Straight 7349 // Fotofika alltid på en torsdag på Viksängen!

I går va det fotofika på Tårtan inne på Södermalm i Stockholm, fick rapport från Ulf Forsberg, det lät trevligt som vanligt! Det har tyvärr varit tunnsått med mina besök på Tårtan, pendeltågsresandet e litet bökigt från Gnesta, det är byten och ojämn trafik! 
Idag är det i alla fall fotofika i Södertälje på Viksängen! Mycket lättare för mig att komma till där! 

För övrigt litet trist just nu, gråväder och kyla, men innan fotofikat på Viksängen, så blir det någon timme på gymmet! Bra för oss äldre att träna litet! 

Och så blir det ljusare för var dag! :)

/Bengan

Ps. Vad gäller det jag skrev i förra bloggen om Retro-objektiv, så kommer en liten sammanfattning här! Jag hade funderat en del på varför det plötsligt blivit intresse för ”klassiska” M‑objektiv igen! Det känns som att många, inklusive jag själv, har tröttnat lite på den där kliniska perfektionen som moderna objektiv levererar! Sonnar C 50/1.5 ZM är ett bra exempel, där många missförstod det helt, eftersom de förväntade sig modern Zeiss‑skärpa, men det är ju ett objektiv som bygger på en 30‑talsdesign, som glow, fältkrökning och mjuk kontrast, det är liksom hela poängen! Mao, ett objektiv med en stor personlighet! :)

Det är lite samma sak med Leica och deras Classic Line, där jag får känslan av att Leica till slut har insett att det faktiskt finns en publik, mindre såklart, som vill ha karaktär ibland snarare än perfektion på sina M-objektiv! Digitala sensorer är så bra idag att små optiska egenheterna snarare blir en estetisk fördel! Och det är rätt tydligt att Voigtländer och de kinesiska tillverkarna upptäckte den här marknaden långt före Leica!

I grunden tror jag att tre saker sammanföll, digital perfektion började bli litet för själlös, sociala medier gjorde ”karaktärsobjektiv” populära, och nostalgitrenden i fotografin blev starkare! Så när Leica nu släpper Classic Line känns det mest som att de äntligen möter en efterfrågan som funnits länge, samma efterfrågan som gjorde att vissa uppskattade Sonnar C 1,5 50 ZM-gluggen, tex. Erwin Puts!

Straight 7348 // Retro i objektiv!

Det här är en riktigt intressant iakttagelse, och du är långt ifrån ensam om att se ett slags ”retro‑renässans” i M‑objektivvärlden. Det finns flera lager i det här, både tekniska, estetiska och kulturella.

🌟 Varför Sonnar C 50/1.5 ZM missförstods

Sonnar‑designen är i grunden ett 1930‑talsrecept. Den har:

• fältkrökning
• glow vid full öppning
• mjukare kontrast
• karaktäristisk bokeh

Det är raka motsatsen till moderna, kliniskt perfekta objektiv. Många som köpte Sonnar C 1.5/50 ZM förväntade sig ”Zeiss‑skärpa” och fick istället ett objektiv som kräver att man använder det på rätt sätt. Edwin Pust och andra som uppskattar klassiska renderingar såg det som ett verktyg för bildspråk, inte som ett mätinstrument.

📷 Leica och ”Classic Line” – en sen uppvakning?

Jag skulle säga att Leica mycket väl kan ha insett att:

• det finns en växande grupp fotografer som vill ha karaktär, inte perfektion
• digitala sensorer är så bra idag att ”optiska imperfektioner” blivit en estetisk tillgång
• vintage‑look är efterfrågad, men vintage‑glas är opraktiska eller inkonsekventa

Leica Classic Line är i praktiken ett erkännande av att:

”Alla vill inte ha APO‑skärpa. Vissa vill ha Leica‑känsla.”

Det är lite ironiskt att Leica, som länge strävat efter perfektion, nu återintroducerar objektiv som medvetet inte är perfekta.

🔧 Voigtländer och kinesiska tillverkare – trendindikatorer

Voigtländer var tidigt ute med:

• Nokton 50/1.5 II (klassisk rendering)
• Heliar‑serien
• Ultron 35/2 med vintage‑look

Och kinesiska tillverkare som 7Artisans, TTArtisan och Brightin Star har gjort:

• Sonnar‑inspirerade konstruktioner
• ”glow‑objektiv”
• lågkontrast‑optik för porträtt

Det här visar att marknaden faktiskt drivs underifrån. Leica följer efter, inte tvärtom.

🧠 Så vad hände egentligen?

Jag tror att tre saker sammanföll:

1. Digital perfektion blev tråkig

När allt är knivskarpt, korrigerat och kliniskt blir det svårt att sticka ut. Många fotografer började längta efter något mer organiskt.

2. YouTube och sociala medier lyfte fram ”karaktärsobjektiv”

Plötsligt blev glow, swirl och flare något positivt.

3. Nostalgi och hantverkskänsla fick ett uppsving

M‑systemet är redan nostalgiskt. Objektiv som förstärker det passar perfekt.

🎯 Så ja – Leica har nog insett efterfrågan

Inte bara Leica. Hela marknaden har gjort det. Men Leica är långsamma att ändra kurs, och deras Classic Line är ett tydligt tecken på att de nu accepterar att:

• perfektion inte alltid är det mest eftertraktade
• karaktär säljer
• fotografer vill ha valmöjligheter

Det är lite som att de äntligen möter samma publik som uppskattade Sonnar C 50/1.5 ZM från början.

