Straight 2461 / Varför räcker det inte?

Varför räcker inte den kamera jag köpte för tre till fyra år sedan? Vad är det som man förväntar sig skall hända med ens fotografi med hjälp av en ny kamera som inte hände med den "gamla" kameran? För det e väl det som det handlar om?

Kom att tänka på det här när jag såg en annons om nya Fuji X100T!  Jag har ju en "gammal" Fuji X100, flera år gammal, tror det är den första versionen, sedan kom ju X100S och nu X100T! Men visst e det bra att saker utvecklas, men frågan är ändå, behöver jag, vi, eller du en Fuji X100T? Jag menar för att vår fotografi skall bli bättre!

Eller har vi fattat fel vad gäller bra fotografi? Bra fotografi betyder kanske en bättre och nyare kamera hela tiden? "De e klart att den gamla kameran hade litet lång responstid mellan avtryck och bild, det begränsade mig i min fotografi", eller vad nu anledningen till bytet är! Å det finns säkert många fler anledningar eller fel på den gamla kameran som en anledning för att byta!

Men Ok, så här är det med det mesta idag, långsiktigheten e kort! Och i bakgrunden ligger i många fall tillverkare och marknadsförare som vill sälja nytt, och vill då såklart göra oss osäkra i vår egen roll! I vårt fall på vad fotografi är, och vad vi ev kan göra inom fotografin, om vi tänker på nå't annat än att bara sitta och vänta på en nyare kamera, som vi tror skall hjälpa oss att bli den där superbra fotografen till slut!

Och snart kommer en ny kameramodell, som e ännu bättre! ;)

Ha en fortsatt bra dag!
Å glöm inte Tårtan idag! Från c:a 15.00!

/Bengan

Straight 2460 / Chakchouka är en vanligt förekommande rätt i Nordafrika! Å så Tårtan i morgon!

Visste jag det förut? Om rätten alltså! Nä det visste jag inte alls! Men nu vet jag det! För min fru har beställt hem en så'n där veckomatkasse, för å testa (de e jag som skall testas alltså som receptläsare och matlagare) för det e recept med i kassen! Och idag skall det bli Chakchouka!

Å det skulle inte vara några större problem att fixa maträtten efter receptet om man bara får stå ifred vid spisen! Nu tycker en viss ung man att det e tråkigt, och trycker in nosen hårt i mitt knäveck för att jag skall vända mig om och fatta att det e lekdags!

Mao, jag skall kasta iväg grejen han lagt på golvet, så han kan jaga iväg och fånga den, och sedan skall jag försöka fånga Roffe! (Det går att springa runt i huset! Jag brukar klara en tio varv)

Efter att ha förklarat för Roffe om komplexiteten i den här internationella Nordafrikanska maträtten så går Roffe och lägger sig i hallen och surar! Tyckte han mumlade nå't om att det finns färdiglagad mat att köpa...

Å när jag kollar i hallen igen efter ett tag, så e han borta, då misstänker jag att han lagt sig någonstans där han inte får ligga, så jag måste gå och kolla, och det är just det han vill, att jag skall gå och kolla alltså!

Hur som helst, i morgon e det onsdagsfika på Tårtan, eller Ellens, igen!
Väl mött omkring 15.00 på Gata Horns 32!

/Bengan

Straight 2459 / Många viktiga bilder kan gå förlorade för eftervärlden via en tryckning på delete-knappen....

Här nedan ett citat/utdrag ur en text utgiven av Stockholms läns museum och Malmö Museer.
http://www.stockholmslansmuseum.se/site_media/files/Bilder_for_framtiden_rapport.pdf

(För den som kan vara intresserad)

