Straight 7200 // Är M Leican en bra konstruktion som digital?

Jag ställde nyss en fråga till AI-Microsoft Copilot! Med en liten baktanke om Zeiss-objektivet Sonnar C 1,5  50 ZM!  Och här är svaret!

"Det där är en riktigt intressant tanke, och du är långt ifrån ensam om att fundera i de banorna. Leica‑M‑systemet är ju i grunden byggt kring en optisk mätsökare som konstruerades för filmens egenskaper – och film är förlåtande på ett sätt som digitala sensorer inte är.

Här är några aspekter som brukar dyka upp i diskussionen:

🎯 1. Mätsökarens toleranser vs. digital skärpekrav

• Film har en mjukare övergång mellan skarpt och oskarpt, och kornet maskerar små fokuseringsfel.
• Digitala sensorer är hårda domare: pixelnivån avslöjar minsta avvikelse.
• Resultatet blir att en mätsökare som är “tillräckligt bra” för film kan kännas otillräcklig för digitalt.

📐 2. Optiken i M‑systemet är designad för film

• Många klassiska M‑objektiv har en karaktär som bygger på filmens respons.
• På digitala sensorer kan samma objektiv ge mer vinjettering, färgskiftningar eller hörnproblem eftersom sensorn är platt och har mikrolinser.
• Leica har ju fått designa om flera objektiv för att passa digitalt bättre.

🧩 3. Digitala M-kameror försöker vara två saker samtidigt

• De vill vara äkta M‑kameror med optisk mätsökare.
• Men de måste också leverera digital perfektion, vilket ställer helt andra krav på precision.
• Det är en svår balansgång, och ibland känns det som att systemet dras åt två håll.

🎞️ 4. Är M‑systemets “sanna element” analogt?

Det är en lockande slutsats, och det finns en poäng i den. M‑kameran är i sin kärna ett mekaniskt, optiskt, taktilt system som uppstod i en analog värld. När man sätter en digital sensor bakom det förändras dynamiken:

• Film kompletterar mätsökaren.
• Digitalt avslöjar mätsökaren.

Det betyder inte att digitala M är “fel”, men det betyder att de är kompromisser på ett sätt som analoga M inte är. Många som älskar M‑systemet tycker att det når sin renaste form i analogt format."

Det här är väl det som jag också tyckt under åren! Och nu finns det ju en riktigt digital Leica, Leica Q! :)

/Bengan

Straight 7203 // Furilden (eller Furillen) är en av Gotlands mest särpräglade och stämningsfulla platser!

Jag har en bild på min dator från Furilden! Furilden som är en halvö/ö på nordöstra Gotland, nära Lergrav, känd för sitt karga landskap, sin industrihistoria och sin märkliga, nästan månliknande atmosfär! Å visst vore det intressant att se Furilden i snö?
Å andra sidan, det går bra att vara där på sommaren också! :)

Vad i övrigt så va det Fotofika på Viksängen i går! Vi åkte pendeltåg och allt fungerade bra, men visst va det litet moddigt när vi gick från stationen upp till Viksängen men väl där så va det trevligt som vanligt! Bara att träffas IRL är trevligt! Det blev många animerade samtal utan några missförstånd! Så kan det gå om man vill! :)
.

Och Bengt-Åke har hittat ett tidsenligt objektiv till sin samlar-kamera! 

.

Väl hemma i Gnesta så upptäcker jag att flera övergångsställen ofta är svåra att använda då man plogat upp vallar vid själva övergången! (Trottoaren är bra plogad) Ok, visst finns det en stolpe och skylt sittande i snövallen, men jag kan väl ändå tycka, ursäkta mej, att den som kör den här lilla traktorn på gångbanan, kunde stanna till någon halvminut och med en skyffel öppna upp en öppning i snövallen så att en rullator kan komma ned på övergångsstället och kanske även komma upp från körbanan! Men med tanke på det här bilden, där inte gångbanan närmast är plogad, så varför skall dom använda det här övergångsstället? ;) Å andra sidan, så verkar några äldre med rullator ändå ha kommit ned på körbanan på något sätt, då jag sett flera äldre som går på körbanan med sin rullator tillsammans med trafiken! :)
Kanske inte så konstigt, då det ofta är bäst plogat på körbanan!
Men varför gå över till gångbanan här till vänster när den inte är plogad? ;) :)

Och så  är det äntligen fredag igen! :)

/Bengan

Ps. Snart så är det framkallning av två rullar film! Jag har snart tagit slut den andra rullen tagen med ZM-objektivet! Dosan rymmer två rullar! :) 

Straight 7301 // God morgon, med funderingar om vår nya tidsanda! :)

Mycket i dagens samhälle är uppbyggt kring omedelbar tillfredsställelse! Det gäller inte bara underhållning och konsumtion, utan även hur vi kommunicerar, arbetar, i vår hobby och hur vi fattar beslut! Hela vår kultur har blivit optimerad för att ge oss snabba belöningar! 
Den digitala tekniken lär oss att få saker snabbt och även tycka att det är normalt! Appar, sociala medier och streamingtjänster är designade för att ge snabba dopaminkickar! Och vi kan få nästan vad som helst levererat inom några minuter utan att behöva gå ut! Och företag tävlar om att fånga oss snabbt, vilket gör att allt blir mer direkt och belönande! Vi vänjer oss med att inte behöva vänta, och det formar såklart våra förväntningar på livet även i stort!

