Straight 7356 // Om den Svenska estetiska fototraditionen! :)

Micke Berg

.

Sitter med ett nyopererat öra och är inte så kaxig just nu! ;) Och det har såklart varit dåligt med sömn i natt, jag brukar sova på den sida det operade örat är på, så det blev en del läsning i natt i stället! Läste om två motröster till den Svenska estetiserade fototraditionen! Carl Johan De Geer och Micke Berg!

När många fotografer strävade efter perfekta kompositioner och teknisk briljans, gjorde De Geer tvärtom! Han lät bilder vara skakiga, överexponerade, slumpmässiga, han bröt mot reglerna! Han visade att ”dåliga” bilder kan vara mer sanna än ”bra”! Det här blev en motrörelse i svensk fotokonst och många yngre fotografer har nämnt honom som en befriande förebild! Bilderna från 1960–70-talets vänsterkultur och särskilt de som visar demonstrationer, kollektivmiljöer, affischer, textilier och politiska symboler! De är inte klassiska dokumentära ”hjältebilder”, utan mer som fragment ur ett liv, och just därför har de blivit viktiga tidsdokument!

Fotografen Micke Berg går att se som en slags själsfrände till Carl Johan De Geer, även om de kommer från olika håll och har olika bildtemperament så rör dom sig i det där fältet där fotografi inte är en ”genre” utan ett sätt att leva, tänka och överleva! Men deras uttryck skiljer sig åt på ett sätt som gör jämförelsen ännu mer intressant!

Båda två struntar ofta i teknisk perfektion! De fotograferar snabbt intuitivt nära och utan att ”städa” verkligheten, utan fotar livet som det är, inte livet som det borde vara! Och med en existentiell nerv! Hos båda finns en känsla av att kameran är mer än ett verktyg, den är, ett sätt att hålla sig kvar i världen och ett sätt att förstå sig själv och ett sätt att hantera mörker och även kaos!

De Geer kallar det tröst och Berg kallar det ofta överlevnad, och det blir ett motstånd mot det polerade Sverige! Båda riktar kameran mot sådant som inte brukar få plats i den officiella bilden av Sverige, marginaliserade människor, slitna miljöer och vardagens skav! Och de gör det utan sentimentalitet!

Och varför jag tycker jämförelsen är relevant? För att båda två representerar en alternativ svensk fototradition, som inte handlar om perfekta kompositioner eller objektiv dokumentation, utan att vara närvarande i livet!

Så tycker jag! :)

/Bengan

Ps. I natt bör jag sova bättre! Hoppas jag! Men innan dess e det OS-Hockey!  :)

Straight 7355 // Det här e en mycket bra bild! Den oändliga diskussionen alltså!

Så vad är egentligen en bra bild? Vi fotografer pratar ofta om “bra bilder”, men det är nog inte så enkelt som det låter, för vi människor verkar uppfattar saker olika, så det finns nog inget universiellt facit för bra bilder, och det sunda förnuftet verkar heller inte kunna hjälpa oss!

Däremot finns det några områden som kan spela viss roll, som en del teknik! Skärpa, exponering, brus och komposition går att bedöma ganska sakligt, numera ännu bättre via en dator! Men en tekniskt perfekt bild kan ändå vara helt ointressant! 

Och Estetiken då? Jovisst, balans, ljus, linjer och färger kan såklart påverka oss hur en bild känns! Men inte för alla! Men subjektivt, så reagerar faktiskt många på liknande visuella mönster! Känslan är det då som får oss att stanna upp i bilden! Men även olust är en känsla! För vi ser inte bara med ögonen vi ser med hela vår bakgrund! Det är nog där det intressanta kommer in!  Vår uppväxt, kultur och erfarenheter påverkar vad vi lägger märke till här i världen, och då sannolikt även i bilder! Och hur vi sedan tolkar det vi ser, vare sig det är världen eller bilder!
Två personer kan titta på samma foto och uppfatta helt olika saker!

