Straight 6014 // Bilden från Nalen uppdaterad med Otto Brandenburg!

Jag fotograferade på Nalen 1960 eller 1961 då Twisten infördes i Sverige! Hittade nyss en bild på sångaren Otto Brandenburg som va med den kvällen!

.

Och så här såg det ut innan man körde igång! Nalen i Topsy Lindbloms regi öppnade hösten 1934 och snart kom dansorkestrar med kapellmästare som Sune Waldimir och Seymour Österwall! Nalen blev också ett tillhåll för 1940-talets swingpjattar med överdimensionerade kavajer, smala byxor och vidbrättade hattar! En mindre salong döptes 1947 till Harlem och här samlades jazzdiggarna för att lyzzna på Arne Domnérus, Monica Zetterlund, Putte Wickman och Hacke Björksten och dixielandband som Jack Lidströms Hep Cats, Cave Stompers och Bunta Horn. Under hela 1940- och 1950-talet levde Nalen verkligen upp till devisen “Gata Regerings 74 var adressen! Där mycket händer!"
Topsy Lindblom gick ur tiden 1960 och under de kommande åren fick popen allt starkare fotfäste i nöjeslivet. Även de nyare rockbanden hittade till Nalens scen, som tex Beatles, men allt fler musikklubbar dök upp i stan som lockade den unga publiken. Och 1967 slog Nalen igen.

/Bengan

Ps. Och för den tekniskt intresserade, M Leica, Summicron 35 mm och Tri-X!
Den här utrustningen är allt man behövde, och det gäller såklart även i dag!
För den här Leica-kombinationen är tidlös! :)

Straight 6013 // leicaphilia

M Leica, 20 mm, Tri-X

En internetsida som jag ofta återkommer till är leicaphilia
(Philia is one of the four ancient Greek words for love) Här finns mängder av läs och tänkbart! Och då menar jag mängder! (Även för icke Leicafotografer) Se länkar till höger på leicaphilia-sidan! Det här verkar vara författaren!

Men något konstigt är det att han säljer sin egen Leica!?
Men som sagt, mycket intressant och tänkvärd läsning!

/Bengan

Straight 6012 // Därför drar sig de kreativa undan!

Straight 6010 // På spaning efter "Leica Photography", vad det nu är!

Snaps! Hyperfokal, förinställt avstånd, höftskott (AF hade bara ställt till det) M Leica, Summicron 35 mm på full öppning, sannolikt en 1/15-del och Tri-X

Begreppet "Leica Photography" har nog någon hört talas om! Och kanske anat vad det är, kanske när man sett äldre Leicabilder! Leicakameran va ju liten och nätt, och man kunde ha den med nästan överallt! Så det e det klart att det blev mycket bilder och ofta nära tagna bilder! Och man kunde nu ta en bild utan något större besvär! Ett Snaps, som det kanske numera heter! Och en Leica kunde man ha i fickan utan att det kändes tungt och bökigt! Jag tror att det här bidrog till det man kallar "Leica Photography" Och tänker man på hur tidigare kameror såg ut, stora fyrkantiga och klumpiga gärna med stativ så förstår man bättre! Man kunde nu fota överallt! Men för den stora amatörgruppen så gällde nog ingen Leica, då som nu!

Och så skulle kameran moderniseras, till M Leica alltså! Men det blev inte jubel överallt, många tyckte M Leican va stor och klumpig jämfört med tidigare Leicor! Men en fördel som nog tog loven av den mesta kritiken det va den fantastiska ljusramssökaren! Och med den här sökaren och att kameran fortfarande var lättburen passade även för en viss sorts fotograf! En fotograf som ofta formulerar sina bilder utanför kamerasökaren till trots, och sedan tar upp kameran för att frysa bilden man sett!

Sedan kom den digitala M Leican som blev ännu litet större, med en blandteknik som inte riktigt va modern! Och då tappades även en av fördelarna, att fota med  hyperfokal bort! En sensor är inte lika förlåtande! Och så blev Leican dyr! Det förklarar man nu med att Leica är ett fotografiskt instrument med mycket skarpa objektiv! Och det håller jag helt med om!

Men va va nog inte med en fantastisk teknik och skarpa objektiv som "Leica Photograpy" skapades en gång!

/Bengan

Straight 6009 // "Leica Photography” Is Dead. Leica Killed It"

Nu handlar det här såklart om vad man menar med Leicafotografi! Sannolikt ett mycket subjektivt begrepp! Eller kanske ett begrepp från en svunnen tid?
Eller"– it had nothing to do with status. It was all about an eye, and a camera discreet enough to service it. They were there, with a camera that allowed them access, and they had the vision to take that shot, at that time, and to subsequently find it in a contact sheet. That was “Leica Photography.” It wasn’t about sharpness or resolution, or aspherical elements, or creamy bokeh or chromatic aberration or back focus or all the other nonsense we feel necessary to value when we fail to acknowledge the poverty of our vision"  

Och vidare, "What made the ‘Leica mystique’, the reason why people like Jacques Lartigue, Robert Capa, HCB, Josef Koudelka, Robert Frank and Andre Kertesz used a Leica, was because it was the smallest, lightest, best built and most functional 35mm camera system then available. It wasn’t about the lenses. Many, including Robert Frank, used Zeiss, Nikkor or Canon lenses on their Leicas. It was only in the 1990’s, with the ownership change from the Leitz family to Leica GmbH, that Leica reinvented itself as a premier optical manufacturer. The traditional rangefinder business came along for the ride, but Leica technology became focused on optical design. Today, by all accounts, Leica makes the finest photographic optics in the world, with prices to match".

Läs mera! http://leicaphilia.com/leica-photography-is-dead-leica-killed-it/

Och på Leicaphilia finns ett antal andra intressanta länkar till mera Leicaläsning!

Och vem vet, med den nytillverkade analoga Leica M6 så kanske begreppet "Leica Photography" kan komma tillbaka! :)

/Bengan