"Med dagens digitala kameror, som används av både professionella och amatörer, krävs inte längre samma tekniska kunskaper för att ta en skaplig bild. Man behöver inte längre ha kunskap om fotografen Ansel Adams zonsystem, det räcker med att titta på bilden i kamerans lcd-skärm och/eller med hjälp av histogrammet kontrollera att alla valörer är med.   Adams skrev ”Vi måste lära oss att se intuitivt så som linsen/kameran ser och förstå hur negativet och fotopapperet korresponderar.”
Denna kunskap om visualisering som förvärvades genom erfarenhet är idag nästan överflödig. Kameraskärmen har till stor del ersatt åratal av träning och därmed minskat avståndet mellan professionella fotografer och amatörer. Om utsnittet eller kompositionen inte lyckas riktas kameran återigen mot motivet och oräkneliga exponeringar kan tas för ringa kostnad. Idag avbryter man fotograferingsprocessen mitt under pågående skede för att titta på kamerans skärm och se om man har fångat bilden. Fotografering med film krävde ett annat tekniskt och formmässigt kunnande eftersom resultatet visade sig först efter framkallning och kopiering och inte omedelbart i fotograferingsögonblicket.
Man fotograferade tills man var säker på att ha fångat motivet och säkerställt exponeringen och kompositionen. Kostnaden för film, tid och eventuell omtagning om det överhuvudtaget var möjligt, var hög. Det var brukligt att spara alla exponeringar på den framkallade filmen och markera de rutor som godkändes för användning. Idag raderas många av de misslyckade eller på något sätt inte önskvärda exponeringarna eller kompositionerna från minneskorten. Många viktiga bilder kan gå förlorade för eftervärlden då en lätt tryckning på delete-knappen definitivt raderar möjligheten att kunna återblicka i bildmaterialet och upptäcka dolt innehåll som kan vara värdefullt i framtiden."

De här som påstås kan man säkert diskutera hur mycket som helst, och det finns liknande företeelser inom andra områden där tekniken och tillgången på billiga hjälpmedel har gett större grupper möjlighet att göra, i alla fall nästan göra, proffesionella saker. 

Och vad gäller fotografin, och att sedan spara bilder, det har blivit både enklare och mer komplicerat, förr räckte det med en skokartong! ;)

Allt för i dag, men glöm inte Tårtan på onsdag!

/Bengan

Ps. De här två bilderna i bloggen e från 1950-talet, då jag arbetade på en filmuthyrningsfirma, Armé, Marin och Flygfilm och hade köpt min första Leica. Och de här bilderna hittade jag för några år sedan i en negativpärm. När jag tog bilderna, så alldeles efteråt så kunde jag lika gärna ha raderat dom, om det hade gått, för att fota så här på en arbetsplats de va väl inget att ha då, men nu ett antal år efteråt så blir dom mer intressanta, i alla fall för mig! :)

Straight 2358 / Fotohistoriska begrepp, Rosenlundare!

De e bra att kunna sin historia! Även sin fotohistoria! Och om någon säger att man fotograferar som en Rosenlundare, så vad betyder då det? Och var kommer ordet ifrån? Rosenlundare?

Rosenlunds sjukhus i Stockholm öppnade år 1887 som Maria Magdalena församlings och Katarina församlings gemensamma fattighus, Södra fattighuset (Södermalms fattighus), som med tiden blev Rosenlunds ålderdomshem!

Så att fota som en Rosenlundare, det menas att man fotar litet gammaldags, eller ålderdomligt, eller inte så modernt eller nydanande precis, kanske även pictorialistiskt, man fotar som en målare kanske man kan säga för att vidga begreppet litet!

Å det bor nog en Rosenlundare i oss alla! ;)

Så nu vet ni det! Var ordet kommer ifrån alltså! 

/Bengan

Straight 2356 / Är näraliggande fotoobjekt svårare att hitta?

Jag tänker på hur vi gärna reser iväg för att komma hem och visa allt fantastiskt vi sett och upplevt! Men om man nu tänker göra ett djupare reportage, som kanske sätter ett avtryck, så är nog de här tillfälliga besöken inget att förorda! Man känner inte kulturen eller miljön på platsen, man rör sig ofta bara där alla andra har rört sig med kameran, så det blir bara upprepningsbilder!

Men ett litet resereportage kan det såklart bli! Här var jag! ;)
Sådana här "resereportage" kan man även göra hemifrån såklart!
Här e jag på den lokala krogen på kvällen! ;)

Jag tror att för att "göra" bilder som ger avtryck, inte bara för stunden, om man nu vill göra bilder som inte bara gillas för stunden, så måste det till något mer än bara ta en vecka i Rom eller ta några selfies i närområdet!

Och det svåra kanske e att gräva litet djupare där du är, trots att man tycker att hemmavid finns väl inget att fota, eller folk känner ju mig här!

Men fördelen med att fota där man är, de e att man ofta känner kulturen och miljön och människor!
Sedan är det bara att våga litet också hemmavid!
Och det är nog det som är det svåra!

/Bengan