Bildvana spelar nog också en viss roll! Den som är van att analysera bilder ser ofta en del mer som komposition, ljus och detaljer! Den som inte är lika bildvan kan reagerar mer spontant! Ingen av tolkningarna är fel de bygger bara på olika saker!

Finns det då inga bilder som nästan alla gillar? Ja, vissa bildtyper verkar tilltala en majoritet i alla fall och det handlar kanske om hur våra hjärnor sannolikt fungerar! Vanliga exempel är natur och landskap, särskilt vatten och öppna vyer men även ansikten med tydliga känslor och djur med mjuka drag, symmetri och enkla, tydliga mönster! Det betyder inte att dessa bilder är “bättre”, bara att de träffar något som kan vara mer gemensamt inne i oss alla!

En "bra bild" behöver inte vara perfekt, men den bör i alla fall väcka något, hos några i alla fall! Och eftersom vi alla bär med oss olika erfarenheter, som sagt och har olika mycket bildvana, kommer vi också att tolka bilder på olika sätt!
Det här gör det hela inte lättare precis!

Men låt tusen blommor blomma även om vi tycker att det sk. "sunda förnuftet" ibland säger oss något annat! :)

/Bengan

Straight 7354 // Leica Classic Line

Hybridfotograferingen är faktiskt en av de viktigaste drivkrafterna bakom hela retro‑trenden – och den knyter ihop allt vi pratat om: Classic Line, karaktärsobjektiv, och varför “perfekt” inte alltid är målet. Låt mig sätta det i ett sammanhang som Leica själva ofta antyder, men sällan säger rakt ut.

Hur analogt + digitalt (hybrid) påverkar objektivtrenden

1. Hybridfotografering bygger på känsla, inte perfektion

När man:

• fotar på film

• framkallar själv

• skannar

• gör papperskopior

…då är man inne i en process där det organiska, det oförutsägbara och det taktila är centralt.

Det är raka motsatsen till:

• klinisk skärpa

• perfekt korrigering

• digital renhet

Det är därför fotografer som älskar hybridprocessen ofta också dras till objektiv med karaktär.

Classic Line passar in här som hand i handske.

2. Film “äter upp” klinisk perfektion ändå

Det här är en rolig paradox:

Du kan sätta ett supermodernt APO‑objektiv på en Leica M6, men filmen:

• minskar mikrokontrasten

• lägger till korn

• rundar av skärpan

• ger färgskiftningar

• skapar flare och halation

Så även om objektivet är perfekt, blir slutresultatet ändå mjukt.

Därför tänker många: Varför inte använda ett objektiv som redan har den looken?

Det är exakt den marknaden Classic Line riktar sig mot.

.

3. Hybridfotografering har gjort “karaktär” till en estetisk norm

När fotografer skannar film och lägger upp på Instagram eller gör fine‑art‑printar, så är det ofta:

• flare

• vinjettering

• mjukare kontrast

• bokeh‑karaktär

• färgskiftningar

…som gör bilden intressant.

Det här har påverkat även digitalfotografer. Hybridfotograferingen har alltså “normaliserat” en mer organisk estetik.

Leica har förstått det – och Classic Line är ett direkt svar.

4. Hybridfotografering har också gjort processen viktigare än resultatet

Det är inte bara bilden som räknas. Det är:

• att ladda film

• att framkalla

• att skanna

• att välja papper

• att göra en fysisk kopia

Det är en ritual.

Classic Line passar in i den ritualen eftersom objektiven:

• känns mekaniska

• känns analoga

• känns som en del av en hantverksprocess

Det är inte bara optik – det är ett verktyg i en kreativ ritual.

5. Leica vill vara navet i både den analoga och digitala världen

Leica är unikt positionerat:

• De säljer nya filmkameror (M6, MP).

• De säljer digitala kameror som känns analoga (M11, Q3).

