Straight 1942 / Att gå, eller promenera! Uppför på Åreskutan alltså, det gjorde man förr! :)

Kom att tänka på det här efter att ha skrivit en kommentar i Ola Rockbergs blogg här på Fotosidan, hur man ofta gick mer och längre förr. Utan att tänka på det. De bara va så, och inte dog man av det! ;) Kan fortfarande bli litet undrade över kommentarer, som, "Oj, har ni gått hela den vägen!" eller, "Oj, har ni cyklat hela vägen! Va sportiga ni är!"  För jag upplever mig inte så speciellt sportig i just de här sammanhangen...
Tänker även på de fjällvandringar vi fortfarande gör, vi e ute och går i en 6-8 timmar, å va e det me det då? Och senste året har vi även dragit med min frus mamma, och skall göra så även i sommar. Hon fyllde 80 för en månad sedan. Men det här är nog en generationsfråga, så tror jag i alla fall. Man gick mer förr, och längre, utan att tänka på om det va långt eller inte!

Kan väl berätta mer om den kommentar jag skrev i Ola Rockbergs blogg. Ola berättade om att nu e det fullt med skidåkare i Åre! Och då berättade jag om en skolresa till Åre 1952, tror jag de va. Vi bodde i sovvagnar nere vid stationen, och gick upp till Torget för att där ta Bergbanan upp till Fjällgården, där en del liftar startade. Bla de liftar man kallade för hinkar. De va liftar man stog i, ofta två personer, med en hållare för skidorna utanför "hinken".

Man steg av vid Trädgränsen och bytte till nästa hinklift som gick upp till Mörvikshummeln. Se'n kom man inte längre. Kan väl i sammanhanget berätta att de pucklar som blev på nedsidan av Mörvikshummeln, efter den tidens skidåkning, dom va stora som VolkWagnar, för det fanns inga kortskidor på den tiden! :)

Och nå'n av dagarna då vi stigit av liften uppe på Mörvikshummeln, så tog vi skidorna på axeln och gick upp till den stuga som låg nära Åreskutans topp. Där kunde man köpa tex choklad med kanelbulle och titta på utsikten. Se'n satte man på sig skidorna, med låg fästpunkt, och körde ospårat ned till Torget igen. Förresten, det gick att åka skidor ända ned till Stationen då också.  Å mycket mer än den här "toppbestigningen" hann man inte med på en dag! ;)

Så att gå från Mörvikshummeln i lätt otrampad terräng, upp till toppen av Åreskutan,
det upplevdes inte som speciellt långt eller märkvärdigt 1952!

Time changes liksom! ;)

/Bengan

Här e vi på toppen, men ett antal år senare.  Tror det är på 1980-talet. Nu fanns Kabinbanan, så det va bara någon kilometers promenad upp till toppen! Och Kabinbanans toppstation syns förresten i bilden! Titta i höjd med den främre, övre delen av skidbindningen, och gå i bilden till vänster en liten bit, så syns något mörkt mot snön. De va därifrån vi gick på 1980-talet.  Å då hade man också kört upp en bred väg med pistmaskin hit upp. År 1952 gick man litet längre med skidorna på axeln! ;)
Och kolla förresten på skidutrustningen som vi skulle åka utför med sedan!  :)

Å den som e litet bevandrad i geografin här uppe, ser Storsnasen och Getryggen i bakgrunden! Det är där vårskidåkningen sker! Och vid Storsnasen finns inga liftar, bara stighudar! ;)
Undrar om Söders Stenmark skulle orka gå uppför med stighudar på skidorna....?  ;)

Straight 1941 / "Husse, Sixtens husse har vunnit ett fotopris! Häftigt va? Har du sett det?"

Jo jag läste om det där i morse, sa jag.  "Men hallå, varför sa du inget till mig när det va Sixtens husse?"  Tänkte inte på det, ursäkta!  Roffe fortsätter, "Jag tycker ändå du borde sagt nå't, för hade jag inte sett det här själv nyss, så hade jag nog missat det hela, då tidningen snart åker i tidningspåsen! Tycker du bör hålla mig litet bättre informerad vad gäller väsentliga saker husse!"
Ok, sa jag, jag förstår, så där det är en hund inblandad på nå't sätt, det är väsentliga saker?
"Stämmer bra" sa Roffe, "för jag e ju en hund!"  Tänkte inte så långt sa jag, ursäkta! Kan vi lägga tidningen på bordet ett tag tror du så jag också kan titta?

