Gryningsbilder "revisited"

Tittade igenom mina bilder från Knuthöjdsmosse igen och konstaterade att det fanns ju några gryningsbilder som kändes värda att visa, även om vi inte hade dimma. Vi var på mossen väldigt tidigt. 

Smålom hittade vi direkt.

Men de höll sej borta från det gula ljuset, där jag helst ville ha dem. Det här paret tog det väldigt lugnt på morgonen.

Solen började så småningom tränga fram mellan träden...

...och vi fick en kort stund i det guldgula landskapet.

Det var trots allt en fin morgon och för min systerdotter som aldrig varit där förut var det förstås en upplevelse. 

Plötsligt var det tre smålommar i just denna pöl och de här verkade mer upphetsade. Jag förstod att någon snart skulle ge sej iväg eller så skulle något annat hända.

Den första lättar och och jag hoppas förstås att den ska komma in i solljuset, men det var mest skvättande som fick lite extra ljus.

Det är fortfarande rätt mörkt över vattnet och ISO satt till 2000 för att få någorlunda korta slutartider.

Till slut kom en lom farande precis där jag ville ha den jag fick med lite av det fina morgonljuset. 

Avslutar med ett par kanadagäss som letade efter små godsaker i kanten.

Solen har gått upp men det var fortfarande tidigt på morgonen.

Hälsningar Lena

Vad ska man göra med alla tomaterna?

Många hobbyodlare med ett litet växthus på tomten är nog, eller börjar närma sej, tiden på året då grönsakerna mognar i större mängd än man förmår äta. Fram till förra veckan, då vi dessutom hade en gäst, kunde vi äta upp alla tomater som blev röda innan de blev övermogna. 

Nu är vi två igen och tomaterna mognar i rekordfart. Idag plockade jag nästan 1,5 kilo och även om de är hur goda som helst och det serveras tomatsallad till allt, måste man ju hitta på något mer.

Man kan ju laga goda rätter med tomater t ex denna Ratatouille som man gör på grillen, i en grillkorg. Det blev strålande och eftersom vi har ungefär samma överflöd av squash och aubergine passade det perfekt just nu. 

Hos hobbyodlare är det troligt att det också finns mängder med fina bladkryddor så här års. Här är det basilika som får växa i tomatkrukorna. Vitlöken är dessutom nyskördad. Under ett par år har jag därför experimenterat med att göra egen tomatsås som ett sätt att bevara mina solmogna tomater och använda dem under vintern.  

Idag blev det därför ett tomatsåskok. Här har jag skurit upp olika tomatsorter innan jag lägger dem i grytan. Jag hade också två bifftomater, men jag har kommit fram till att det spelar ingen roll vilka tomater man har. Allt blir gott. Drygt ett kilo tomater åkte i en kastrull där jag hade en stor finhackad gul lök som fått mjukna i en halv deciliter olivolja + 6 hackade vitlöksklyftor och en ganska het röd chili.  

Sedan är det dax att tillsätta bladkryddor i massor. Jag använder timjan, rosmarin, basilika och salvia, samt 2 matskedar torkad oregano för jag råkar vara utan den kryddan i trädgården just nu. Jag smakar av med socker (ca 1 msk), rödvinsvinäger (ca 1 msk), två grönsaksbuljongtärningar, tre msk tomatpure, salt och chiliflakes till önskad styrka. Eftersom jag vet att jag kommer att använda tomatsåsen på olika sätt gör jag den inte så het, man kan alltid krydda på mer när man ska använda den. 

Allt ska puttra under lock ca 40 minuter och då får man en sås som ser ut så här. Eftersom jag hade så många små tomater blir det mycket skal. Jag orkar ju inte skålla dem innan och dra av skalet. 

Det är lättare att ta en stavmixer och vips så får man en mycket slätare sås. Lök och bladkryddor behöver inte heller vara så fint hackade. Det här är en väldigt användbar bas till olika rätter, såväl kött som fisk och kyckling, eller så äter man den bara med pasta och parmesanost. Lite pyssel nu men väldigt snabbt och enkelt att "ta fram" och tina sommartomaterna mitt i vintern. 

Hej så länge,

Lena

Ett sällskap med får

Förnöjsamt idisslande...

...lockiga vackra pälsar...

En liten tupplur mot mamma. 

