The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 5795 // Forza! Nostalgibilder med M Leica! * Texten uppdateras ju mer jag minns! :)

Italien 1990!

Vi steg på bussen i Södertälje med våra racercyklar nedpackade i väskor och åkte till Florens! Cyklarna låg i speciella cykelväskor, där fram och bakhjul var borttagna och låg paralellt med ramen i den här ganska mjuka cykelväskan! Väskan hade en bred axelrem så man kunde bära cykeln på ena axeln och trunken med semester/ombyteskläder och tandborste på den andra axeln! Lätt semesterpackning liksom! :) I Florens bytte vi till pendeltåg och åkte till Pontadera, där tog vi taxi upp till huset som vi hyrt! Huset som låg uppe på ett berg med vacker utsikt! På dagarna cyklade vi mellan närliggande städer/byar, trots att vissa vägar var hårt trafikerade! För italienare kan cykel, och gav oss bra plats på vägen! Och när vi lunchade vid ett tillfälle och berättade att vi va från Sverige, så sa barägaren, "Gosta Pettersson Giro D'Italia 1971!"  Och när jag sedan berättade att våra cyklar va köpta hos Gosta i Vårgårda, då blev han alldelse lyrisk och kallade på sin familj och vänner för att dom också skulle få se oss och våra cyklar! :)

Vad gäller att bo uppe på ett berg, och där byn (Vicopisano) med butik ligger nedanför i dalen, blir litet speciellt! Att åka ned till byn e lätt som en plätt! Swish liksom! Men att sedan ta sig upp på en serpentinväg på en racercykel och matvaror, då blir det aningen litet annorlunda! :)

Men fördelen med att cykla så här, det är att man kan komma nära inpå det mesta! Både människor och hus! Men det gäller att hålla koll på cykeln! Så vi satt nära bredvid våra cyklar när vi fikade! Väldigt, väldigt nära! Vi hade inga lampor på cyklarna, så då vi va i en näraliggande by och åt, och det blev mörkt, så blev hemresan till huset ett äventyr, då det inte fanns någon gatbelysning! :)

Vi va i Italien i c:a fjorton dagar! (Och våra två cykelkompisar skymtar här i bakgrunden) Och om jag inte minns helt fel, så gick VM i fotboll under tiden vi va där! (Det är en egen liten historia att se på fotboll i Italien) Här är vi på stadsmuren runt Lucca och det va + 40 grader! Dagarna innan hade vi cyklat i bergen, men visste inte hur varmt det va för vi hade ingen termometer! :) Och som vanligt då vad käller kamera, M Leica, 35 mm och Kodachrome! Kameran låg i en liten styrväska under färd! En liknande styrväska syns på bilderna, den rymde även plånbok och en vind/regnjacka!

Så var'e med det!
/Bengan

Ps. Vi tog även med oss cyklarna till Mallorca några gånger! Det finns berg att cykla i där också!

Inlagt 2022-05-29 09:51 | Läst 1683 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Fräsig kvinnlig cyklist och en frän cykel. En bra följeslagare ock kombination på en förmodad upplevelserik resa/NE
Åka buss från Södertälje till Florens medtagandes cyklar - det var grejer!

Kodachromen ser lite grön ut. Ljuspåverkan? Många vet inte att Kodachromfilmens exceptionellt fina lagringsbeständighet bara gäller torr mörkerlagring. Vid ljusexponering är den inte bättre än vilken diafilm som helst.
Undrar om Herr Henning skulle vilja utveckla texten i sina två sista meningar i en mer förklarande text?/NE
syntax 2022-05-29 14:49
Jo - förvarade mörkt i rumsomständigheter har Kodachrome en utomordentlig hållbarhet. Ingen vet hur gammalt ett Kodachromedia kan bli. De Kodachromedia från 1930-talet som har förvarats väl, är stabila i sina färger än i dag.
Om man däremot tejpar upp ett Kodachromedia tillsammans med ett vanligt dia på ett fönster, så kommer man att finna att det bleks lika fort som det vanliga diat.

Vad är då den principiella skillnaden mellan Kodachrome och andra färgfilmer?
En vanlig färgfilm har sina färgämnen i de tre färgskikten i själva filmen. Där sker en direktreaktion för de infallande färgerna i ljuset. Detta gör skikten tjocka och rätt instabila.
Kodachrome däremot är en treskiktig svartvit film i grunden, och med supertunna skikt. Färgen kopplas i i först i framkallningen. Och man kan då använda förhållandevis stabila metalliska färger.

Framkallningen var ytterst komplex och kunde bara göras av Kodak. Dessutom var den en miljömässig mardröm som först fällde gamla Kodachrome II och Kodachrome X, och så småningom Kodachrome 25 och Kodachrome 64. Jag tog mina sista Kodachrome 25 året 2004 - det var en sorgens dag.

För filmentusiasterna är det alltså ingen ide att önska sig Kodachrome tillbaka - inte en chans.
Tack för en intressant och utförlig beskrivning av egenskaperna gällande Kodachrome filmerna /NE
Ser väldans coolt ut! Säkert roligt, hälsningar/ Björn