Straight 2019 / Jag är en svartvit fotograf, konstigare än så är det inte!

 
Mina färgbilder blir oftast konstlade då jag måste söka fram motiven på nå't sätt, så jag känner mig osäker med färgbilder, måste tänka under fotograferingen, det svartvita bara finns där i huvudet!

Å det är väl bra! Allt blir ju mycket enklare då! Jag kanske skulle kunna dissekera mitt svartvita fotograferande, men det känns onödigt, då det funkar! Jag gillar svartvita bilder helt enkelt! 

Men kan kanske ha med min uppväxt att göra! Det mesta man gör i livet har med uppväxten att göra! Även om man själv kanske inte fattar det eller vill erkänna det! Och här menar jag min fotografiska uppväxt, där jag har fotat mycket svartvitt under åren, tittat i många bilderböcker med svartvita bilder, så konstigare än så här är det nog inte!

Nu när jag fotar boxning på Kocksgatan 24 så blir det mest svartvitt! Och analogt eller digitalt går nog lika bra, även om känslan finns mer hos det analoga av någon anledning!

Inte så mycket mer att orda om i bloggen i dag!
Ha en fin söndag!

/Bengan

Straight 2018 / En enastående fotograf visar sina bilder på Musik- och teatermuseet i Stockholm!

Beata Bergström var anställd på Dramaten 1953-1976 som teaterfotograf. Beata Bergström bröt mot konventioner och stela attityder i sitt nydanande fotograferande! Hon var besatt av ögonblicket, så hon fotograferade det! Beata Bergströms inflytande kan idag spåras i skyltskåp och teatertidskrifter över hela världen...

En enastående teaterfotograf visar nu sina bilder på Musik- och teatermuseet i Stockholm!

Intressant artikel om Beata Bergström i dagen DN!

/Bengan

Ps. Har bloggat tidigare om Beata!
http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-676-ogonblickets-konst-pa-teatern.htm

Straight 2017 / Kortrapport inför fotoutställningen Gnesta-Planket den 27:e juli!

Jag har gått en runda i Gnesta i dag för att kolla så utställningsytorna e tillgängliga på Färghuset och på Godsmasinet! Det har blivit en ny ägare på Färghuset, det upptäckte jag när jag skulle fråga om det va Ok att spika på väggarna i år igen! Å det va mycket Ok att spika på väggarna igen! :)

Samma på Godsmagasinet, helt Ok att spika upp bilder där också! Och några hade redan frågat Håkan på Godsmagasinet när blir det bilder och kameraloppis? Kameraloppisen blev populär vad jag fattar!

Och den som av någon anledning vill sälja nå't och inte får plats på hyllan på Godsmasinet, så är det bara att ställa sig nedanför loppishyllan, det är en parkering där, c:a tio meter från hyllan, öppna bakluckan med alla sina fina prylar! Bakluckeloppis! Inget är omöjligt!

En morgontidig utställare från Vasasta'n i Stockholm anlände via Pendeltåg.

Morgontidigt utställare sätter upp bilder.

Fullt med folk...

 

Jag har sänt över informationsmaterial till Josefin på Södermanland Nyheter om Gnesta-Planket.
Hoppas det kommer i tidningen snart, och en gång till i tidningen alldeles innan den 27:e juli. Affischer e också på G men trycks veckorna innan utställningen. Och brev går till kulturchefer i kommuner runt om.

Gnesta-Planket är också ett kultursamarbete med Gnesta Kommun, och det är trevligt och kul!

Jag själv tycker Gnesta-Planket e bra på flera sätt, mest för att det sker så centralt i en ort!
Om man står vid Färghuset, så ligger närmaste fik inom tio meters avstånd! De e litet längre att gå från Godsmagasinet, och då måste man även välja fik, men båda fiken ligger på en femtio meters promenadavstånd. Och så ligger det butiker mitt i utställningsområdet, de e praktiskt på flera sätt.

Och vill man gå litet längre, tex hundra till två hundra meter, så finns det glasstånd, Konsum, biblioteket, skoaffär, bokhandel, frisörer, pizzeria, apotek, uttagsautomater, Systembolag, grekisk kolgrill, och orkar man gå c:a tre hundra meter, så finns restaurangen Gnesta Strand med sjöutsikt över Frösjön!

Och under den här sommartiden, så fördubblas invånarantalet i kommunen, och alla ;) skall in till Gnesta och handla på den här lördagen och tittar då också på bilder såklart! :)

Och när det samlas så här mycket fotografer och bildintresserade så finns det stora möjligheter att få bra kontakter inför framtiden. Kontakter e viktiga i fotosammanhang!

Och inte att förglömma vad gäller kommunikationer, Pendeltåg från Sth C till Gnesta tar c:a en timme, Regionaltåg från Sth C tar c:a fyrtio minuter, och så kan man ta bilen till Gnesta såklart.
Parkering finns på c:a 10 till 50 meter från utställningen!

Å en del försöker pruta vid kameraloppisen! ;)

Kortrapporten blev visst inte så kort! 
Men nu er'e slut!
Ha en fin fredagskväll!

