Straight 1967 / Förslag på en M Leica-liknade kamera med diopterjustering/autofokus? * Vargspår???

*  Vad jag menar med vargspår, de e att Roffe vill ha ett genmäle efter mitt kanske något förhastade påstående om att det va människospår vi såg på Gnesta-Tundran i går och som jag visade bilder på i förra bloggen! Nya uppgifter har tyvärr framkommit! Kanske skrämmade uppgifter för lösgående får! ;) Men bilder kommer, och även en analys av vår vildvårdare i Gnesta, herr Paulus GW Bergström!  I nästa blogg alltså!

Ok, så om diopter och autofokus!
Jag har  märkt att under de senaste åren då jag fotar med M Leica, att jag behöver nog glasögon även på M Leican! (Jag har ju numera läsglasögon. Numera och numera, skaffa dom när jag fyllde 55 c:a!) Och det här gör såklart att även sökaren i M Leican skulle behöva en liten förstoring! + 0,5 eller nå't sådant. För det som händer då jag inte riktigt ser så där exakt i M Leicans sökare, det är att avståndsinställningen tar litet längre tid, och det märker jag som tydligast när jag fotar på full öppning och då föremålet rör sig, och det gör det under en boxningsträning.
Och på senare kameramodeller av andra fabrikat finns det ofta en diopterjustering.

Sedan har jag tyvärr också märkt något annat! Det går fort att ställa skärpan med autofokus!
Mao, det går fort att ställa skärpan med Fuji X100!

Så för att fota analogt på tex boxningstäning, så har jag funderat på en Contax G2?
Funderat bara alltså, inget annat, märk väl! ;)

Någon som har nå't annat förslag på en analog boxningskamera?

/Bengan

Straight 1966 / Digitalkameratest på tundran med Fuji X100!

Tänkte att batterikameran skulle få bekänna färg utomhus! På tundran! För nu skulle det inte bli nå'n enklare liten tur i hemmaterrängen, typ gatufoto! Så Roffe och jag lastade in utrustning i bilen, kamera, rygga, hundgodis osv, och gav oss iväg till vägs ände för att parkera. Vi hade kunnat köra en bit till för vi såg traktorspår eller om det va efter en bandvagn, men spåren gick åt litet fel håll.

Så det va å ta på kläder, halsduk, toppluva och handskar och sätta på Roffe långlinan och ge sig iväg. Och så hängde jag kameran utanför jackan! Ingen gratisvärme här inte, för nu va det allvar! Och testen av kameran blir den här lilla bildserien som kommer.

"Vad tror du om de här spåren Husse, Varg eller Lo?"  Tveksamt om det e nå't av dom sa jag, tror de en människa som gått här!  "En människa går aldrig så här rakt, det gör bara Varg eller Lo!"  Stämmer nog sa jag, men ändå, en Varg med så stora tassar?

Och snön bar på tundran när vi gick iväg, det har varit dagsmeja några dagar och kallt på nätterna, så nu funkade ett par grova träningsskor, man sjönk bara ner nå'n centimeter ibland.

Roffe ligger före mig hela tiden, "Jag e ju din spejare" säger han, "jag ser om det är nå't oroande Pg framöver"!  Ok, låter bra, sa jag.

Men ibland e den här spejaren väldigt långt framför, så jag undrar hur han skall kunna hinna varna mig om det tex dyker upp några indianer, eller va det nu är som den här fantasifulla ynglingen spanar efter?

Är ikapp Roffe efter ett tag. Han sitter på en sten. Va är det nu då, frågar jag?  "Jag ser nå't viktigt därframme, vi behöver gå dit faktiskt?"  Ok, säger jag, du e ju stigfinnare, du vet vägen!

De va den här stolpen spanaren hade sett, när jag kom ikapp frågade jag om han alltid måste pinka på en stolpe? "Var annars?", svarade han, "å vad e det för konstigt med det?" 
Ok, dum fråga sa jag, vi tar nästa!

Nästa fråga kom strax efter. Vad käkar du på nu då, frågade jag?  "Jag äter snö, är törstig, snö är fruset vatten, i munnen smälter det!"  Ok, jag förstår sa jag.  (Tror jag väntar med fler frågor, man skall inte prata sönder tystnaden ute i naturen)

Ok, jag skall stänga grinden och bildörren och köra, ta det nu lugnt, måste bara rulla ihop långlinan! (Tror Roffe e litet trött! Han blir sällan fysiskt trött, men ofta mentalt trött efter sådana här utflykter. De e mycket dofter och ljud som jag inte uppfattar, men Roffe får nog en hel Tv-studio i huvudet då han känner alla dofter och hör alla ljud!
Tv tröttar liksom!  ;)

Vi va ute på tundran i nästan två timmar i vårsolen och såg inte en människa! De ni storstadsbor! Inte en människa på två timmar! :)

"Skriv den där testrapporten om kameran och sätt dig och läs Forskning & Framsteg, jag såg när du plockade upp den ur brevlådan, och låt mig sova en  liten stund!" 
Ok, sa jag, sov gott!

