Det kan också vara tvärtom, skulle jag vilja säga, och egentligen har det nog mer med motiv och arbetssätt att göra. På den gamla goda tiden, rasslade en EOS1v igenom en rulle film på tre sekunder om man hade det behovet, och ibland behövdes det om man skulle plåta snabba, oförutsägbara förlopp. Det funkade för fotografer som hade filmen betald av en arbetsgivare. För min del är jag kanske mer precis med en digitalkamera, eftersom jag kan enkelt mäta och kolla saker. Men det händer att jag drar iväg en kort bildserie på 10 eller 20 bilder i sekunden – men då pratar vi kanske fem rutor i taget. Med den analoga kanske jag på samma sätt bränner av några extra rutor för att jag inte är hundra på om den första satt. Sedan plåtar jag annorlunda med Rolleicord än Olympus Pen, och den skillnaden skulle nog stå sig om jag jämför t ex en Pentax 645Z med en Sony RX100.
Med det sagt tyckte jag det var väldigt trevligt att damma av Rolleicorden och plåta ett par rullar i helgen, så enkel och elegant teknik, som fortfarande funkar utan problem efter 70 år, varav 22 i min ägo.