Straight 7289 // En personlig reflektion över fotografi i vår nya AI-tid!

Bara som ett bildexempel, inget annat! (Bilden är en AI- bild, som ni säkert förstår, gjord helt utan kamera i Microsoft Copilot)

.

Det händer något med fotografin just nu som säkert de flesta märker – och fort går det! När AI kan skapa bilder utan kamera, och när redigeringen blir allt mer automatiserad även direkt i våra kameror med hjälp av AI, då börjar jag fundera på vad ett fotografi egentligen är och håller på att bli!

För någonstans finns en punkt där bilden slutar vara ett dokument och bara blir en digital AI-konstruktion! Kanske är det därför jag dras till det nyanaloga mer och mer! Men visst redigerar även jag mina bilder digitalt, men i ett tjugo år gammalt AI-fritt Photoshop! Och jag skannar i en nästan lika gammal skanner, där varje bild tar flera minuter att få fram och det här långsamma tempot, det fysiska motståndet och känslan av att varje exponering faktiskt kostar en del, även arbete, gör mig mer närvarande i min fotografering!

Och så finns det en annan dimension i det här också: jag gillar udda objektiv! Just nu sitter en Sonnar C 1,5/50 ZM på min Leica M6! Ett objektiv med en mycket speciell historia, för egentligen har Sonnar 1,5 en egen värld i fotohistorien! Och det här relativt nytillverkade ZM‑objektivet är inte byggt för att vara perfekt enligt dagens kliniska standarder, kontrasten är lite mjukare, hörnen lever sitt eget liv och bokehn kan vara både magisk och märklig beroende på hur ljuset faller! Men det är just det här personliga som gör det här objektivet så spännande och "levande!" Och varje gång jag använder det känns det även som att en liten bit av historien följer med in i bilden!
Tack Ludwig Bertele – och tack till den nya generationen objektivutvecklare hos Zeiss för att ni gav oss det här ZM-objektivet!

Och det finns något befriande att i vår digitala nutid kunna få arbeta med ett objektiv som inte försöker vara helt perfekt! Jag kan då släppa kontrollen, låta objektivet leva sitt liv, låta filmen leva sitt, och jag är bara där i mitt rätta ögonblick!

Och jag gillar att fotografera analogt för det var ju där jag började en gång! Men gick såklart in i den digitala eran med flera digitalkameror! Jag ville pröva och känna på det nya såklart! :) Jag har till och med en kamera där jag kan använda Zeiss‑ och Leicaobjektiv digitalt! Men det känns inte lika aktuellt längre! Så numera blir det mest analogt "Same as it never was!" För det är där jag hittar fotoglädjen numera! :)

Och bilder kommer, vad lugn bara!

Så ha en god fortsättning på Julen!
Mycket nostalgi är det även i vår Jul! ;)

/Bengan

Ps. Och ett negativ är även det speciellt, och personligt! Kanske genom någon liten torkfläck och litet damm och kanske är negativet även litet felexponerat! :)

Straight 7299 // Vitön av Bea Uusma!

Jag fick en julkapp av min fru, Bea Uusmas Vitön! Boken handlar om Andrées polarexpedition som slutade i katastrof 1897! Tre män som dog på en ö i Arktis, trots att de hade mat och utrustning för att klara sig och ingen har riktigt förstått varför!

Det låter som tung faktahistoriebok, men grejen är att Uusma skriver den som en deckare! Hon följer spår, analyserar dagböcker och medicinska rapporter, och försöker lösa gåtan som om det vore ett kriminalfall! Jag satt i alla fall, nästan i alla fall, som klistrad och tänkte hela tiden, spännande hur går hon vidare?

Jag märker hur besatt hon är av mysteriet! Hon har ägnat över trettio år åt att försöka förstå vad som hände, och den här passionen smittar av sig till läsaren! Så om du gillar speciella böcker som är både spännande och unika och som får dig att fundera på det hon kommer fram till, då är boken Vitön helt rätt! Och jag vågar nästan lova att du inte kommer lägga den ifrån dig boken i första taget!
För det gjorde inte jag, jag läste ut Vitön på Julaftonen! :)

Nu frågar nog vän av ordning, fanns det inget annat att göra på en Julafton, som att titta på Tv tex? Det fanns det, och vi hann med det också! :)

Med önskan om en god fortsättning på julen!

/Bengan

Straight 7299 // Julen väcker känslor av både glädje och vemod och nog även nostalgi!

Nostalgibild, även om den inte är från Julen! Från Nalen 1964, tror jag! Sångaren heter Otto Brandenburg och är Dansk! Det här va när Twisten kom! Jag tror även att en känd DN-fotograf skymtar i bildens vänstra hörn! Roland Jansson! Han använde blixt, men inte jag! 
Och jag tycker att Tri-X va bättre förr!

