Straight 7505 // Det analoga växer! Nåja, det beror såklart på vad man jämför med! :)

Men hur som helst, Light Lens Lab (LLL) som är ett Kinesiskt företag, bygger egna maskiner, egen emulsion och en helt intern produktionslinje för att börja tillverka svartvit film, färgfilm, instant peel‑apart och till och med ECN‑2‑film för filmproduktion. Projektet är redan igång och de siktar på kommersiell lansering!

Det här är första gången på länge som ett nytt företag bygger en fullständig filmproduktion från grunden. De flesta andra aktörer (t.ex. Lomography, CineStill) använder befintliga fabriker! LLL försöker bli helt självförsörjande – något som bara tex. Agfa, Kodak, Ilford och Fujifilm historiskt klarat!

Annars rätt lugnt i fotovärlden! :)

/Bengan

Ps. Läs mera här om LLL!

Straight 7506 // Det här ständiga chimpandet! ;)

Och har chimpandet tillfört något nytt då? Jodå, men nog mest för effektivitet, trygghet och kanske litet lärande! Och för säkerhets skull! Och som svar på en fråga - fick jag med allt? Men konstnärligt har det nog snarare tagit bort något än lagt till något!

Och den där magiska väntan på negativet försvinner! På gott och ont!  Och bilden blir nog mest konsumtion numera istället för upptäckt! Men chimpandet har å andra sidan gjort fotografin mer säker och trygg, men sannolikt mindre modig! Så kan jag nog tycka!
Men visst blir det skarpa bilder i det digitala! Otroligt skarpa!  :)

Ha nu en fin midsommar!

/Bengan

Straight 7505 // Var ser vi våra fotografiska bilder bäst?

Det finns många platser där fotografi visas, och många av de platserna är trevliga, sociala och ibland även fulla av liv! Men det är nog just därför är de ofta dåliga för själva bildseendet! På caféer och restauranger blir fotografier lätt en del av inredningen, blicken är upptagen av samtal, mat, mobil och allt annat som händer i rummet! På massutställningar som Planket är det sociala i centrum! Det är roligt, kul, och gemensamt, men blicken hoppar mellan människor, rörelse och hundratals bilder på rad, det blir en social bildfestival snarare än fördjupning! Gemensamt för de här miljöerna är att uppmärksamheten dras bort från bilden, man tittar, men tittar mest på människor, vilka kända fotografer som är där, men man hinner inte se bilderna!

Vad behöver en bild då? 
Ett fotografi som vill säga något, som bär på en ton, en riktning, en närvaro, behöver ett rum som ger det utrymme som bilden behöver! Ett rum med tystnad eller åtminstone ett rum som kan ge en inre stillhet för både bilden och betraktaren!  I ett rum där ljuset inte stör, där tempot inte stör, tempot är långsamt, där betraktaren kan stanna upp på sitt sätt och låta bilden verka i sitt tempo!

Den bästa platsen att se fotografi är i ett rum där bilden inte konkurrerar med något annat! Där bilden får tala ostört och där betraktaren får tid att lyssna in bilden! Det andra platserna kan såklart vara mycket trevliga, sociala och ibland även inspirerande, men det är i stilla, avsiktliga rum, som fotografiet får sin fulla kraft!

Jag tänkte på det här i går i Trosa med de fantastiska bilder som hänger på väggarna inne på Bohmans restaurang!
Snygga och säkert dyra dekorationer! ;)

/Bengan

Straight 7504 // AI‑kameror och AI‑program! En ny härlig bildvärld närmar sig snabbt!

Dagens kameror och bildprogram gör mer än att bara registrera ljus! Modeller som Sony A7R V, Canon R6 Mark II och Nikon Z8 med flera använder egna AI‑processorer för att känna igen motiv, förutse rörelser och optimera bilden redan innan exponeringen, och i datorn fortsätter samma logik!
Lightroom och Photoshop erbjuder nu AI‑skärpning, reflexborttagning och generativ fyllning som kan skapa nytt bildinnehåll, det blir en bildvärld där tekniken inte längre bara hjälper fotografen, tekniken är en medskapare av bilder! 

Den nyanaloga hybridprocessen kan då vara ett motstånd!
Bilden börjar i ljuset, på film, i kemin, och passerar genom händer, vatten, metall och glas innan de blir digitala! Skannern är gammal, programvaran likaså, inga neurala nätverk, inget AI som gissar åt mig!

Det blir även en långsam kedja där varje steg är mänskligt och en fotografi som fortfarande bär spår av världen, med damm, korn och inte minst av tid! Hybridprocessen är därför inte bara nostalgi, som kanske någon tror! Det är ett sätt att försöka hålla fast vid något verkligt, som nu håller på att försvinna, i en bildvärld som allt oftare är syntetisk!

/Bengan

Ps. AI- oron borde mer omfatta AI‑kameror och AI‑program! Många som kritiserar AI‑bilder tänker på Midjourney, DALL·E, Copilot och generativa porträtt och fantasibilder!
Men de missar något avgörande: AI i kameror och bildprogram förändrar fotografiet mycket mer än de här AI‑genererade bilderna gör!

