag inte har en aning om hur de ska smaka. 

Ett annat sätt att starta en middag kan vara kallrökt lax, pepparrotscreme och knäckesticks. Väldigt enkelt och vi tycker att de långsmala tunna knäckebröden är mycket goda. 

Eller varför inte rödpeppargravad röding som jag provade i början av sommaren. Det kräver ju dock lite mer planering och vi åt den först som huvudrätt med kokt färskpotatis. Resterna blev gott småplock på knäckestix. 

Jag tycker det är svårt att hitta vegetariska rätter som blir så läckra som jag helst vill ha t ex fredag eller lördagkväll men den här pastarätten med färska kantareller, grädde och nyskördade gröna bönor var verkligen helt fantastisk. 

Grillad ratatouille är en riktigt höjdare och passar utmärkt på sensommaren då trädgården dignar av squash, aubergine, paprika och tomater (+ färsk lök men det odlar inte vi). Man grillar grönsakerna i en stålkorg ca 30 minuter på indirekt värme. De sista 10 minuterna tillsätter man små tomater som blandats med tomatpure och lite socker. Bladkryddan som syns är rosmarin. Fungerar som huvudrätt eller som tillbehör till grillat kött eller fisk. 

Risotto är gott någon gång ibland och går att smaksätta på olika sätt. Här är det en skaldjursrisotto smaksatt med fänkål och tomat. Det gröna är inte dill utan blad från fänkålen. Varsin havskräfta och några pilgrimsmusslor förhöjer denna rätt. 

Havskräftorna var stora (och dyra som attan) men det räcker bra med en var och några musslor.

I helgen provade vi en annan spännande variant, mangorisotto. Mangobitarna ska ligga i ättikslag ett dygn innan man gör själva rätten. De tar inte alls så mycket smak av lagen som man kan tro. Vi hade helstekt kalkonbröst till och grönsaker från trädgården.

Som avslutning kan man bjuda på en rabarberkompott med vaniljglass och kokosflingor. Helst ska man ha kokosglass men jag har ingen glassmaskin så det fick bli en kompromiss med kokosflingor. Kompotten är rabarber och hallon stekt i smör samt lite honung.

Saffranspannacotta med rostad hackad mandel och färska björnbär passar bra den här tiden på året. Grannen har jättefina björnbär som vi "byter" mot tomater.

Sommarens bästa kaka blev denna vinbärskaka med valnötter, mandel och saltkola. En riktig höjdare som räcker till 10 personer. Serveras med vispad grädde och några extra röda vinbär. Kolan får man genom att smälta socker i stekpannan, tillsätta smör och sedan grädde + en tesked salt. Låt inte barn komma nära, det söta blir läskigt hett. 

Hälsningar Lena

PS. Det går att få recept på det mesta även om jag improviserar en hel del.

Hjälstavikens ensammaste smådopping

Jag åkte till Hjälstaviken vid femtiden lördagsmorgon och kom fram precis innan solen skulle gå upp. Tranorna var redan uppe. 

Jag hade stämt träff med Ing-Marie sjödin, som ni gamla bloggaren känner väl, och vi sågs först vid parkeringen där man kan gå ut till fågeltornet. 

Vi gick inte ut till tornet utan stannade istället till på vägen och såg tranorna komma flygande när solen kom upp över horisonten. 

Det blåste och var för varmt för att någon vacker dimma skulle kunna bildas. Vi åkte vidare till spången där man ibland man stöta på skäggmesar. 

Solen hade nu gått upp och vi smög längs spången och spanade efter skäggmesar. Blåhake har dessutom siktats här nyligen så vi var extra förväntansfulla. 

Men nej, skäggmesarna höll sej undan och blåhaken såg åtminstone jag inte en skymt av. Inte en som hade något blått i alla fall, men Jan spekulerar i om inte den lilla på spången ovan är just en blåhake. Ing-Marie stannade längre så hon kanske hade bättre tur. Det får vi nog veta i så fall. 

Framme vid gömslet var det fortfarande delvis skugga och alldeles utanför simmade den här lilla ensamma ungfågeln. Det var två herrar i gömslet som undrade vad det var och jag gissade skäggdoppingunge, fast den var väldigt liten...

" - Hallå! Ni där i gömslet! Har ni sett min mamma eller pappa?" Jag är ensam här bland alla långhalsade jättefåglar."

" - Den är väldigt ensam den där lilla doppingen..."

Tre fullvuxna skäggdoppingar passerade utan att ta minsta notis om den lilla.

" - Jag kommer aldrig att kunna flyga som de där gänget gör. De hör definitivt ihop."

" - Långhalsarna verkar också ha en fin gemenskap. Fast de bråkar ibland, men alla får visst ändå vara med. "

" - Jag undrar vart alla tog vägen?..."

" - Jag har letat överallt. Verkligen ÖVERALLT! "

" - Det finns ju en del andra förstås,...men de ser inte ut som mej..."

" - Långhalsar, kväkänderna, de jättestora som snackar så mycket, de som dyker som mej men som inte vill bli kompis och en del andra som mest sveper förbi. Jag har också sett en jättestor fågel men den såg inte mej, tack och lov."

" - Det är bara vi här som är smådoppingar. "

Hälsningar Lena

PS. Det var en representant från Artdatabanken, som jag träffat flera gånger på campus, som intygade att det var en smådopping. Fast den hade ovanligt mycket ränder på huvudet vilket kan förvirra. 

Vädret var för fint och man måste träna regelbundet

Så här såg det ut när vi åket ut med Lars-Eriks båt i gryningen förra veckan. Vattnet var platt och ett gäng måsar följde oss för att då och då lyckas fånga en hundmatkula som kastades ut. Perfekt godis för en mås.