• De säljer objektiv som matchar båda världarna (Classic Line).

Hybridfotografering är alltså inte en sidogrej för Leica – det är en del av deras identitet.

Classic Line är ett sätt att säga: “Vi förstår att du vill ha en analog känsla även när du fotograferar digitalt.”

Så hur kommer hybridfotograferingen in i allt detta?

Den gör tre saker:

1. Den skapar efterfrågan på karaktärsobjektiv.

2. Den gör retro‑estetik relevant även för digitala fotografer.

3. Den stärker Leicas position som både ett analogt och digitalt varumärke.

Retro säljer – men hybridfotografering gör retro meningsfullt.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad gäller texten här ovan i bloggen så är det så här de flesta nyhetsredaktioner arbetar i dag, att journalisten skriver artikeln och sedan hjälper AI till med lev. logik, struktur, viss renskrivning och sammanfattning! Det är ett effektivt sätt att höja kvaliteten, och att få det lättläst utan att ge upp journalistisk integritet!

Så jag hade en idé om hybridfotografering, men det blev litet rörigt efter ett tags skrivande, och jag ändrande och det blev mycket text och även ologiskt så jag bad AI, Microsoft Copilot, hjälpa mig med att försöka få bättre ordning på texten, och få det tydligare, och det blev så här!

Jag valde dock att låta det stå på det sätt som det blev i Copilot, så man även kan se hur AI satte upp texten.

Nog för nu!

/Bengan

Straight 7353 // Min Telemarksskidåkning

Att gå uppför fjället med stighudar på skidorna är inte bara en fysisk resa! Det är rytmiskt och meditativt, steg för steg, andetag för andetag! Fjället tvingar mig att vara närvarande, men också vaksam! Det kan påminna om en pilgrimsvandring!

Jag går ensam mot mitt mål! Jag möter mig själv i tystnaden! Jag bär min packning, både bokstavligt och bildligt och på toppen byter jag till en torr undertröja, tar några klunkar kaffe ur termosen och känner vinden!

Och så nedfärden…

Telemarksvängar är som en dans, svepande och mjuka, men det är fjället som bjuder upp! Jag är inte här för att visa upp mig i en pist, jag är här som en gäst! Det är en frihet som inte behöver publik, en känsla som inte kräver applåder, en mening som inte behöver ord, för det handlar om upplevelsen, om att vara liten i något stort, och kanske kan man kalla det andlighet, men det är en ensamhet som inte är tom!

Det är just det här som den moderna, kommersiella telemarksskidåkningen har tagit ifrån mig, numera är det en teknik som är byggd för fart, publik, prestation och arena!

Min telemark är för själen, och det är därför jag saknar den! Kalla mig gärna gammaldags!

/Bengan

Straight 7352 // Analog estetik i en digital tid! :)

En tydlig trend inom dagens digitala amatörfotografi är fascinationen för äldre analoga objektiv! När spegellösa kameror gjort det enkelt att använda nästan vilken gammal glugg som helst via en adapter, så har många upptäckt hur mycket karaktär dessa objektiv kan ge, tex. mjukare kontrast, unik bokeh och en mer organisk känsla än de moderna, kliniskt perfekta konstruktionerna! Samtidigt har flera tillverkare börjat släppa nya objektiv som medvetet efterliknar den analoga estetiken! Märken som Voigtländer, TTArtisan och 7Artisans bygger manuella objektiv med retrodesign och med en mer “imperfekt” rendering, medan Leica lanserat moderna objektiv som visuellt knyter an till sina klassiska modeller, som med Leica Classic Line!

Det här är i grunden en nostalgivåg, men även en kreativ motreaktion, för när digital teknik blivit extremt skarp söker många fotografer något mer personligt, taktilt och uttrycksfullt! Så Vintageoptik har helt enkelt fått nytt liv i den digitala världen! :)

/Bengan