Ok, testresultatat blir som lyder, den här lilla kameran e onödigt bra! Man hade inte behövt göra den så bra. Man kunde lätt ha skippat den optiska sökaren, då hade det varit svårare att fota i sol och snö!Och kameran funkar nästan för bra att fota i motljus med! Även om temperaturen låg under nollan och det blåste litet, så dog inte batteriet heller efter två timmar. Så en rekommendation blir, köp inte en så'n här kamera, den e för bra, den här kameran gör fotograferingen för lätt! Å så e den för lik en analog kamera, folk tar miste hela tiden!

/Bengan

Straight 1965 / Kocksgatan 24, eller dubbeltolvan, som Slas skriver i en av sina böcker.

Efter fikat på Ellens Fotografiska så gick jag till Kockgatan 24, Hammarby IF Boxning, för att fotografera igen. De va få som tränade, men då hinner man prata litet mer med både tränare och boxare.

Sedan 30-talet har det funnits en träningslokal för boxning på Kocksgatan 24. Lokalen är till synes opåverkad av vad som försiggår i kvarteren runtomkring med gallerier, vintagebutiker, ekologiska fik och surdegshotell.

Hammarbys boxningssektion låg nere i över 30 år, men 1969 gick Årsta BK och söderklubben Sparta BK ihop och gick in i Hammarby och det hela förlades till källarlokalen på Kocksgatan 24, som sedan tidigare förvaltades av Sparta BK.

Här började också Slas, Stig Claesson,träna boxning på 60-talet tillsammans med vännen Anders Hedberg, sedermera chef för Historiska museet. Boxning är ett tema som Slas återkommer till många gånger i både text och bild. Slas hade egen nyckel och tränade ofta varje dag, alltid vid sjutiden på morgnarna, alltid oerhört disciplinerat, berättar Åke Andersson, ordförande i klubben.

Jag själv tränade en tid här på 1960-talet, och tog bilder även då, och det känns spännande och kul att komma tillbaka femtio år senare för att fortsätta fotografera. Och lokalen är i stort sett oförändrad, men numera tävlar och tränar även tjejer boxning.

/Bengan

Straight 1964 / Kort kvällsrapport från Ellens och Kockgatan 24! Å äntligen en tjej på Ellens!

De blev litet körigt idag, men jag hann i alla fall ta en fika på Ellens innan Kocksgatan 24. Och som sagt, äntligen så mötte en tjej upp på fotofikat! Mycket trevligt!!

Och så va Redaktören från Fotosidan där, och visade den senaste digitala proffskameran från Canon, så tyckte jag i alla fall Magnus sa....?  Tack för det besöket Magnus.

Å så boxningen på Kocksgatan 24...
En av boxarna va litet trött, både på boxningen och träningen, men så kan det bli ibland.

Och så hemåt via Götgatan.

God natt!
/Bengan

Straight 1963 / Folk ser ut som en barnrumpa i fejan då man fotar med en digitalkamera! ;)

Ansiktena e blanka, släta och helt utan korn, visst ser det bra konstigt ut? Eller e det här bara en ovana att se det så här? En ovana hos oss fotografer som fotat med film, och speciellt med småbild och Tri-X? Jag tycker i alla fall att det ser litet onaturligt ut! Fast det kanske e så här det ser ut? Det digitala e det mer naurliga?

I förra bloggen berätta jag om min upptäckt av en funktion i PS som heter Filmkorn! :)  Jag testade såklart att lägga korn på två bilder! :) Och tyckte det blev bra! Nu började den digitala bilden påminna om en riktig bild, en Tri-X bild! :)

Men jag la på korn mycket försiktigt för att det inte skulle bli som jag har sett här på Fotosidan, ni vet att det finns speciella filmhärmningsprogram, och då brukar man även dra på ordentligt, så personen ser ut som en hårdsminkad punkare som inte sovit på en månad! (Ursäkta alla punkare, inget personligt, utan bara ett exempel så läsaren av bloggen förstår min beskrivning utan att jag behöver visa en exempelbild!)

Men det intressanta va nog kommentarerna i min förra blogg, då jag frågade vilken bild som va bäst? Den släta digitala bilden eller den aningen korniga! Det blev tyvärr inget generellt svar, alla svarade i stort sett olika! En sammanfattning e nog då, att bildsmaken e olika, eller att dom har dåligt kalibrerade skärmar på sin iPhone! ;)

Och jag som trodde att jag skulle få litet vägledning....
Så det e väl bara å köra vidare efter min egen smak, eller...?

/Bengan

Ps. Lägger in ett bildexempel till här i bloggen. Den första bilden e den hyffsat "naturliga" digitalbilden. Den andra bilden, där har jag lagt på litet korn. Ni ser det bäst på bakgrunden och om ni tittar noga även i ansiktet. Jag är nog litet svag för att ha aningen "korn" även i en så'n här digitalbild, då jag tycker att bilden/fotot blir litet mer levande då!

 

Pålagt korn. Å det e nog så här, tills nå'n säger emot, att den här kornstorleken som jag lagt på, lämpar sig bäst för en print.  Korn på webben, då det ofta är mindre bilder som det handlar om, där bör kornet va större för att märkas bra. Så har jag uppfattat det hela.