Passerade över vår trädgård...

Jag satt ute i trädgården och plockade röda vinbär när jag hörde ljudet från dessa två. En kamera med 100-400 mm låg inom rimligt avstånd och jag fick några bilder innan de steg alltför högt. Jag gissar ormvråk, vad tror ni? Vi bor i ett villaområde men har lite skog och åker i närheten. Ibland blir man överraskad.

Hälsningar Lena

Skördetider

Min sambo skördar vitlök. Vi klarar oss nästan hela vintern på dessa. Förutom vitlöken skördar vi också mängder med tomater, isbergssallad, gurka, röda vinbär och året nya grönsak, aubergine.

Rengjorda vitlökar som ska torka. Inte just på trappan utanför huset kanske men det blev ju lite kul när han lagt upp dem. Bordet var visst upptaget....

Jag gör inte vitlöksflätor utan skär av blasten och torkarna lökarna på en bricka i köket innan de hamnar i en öppen låda i skafferiet.

Hälsningar Lena

En fotografisk resa till Säter med undervattensbilder

Till helgen, dvs den 29-30 juli, är det återigen dags för en Fotografisk resa i Säterdalen med mängder av fördrag och en hel vägg med bilder att beskåda. Öppet från 10:00 till 16:00 båda dagarna. På lördag klockan 14:30 kommer jag att berätta om hur det är att fotografera under vatten, vad man behöver kunna och vilka utmaningar man ställs inför. Det mesta av bildmaterialet kommer att vara från skandinaviska vatten och jag har en del nytt material från Dalarnas unika dykvatten, som t ex bilden ovan från ett dyk igår.

Hoppas vi ses,

Lena

Gryning på mossen

Jag har sovit i bilen och är ute tidigt på mossen, klockan visar 03:38. Det är inte alls så mycket dimma som jag hoppats men det är helt vindstilla och njuter av stillheten.

Några tunna dimslöjor här och där kan man se när solen sakta börjar stiga vid horisonten.

Jag är helt ensam på mossen men stillheten bryts med jämna mellanrum av smålommens karaktäristiska ljud någonstans ganska långt bort från där jag står.

När solen tränger upp bakom skogen börjar marken glöda...

...och på några minuter förvandlas mossen till något som nästan ser ut som ett eldhav.

Solen går upp och de glödande varma färgerna mattas av.

En stund senare har det ljusnat och nu ser mossen nästan frostig ut istället.

Där jag står simmar två lommar ganska lojt i vattnet...

...de kör lite morgongympa...

...svarar andra lommar...men ligger kvar och ser inte ut att vara på väg någonstans i brådrasket.

Jag går bort till barnkammarpölen. Där lyser solen rakt på och båda fåglarna är vakna.

Den ensamma föräldern ropar och jag hoppas att det ska komma en fågel till...

Den lilla gapar också men så mycket ljud blir det inte.

Jag äter frukost och spanar på den lilla familjen. Allt lugnt. Kanske Ing-Marie får se en matning. Jag vet nu att de kom hit en dag efter mej.

Jag går tillbaka till bilen men kan inte motstå att lägga mej ner på den breda spången och spana ut i den lilla världen på mossen.

Hälsningar Lena

I smålommens rike....

Varje sommar blir det minst en tur till Knuthöjdsmosse och smålommarna som håller till där. Resan föregås av noggranna studier av olika väderleksrapporter. Det såg ut att bli bra....men när jag kom fram i går kväll regnade det....

Det var dock lätt regn och ganska snart kunde man se hur solen försökte ta sej igenom molnen. Vinden var som utlovat obetydlig.

Solen trängde fram och det klarnade upp betydligt....

Det blir lite andra färger i det låga solljuset.

Mossen visade sig från sin finaste sida men fanns det några smålommar ?....

Jag hörde dem i vanlig ordning men det lät som färre än jag är van vid från tidigare år. Jag hittade i alla fall en som låg och tog det ganska lugnt...

....när jag spanat en stund insåg jag att den hade en liten unge.

Ungen ägnade sej åt fjädervård..... eller åtminstone putsning av dun....

....och avslutade med ett litet flax. Det skvätte inte ens, men har man inga vingpennor så blir det väl inte så mycket droppar...

Ungen fortsatte med lite bensträckning och sällade sej till en av sina föräldrar.

Solen, som dolts av moln, tittade fram och lyste upp gölen några minuter innan definitiv nedgång.

Jag hoppades att en matande förälder skulle anlända men fick nöja mej med att spana på ungen och den kvarvarande partnern.  Inte helt fel det heller...

Solen gick långsamt ner och sommarnatten sänkte sej över smålommens rike...

 Hej så länge,

Lena