/Bengan

Straight 2016 / Morgonstund har guld i mun, brukar man säga, och jag håller med! :)

Men det beror nog på att jag är priviligierad, jag kan gå upp och läsa hela tidningen, eller båda tidningarna, fundera på det jag läst, kolla upp en del av det jag läst på tex Youtube, de va en recention av en film i DN i dag, Turinhästen av Béla Tarr, för att sedan gå tillbaka till tidningen, men nu till SN för att läsa vidare om en fotograf i Nyköping, Gunta Podina, som har vernissage i morgon i NK-villan, en vernissage jag nog skall försöka besöka. (Gunta finns självklart på FS)

Den som undrar när min morgonstund startar, så brukar den starta vid pass 06.15! Men varför inte sova litet längre då man är ledig, kanske nå'n undrar! Jag tar en liten powernap på en halvtimme vid 13-tiden i stället! :)

Nåja, nu blir det en så'n där introvert levnadsbeskrivning som jag tycker e ganska tidtypisk för bloggar i dag, så jag slutar! Gillar inte att vara tidstypisk! ;) :)

Vad gäller väsentligheter, så fotade jag Irma i onsdags. Irma har inte träffat mig så mycket tidigare, så jag va nog inte riktigt bekväm för henne med en stor kamera framför ansiktet, men så här blev en av bilderna. Hoppas jag får ta flera bilder vid ett annat tillfälle!

Och vad gäller lånekameran, så har några andra av mina fotovänner redan provat på Contax G2, men sålt kamerorna, man har olika kamerafunktionssmak liksom, men för mig funkar kameran bra!

Svår exponering, men tycker kameran klarar det bra!

Nog för idag!

/Bengan

Straight 2015 / Om bilder på ett kafé och opersonliga bilder!

Tänkte på det här i går och i förrgår då jag tittade på bilder på några kafeér! Se'n vet jag inte om det e så speciellt bra att visa bilder på ett kafé föresten! Men visst kan det kännas uppmuntrande att få hänga bilder på ett kafé, men ärligt tänk efter, hur många tittar på bilder som hänger på en kafévägg, man går ju dit för att fika!

Så min åsikt, var sak på sin plats, även vad gäller bilder, om man nu vill få ett koncentrerat tittande på sina bilder, så skall dom nog hänga på ett galleriliknande sätt. Och en del kaféer och även gallerier har som en del i sin affärsverksamhet att bjuda in konstnärer för att hänga ut hos dom. Och tar såklart en hyra och en provision! Och många gånger så kanske inte konstnären e så speciell, men galleriet/kaféet får in pengar, och det kanske e huvudsaken? Men de här gallerierna skall ju också leva! Och konstnären har ju ett fritt val om man vill hänga på det här sättet! Och det kan även vara trevligt, inte tu tal om annat!

Och det finns säkert några kaféer eller gallerier som är kända för bra fotografi/konst på väggarna också! Så allt e inte nattsvart! ;)

Ok, det om det!

Och så det här med personligheten i bilder och även i sitt konstnärliga bildval! De bilder jag såg på det ena stället, där kändes det som om det va tio konstnärer som ställde ut! Jag kan förstå det här om man tex vill marknadsföra sig som fotograf, och vill visa sin bredd för en ev beställare av fotouppdrag, då gör man såklart såhär, men att se det här på ett galleri, det känns bara oroligt och ostrukturerat!

På ett galleri, där har man ju chansen att visa upp sin speciella konstnärspersonlighet i sitt uttryckssätt, så varför inte ta den chansen då? Och en bildpersonlighet, den mäts inte i antalet bilder, även om det e ganska populärt i dag att pröva de många bildernas väg! ;)

Den här ostruktureringen startar nog ganska tidigt i "konstnärskarriären", man "snöar inte in" tillräckligt i sitt ämne, det kanske finns för mycket annat kul i tillvaron, man tar sig inte den tid det tar att bli bra! Tex, 10.000 timmar mot en garageport! Utan man hoppar från det ena ämnet till det andra, och det skapar inte nå'n sammanhållen eller intressant konst. Man visar heller inte upp sin bildpersonlighet på ett tydligt sätt, utan man blir nog bara en hyffsat mångsidigt mångspretig fotograf! ;) Men man väljer själv!

Så mitt råd till en konstnär, om nå'n nu vill ta rådet ;) snöa in på ditt eget ämne under en längre tid! Bry dig inte om vad för många tycker! Och om nå'n tycker, kolla den personens foto-CV! Där bör du se nå't intressant! Men många kameror i en kameraväska, den CV:en imponerar inte på mig! ;) 

Utan undersök kaninhålet du hittat, se hur djupt det går, och visa se'n upp ditt resultat på ett ställe där man koncentrerat i lugn och ro kan se på dina bilder!

Men, visst känns det trevligt om nån ringer och säger, "Du tar så fina bilder, kan du inte hänga dom på mitt kafé?"

/Bengan

Ps.  Kaninhålet, eller "down the rabbit hole", a metaphor for adventure into the unknown, from its use in Alice's Adventures in Wonderland.  (Wikipedia)