Vi satt se'n och tittade en stund på bilderna, han e ganska duktig på å fota han husse Hansen. De e så man blir litet avis! Han hinner lägga en bra och dramatisk nyhetsbild i en bra komposition också, de e inte många som hinner eller kan... 

"Han borde väl snart skriva om Sixten i DN igen va?"  Igen aning sa jag, han va ju i Burma och fotade, så det blir nog när han e hemma igen.  Ok, jag förstår sa Roffe.

Så nu gäller det att tänka sig för framöver i läsandet, ifall det är en hund inblandad på nå't sätt. 

/Bengan

Straight 1940 / I dag fick Mats Svegfors mothugg om den försämrade journalistiken i Sverige! Från DN!

Å konstigt vore väl det annars! Och en del i sammanfattningen i dagens DN är att man numera har mycket större möjligheter att nyhetsinformera sig själv bla. Men där har jag en synpunkt, visst kan man hitta andra nyheter, om man går utanför de vanliga informationskanalerna! Men frågan är hur många gör det?

Och en annan sak, som man inte berör, nyheter dyker inte upp själv i tv-rutan eller i tidningen! Det är någon som plockar i hop ett nyhetspaket åt oss. Någon som tycker att det här är bra och viktiga nyheter för just oss! Och numera kan man göra det här litet billigare ochså. Man köper in ett nyhetspaket från ett företag som redan har plockat ihop nyheterna, paketerat dom. Det blir billigare än att ha en egen redaktion! Det är därför vi får i stort sett likadana nyheter i Metro, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, SN osv, osv.

Men den som vill kan säkert hitta några andra nyhetskanaler för att bilda sig en egen uppfattning, och kanske hitta intressanta nyheter från tex Sydamerika, eller Afrika som det ofta är väldigt tyst om. Men det kräver tid, och även kunskap! Ok nu är ju Frankrike i Mali, så då kan det komma en del nyheter därifrån.

Men sammantaget, att fler att fått en internetkommunikationsapparat i handen eller i hemmet,
betyder inte automatiskt att man blir mer upplyst eller bildad!

Och man kan då undra, varför är nyheter och politiska händelser så viktiga då, räcker det inte att titta på sport och nöjen! Om man vill få litet kött på benen för att själv bättre kunna tolka vissa politiska beslut, eller politiska skeenden i samhället och i världen, så räcker det inte med nöjen och sport.

Eller säg så här, ju mer du själv kan om en häst, ju svårare är det för en hästhandlare att lura dig! ;)

/Bengan

Ps. Å måste sluta nu, för nå'n har stått i rummet och gnällt en lång stund...

"Kan du intressera dig för mig en liten stund nu va? Å kolla här, du får ju välja leksak! Schysst va?"

Straight 1939 / Nu blir det kvällsmusik för den som vill! :)

"Searching for Sugar Man" är en svensk Oscarsnominerad dokumentärfilm från 2012, i regi av Malik Bendjelloul. Filmen handlar om Sixto Diaz Rodriguez som hade en kort karriär i Amerika i slutet av 1960-talet. Sedan glömdes Rodriguez bort och antogs ha begått självmord i början av 1970-talet. I Sydafrika levde dock hans musik kvar.

Hittade en liten snutt på YouTube från CBSNewsOnline, "Rodriguez: The rock icon who didn't know it" http://www.youtube.com/watch?v=r0VI7TLLV3o

De flesta kan nog den här historien nu, om Rodriguez som levde i fattigdom och inte visste att i Sydafrika, där va han mer populär än Beatles.  En spännande historia!

Ha en fin söndagskväll!
/Bengan

Ps. Annars inte så mycket nytt! ;)

Straight 1938 / De e för stora bilder och för litet innehåll! En bild säger ofta inte speciellt mycket!

Visst kan det vara bra med stora bilder, dramatiska och stora bilder, men när den här stora bilden står för något annat, då kanske man skall fundera? Om man nu vill fundera alltså! Och inte bara nöjer sig med många och stora bilder! Tänkte på det här när jag läste Mats Svegfors debattartikel i DN i dag, "Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige"

Sammanfattat är att de flesta tidningar numera har gått över till tabloidformat, stora bilder, stor text, och att de flesta sidorna ser ut som löpsedlar och att det är mycket färre journalister inblandade för undersökande journalistik och för att skriva texter!

Vad är nackdelen med det här då, jo sannolikt så ramlar en hel del saker genom det här glesa bevakningsnätet, saker i samhället som vi medborgare borde få veta....

Läs gärna artikeln.

/Bengan

Ps. Och problemet upplevs nog större för oss litet äldre,
det blir ofta annorlunda då man kan jämföra.