Här är varför: AI‑kameror manipulerar bilden innan du ens tryckt av! Med AI‑skärpning och AI‑brusreducering skapas pixlar som aldrig funnits! AI‑reflexborttagning tar bort delar av verkligheten! Generativ fyllning lägger till sådant som aldrig fanns! AI‑sortering väljer vilka bilder som “räknas”! Det här är förändringar som sker i fotografins kärna, inte i någon separat AI‑värld!

Så ja, om man oroar sig för AI‑bilder borde man vara mer orolig för: Sony A7R V:s AI‑processor, Nikon Z8:s motivigenkänning, Lightroom’s AI‑skärpning, Photoshop’s generativa fyllning! Och det här är bara början!

Det är samma AI-logik, bara mer förklädd, och det ser man inte! Man är för upptagen av AI-genererade bilder! Det som syns tydligt!  ;)
Så lycka till! :)

Straight 7502 // Det va annorlunda förr! :)

Delsbo 2024!


Det finns faktiskt dagar då jag saknar förr! Inte som epok, inte som tidsmaskin, utan som tempo! Det där långsamma, greppbara, då man kunde köpa en sovplatsbiljett direkt av konduktören på nattåget nere på Stockholm C och vakna i Åre nästa morgon! Då var världen greppbar! Man kunde spontantågåka! Så jag vill gärna ha kvar vissa bitar från förr, de där små, stilla, greppbara russinen ur kakan, som fortfarande går att hitta, om man bara vill och ger sig tid att söka! Nu talar jag inte bara om nattåget till Åre, det finns nog inte lägre kvar vad jag vet, och finns det, så måste man köpa biljett ett halvår i förväg! ;)
Och rälsbussen mellan Mora och Östersund, med kaffe i Hackås, det skall vi inte tala om! Tänk om ni fått varit med om det! :)

Världen var “mindre” förr! Nyheterna var färre, och vi behövde inte veta allt som hände överallt, saker som man ändå inte kunde göra något åt! Och musiken var "mindre" också, på ett annorlunda sätt! Vi satt en gång tjugo personer på en jazzklubb och lyssnade på Sveriges jazzelit på fem meters håll! En sorts närhet som inte behövde annonseras, den bara fanns då!

Och det går såklart att hitta småskaligheten även nu, om man nu vill, och tar sig tid att leta! I veckan stack vi till Björnlunda Bygdegård, med Kaffe i termos, fikabröd i påse, till en bygdegård som nästan alltid är folktom på vardagar och vänlig i sin tystnad! Där satt vi i sommareftermiddagssolen ensamma och gjorde… ingenting! Fast vi egentligen skulle ha åkt och handlat helgmat och en del annat "viktigt!" (Det gjorde vi senare, handlade alltså)
Bygdegårdsfikat blev en av veckans små omvägar, sådana som gör livet större genom att göra det mindre!

Det går till och med att söka på internet efter platser där bruset inte tränger sig på! Man kan då välja Gotland i maj eller september, aldrig i juli och fira Midsommar i Grövelsjön eller på Åland i en stuga! Eller åka till Slovenien med tåg, inte för att undvika människor helt utan för att undvika bruset! Det är en skillnad som ofta kan betyda något! Samtidigt gillar jag såklart nutiden, och jag gillar människor, som på bildutställningar IRL med möten, samtal! Men nu sitter jag här i morgontystnaden, läser DN, skriver det här, utan morgon-TV med nyheter som redan vet! Men visst vill jag vara med i tiden, vill vara med, men på mitt sätt! :)
Jag har såklart digitalkamera, en iPhone, och jag gör till och med AI‑bilder, men för att förstå vad som händer med vår fotografi, och inte bara sticka huvudet i sanden och säga - usch och fy!

.

Skådespelare, Gnesta, 2025! (Test med utgången negativ färgfilm)

Men när det gäller min egen fotografi är jag nog en slags bakåtsträvare! Men det finns bakåtsträvande ungdomar numera! Med Analogt alltså! Dom kallar det för "riktig" fotografi, och säger inte emot! Med HP5+, silvergelatin, och den där långsamma processen som kräver att man andas innan man trycker av! Jag kallar det för min "begrundande fotografi", för det är där jag känner mig hemma!
Men jag har en digitalkamera som sagt, så va inte oroliga!

Ett fot i forntiden och en fot i nutiden, och tillsammans i ett tempo jag själv gillar, och väljer! Det är ingen protest, bara ett sätt att medvetet hålla världen i en storlek jag själv vill ha! Kanske är det för att jag sett saker, bra saker, i en annan tid, och kan då jämföra, och upptäckt att det faktiskt går att ha/hitta vissa saker i nutid och använda det även i vår moderna tid!
Särskilt på morgnar som denna! Med tystnad! :)
Tystnad är en nog en lyx numera, och den tänker jag ta till vara på!

/Bengan

Ps. Litet rörigt skrivet det här, men jag tror nog ni ändå kan följa tråden! :)