Straight 7423 // Om demens och liknande sjukdomar!

Inte så mycket om fotografi idag i bloggen, utan mer om mina privata tankar om demens, som tex. drabbade min mamma! Och jag har litet svårt att tro att demens ökar i samhället pga. att vi blivit äldre, när naturfolk, som tex Hadzafolket och även andra sk. naturfolk inte har eller får demens, även när dom blir äldre! Så tror jag vår moderna livsmiljö är inblandat i det här!

Numera kan man via blodprov se om det börjar ansamlas "skräp" i hjärnan, som kan öka riskens för demens många år senare! Då borde det vara läge att även kontrollera det lymfatiska systemet, "tvättmaskinen i hjärnan", för att se så den fungerar bra och kan tvätta bort skräpet innan problem uppstår! 
Men idag kan vi inte mäta det glymfatiska systemets funktion lika enkelt som vi kan mäta hjärnans “skräp” i hjärnblodet!

Och det är det stora problemet i demensforskningen idag! För det finns inget blodprov som direkt säger: “Din hjärnas tvättsystem fungerar bra/dåligt”!

Varför är detta viktigt då? Jo för att allt mer forskning pekar på att: nedsatt glymfatisk funktion, pga. av dålig djupsömn, högt blodtryck, stillasittande, störd dygnsrytm, mm. kan vara grundorsakerna till att skräpet tidigt börjar ansamlas i hjärnan!

* Så det som i stort sett skiljer oss från de sk. "Naturfolken" det är vår dåliga sömn! Som vi ofta vänjer oss vid! Då det är så vanligt förkommande i vår "utvecklade värld", och som sannolikt stör det naturliga urtvättandet av skräpet i hjärnan!

Det är alltså inte bara produktionen av skräp som är problemet, utan även bristen på bra bortstädning av det här skräpet, som kan skapa problem senare!

Så blodproven är ett stort steg framåt, men mäter sannolikt bara halva sanningen!
Det glymfatiska systemet är troligen lika viktigt, kanske viktigare, men vi saknar ännu enkla kliniska tester för att se att det fungerar bra!

Som sagt, inte så mycket om fotografi i dag, men kanske ändå intressant läsning för någon, några?

/Bengan

Straight 7432 // Slöfoto i Trosa i väntan på Ramslöken!

Ser efter ett tag att bilden är tagen i motljus utan motljusskydd, men Biogonen verkar inte ha märkt det! ;)

Alltså, besöket i Trosa var mest för att kolla läget på ramslöken, men även för att ta en fika såklart! Den här gången hade vi dessutom turen att träffa goda vänner som visade oss ett glasställe som vi inte kände till tidigare! Så nu vet vi var det ligger! Viktig information tack! :)

Sist vi var i Trosa var hamnen helt folktom, men nu var det tvärtom! Fisken hade gått till och ryktet hade spritt sig via nätet till hela Sörmland, så kajen hade nu fått ett antal metspön! Och om ni tittar noga så ser ni även Doris en bit bort i bilden! Gårdshunden Doris e hos oss ett tag då Matte och Husse e på semester)

Och ramslöken är på gång! Den går att plocka redan nu, men man bör nog vänta cirka en 14 dagar till. Det brukar gå bra att vänta, för ramslöken räcker nästan alltid till alla som känner till den här platsen!

.

Fotograferingen blev med Contax G2 och 28 mm! G2:an exponerar väldigt bra och jämt! Jag funderar på att exponera en HP5+ efter 200–250 ISO i sommar, det borde fungera med en något kortare framkallningstid i D‑76!

Som sagt, slöfoto, men med en spännande kamera!
En kamera som framtiden är mogen för först nu! :)

/Bengan

Ps. En liten fundering så här på eftermiddagen efter att jag redigerat en bild och sänt till Crimson för att göra kopior!
I dag drunknar vi nästan i perfekta, syntetiska bilder! Kanske är det just därför det analoga börjar kännas viktigt igen! Inte för att filmen skulle vara ”bättre”, utan för att den bär spår av något verkligt, ljus som faktiskt föll, tid som passerade, en människa som stod där och såg!
När allt kan simuleras blir det levda ögonblicket något sällsynt!
Och kanske är det just där det analoga får sitt nya värde!
"Same as it never was! ;)

Straight 7431 // Så vad händer se'n då? ;)

"Det här är en av de stora, tysta kulturförändringarna i vår tid. Vi fotograferar mer än någon generation före oss – men vi bevarar mindre. Det är nästan paradoxalt. Här är den tydligaste bilden av vart dagens bilder faktiskt tar vägen:

1. De flesta bilder stannar i mobilen – och försvinner där

Forskning visar att majoriteten av alla bilder:

• aldrig skrivs ut
• aldrig sorteras
• aldrig visas igen efter första dygnet

De ligger kvar i telefonens kamerarulle tills:

• mobilen byts
• lagringen tar slut
• något går sönder
• eller man rensar av misstag

Det är alltså en enorm mängd bilder som bara “existerar” i en digital ficka, utan att bli en del av familjens minne.

