Skäggmesar, men inte som det var tänkt...

SMHI hade utlovat sol och jag lyckades tajma det med en morgon då jag kunde komma lite senare till jobbet. Det satt fullt med skäggmesar på spången när jag kom fram men himlen var blygrå och ISO hamnade på ISO 3200. 

OK, bara att gilla läget. Det blåste förstås också så vassen vajade och det blev extra många suddbilder av bladen, även om de också kan ge viss effekt.

Det blev tyvärr inte alls de skarpa skäggmesarna i tidigt morgonljus som jag sett fram emot. Det blev små softa bollar istället.

De flög från den ena vassvippan till den andra och "småpratade" hela tiden.

Jag trodde det skulle spricka upp och solen komma fram, med det hände inte förrän jag satt i bilen och var på väg till jobbet.

De små fåglarna flög upp med jämna mellanrum och drog ut över vassen. Himlen blev helt vit för bilden är överexponerad.

Jag stannade en stund till på spången men det började dyka upp mer människor som ville passera och då är det i princip kört.

Vassen hade lite annorlunda färg just här och nu var solen inte alls så långt borta, men det var förstås fortsatt mörkt på spången.

Lägg märke till att den främre fågeln verkar kolla ner i springan om det finns något intressant där. Det var allt från skäggmesarna för denna gång.

Hälsningar Lena

Grekens taverna - ett minne blott

Natten mellan fredag och lördag brann en restaurang i Uppsala enligt kvällspressen. Det visade sej vara i Knivsta och stället som brann hette Grekens Taverna, ett mysigt ställe med god mat som funnits där så länge jag kan minnas. 

Vi tog en promenad på lördag morgon för att uträtta ett ärende och passerade då i närheten. Det var fortfarande avspärrat och rök en del, trots att det regnat rejält på morgonen. Brandbilar från Upplands Väsby hade deltagit, förutom vår egen brandkår. Det stora röda trähuset i bakgrunden hade evakuerats under natten, men det klarade sej trots att branden var våldsam. Ingen människa har skadats heller, tack och lov.

Den här bilden är tagen från järnvägsperrongen. Här stod kvällspressens fotograf och filmade. Jag kände direkt igen platsen och restaurangen. Trist, för det här stället hade riktigt god mat. 

Hälsningar Lena

Allmogefår, eller vad säger ni?

Mötte de här fina fåren under en promenad i mitt närområde, inte så långt från de långhåriga ungdjuren, men på en annan gård. Hmmmm....jag kan väldigt lite om får och har inte en aning om vad detta är. 

Lite frön i pälsen men vad gör väl det om man inte behöver "borsta håret" varje dag. Det fanns får som var ljusa och så dessa med vita fläckar på huvudet och i övrigt mörka. Alla var kulliga.

Trots fröna är det fina småkrusiga lockar. Det slog mej också att öronen är ganska små. Jag försökte söka på nätet om fårraser och snubblade över ett samlingsnamn för vad jag uppfattade som gamla svenska raser, de kallades allmogefår. 

Om någon här på sidan är mer hemma på fårraser får ni gärna berätta. För mej får det vara allmogefår så länge, för det är absolut inte en av de vanliga fårraserna man ser på gårdar.

På samma promenad insåg jag också att det fortfarande finns en del fina blommor kvar. Efter min runda i sommar då jag hittade så enormt många blommande arter längs ett diket har jag börjat titta mer på vad som lyser i vägkanten. Lucern blommar fortfarande vackert lila och käringtanden lyser än. 

Den första borde vara vild riddarsporre och förvånansvärt nog hittade jag några sena blåklint i kanten på en stubbåker. Det finns helt klart en del insekter också, här i någon sorts fibbla.

Ett helt gäng med pilfinkar satt på rad på detta räcke. Det var flera meter långt och det hade varit kul att fånga dem från en annan vinkel men det tyckte inte pilfinkarna.

Idag är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena

Ett nöt med karaktär

" - Öh, kolla där...det kommer någon på vägen....som stannar..."

" - Jag måste kolla lite,..ni kan ligga kvar om ni vill...."

" ....jag tänker i alla fall titta närmare. "

Jag passerar dessa higland cattle varje dag när jag åker till jobbet men det är helt omöjligt att stanna med bilen där de går. Vägen är både smal och krokig. Lördagsmorgon begav jag mej till deras hage till fots. Jag kom inte fram i gryningen direkt men ljuset var ändå rätt läckert. Det är tre ungdjur som går tillsammans men det var bara en av dem som jag lyckades locka till några fina poser framför kameran. 

Jag brukar försöka sortera hårt och inte visa för många bilder med samma motiv men den här gången var det svårt att sortera. Den blev ju bara läckrare ju närmare den kom.

Den har förstås ett gäng flugor och andra flygfän runt sej. Fascinerande att ett djur med sådan päls som går ute dygnet runt kan hålla sej så ren och fin. Men det här är extensiv djuruppfödning med tre ungdjur i en väl tilltagen hage.

Den långa pälsen gör att man knappt ser öronmärkena, men den kan uppenbarligen se genom en glipa i luggen.

Jag hoppades att den skulle slicka sej om nosen men det blev inte någon bra chans på det. 

Inte ens två flugor på nosen kunde få den långa tungan att svepa ut. 

" - Nä.....om du inte tänker göra mer än fota struntar jag i dej nu. "

Hälsningar Lena

Marholmen

Från måndag till torsdag denna vecka har jag varit på ett ställe som heter Marholmen, strax utanför Norrtälje. Det var ett arbetsmöte med en forskargrupp som jobbar med spindeltråd. Tisdag morgon var det vindstilla och jag gav mej ut på en promenad ungefär 06. Jag hade nästan den här utsikten från mitt rum, bara ett båthus i vägen, så jag insåg att en morgonpromenad var ett måste.  

Det blev förstås några olika varianter på dessa moln...

...och den vackra speglingen som man fick på köpet.

Morgonen talar för sej själv.

Runt en udde såg det ut så här. Fortfarande ingen vind och otroligt fridfullt.

Den lilla badstugan som det fanns en flotte till. Man fick själv dra sej ut med repen till ön.

En bit längre bort hittade jag en brygga och gick längs ut på den. På höger sidan simmade en svanfamilj med sju stora ungar. Jag vet inte hur vanligt det är att de klarar sju ungar så här långt, men de lever kanske rätt skyddat här.

Om jag vände mej åt vänster blev ljuset helt annorlunda och där patrullerade pappa svan. Jag tror att det var pappa i alla fall för han spände upp sej så här fint när jag kom.

Provar en high key också.

De här två hade nog en lika fin morgon som jag hade, annars var det få som var ute så här tidigt. Mötte en joggare också, från vår egen grupp faktiskt. 

När jag gick tillbaka mot hotelldelen där frukosten väntade såg jag något som rörde sej i en dunge med buskar. Mörka ögon tittade spänt på mej mellan bladen. 

Det var inte bara en utan flera insåg jag snart. Jag stod stilla en stund och då tittade det fram en till i en glänta...

...som också hade en blyg unge med sej.

Nu var ju inte dessa rådjur egentligen så skygga av sej och vi såg dem åtskilliga gånger i parken runt husen på Marholmen. De var rätt vana vid folk men det var ändå lite mysigt att spana på dem inne bland löven.

Kort därefter klev den här tjejen ut ca 10 meter från mej och poserade en lång stund. Ta du dina bilder så du blir nöjd såg hon ut att tänka. Jag nickade tack och gick sedan in och åt en sån där riktigt överdådig frukost som man nog bara kan få när man bor på ett hotell.

Hälsningar Lena