Så här såg idyllen ut. Inga stängsel på Bullerö och fåren trivs bra bland gästerna. Vi var där för den årliga familjehelgen i Stockholms skärgård. Vi bodde i de röda små husen man ser i bakgrunden. Fåren brydde sej inte ett dugg om fotograferna...

...men det verkade ändå som att de skulle börja röra på sej efter en siesta vid grillen. Den här tittade på mej med viss skepsis när den passerade precis framför mitt 24-105 objektiv. 

Fåren vaknade som på en given signal och det blev bums kö till toaletten...

När de lagt sina små högar runt mulltoan vandrade de ner på den gröna ängen för att äta lunch, eller det kanske bara var mellis.

Vi vandrade också ut på ön längs en snitslad rutt som berättade om hur Bruno Liljefors, som i början på 1900-talet ägde hela ön, har festat med sina celebra gäster, njutit av utsikten och fått inspiration. Zorn var en trogen gäst. 

De märkta promenadrutterna bjöd på en del utmanande nivåskillnader mellan "prickarna".

Det här var just ett sånt ställe där man inte riktigt förstod hur man skulle ta sej fram annat än att hasa på rumpan.

Klippor och sten. Jag tänkte på Bjarne, hur skulle han ha gjort med dessa motiv? 

Jag improviserade mest och hade inte ens ett stativ med mej.

Solen strålade och det var första året som vi hade riktigt fint väder under vårt besök på denna ö. Här är det den yngsta generationen (av fyra) som har fått på sej tuffa solglasögon. 

Det gick också bra att bada, fast det var en aning kallt. Dock betydligt mer än de 14 grader vi hade förra året.

Det tog lite tid att doppa sej.

Det finns en stor fin grillplats där man lätt kan grilla till 10 personer. Här är det Fredriks syster med familj som grillar kvällens laddning med grönsaker.

Min systerdotter Anna, tillfälligt på besök från London, är med för första gången på Bullerö.

Här är det inte fråga om fotografering utan samvaro via Facetime med den äldsta generationen som efter viss tvekan valde att avstå denna helg. Även om vi var ensamma om stugorna fanns det bara två toaletter som alla fick använda och det var ju en del båtfolk, några som tältade, samt en Vaxholmsbåt som kom på besök. Vi kände till detta från tidigare år och i år var det faktiskt mer båtar än någon gång tidigare.    

Avslutningsvis fick min systerdotter uppleva något helt nytt som varken finns i Texas eller London. Vedeldad bastu med bad i den svenska sommarnatten.

Det var allt från denna års helg på Bullerö. Nu har Anna åkt hem och vår semester lider mot sitt slut.

Hälsningar Lena

Spindelbarnkammaren

Efter en helg i skärgården var det dax att ta tag i den försummade trädgården och jag började med att rensa ogräs i rabatter och bland grönsaker. Mitt i rensandet upptäckte jag en liten mörk klump omgiven av spindeltråd som bildade "ett tält" runt klumpen. När jag tittade lite närmare på det mörka myllrade den plötsligt till av hundratals pyttesmå spindlar. Jag hade nästan kapat denna vissnade växt med saxen och så inhyste den en spindelbarnkammare!

Jag satte på 100 mm makro och plockade även fram Raynox linsen (M-250), för spindlarna var verkligen pyttesmå. Jag insåg snabbt att jag också måste ha stativ och en pall att sitta på. Det utvecklade sej till en helt oväntat fotosession. Jag insåg snart att ibland satt alla småspindlarna nästan stilla och tätt tillsammans.

Men med jämna mellanrum myllrade alla ut på en större yta i "tältet". Jag ville ha så lågt ISO som möjligt och helst bländare 8. Tiderna blev då för långa när spindlarna rörde på sej, fast det var en del sol på deras boplats.  

Dessutom ville jag ha skärpa på ögonen och det var nu det blev svårt, även med stativ och manuell fokus... Jag blev i alla fall inte nöjd. Det var ju i och för sej väldigt svårt att se ögonen när man skulle ställa fokus på en individ. Det var faktiskt svårt att se om den ens var vänd åt rätt håll!

Jag behövde mer ljus och tog fram en liten ficklampa. Det var fortfarande svårt att se ögonen när jag ställde fokus, men jag gjorde några bildserier. De små spindlarna var verkligen fina och kunde skifta i blåa färgtoner på benen.