Det här är inte bara en teknisk förändring, utan den har även blivit psykologisk och kulturell! Det påverkar tålamodet, vi blir sämre på att hantera långsiktighet! Och  koncentration blir svårare när allt runt oss är byggt för att avbryta oss! Och det märks nog även i våra relationer, där närvaro och tid är viktigare än någonsin, men vi avbryts hela tiden!

Ha nu en fortsatt bra dag i vår härliga nya och snabba tid!  :)

/Bengan

Straight 7299 // Varför håller jag även en digitalkamera så här?

Ofta när jag fotar digitalt, jag gör det faktiskt då och då :) så vänder jag gärna kameran till stående bild, som här på bilden, när jag tar porträtt tex! I dag är det onödigt att hålla en digitalkamera så här då jag kan göra nästan allt i efterbehandlingen! (Och så visas de flesta bilder liggande i datorn) Men jag tror att det här onödiga vridandet av kameran är ganska vanlig bland fotografer som har en lång analog bakgrund! Det är nästan som att kroppen och hjärnan har en inbyggd “analog rytm” som sitter kvar oavsett vilken kamera man håller i! Det är inte något du väljer, det har blivit ett sätt att se och arbeta på som formats under många år! Så det är nog inte ett dugg konstigt att jag fortsätter fotografera digitalt på ett analogt sätt! Pavlovs hund liksom! ;) 

Sedan fotograferar jag digitalt som om jag har en filmrulle i kameran! Jag tar ofta för få bilder, när jag nu har chansen! 
Men när jag levt med film i nästan 65 år så sitter det här också i ryggraden! :) jag glömmer ofta bort att det går att ta de här 20 till 30 extrabilderna “för säkerhets skull”  Pavlov även där! ;)
Tekniken har ju blivit så otrolig numera tex. med minst 50 megapixel, ISO 12800 utan brus, Autofokus som följer ögon i mörker, Serietagning på 30 bilder per sekund och så att man kan ta flera hundra bilder per dag, kanske flera tusen om man så vill! Och sedan plockar man fram de bilder man tycker är bäst sittandes i datorn! Ett helt nytt sätt att fotografera på kan man nog påstå! Och fortfarande litet ovant för mig!  :) ;)

Vad gäller annat, så va en större grupp i vår Brf-föreningen ute och skottade snö igår ! Vår plogare, Johan i Allservice, som kör snöplogen även på andra områden i Gnesta, blev såklart försenad och kan dessutom inte ploga vår pakeringsplats för där står ju vara bilar, se det va bara att skotta fram bilarna och lägga snön där Johan kom åt den med plogen! Och det här skottandet kändes även som ett bra träningspass! :)
Och blev även en trevlig social samvaro IRL!

Vad gäller mera trevlig samvaro så startar fotofikat på Viksängen nu på torsdag! :)

/Bengan

Ps. Fast jag tror, att det här med att vrida kameran berodde på att man fick lära sig i fotoskolan att fylla ut formatet! Gå nära och fyll ut formatet! Och va det ett porträtt så va det naturligt att vrida kameran till höjdformat! Att delförstora va ingen bra grej liksom!

Straight 4299 // Den analoga nerven, om fotografiets oförfalskade närvaro!

Det finns något i det analoga fotografiet som fortsätter att skava, vibrera och leva, trots att världen runt det blivit digitaliserad in i minsta pixel! I en tid där bilder kan manipuleras med ett knapptryck och perfektion är standard, framstår den analoga bilden som en påminnelse om en annan sorts verklighet, en verklighet där varje exponering bar en nerv, en risk, en närvaro som inte går att återskapa artificiellt!

Den analoga nerven är inte bara en estetisk kvalitet, den är ett resultat av en fysisk process, ljus som träffar en kemisk emulsion, silverhalider som reagerar, korn som ordnar sig i mönster som aldrig blir exakt likadana två gånger! Kornet är inte brus; det är struktur, kropp, materia, det är fotografiets egen hud! I en digital bild är skärpan ofta total, klinisk, nästan kirurgisk!. I en analog bild är skärpan något som måste förtjänas, och oskärpan är lika betydelsefull! Den bär på rörelsen, tvekan, andetaget!

Ljuset spelar också en annan roll, för det digitala ljuset är mätbart, korrigerbart, förutsägbart! Det analoga ljuset bär på ett möte! Det är fotografens blick, kamerans mekanik och filmens känslighet som tillsammans formar något som inte kan upprepas! Varje bild är ett resultat av en kroppslig handling, hur fotografen står, hur kameran hålls, hur långsamt eller snabbt avtryckaren trycks ned, kroppshållningen blir en del av bilden, som om kroppen själv lämnar ett avtryck i emulsionen!

Det är därför analogt fotografi ofta upplevs som något från en annan tid! Det är långsammare, mer eftertänksamt, mer bundet till det materiella! Men samtidigt talar det till oss med en närhet som känns märkligt modern! Kanske är det just därför, för i en värld där allt går att duplicera, filtrera och förbättra, blir det oförutsägbara och ofullkomliga något djupt mänskligt! Det analoga fotografiet bär på en sorts sanning, inte för att det är objektivt, utan för att det är resultatet av en process där slumpen, kroppen och tiden får vara medskapare!

När vi ser en analog bild idag är det som att höra en röst från det förflutna som fortfarande har något att säga! Den talar om tålamod, om närvaro, om att varje bild är ett val och inte en serie av hundra dagliga exponeringar som kan rensas bort senare! Den talar om att se, inte bara registrera, och kanske är det just därför den analoga nerven fortfarande känns så levande, för den påminner oss om att fotografi inte bara är teknik, utan ett sätt att vara i världen!

En essä om det analoga! Så håll till godo!

/Bengan