2. Molnet är vår tids skokartong – men mycket mer flyktigt

Förr:

• album
• skokartonger
• pärmar
• negativ i kuvert

Nu:

• iCloud
• Google Photos
• OneDrive
• WhatsApp‑trådar
• sociala medier

Problemet är att molnet inte är ett arkiv i egentlig mening. Det är ett abonnemang.
Slutar man betala, byter tjänst eller glömmer ett lösenord – då försvinner bilderna.

3. Sociala medier är en sorts “tillfällig offentlighet”

Många bilder hamnar på:

• Instagram
• Facebook
• Snapchat
• TikTok

Men dessa plattformar är inte byggda för långtidslagring.
De är byggda för flöde, snabb konsumtion och glömska.
En bild lever några timmar eller dagar, sedan drunknar den i algoritmen.

4. Familjealbumet har ersatts av personliga bildarkiv

Förr var albumen gemensamma:

• familjen bläddrade tillsammans
• minnena var kollektiva

Nu är bilderna privata:

• i var och ens mobil
• i var och ens moln
• i var och ens chattar

Det betyder att familjens gemensamma minne har splittrats.
Barnen kommer inte automatiskt ärva bilderna – de ligger i föräldrarnas lösenordsskyddade konton.

5. Det analoga hade en inbyggd långsamhet som skapade värde

Många känner igen det här väl:

• man tog färre bilder
• man valde motiv
• man väntade på framkallning
• man satte in dem i album

Den processen skapade mening.

För Digitalt finns ingen sådan ritual.
Det blir lätt “bildbrus” istället för minnen.

6. Resultatet: vi har fler bilder än någonsin – men färre minnen

Det är nästan ironiskt.
Vi dokumenterar allt, men bevarar nästan inget.
Det är som att vi skriver dagbok varje dag, men kastar sidorna direkt efteråt.

En liten tanke

En bild blir verklig först när den får en fysisk form – ett negativ, en kopia, en print. Det är kanske därför analoga bilder känns mer “på riktigt”: och de existerar även när tekniken byts ut.

Digitala bilder är mer som ett löfte än ett minne. "

Så lycka till! :)

/Bengan

Straight 7430 // Morgonstund i "timmerkojan!" * Uppdaterad! :)

Jag startar ofta dagen med en fika, smörgås och DN runt 07.00! Efter DN så kollar jag de digitala världsnyheterna, men med måtta! Jag tror inte man behöver detaljgranska eländet! Och efter det, ofta en koll på Fotosidan! Fast nu sitter jag och väntar på att Doris skall vakna och så vi kan ta en förstapink innan Doris tar sin frukost! Sedan brukar Doris gå och lägga sig en stund igen! :)

Bläddrade nyss i boken "Amatörfotografernas värld" (Nordiska Museets förlag) Intressant läsning! (Jag har nog berättat om boken tidigare) Den här boken kanske alla amatörfotografer skulle titta i för att kanske ana vart alla våra bilder tar vägen? I bästa fall!  ;)

.

Och det finns inget namn på bilderna i lådan eller vem som tagit dom! Men efter någon vecka, när lådan är tom, så vänder man på lådan och ser ett namn skrivet med blyerts, "Gunnar Öhrn, 15 juli 1923." Då kan man börja leta i olika register och får fram person och bakgrund till bilderna! Du blir först en tur till Stadsarkivet och sedan till Svenska Turistföreningens medlemsarkiv och sedan börjar det spännande!

För övrigt är det batteribytardags i Contax G2! Kameran påminner om det i alla fall!

Nog för nu!

/Bengan

*  Ps. Framkallning nyss!

Straight 7429 // Varför jag utforskar AI‑bilder :)

Covid 19!
.

Jag kommer ur det analoga, med film, kemi och ett långsamt sätt att se, och det är fortfarande min hemmaplan, men jag får såklart funderingar i vår nya AI-tid! För AI finns ju överallt, och nu även i vår fotografiska hobby, som i mobilkameror, i brusreducering, i motivigenkänning och inte minst i våra bildprogram!
Det är alltså svårt att undvika AI!

Jag utforskar tex. AI‑genererade porträtt, inte för att ersätta min fotografi, utan för att förstå vad som händer med bilden i det här! Och jag märker såklart att en del tycker att AI är fel, onödigt eller något man helst borde hålla sig långt ifrån! Jag förstår den känslan, nya grejer kan vara skrämmande! Det var ju lite så när det digitala kom, om jag minns rätt! Men ibland tror jag det är bra att lära känna ”fienden”, om det nu upplevs som en fiende! ;)

Nyfikenheten på AI har gjort min egen fotografi tydligare! Det hjälper mig att se vad som egentligen som är mitt uttryck, och vad som är teknikens! Och vem vet, så kanske det analoga blir ett av de tydligaste sätten att avvika från AI‑tekniken för den som så vill!
Eller så kanske litet lagom AI går bra! ;)

Och AI‑bilderna jag visar är alltid tydligt märkta och är inte fotografier! De är som sagt ett sätt att undersöka, men även hur vi reagerar på bilder utan kamera, och vad som händer med vår känsla för ljus, närvaro och autenticitet!

Hur som helst, så står det analoga kvar som min trygga plats när jag kommer tillbaka efter en liten utflykt! :)

Ha nu en fortsatt bra fotodag!

/Bengan

Ps. Och glöm inte fotofikat på Tårtan nu på onsdag!