Till slut blev det förstås också blixt men bara den lilla inbyggda blixten som sitter på Canons 7d mkII, dessutom jobbade jag med lampan från lite olika håll. Tiderna blev kortare och man kunde absolut se ögon, eller vad tycker ni?

Det är väldigt små spindlar...

Med blixt så blir kontrasterna större men samtidigt får man fram mer detaljer och en del nästan skarpa ögon.

Min plan att rensa ogräs har jag helt förträngt... det får bli en annan dag...

Jag har inte en aning om vilken sorts spindel det kan vara men de har lite mönster på bakkroppen så det kanske kan vara en  vanlig husspindel...Vanlig är förstås den bästa "ledtråden".

Mitt under fotosessionen dök den här upp på ett blad väldigt nära. Det krävdes dock en total omformning av utrustningen för att ens få den på bild. Den ser lite ut som en vaktande mamma,... men det kan väl lika gärna vara en jägare eller....

Hälsningar Lena

PS. Småspindlarna är fortfarande kvar så det var nog ingen glupsk jägare...

Knuthöjdsmossens barnkammare

Vi gjorde ett besök vid Knuthöjdsmosse med min systerdotter i år och försökte tajma väder och vind etc, men det blev ingen magisk dimma denna morgon. Däremot fanns det ju ungar på två ställen som Ing-Marie redan berättat om. På första stället vi stannade var det dock bara en unge så något hade hänt med nummer två sedan hennes besök. 

Ungar kräver mat och vi insåg snart att det var utfodringstillfällena man skulle inrikta sej på. Föräldrar med mat landar helt tyst och obemärkt, men ungarna har stenkoll på när det är en leverans på ingång. Här en pöl men två ungar och båda slog på turbomotorn när en vuxen fågel kom in för landning. 

Matdags,... och inte helt lätt att få på bild....

Den enda fisken har överlämnats och en unge i bakgrunden blir förstås utan...

....kolla in blicken på den som inte fick något...medan syskonet knappt kan svälja sin måltid...

Svalget är mycket töjbart hos fåglar...men lite jobbigt kan det nog bli.

Efter avslutat måltid drar den lilla ungen iväg på något slags ärevarv, full fart i vattnet.

Gissa om det är någon som är besviken...

Vi stannade till solen gått ner men det hände inte så mycket mer. Efter pizza i Hällefors somnade vi gott på vandrarhemmet. 

Vi kom ut på mossen innan solens uppgång (ca 03:30) och även om det var speciellt för någon som aldrig upplevt det blev det inte så mycket bilder. Dimman var väldigt tunn och fåglarna visade inte upp sej som vi sett från Ing-Maries besök. Vi koncentrerade oss därför på ungarna igen och där det fanns två låg de förstås och väntade när solens första strålar började värma. De ville ha frukost...

...och helt tyst anländer första frukostfisken som från ingenstans. Trots att man bara står där och spanar är det svårt att vara med i rätt ögonblick.

Ungarna har förstås turbofart mot maten....

...en hinner fram först och får ta del av fångsten. 

Den här blev utan. Tuff morgon..klockan är bara strax efter fem...en andra leverans borde ju vara på ingång...

Här kommer den!!! 

Det borde ju inte vara så svårt att få själva matningen på bild kan man tycka...men det blir ofta väldigt mycket skvätt och plask. 

" - Mums, tack mamma..."

Återigen en besviken unge som blev utan. Den till vänster i detta fall. 

Föräldrarna tog bara en kort paus med lite putsning innan de simmade till pölens bortre ändå och drog iväg igen. Ingen rast ingen vila när två små smålommar som vill ha mat.

Vi kollade även av pölen där det bara fanns en unge och kom precis i tid för en matleverans. Den vuxna fågeln kom bakifrån och jag hann inte fatta vad som hände förrän ungen satte fart. 

Maten har landat!

Ingen konkurrens här... men lite synd är det ju att det var två ungar här för bara ett par veckor sedan.

Väldigt snabbt är det dax för en ny runda till "mataffären" där "fiskdisken" förhoppningsvis kan leverera de finaste små barnportionerna.

Det var allt från mossen denna gång. 

Hälsningar Lena