Rekord i restaurangen

I helgen har det varit artrekord i fågelrestaurangen. Det är frö- och nötmenyn som lockat till sej en väldig massa olika fåglar, en del som jag bara brukar se sporadiskt framför allt på våren. Det började med att jag fick syn på en rödhake på lördag morgon. Snabbt fram med kameran.

Rödhaken har sedan varit en flitig gäst båda dagarna och jag hör den drilla i skogen bakom vårt hus. 

De två tamduvorna (eller skogsduvorna, läs kommentarer) tittade förbi och plockade i sej en portion hampfrö toppat med skalade solrosfrön. Oavsett om det är tamduvor eller skogsduvor är det nya gäster hos oss. 

Kort därefter kom ringduvorna, som nu är ett par. Vi har haft besök av ett par ringduvor på våren/försommaren i flera år och jag vill ju tro att det är samma par som kommer tillbaka. 

En riktigt trevlig gäst var stenknäcken. Den gillar jordnötter och tar för sej på den lilla rest av stubben som finns kvar.

Stenknäcken tyckte det var OK om småfåglar kom och plockade frön på stubben, men koltrasten var inte välkommen. Det var flera som försökte tränga sej på, men stenknäcken vek inte en tum.

Det var förstås ett gäng med vanliga småfåglar som t ex nötväcka, blåmes, talgoxe och entita, samt större hackspett. De har jag visat på bild så många gånger att jag nöjer mej med enbart en nötväcka denna gång.

Pilfinkar är inte på besök så ofta, men vi har haft några individer i vinter och de kom även i helgen. 

Bland vårfåglarna har bofinkarna nu definitivt anlänt, både herr och fru, dessutom flera av varje. De stod också för en hel del skönsång bland träden.  

Två bofinkhanar på stubben samtidigt fungerade inte. Den ena fick vända i luften och återkomma för en senare sittning.

Trädkryparen kom inte ända fram till restaurangen, men den sprang på trädstammen som är i bakgrunden på många av mina bilder och jag kunde förstås inte motstå att ta några bilder av den när den var så pass nära. 

En fågel som vi bara haft i trädgården några enstaka gånger är gulsparv. På lördagen kom det en och idag, söndag, var det tre. 

Grönsiskorna ökade också i antal från lördag till söndag. Ryktet hade väl spritt sej att det fanns extra mycket utspridda frön. Grönfinken var också på besök men den satt bara i automaten och den gör sej inte så bra på bild. Domherrar svepte förbi vid ett par tillfällen, men de verkade lägga mer tid för att jaga varandra än äta. En hona kom dock ner i automaten en stund. 

Steglitser har vi haft hela vintern och de var förstås här även i helgen. Passade på att ta den här bilden idag då solen tittade fram. Förutom de arter jag hittills räknat upp eller visat på bild kom även ett par skator och en ensam kråka förbi. De är inte påträngande och kraschar inte partyt, utan de verkar mer passa på när det är lugnt. Vi har ju grannar rätt nära och är de ute kommer de stora kråkfåglarna inte ner. 

Totalt har vi haft besök av 19 olika arter och då har jag inte sett svartmes, tofsmes eller nötskrika, som ju brukar komma förbi regelbundet. Tofsmesen såg jag tidigare i veckan, men den vill ju helst hänga i "talgbaren" och den ser man bäst från köket hos oss. Frö- och nötmenyn serverades denna helg bara på skogssidan. 

Hälsningar Lena  

niniz 2026-03-29 19:27

Vad kul och till för några år sedan var det lika hos mig. Numera är många nån annanstans. Mata regelbundet med olika frö talg etc
Steglits är så fin och stenknäck med
/N

Besvara

Svar från Lena Holm 2026-03-29 21:26

Tack Nini,
man kan ju inte annat än undra över vad det är som påverkat förekomsten av fåglar i din närhet? Du bor ju mer "ute i vildmarken" än vad vi gör, som har en villa i en förort till Uppsala.
Hälsningar Lena

Svara

Erik Madsen 2026-03-29 19:45

Hej Lena.
Din fågelrestaurang måste vara känd i många mils omkrets och av många olika fågelarter.
Det finns så många vackra och roliga bilder i din blogg här, så jag väljer dem alla som mina favoriter den här gången.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Lena Holm 2026-03-29 21:28

Tack Erik,
för din positiva och roliga kommentar. Det är inte så många som matar fåglar i våra kvarter längre och det bidrar säkert. Skogen bakom vårt hus har dessutom blivit naturreservat för några år sedan och det är vi evigt tacksamma för.
Hälsningar Lena

Svara

Daniel Steen 2026-03-29 21:29

Grattis till en så fin samling fåglar Lena!
En liten invändning har jag dock, det är inga skogsduvor utan tamduvor. Skogsduvan har oftast en mycket "renare" dräkt, ljus näbb. De ser också rätt stora ut, skogsduvan är lite mindre än ringduvorna och tamduvorna.
Mvh,
Daniel

Besvara

Svar från Lena Holm 2026-03-29 21:39

Tack Daniel,
de där "skogsduvorna" har jag diskuterat med flera som anser sej kunniga (mer kunniga än mej) och då kunde vi inte nå fram till något definitivt beslut utan det var miljön som fick avgöra. Om du kan se tydliga tecken på att dessa är tamduvor så tackar jag för det. Jag gissade från början på det men ändrade mej senare efter samråd. De är avsevärt mindre än ringduvorna men jag förstår att detta inte framgår av bilden. Men du pekar även på andra detaljer som tyder på att det är tamduvor (jag har inte haft tamduvor på besök tidigare heller, detta par är något helt nytt).
Hälsningar Lena

Svara

Jan Olof Härnström 2026-03-29 22:32

Vilken fin samling kring smörgåsbordet!
För ca 10 år sedan så matade vi fåglarna utanför vårt hem och det var mycket trevligt att kunna se och begrunda dem.
Men så skaffade vi katt, det visade sig att han var en mästerjägare.
Vi fick helt enkelt sluta att mata fåglarna för att inte locka fram dem längre.
Katten nöjer sig nu med möss för det mesta.

Besvara

bildsten 2026-03-29 23:22

Fina och lite roliga bilder från fågelrestaurangen. Den första bilden på den lite uppburrade rödhaken blev min favorit.

Besvara

Turbo56 2026-03-29 23:42

Em härlig bildserie från "fågelrestaurangen" bilderna ser ut som hämtade från en liten improviserad teater där alla vill ha huvudrollen samtidigt. Det kivas och gnäbbas som om fröna vore guld och varje liten fjäderboll är övertygad om att just den har rätt till bästa platsen.

Två bofinkar på stubben är en för mycket och den ena gör ett dramatiskt hopp åt sidan, stenknäcken försöker se viktig ut när den säger stopp till koltrasten och trädkryparen på stammen, den kanske bara väntar på att någon annan ska tappa fokus.

Det är ett stökigt, charmigt kaos, som ett frukostmöte utan ordförande, men för dem är det på fullaste allvar.
En liten värld i miniatyr, full av temperament och fjäderprydda personligheter.

En liten fråga bara, hinner ni även äta frukost?

Stefan

Besvara