Så kom snön igen

I måndags när jag åkte från jobbet såg det ut så här. Det var vid sex-tiden och det enda som skvallrar om att det är vår är att det fortfarande är ljust ute. 

Det var t o m så ljust att jag kunde ta några bilder i trädgården när maten puttrade på spisen. Blåmesen tyckte det var blött och jobbigt. 

När jag steg upp tisdag morgon strax efter 6 (det är ju ljust då också!) låg det ett rejält lager blöt snö på träden. Hacke spanade mot restaurangen som koltrastarna hade belägrat.

Upptäckte plötsligt en ny gäst på stubben där jag brukar lägga godsaker till fåglarna ibland. En ringduva i snö känns ju helt fel, men det händer nog då och då. Jag har dock inte fotat det förut. 

Duvans färger framträdde fint mot den vita snön och den hittade en del frön på marken efter ett tag. Det är ett par och de dök upp för ett par veckor sedan.  

På väg till jobbet stannade jag på ett av de få ställen där det är möjligt, en busshållplats. Jag vände mej åt olika håll och tog några bilder på vinterlandskapet.

Det snöade fortfarande och blåste isande kallt.

Väldigt onödigt med snö i början på april, jag vill ju ha värme och vårblommor. 

Sen var det bara att dra vidare mot jobbet, bussen var antagligen bara minuter från hållplatsen.

Hälsningar Lena

Söndagstur

Söndag eftermiddag och jag gav mej iväg på en liten tur. Det fick bli Fysingen som är nära. Jag ville ju mest vara ute en stund. Efter en vådlig promenad på en spång med lösa smältande isflak som flöt på ankeldjupt vatten, kom jag fram till sjön/våtmarken. Där var det stilla. Det gick gäss lite här och där...

Det kom gäss i par eller små grupper från olika håll. De småpratade såsom gäss brukar göra.

En ensam trana verkade ha tappat bort sina kompisar.

En tofsvipa trippade runt i det grunda vattnet, förvånansvärt nära, så det fick bli några rutor på den. 

Sedan dök det upp en bekant siluett långt borta ovanför sjön. Avståndet var väldigt långt och jag visar den bara för att det ledde förstås till att varenda gås lättade, och allt annat med vingar utom ett par svanar.

Här ger de sej av. Grågäss, vitkindade, bläsgäss och en stare, full fart.

Nu är det mer än småprat, snarare högljudda kväkanden. Lägg märke till de små krickorna. De drog också, samt gräsänderna. 

Men de flyger inte särskilt långt. Det blir några vändor över vattnet. Örnen har jag helt tappat bort vid det här laget och det har nog gässen också.

Efter några minuter återvänder de i par eller smågrupper och landar lite här och där för att återuppta söndagsmiddagen, eller om det nu var fjädervård de pysslade med. Lugnet lägger sej, jag går genom skogen tillbaka till parkeringen för att slippa spången och åker hem till min söndagsmiddag.

Sedan blev det måndag och då öppnade sej himlen...

Hälsningar Lena

Växthuspremiär

En vecka senare än förra året och betydligt kallare, men i helgen hade vi i alla fall växthuspremiär. Sambon serverar en clover club och vi ska precis börja veckans "zoom- cocktail" med London och Texas. I Texas dricker man förstås förmiddagskaffe men det är inte så viktigt. 

Pandemin har lärt oss att hålla kontakt på ett nytt sätt och vi fortsätter att "ses" en gång i veckan med min familj, som pga den geografiska spridningen inte är så lätta att träffa IRL, även om det nu är fullt möjligt. Efter drinken gick vi in och åt middag. Det är fortfarande för kallt att sitta ute efter att solen gått ner (fast vi har gasolvärme).

Bjuder också på tre vårfåglar: en skönsjungande sävsparv samt herr och fru bofink.

Hälsningar Lena

Frigående minsann

Körde via småvägar hem idag och passerade plötsligt en liten flock med höns som gick i vägkanten. Det var vid en gård, det var smalt och jag körde därför väldigt sakta. Insåg också att det faktiskt gick att stanna till ett ögonblick. Här var det frigående minsann.

Den stora vackra tuppen hade ett gäng hönor som han bevakade. Jag tror tuppen är en ljus Sussex och kanske den grå hönan. De svarta hönorna med fjädrar på benen ser mer ut som Bramha, men jag är inte särskilt bra på hobbyhönsraser så rätta mej gärna om det är galet. Tuppen har i alla fall koll på mej.

Plötsligt gör han ett skutt och flaxar till, fluffar till sej lite. Han har kanske insett att det är en fotograf som klivit ur bilen...

Kolla hur han sträcker på sej och poserar. Han har rejäla sporrar och antagligen stora tankar om sej själv. Hönorna bara vandrar iväg, in på tomten till det hus där jag stannat. 

När han åmat sej en stund framför fotografen vänder han sej om och "svassar" långsamt iväg med högburet huvud. 

Jag var ute och letade efter en stripgås som jag faktiskt lyckades få syn på, det blev dock inga bilder på den. Men frigående höns är inte så dumt det heller.

Hälsningar Lena

Den rödhalsade gåsen

Jämfört med ägretten som jag fotade förra veckan så är en rödhalsad gås betydligt mer ovanlig och svårfångad. Ni ser den väl? Den är betydligt mindre än de vitkindade gässen som den flyger med.

Här syns den lite bättre, mitt i bilden, i överkant.  Jag erkänner att jag såg den inte heller när jag tog bilderna men jag visste att den höll ihop med vitkindade gäss och när de flög upp fotade jag en serie bilder. Jag såg sedan på kamerans display att jag faktiskt hade fångat den på bild. 

Den skiljer sej ganska mycket från de vitkindade gässen men är ändå förvånansvärt svår att urskilja när man står och tittar på dem. När fåglarna var på marken höll de till i en svacka så de syntes inte. Det var bara när de flög upp som det fanns en chans att få se den.

Nu återstår bara att se om Johnny fått bättre bilder på denna rätt ovanliga fågel. Det är "hemmatrakter" även för honom. Jag använde 100-400 mm + 1.4 extender och har beskurit rejält. Dessutom blir det ju en chansning med fokus när man inte hinner se var i flocken den är.  

Hälsningar Lena