De ser ju lite dråpliga ut när de plötsligt bromsar in. Hungriga var de i alla fall.

Väl framme vid platsen där fiskgjusarna brukar hålla till var det drömsk vackert med dimma på vattnet och solen som precis började titta upp över horisonten. När krusningarna lagt sej efter vår båt var vattnet blankt, trots att SMHI utlovat 2-5 m/s. Det var då Lars-Erik sa att det här är inte bra för fiskgjusar. Blankt vatten innebär att de ser fisken så lätt att de dyker från alla olika håll. Blåser det kommer de oftast rakt mot båtens akter, alltså lättare att följa och fånga på bild. Han frågade sedan om jag var beredd och kastade ut en fisk... 

Splaff!!! Gjusen kom bakifrån, över båten och snett från vänster. Jag hade inte en chans att fånga den under dyket och lyckades precis sätta fokus när den slog ner. 

De försvinner nästan helt under ytan och får jobba en del för att komma upp. Tiden blev 1/800 s för den befinner sej precis i skuggan av båten, men lite rörelseoskärpa på vingarna tycker jag är OK.

Den plaskar upp ur vattnet med viss möda...

...och drar iväg med sin nyfångade frukost. Marinerad och klar.

Honorna hade flyttat under de senaste dagarna vilket betydde att det fanns färre gjusar än veckan innan. Några flög över oss och spanade. Det ledde inte nödvändigtvis till att de dök.

Plötsligt kommer en farande. Det här ser ju lovande ut men då var de måsar i vattnet som inte hann undan. Jag har klonat bort en mås från denna bild. Påföljande serie med bilder har antingen suddiga måsar eller skarp mås och suddig gjuse. Synd, men sånt händer.

En till spanande gjuse men den dyker inte.  

Ungefär vid denna tidpukt kommer havsörnen som jag visade i förra bloggen. Gjusarna håller avståndet och den här slår sej ner i toppen på en gran så långt bort att den knappt går att se. Örnen har ju sin egen uppvisning och sitter dessutom långa stunder på ett grund mellan dyken. Gjusen avvaktar...

När örnen till slut drar iväg över vattnet kommer gjusen farande snett bakifrån och sedan in från höger. Inflygningen ger ingen skarp bild utan jag får nerslaget, då det ser ut som att fågel slår runt i vattnet.  

Den plaskar runt väldigt mycket och kommer upp vänd åt samma håll som den kom ifrån...

...med några sista stora plask lyfter den. Rätt imponerande med tanke på fiskens storlek och att hela fågeln varit nersänkt i vattnet för några ögonblick sedan.

Morgonens sista gjuse drar iväg. Vädret var för fint och jag var nog också lite ringrostig. Det har inte blivit så mycket fågelfoto i sommar och man måste hela tiden hålla igång för att lyckas sätta fokus på motiven när de dyker upp (eller ner). Lars-Erik tyckte att jag fick för få chanser på fiskgjuse, som ju ska vara huvudattraktion, och gjorde ett rejält avdrag på priset. Alltså kommer jag igen nästa sommar och ska försöka boka tre-fyra veckor tidigare.  

Hälsningar Lena

Här ser man i alla fall direkt vad det är!

Till skillnad från mina abstrakta måsar i förra inlägget råder det här ingen tvivel om vad huvudmotivet är. Pampig havsörn in från höger och det gick förstås undan.

Den passerade vår båt och vände sedan om...

...spanade in bytet som låg på ytan alldeles för nära vår båt, vilket den bestämde sej för att strunta i.

Jag har ju en 100-400 zoom men i det här läget förmådde jag inte att ändra den från läget 400 mm. För att inte bara ena vingen skulle vara klippt har jag beskurit bilden ytterligare lite.

Den store kommer in för att plocka fisken som är en ynklig mumsbit för en så stor fågel, som dessutom har familj.

Här är örnen precis bakom båten dvs på det avstånd en fiskgjuse normalt plockar fisken. Wosh, den svepte förbi vid ytan och det kändes ännu närmare...

De begav sej direkt mot land och vi kunde höra andra örnar skrika inne bland växtligheten. Den har visst två stora ungar och de ville helt klart ha frukost.

Örnen kom en gång till, det tog inte ens speciellt lång tid. Denna gång flög den ut och satte sej på en stor sten till vänster om oss på rätt långt avstånd. Den satt en stund och vi slängde ut en fisk samt flyttade båten så det skulle bli ett mer örnanpassat avstånd. Efter en stunds funderingar lättade örnen och kom flygande mot fisken på det mest fotovänliga sätt.

Nästan lite nonchalant sveper den med sej fisken i de stora klorna. Helt klart ett lätt byte.

Den visade upp sej ytterligare någon bråkdels sekund...

...innan den vek av mot skogsbrynet och den hungriga familjen som vi för övrigt inte såg skymten av (men de hördes).

Bilderna är tagna under en fotoutfärd med Lars-Erik Eklund som driver "Birdphoto Sweden" i Torshälla och ni som följer bloggarna här har sett bilder från utfärder flera gånger tidigare. Egentligen är det fiskgjuse som är huvudmotivet och visst fick jag se och fotografera fiskgjuse, men inte i den omfattning som Lars-Erik vill bjuda på, så jag fick rabatt på denna tur. Fiskgjuse- bilderna spar jag till en annan gång. För mej var det örnen som bjöd på de finaste ögonblicken.  

Hälsningar Lena

Måste man veta vad det är man ser?

Ibland kanske det räcker om man kan ana sej till vad det kan vara...

Eller ska det i alla fall finnas ett huvud med ögon?

Bilderna är tagna från en motorbåt i ganska hög fart på 1/13 s.

Nu är det fredag! 

Hälsningar Lena