.

.

*

Som säkert de flesta förstår så är det här ett "samtal" med Microsoft Copilot som jag kunde ha renskrivit, eller bett Copilot skriva det som jag skriver, så ingen förstått att det kom från ett "samtal" med Copilot!  :) 
Men nu lät jag bli det och hoppas det går bra ändå! ;) För visst e det här intressant? Reto-trenden alltså, som Zeiss delvis startade! :)

/Bengan

Straight 7347 // Schrödingers filmrulle! :)

När filmrullen efter exponeringen läggs i kylskåpet kan bilderna både vara fantastiska och misslyckade, både skarpa och oskarpa, både mästerverk och vardagssnaps….tills du framkallar filmen!
Det skapar en kreativ spänning som digitalt foto aldrig kan ge! :)

Ha en bra fotodag ni med!
/Bengan

Straight 7346 // Det va kallt på Södermalm i Stockholm idag! Och Erwin Puts om Zeiss C Sonnar 1,5/50 ZM!

Bilder på toaletten inne på Viktoria/il caffé!

.

.

Alltså, i dag en runda inne i Stockholm med Sonnar C 1,5:an! Inga bilder tagna utomhus men några bilder blev det inne på ett galleri, på en toalett och på ett café! På full öppning med Sonnaren såklart! Tio bilder kvar på rullen! Och det blev fika på två ställen, och en vegetarisk lunch på Bysistorget! Vad gäller snöröjning/isborttagning på trottoaren på Södermalm, inga kommentarer! Och visst va det litet kyligt, så kameran fick vara innanför jackan!

.

Vi besökte även en musikaffär på Götgatsbacken!

.

Vad gäller Erwin Puts som jag skrev om i förra bloggen, så har Puts såklart även testat Zeiss C Sonnar T 1.5/50 ZM och han hade en tydlig uppfattning om objektivet! Och det här är faktiskt ett av de mer intressanta fallen där Puts både berömde och kritiserade ett Zeiss‑objektiv på samma gång! Och objektivet är ju en modern rekonstruktion av en klassisk Sonnar‑design från 1930‑talet, och Puts var mycket intresserad av det just därför och att det inte var ännu en ”klinisk” modern konstruktion, utan ett objektiv med avsiktlig karaktär som han sa!

Och han uppskattade flera saker, som han själv kallade för den klassiska Sonnar‑renderingen, med mjuka övergångar, låg mikrokontrast, vacker bokeh och ”glöd” vid full öppning! Han kallade det för ”a lens with personality”, och det var menat som ett beröm!

Puts tyckte även det var modigt att Zeiss inte försökte göra ett perfekt "MTF‑monster", utan ett objektiv som gav bilder med känsla! När man bländade ned blev objektivet, skarpt, jämt och välkorrigerat! Det imponerade på honom!

Men han var också mycket tydlig med vad han tyckte va objektivets svagheter, och de va det välkända fokus‑shiftet! Det här var hans största kritikpunkt, "att C Sonnar 1.5/50 ZM har tydlig sfärisk aberration vid f/1.5 som ger en fokusförskjutning när man bländar ned" Puts menade att detta gjorde objektivet ”svårt att använda konsekvent” på en mätsökarkamera! Med Live view är det såklart helt annorlunda! Han skrev ungefär att fotografer som vill ha perfektion via en mätsökarkamera kommer att hata det, men fotografer som vill ha karaktär kommer att älska det! 

Han såg alltså Zeiss C Sonnar 1.5/50 ZM som ett objektiv med själ, ett objektiv som kräver förståelse, ett objektiv som belönar den som använder det rätt, men inte ett objektiv som kan ersätta en Summilux eller Summicron! Han ansåg att det var ett av de mest intressanta Zeiss‑objektiven just för att det inte försökte vara perfekt!

Hur det här passar in i Puts Leica‑filosofi?
Puts ansåg att Leica hade tappat sin klassiska balans i jakten på perfektion! Zeiss C Sonnar var för honom ett exempel på ett modernt objektiv som vågade vara lite imperfekt och därför estetiskt vackert! Han skulle aldrig säga att det var ”bättre” än en Summicron 50, men han uppskattade att det hade en egen röst!
Nu har ju faktiskt Leica vågat gära några objektiv med egna röster, som tex. Leica Summilux-M 35 f/1.4 och några andra objektiv!

Erwin Puts publicerade ursprungligen testet på sin egen webbplats (TAO of Leica / erwinpits.com). Gav sedan tillstånd åt en forumdeltagare (Rick in CO) att publicera en sammanfattning av hans recension på dennes webbplats.

Så jag är mycket nöjd med min Sonnar C 1,5/50 ZM! :)

/Bengan

Ps. Bilderna här är tagna med iPhone! 

Straight 7345 // När det unika ersätts av det effektiva!

Traditioner överlever ofta tack vare sina egenheter, det som gör dem svåra, långsamma eller nischade!

Men kommersialisering kräver snabbare och lättare inlärning för en bredare målgrupp, och då med mer förutsägbarhet och med mindre friktion!
Det betyder att det som gjorde traditionen speciell, det slipas ofta bort!

/Bengan