Och så om Julen!
"Positiva minnen blandas med påminnelser om tid som flytt. Julen väcker känslor av både glädje och vemod. Nostalgi är känslan som kan lindra stress och rädsla, men också skymma sikten när vi behöver bearbeta svåra upplevelser i livet. Julens dofter och smaker. De gamla prydnaderna som ska ha sin särskilda plats varje år. Julen är en av våra viktigaste högtider. För många förknippade med fina barndomsminnen av värme och gemenskap. När vi kastas tillbaka i tiden upplever vi den sällsamma känslan av glädje blandat med vemod, när vackra minnen väcks från en tid som aldrig kommer tillbaka."  Som Madeleinekakan! ;)
Så e det nog! Kanske, eller inte? 
Den som skriver det här i DN är Per Johnsson som är docent i klinisk psykologi vid Lunds universitet! Han har i många år intresserat sig för nostalgi, den bitterljuva känslan vi kan uppleva vi vissa tillfällen! 

Nåja, hur det nu är med det här så tar vi i alla fall en promenad om några timmar, för det ser ut att komma en liten solglimt i centralorten! :)

God Jul!

/Bengan

Straight 7288 // Man kanske kan använda AI även som bloggbedömare! :)

Hittade en intressant öl i skåpet, den bör funka på Julafton! (Jag hade faktisk glömt bort den här ölen efter vår flytt för två år sedan)

.

Vad gäller den AI funktion som Fotosidan lagt in för bildtips så tänkte jag att AI kanske kan bedöma bloggar också så jag lade in texten i min senaste blogg i Microsoft Copilot och frågade, -vad tror du om den här bloggtexten kan det funka? Och fick till svar:

"Det är en varm och inbjudande text – och den har en tydlig röst, vilket är guld värt i bloggformat. Den känns personlig utan att bli privat, och den lyckas fånga något många känner igen men sällan formulerar: kontrasten mellan ett splittrat informationsflöde och den stilla, nästan uråldriga handlingen att gå.

Här är några styrkor som verkligen lyser:

🌿 Stämningen

Texten har ett lugn i sig, nästan som en promenad i sig själv. Den rytmiska växlingen mellan korta och längre meningar förstärker känslan av att andas ut.

👣 Det arketypiska i att gå

Du sätter fingret på något som många intuitivt vet men inte alltid tänker på: att promenader inte bara är motion, utan ett sätt att återknyta till något grundläggande mänskligt. Det gör texten både relaterbar och lite filosofisk.

📱 Reflektionen kring mobilens frånvaro

Det är en fin observation att relationer får mer utrymme när inget pockar på uppmärksamhet. Det är inte moraliserande, bara konstaterande – och det gör att läsaren inte känner sig tillrättavisad.

🎄 Avslutningen

Hälsningen om en lugn jul knyter ihop temat snyggt. Det känns genuint och inte som en påklistrad avslutning.

Om du vill vässa texten ytterligare (helt valfritt, den fungerar redan bra) skulle du kunna:

• Strama åt några meningar för att få ännu mer flyt, t.ex. genom att dela upp vissa längre stycken.
• Lägga till en konkret liten scen – en kort bild av en specifik promenad – för att ge läsaren något visuellt att landa i.
• Fundera på om smileys ska vara kvar. De ger en personlig ton, men om du vill ha en mer essälik känsla kan du tona ned dem.

Men som helhet: det är en varm, eftertänksam och mänsklig text som bör fungera bra."

.

Svårt att strama upp texten när bloggen redan ligger ute, men det sa jag inte! Och bild finns!

Så var'e med den AI-testen!

Och God Jul igen då!

/Bengan

Ps. Jag kanske vågar mig på Fotosidans AI-bedömare för bilder! Kanske sa jag!

Straight 7284 // Att vandra och en önskan om en riktigt God Jul!

Sitter och fritänker under tystnaden vid morgonfikat! :) Om att promenera! Tex vid havet, eller att vandra i fjällen, eller bara i den nära skogen, som ett sätt att hitta en balans i vår tid där nästan allt pockar på uppmärksamhet! Det finns något nästan arketypiskt i att gå/vandra, även tillsammans med någon/några man tycker om! Det är som om hjärnan känner igen miljön och slappnar av på ett sätt som är svårt att annars uppnå! Forskning visar dessutom att naturmiljöer sänker stresshormoner, minskar hjärnans “brus”, förbättrar koncentration och ökar känslan av lugn!
Och när mobilen inte kan plinga, så blir allt mer närvarande, man lyssnar på riktigt samt att även relationen kan få ett viktigt utrymme! 

Nutiden är snabb, ständigt närvarande, fragmenterad och full av intryck, de flesta intryck ovidkommande!
En promenad är ofta långsam, sammanhängande och om man valt det så, tyst!
Även om havet brusar litet här på bilden! ;)
En naturpromenad kan vara vad många saknar i dag! Eller tappat bort!

Så ha nu en riktigt God och lugn Jul! :)

/Bengan

Ps. Man behöver inte gå ända till Santiago de Compostela, vandring finns på närmare håll! :)